Jag kan inte bestämma mig

BambuBosse

Vi slog till och köpte två stycken ”Bambukuddar”. Det har gått 3-4 veckor, men jag kan fortfarande inte säga rakt av om jag är för eller emot, (inte Solveig heller). Visserligen säger Solveig att jag slutat snarka. Hur skulle det gått till? Jag kan inte sluta med något som jag aldrig börjat med.  😉

DSC_39750020

Innan kudden användes skulle den ligga öppet och vädras i sjuttiotvå timmar ( 3 dygn). Jag kan förstå det. Fortfarande känns en doft som jag heller inte kan bestämma mig för om jag gillar eller ogillar.

Måste erkänna att jag bara använt mig av den som vanligt, platt. Det görs reklam om 3-kuddar i en. Någon natt när jag är rastlös får jag prova de två andra varianterna.

Vaknar helt utvilad. Den frågan kan jag svara på snabbt, eller inte. Minns inte när det hände senast. Våren 1933? 🙂

Så har den förändrat mitt liv? Näpp! Vika den dubbel? Ska huvudet in emellan? Måste jag inte ha ett tjockt rep och binda omkring? Något annat viktigt. Ett rykte florerar om att Per Gessle ska komma ut med en ny låt som heter. ”Jag går och snarkar”. Stämmer ryktet att man inte ska väcka den som går i sömnen? Förstår du att jag har svårt för att sova, med alla mina djupa tankar? Nu kom jag på ett nytt ordspråk. ”Väck inte den Bo som inte sover”. Måste fila lite på orden. Byta ut Bo mot bov? Undra om inte Gessles sista låt ska heta ”Jag går i idé”. Sant i alla fall är att jag ska se på ”Badhotellet” om en stund. Jag älskar ju danska serier. Undra sa flundra vad de har för kuddar på hotellrummen. Antagligen fulla av danska wienerbröd.  😉 Snart ska jag också bo på hotell. God natt.

Det ska vara rödvitt för hela licensen

Jag vet inte vad det är som gör det. Det går inte att peka på just en punkt utan det är helheten av mängder av lysande punkter på stjärnhimlen. Dansk film och TV-produktion överglänser ofta sitt grannland i öster. Så har det varit under flera år, enligt mig. Detta kåseri skulle bli långt om jag räknade upp och skrev om alla fullträffar jag sett under flera decennier. Fortfarande blir jag imponerad av att danskarna får fram så många duktiga skådespelare i detta relativt lilla land. Ändå ler jag och stannar upp ibland när jag känner igen ett ansikte. Jag letar i lönngångarna däruppe efter i vilka serier eller filmer jag sett henne eller honom förut. Ibland tar det en stund innan polletten trillar ner. Ofta har jag sett dem i flera bra roller.

Idag när jag skrev i min femårsdagbok gled mina ögon upp till vad jag skrev förra året. Då var den åttonde augusti en måndag. (På grund av skottårsdagen har det blivit två dagars förflyttningar) Ny dansk serie i tio avsnitt ikväll. Lykke. Hoppas att den är bra.

Det där var ett understatement. Både jag och Solveig längtade tills det skulle bli en ny måndagskväll. Så många glada skratt vi fick i soffan förra hösten. En verkligt lyckad skruvad serie. Mille Hoffmeyer Lehfeldt som spelar huvudrollen är en pärla. När jag googlade henne fick jag en Flashback när jag ser henne framför mig likgiltigt traggla sig igenom det utslitna pianostycket Fur Elise med stora besvär, ledsen som hon är, eftersom hennes föräldrar ska skiljas. Den underbara serien hette ”Tango för tre” och sändes  på svensk TV 1994. Tänk att det var hon som spelade tjejen Bolette. Hennes pianolärare är samma man, Sören Pilmark, som nu är hennes chef i Lykke innan han trillade ner från en stege i jakt på en mus… Säkert har även flera av er läsare sett Mille spela den karltörstiga Monica Dam i en annan skruvad suverän dansk serie, ”Livet på Laerkevej”.

Jag trodde att vi till slut skulle tröttna och sluta skratta åt när Lykke gick i clinch med sitt samvete i toalettspegeln. Att nyhetens behag med filmtekniken skulle dunsta. Never. Det varieras i det oändliga och finalen är sanslöst rolig. Undra´ om skådisarna har lika kul under inspelningarna eller behöver de själva knapra på tabletter mot stress.

Det må vara sant att danskar, både män och kvinnor, inte lever så länge i genomsnitt, jämfört med de flesta av de europeiska ländernas invånare. Enligt senaste statistik lever männen längst i Schweiz och kvinnorna i Frankrike. Men danskarna måste ha satt skrattrekord innan de ställt in wienerbröden, smörebröden, i kylskåpet och fimpat den sista, i mitt tycke illaluktande, cigarren. Fast jag fick mig en tankeställare när jag läste om vad manusförfattarna till ”Happiness”, som Lykke heter på danska, hade för utgångspunkt när de startade upp projektet. Det var att Danmark är världens lyckligaste land, samtidigt som nästan var tionde dansk knaprar antidepressiv medicin. Mer lättsmält tycker jag att det är att de spetsar till frågan och den oklara gränsen över vem som egentligen kan sägas vara tokig eller vem som är normal i vårt samhälle. De flesta av rollfigurerna i ”Lykke” pendlar friskt mellan zonerna. Är jag själv normal som gillar denna typ av serier? Svaret är inte givet. Hörde jag inte en läsare knorra till där 🙂

Redan efter första abstinensbesväret måndagen efter tionde och sista avsnittet i höstas var jag tvungen att gräva vidare. Jag ställde en fråga till SVT på webben. De berättade att de hade köpt in en andra säsong av Lykke, men inte bestämt sig för när de skulle visa den. Sedan har det varit lite olika bud. Det sista är att första avsnittet ska sändas i september. Hoppas verkligen att det stämmer. Hösten kan behövas lyftas upp från mörkret. Gärna på måndagarna. Det kunde vara en trevlig sofftradition.

Avslutningsvis ska jag dra några andra klassiker. Är det bara jag som med glädje minns dessa namn? Anna Pihl, Borgen, Bron, Brottet, Hotellet, Taxa, Ivar Kreuger, Krönikan, Livvakterna, Mordkommissionen, Nikolaj och Julie, Sommer och Örnen. Det där var bara ett axplock. Vilken var er personliga favorit?