Daggdroppens saga

 

Ord som berör mig; 21

Daggdroppens saga
Du daggdroppe lilla,
i grönskande lund,
som sänker sig stilla
i midnattens stund,
ej susar du neder,
som regnskuren gör,
men svalka bereder,
Som öra ej hör.

Så tälj mig din saga,
just sådan den är,
förr´n bort du skall draga
till ljusare sfär.
En lifslängd, ej anad,
bakom dig du har –
ej mänskan blef danad
förr´n redan du var.

I dag är jag vorden
ett daggstänk – ej mer.
Härnäst mig på jorden
en människa ser.
Kanhända jag sitter
i ögat som tår,
då sorgen så bitter
det uttrycket får.

I former så många,
som trotsa allt tal,
jag åter kan komma
till mödornas dal.
På odlarens panna
jag satt vid hans id,
men sällan att stanna
det gafs någon tid.

På skyar jag suttit
i kvällssolens glans;
på hafvet jag flutit
vid vågornas dans
och solstrålen speglat,
och buren af den
ånyo jag seglat
i rymden igen.

Jag dansat med vinden
den kalla, från nord,
tills bleknad om kinden
jag fallit till jord.
I drifvan jag rastat
en stund på min färd,
men åter jag hastat,
sen hon var förtärd.

Hvad likhet sig röjer
emellan oss tu!
En stund jag ack dröjer
på jorden, som du;
så slutes mitt öga,
så lyktas mitt lopp,
och hän mot det höga
min ande lyfts opp.

Som dagg uppå gräsen
är människans lif.
Hvad är då allt väsen,
all strid och allt kif
i väktarna korta,
som gifs henne här?
Ack, snart är hon borta,
som daggdroppen är!
Albert Å.

Fotnot: Hittade ett slitet, gulnat urklipp i en dagbok från 1883 med denna vackra vemodiga poesi. Dags att dikten får en ny chans 2018. ❤

Annonser