Om detta tyckte jag inte

Detta hände i början av sommaren. Vår yngsta dotter ville ha en ny säng. Den gamla var minst två år.  😀

Hon är duktig på internet och letade fram en säng som hon ville ha. Vi såg på bilderna och godkände affären. Samtidigt tyckte vi att hon kunde få träna på att sköta alla bitarna själv.
När speditionsfirman (vet inte vilken) kom med sängen var tursamt båda tjejerna hemma. De lyfte in sängen och …

dsc_39700008

Jag frågade sedan varför inte budbilen tog med sig containern. Det hade chauffören inte sagt något om.
Det gick några dagar. Vi fick dottern att skicka ett mail. Hände inget. Både livet och containern rullade på.

dsc_39730005

Jag tänkte tanken att några nattflanörer kommer att rulla iväg med den en glad sommarnatt. Den var ju långt ifrån lika tung och stabil som de containrar som vi hade på postterminalen. Tänk att jag kunde rulla iväg med tre stycken fullastade på en gång. Det gick men inte fort. Oftast tog jag två stycken som var den bästa taktiken för att snabbt bli klar och kunna sticka hem på betald arbetstid.

dsc_39770003

Solveig tog över kontakten och ringde först till möbelaffären. Sedan till de som kört hit sängen. Hon fick reda på att detta kallades för transportmaterial och var vårt ansvar.  😦

Vi fick bråttom eftersom vi skulle hämta vår nya mindre bil inom en snar tid. Hur sjutton skulle vi få in den i vår Volvo V40? Solveig gick ner i förrådet för att hämta lämpliga verktyg. Jag som börjat bli riktigt sur och tävlingssugen började bearbeta och lyckades med hjälp av mest fotbollsfötterna att slå sönder delarna så de gick in i bilen. Tankarna gick till ex. äldre personer som bor på sjunde våningen i ett hyreshus i en storkommun. Egentligen vem som helst utan tillräckligt stor bil. När blev vårt samhälle så himla korkat och dumt?
Ingen tar ansvar vid telefonkontakt. Om det nu råkar stå ett telefonnummer längre. Vill en gammal blind tant åka taxi på julafton till sin son kan det hända att hon vid beställningen pratar med någon som sitter i ett land i Afrika och kan ”frassvenska”. Sedan kan hon bli avsläppt på rätt gatunamn men i fel ort.

Mycket var bättre förr. Tänk om besluten fattades på andra baktankar än att spara pengar för att ge dem till de högre hönsen. Utvecklingen ska gå framåt, men på rätt grunder.

Vår sista längre tur med Volvon gick till Hedeskoga återvinningscentral. Jag tror inte vi sparade pengar åt ”miljön” med den sysslan.

Snart blir jag inte förvånad längre och det är inget bra tillstånd.

Fotnot: Jag väljer att svara med symbol i detta inlägg. November är en intensiv bloggmånad för mig. Nästa gång ska jag kanske berätta om två möten som naglat sig fast i mitt minne. Första gången var jag ungefär tio år. Nästa gång sexton år.

Annonser

En övergiven och överfull container

Bengt var en härlig kille. Han kom till posten som en frisk fläkt. Tyvärr hade han vissa problem med tidiga morgnar. Att han sjöng och spelade i ett band och att det kunde bli sena kvällar bidrog säkert till det. Men när han väl kom, var han en mästare på att plocka av de tjurigas humör. Deras ironiska kommentarer rann av som vatten på en gås. Aldrig har jag sett Bengt arg. Vi började även att då och då umgås privat fast vi levde hektiskta liv var för sig. Under några veckor råkade vi ha samma jobb. Då hade vi hand om alla blanketter, nya postkläder och andra prylar nere i källaren. Det droppade in beställningar från olika håll. Ett av dem var från ett postkontor i Halmstad. Där vi jobbade hette det Hst 1. Huvudkontoret. Sedan fanns det postkontor upp till Hst 10, som låg i Trönninge, söder om vår stad. Sådant där höll inte Bengt så mycket ordning på. Tyvärr fick jag hoppa in på nya jobb efter några veckor och därmed fick jag helt andra arbetstider och arbetskamrater. En förmiddag var jag ledig. Då slog jag numret till källarkontoret och möttes av en trevlig röst:
”Posten. Bengt Rääf.”
”Äntligen. Det är Gunnar Avi på Halmstad sex.”
”Hej.”
”Hoppas att du inte har några tummar i rumpan. Vi sitter lite tight. Personen som normalt har hand om beställningar verkar ha blivit senil. Har du penna och papper redo?”
”Visst.”
”500 st blankett 50.10.10, 500 flyttkort…”
Jag hade valt en riktig översittarröst med skånsk dialekt och slängde befallningar och spydiga kommentarer i örat på Bengt men bemöttes lika trevligt varje gång. Efter att jag beställt flera olika blanketter, några som jag visste fanns och andra som jag hittade på, avslutade jag med stora saker som ex. balar med toalettrullar. Jag betonade åter igen att det var bråttom. Att allt måste iväg med chaufför idag. Sätt upp en tydligt textad skylt på containern.
”Klarar du av att detta?”
”Inga problem. Halmstad sex. Ha en trevlig dag.”

Det var med ett pokerfejs jag tog mig upp för postbryggan några timmar senare. Innanför dörren stod en ensam överfylld container med skylten Halmstad sex. Jag hade helt andra sysslor i andra rum och kvarter, men tyckte det var kul att göra mig ärenden och höra kommentarer och se hur den där containern stod i vägen överallt. Jag glömde visst att berätta för dig kära läsare att Halmstad sex inte existerade. 😉 Kanske hade det funnits flera år tidigare.
Långt senare grävde jag fram Gunnar Avis röst. Då satt vi, en manlig kvintett, på en uterestaurang på en skön Medelhavsö. För en gångs skull var det tyst några sekunder runt bordet. Jag ställde ner glaset och tittade Bengt i ögonen och beställde blanketter, drinkar och mycket annat till Halmstad sex. Det tog inte många sekunder innan förvåningen ersattes av ett bubblande skratt och en halv Black Russian som rann ut på bordet.
”Bobo din… det var alltså du. Vilken kaxig gubbe. Du har inte funderat på att ta över efter Bosse Parnevik? Vi hade skitkul när vi tömde containern och du skulle sett hur…”