Skapa min egen sanning

Ögonblicksbilder; fem 

Att vänta behöver inte vara något negativt. Slipper jag trängas, svettas, bli blött och inte har en väntande tid som stressar mig tycker jag istället att det är en oas, full med möjligheter.
I detta ögonblick befinner sig Solveig i en butik på Hamngatan i Ystad för att köpa linsvätska. Det är lördag och mycket folk.

Själv har jag hittat en ledig yta på en bänk. Det är då ekipaget med kvinnan och hunden dyker upp. Jag greppar kameran och trycker till. Några sekunder senare ser jag ryggen och svansen försvinna iväg. Det är i samma sekund som min nyfikenhet och fantasi vaknar till liv. Vart är de på väg? När startade resan? Vad heter hunden? Är hunden en trygg vakthund? Är de turister från ett grannland? Hur långa dagliga pass gör de tillsammans? Jag har läst att hundar behöver stretching och massage efter längre ”utflykter”. En social sida av mig vill ha en konversation och de rätta svaren. Min andra sida nöjer sig mer än väl med det motsatta. Att jag själv får fantisera om sanningen och strapatser. Skapa mina egna äventyr. Vad är dina första tre tankar när du ser fotot?

Ibland kan det gå så långt att jag inte svarar på tilltal när Solveig dyker upp – mitt i verkligheten.
”Du där på bänken. Har du lust att följa med mig och fika?”
”Jag är rädd för att någon granne ska få syn på oss och sladdra till min fru.”
”Är din fru svartsjuk?”
”Nix. Undra varför.”
”Vill du höra sanningen?”
”Nä. Helst inte. Mitt ego kan blekna.”
”Tänk på måndag fyller du år. Har du tänkt på vad du fyller nästa gång? Ska vi resa till Budapest eller Prag? Vi måste vädra våra nya pass.”
”Vaddå? Jag fyller tjugosju nästa år. Inget att fira. Gubben på mitt pass är inte jag. Jag kommer att åka fast i passkontrollen. De kommer att behålla mig i Ungern. Säkert tvinga mig att äta budapestbakelser till frukost.”
”Skulle du ha något emot det?”

Ps.  Min diabetes fyller ett år mer än jag på onsdag. Livet är märkligt.
Ps2. Dialogen har jag snickrat ihop av olika tidsfragment. Men kunde varit tagen från ”i lördags”. Livet är fullt av ögonblick.
Ps3. Intensiv måndag. Två jaktstarter, ”Bara en natt”, ”Bara en dag”. Motionspass. Fika och fira med mig själv. Vet inte om jag kommer att hinna ha på mobilen. Vet inte om jag kommer att tänka på att sätta på den. Varför ska S alltid jobba så sent just denna dagen? Varje år. Kanske inte när jag blev femton. Då var hon tio och jag hade ingen aning om att hon fanns. ❤

Annonser

En cykeletapp närmare Paris

1

Vad mycket mer man ser längs med vägarna när man tar sig fram med cykel istället för bil. I Beddingestrand träffade vi på dessa träkompisar i en trädgård. Även deras ägare kom ut för en pratstund.

2
Om man åker iväg tidigt på morgonen går det utmärkt att få en egen strand för en stund. Vi träffade bara på en hundägare under vår njutbara paus.

3

Det är en ovanlig sommar eftersom Solveig har ett vad med sig själv. I det ingår inga wienerbröd. Mitt blodsocker var däremot som vanligt stabilt under hela färden, efter att jag grundat med denna feta och söta läckerbit. Tack Håkan Wickberg (ishockeyspelare i Tre Kronor/Brynäs på 1970-talet) för tipset.

4

Nästa etapp avklarad. Det finns utmärkta cykelvägar hela vägen från Ystad.

5

Här skulle jag kunna tänka mig att bo på sommaren.

6

Denna skylt skulle en humorlös kunna tolka på sitt sätt.

7

Nu går det inte att komma längre söderut i Sverige.

8

Perfekt väder. Varken för varmt eller för kallt. Lagom mycket vind. Aldrig en tuff motvind. Självförtroendet på topp. Asch! Jag har alltid trivts i Paris. Inte så långt kvar. Lite drygt 100 mil. Eller ska jag vänta till våren?

9

Vi tar en vilopaus på den nyinköpta picknickfilten och njuter en stund av livet och den svenska sommaren. Cyklarna uppskattade också initiativet.

10

Efter en nyttig sallad gick jag upp och köpte två glassar.

11

Eftersom vi hade med många saker trots att systemkameran fick stanna hemma, fick vi dela på oss när vi besökte de spännande affärerna.

12

Jag kunde inte motstå att köpa en tavla. Jag är svag för fyrar och vatten. Annars var äppeltavlorna tuffa.

13

På hemvägen köpte Solveig husgerådssaker i en affär, medan jag tog mig ett snack med en pratglad jättestor gubbe. En del av sakerna han raljerade om tror jag att han hittade på för att skrämma mig.

14

En gatuskylt som stack ut mer än Vårtbitarevägen. För där skulle jag inte vilja bo.