Triss i svenska filmer

Tjugo dagar ledigt. Det lät mycket, men tiden står inte stilla. Solveig började jobba igår igen. Vi hade det som vanligt trevligt på Solveigs jullov. På kvällarna var vi hurtiga och tog nästan varje kväll en uppfriskande promenad. Ibland spelade vi sällskapsspel med våra döttrar där priserna var chokladpraliner från askar med kända företagsnamn.
Jag hade förberett i december och köpt hem DVD filmer av olika genre.

Här är tre svenska filmer från 2014 som föll mig på läppen. På en skala från 1-10 ger jag två filmer 7 poäng och en film 8 poäng. Alla var klart sevärda. Men smaken är alltid delad. Vill ni se vad de handlar om är det bara att googla titlarna.

Micke och Veronika

Jag tycker att regissören och producenten Staffan Lindberg till de tre filmerna ”Sommaren med Göran”, ”En gång i Phuket” och den senaste ”Micke & Veronica” har lyckats skapa handlingar där jag blir road och får skratta några timmar. Större krav ställer jag inte på en svensk komedi för att få ihop 7 poäng och som roar mig för stunden. Ber någon mig att gräva djupare skulle jag ha fler åsikter.

Nu går jag ju inte längre på DRAMA-TEATER-FILM linjen där jag blev rätt trött stundtals på att plocka ner varje film och pjäs i minsta lilla sekvens. Skådespelarmässigt är det de äldre rutinerade som bär filmen och höjer nivån. Suzanne Reuter (briljant), Philip Zandén och Dag Malmberg som ofta spelar kufiska roller gör det med glans. David Hellenius är nertonad till rätt nivå, men en riktig förälskelse har jag svårt att se i relationen mellan snickaren Micke och läkaren Veronica. Jag sväljer det i genren komedi, men aldrig i ett drama.

Hallonbåt

Jag hade hoppats på att Suzanne Reuter hade en större roll i denna skruvade komedi. Antagligen finns det olika åsikter om Jonas Karlssons skådespeleri, men jag tycker han sköter det utmärkt. Mig roade han ordentligt och det blev en hel del skratt. Filmen är inspelad i Uddevalla och Trollhättan. Det tog några sekunder innan jag kopplade ihop en blond kvinna i Solsidan med en mörkare låtsassyster i denna film. Josephine Bornebusch gör en bra prestation och ser snyggare ut i denna film.  🙂
Vid några tillfällen tycker jag filmen haltar och mina tankar går till att jag måste besöka bibblan och låna romanen av Miika Nousiainen. Jag tror även det är klokt att läsa boken efter filmen, för att inte bli besviken. Min gissning är att boken vinner med någon hästlängd. Hade jag fått bestämma skulle jag klippt och ”klistrat” lite mer.

Min så kallade pappa

Här handlar det om ett drama, men ändå med komiska inslag som lättar upp det mörka. Jag tycker Ulf Malmros har gjort detta briljant. Michael Nyqvist och Vera Vitali glänser i huvudrollerna. Den realistiska förlossningsscenen kommer att bli klassisk. Det finns några andra scener som jag har frågetecken runt. Möjligheten att ex. sova på sin skola/arbetsplats tror jag blir svårt med tanke på larm och bevakningsbolag. En mycket tänkvärd film med djup som lämnar bestående intryck. 8 poäng.

Det finns en likhet mellan Hallonbåtsflyktingen Mikko och skådespelaren pappa Martins skolgång i denna film. Det laddade temat MOBBING.   😦
Jag upptäckte även flera andra likheter mellan Mikko och Malin i denna sista film. Intressant att hitta beröringspunkter när man ser två olikartade filmer tätt inpå varandra.

Ps. Vi har inte hunnit se alla filmer ännu. Jag köpte även några TV-serier. Än så länge har vi bara stött på ett magplask. Då var det bara jag kvar i soffan till slut. (övriga droppade snabbt av) Beror på att jag kan vara envis och ville se hur skräpfilmen slutade. Men jag fick använda mig av taktiken – en bit i taget. Ibland stod jag upp med myror i benen. Eller pausade och gick iväg en stund. Filmens titel? Vill du ha reda på det? Skrev jag inte det? Okej! Jag får lägga till en punkt. P.S.  🙂
Det finns säkert någon annan som skulle gett filmen tio poäng. Hos mig hamnar den på hyllan sälja/skänka.

Jag ”redovisar” de utländska vid ett senare tillfälle. Nu börjar Tour de Ski om fem minuter. Jag har ett tufft program som supporter. Imorgon tror jag att TJ och MS kommer att nå alptoppen först. Den som tippar emot mig skulle kunna tjäna stora pengar på Svenska Spel.

 

Annonser

Dags att mäta min TV-puls

Vilken ovanlig start på min TV-höst. Endast ETT program har jag följt. ”Bonde söker fru” som jag skrivit om en gång tidigare här. Bengt från Öland är fortfarande min klara favorit, men det är inget fel på de tre andra grabbarna. Ska bli spännande imorgon när bönderna kommer hem till sitt rätta element. Hemmaplan. Gården. Med fyra kvinnor var. Är kameler på Öland ett rätt element föresten? 😀

I söndags fyllde jag på med två till program. Båda välbekanta. Först ”Solsidan” som rivstartade tredje säsongen med vägglöss och ”Bulvanen som bjöd högst”. Ni som inte såg det kan säkert ändå gissa vem. Ove ”Tjenare Mannen” Sundberg. Eller ”Uno Sandberg är mitt namn”, som han sa ett otal gånger inför den kvinnliga mäklaren. Denna speciella man med minst en social skruv lös höjde även sina EGNA bud. En sida av min personlighet skrattade inte helt hjärtligt. Vi har råkat ut för en sådan bulvan i vårt privata liv. Tanken på det kan göra mig riktigt arg fortfarande. 😦
Alex har det inte lätt i sin veliga värld. Nu tycks han och gravida Anna också ha gått och köpt områdets skilsmässohus. Freddie introducerade begreppet ”speedreading” för sin unga son Victor som har vissa problem med kärnämnen i skolan. Allt är som vanligt på Solsidan. KAOS under FASADEN. Fiiint på YTAN.

”Hellenius hörna” hade just fint främmande. Lena Ohlin gästade men flera frågor handlade om hennes man Lars Hallström som tycks ha ett speciellt förhållningssätt till mat. Det var inte mycket han åt av vanlig mat. Vin gick visst bra för den sympatiske 66-årige regissören.
Jag gillar Davids sätt att umgås med sina gäster. Man kan aldrig vara helt säker på om han driver eller pratar lite allvar. Han är aldrig direkt elak. Oftast roliga filmade inslag mellan samtalen. Sedan är alltid frågan hur länge man kan hålla sig till samma koncept. Kanske läge för att byta ut mobilbilderna till nästa säsong och gräva någon annanstans? Överraska med Skype där gamla oväntade personer till gästen dyker upp? Bara nu inte teamet läser min blogg och stjäl min idé helt gratis. 😉

Igår gick första programmet i nystarten på ”Pengarna på bordet”. Jag köpte konceptet med Peter Jidhe vid rodret förra säsongen som den tävlingsinriktade person jag är. Igår hann två charmiga och fnittriga systrar klara av fyra av de åtta frågorna, med två miljoner fortfarande i behåll, innan programtiden tog slut. Med andra ord har jag gått från ett till fyra program på två dagar. Betyder det att min karaktär har utvecklats åt något speciellt håll? 😉  Är det ett sammanträffande att alla fyra programmen går i fyran?

Visst har jag gjort några andra gästspel i höst framför dumburken. Jag såg slutet på hur bibliotekarien, Lena Angviken från Laholm fixade alla frågor hos Rickard Sjöberg. Hon verkade vara en trevlig och humoristisk personlighet.

På fredag hade jag gärna varit på plats när Sverige ska kvala till VM på bortaplan. Färöarna står för motståndet. När jag menar på plats menar jag på ön. Fotbollen ser jag lika bra hemma. Det varken blåser eller höstregnar i våra soffor.

På tal om att hinna till en viss plats så snabbt som möjligt. På fredag kommer mitt kåseri att handla om en nagelbitande bilfärd med mig som chaufför mitt i natten. Ugha! Min devis är att det mesta är roligt om det blir ett lyckligt slut. 😀