Jag såg igenom Yngve

Mitt andra Pracital joke var mer avancerat än min busringning  https://bosseliden.wordpress.com/2013/04/15/ett-pojkstreck-som-bytte-spar/.
Det här låg på ett djupare plan. Jag är inte helt säker på hur gammal jag var. Troligtvis var jag i tioårsåldern. Det enda jag är helt säker på är att allt inte går att köpa. Mig köper inte vem som helst…

Vi hade besök hemma hos oss en lördagskväll. På den tiden sa man alltid främmande. Så speciellt främmande var inte Yngve och Gunhild. De var gamla grannar till min mamma och pappa. Paret var trevliga men Yngve hade minst en räv bakom öronen. Paret hade en affärsrörelse som blomstrade. De hade alltid en ny årsmodell på sin bil. Ofta när vi träffades brukade vi efter maten leka eller spela något spel. Den här kvällen tyckte min pappa att vi skulle göra något nytt. Jag minns inte exakt hur han la upp starten men det blev efter ett tag något prat om att Bosse hade en förmåga att kunna se genom människor. Men först hade Yngve fått pröva. Han gick ut från vardagsrummet. Övriga vid bordet bestämde sig för ett tal mellan ett och tjugoett. När Yngve kom tillbaka skulle han försöka komma på vilket tal det var genom att titta på oss. Töntig lek. Gick såklart inte. Yngve chansade på fjorton som var fel. Det var nu som min pappa erkände att det i normala fall är väldigt liten chans att man gissar rätt. Men faktum var att hans yngsta son var synsk och alltid sa rätt tal. Yngve och Gunhild log gulligt och lite snett mot mig och berättade att de hemskt gärna ville testa min naturbegåvning. Jag lommade snällt iväg till mitt rum. De andra fyra satt kvar runt bordet och bestämde tillsammans ett tal. Låt oss säga att det var åtta. De kallade på mig. Jag gick och hummade runt stolarna och bordet. Tittade en stund på mamma. Ställde mig vid pappa och studerade hans näsa.
”Inte lätt. Jag ser inte genom dig.”
Jag fortsatte till Yngve och granskade honom extra.
”Hm! Nu börjar jag se något i din ögon. Jag är inte helt säker. Kan det vara åtta?”
Yngve stängde av det sneda leendet. Tyckte att jag hade en fantastisk tur. Bad mig att gå ut en gång till från vardagsrummet. Sedan frågade han pappa om det inte var just han som bestämt åtta. Nu ville han att de skulle ta sexton. Pappa gick snällt med på det. Jag började bli varm i kläderna. Yngves kroppsspråk tilltalade mig. Han taggade igång mina teateranlag. Jag tog samma runda. Tittade lite längre på pappa denna gång. Ungefär dubbelt så länge som förra gången. Framför Yngve skrattade jag till.
”Den här gången är det mycket lättare än förra gången. Du är som en öppen bok Yngve. Sexton.”
Nu blev det delat läger runt bordet. Mamma tyckte att vi skulle leka charader. Undrade om det var någon som ville ha mer kaffe. Yngve däremot hade bara en sak i huvudet.
”En gång till Bosse. Jag vet att min mormor var synsk. Du skulle kunna tjäna pengar på det här när du blir äldre. För det är väl inget knep? Sture ger dig väl ingen lapp i smyg? Eller har ni bestämt det i förväg. Vänta. Det var ju jag som… bara en gång till.”
För att vara mer rättvis tittade jag extra länge på Gunhild denna gång. Pratade lite nonsens. Vände och gick ett varv åt andra hållet. Erkände att det var svårt. Jag såg att Yngve verkade belåten över utgången.
”Ni måste vara helt tysta. Annars får jag inte kontakt.”
Jag slöt ögonen. Andades djupt. In och ut. In och ut. Öppnade ögonen. Slutade blinka när jag var tillbaks hos Yngve. Spejade in i hans ögon på riktigt nära håll. La min hand på hans panna. Strök över hans kind. Böjde mig sedan fram mot hans vänstra öra och viskade med konstlad röst.
”Tjugoett.”
Den här gången svalde Yngve betet med hull och hår. Två gånger senare under kvällen sökte han och hans plånbok upp mig. Båda gångerna var jag ensam på rummet. Andra gången såg jag en riktig stor sedel framför min näsa. Vid nästa träff tog han upp det en sista gång. Därefter kom han aldrig mer med några ekonomiska förslag. Jag höll hårt fast vid min version.
”Det går inte att lära ut. Jag bara kan.”
Det var helt sant. Jag bara kunde. Då som nu. Inte alls svårt att räkna från ett till tjugoett. Under den långt hängande linneduken tryckte min pappa exakt lika många tryck på min fot med sin finskoförsedda fot, som talet som Yngve fick bestämma.
Nu fick jag förkorta den sanna versionen. Jag var riktigt duktig på att göra en tjusig show som blev mer och mer utvecklad för var gång som jag kallades in. På riktigt tror jag det handlade om sex-sju gånger. Inte konstigt att mamma ville avbryta.
Någonstans ser jag mig själv när Lizette håller på som värst med sina teaterhyss. Hon läser teater som tillval i skolan. Hon är mycket mer duktig än jag var. Ibland är hon skrämmande bra.