Det händer inte ofta

jag-ar-har

Vanligtvis njuter jag av en tilltalande bok i ungefär en vecka. Oftast rör det sig om tegelstenar, som allt fler romaner tenderar att vara.
”Har du någon oläst bok nu? Den här boken kanske du vill läsa.”
Solveig hade läst femtio sidor i boken när hon frågade mig.

Nästa dag vid mitt ensamfika kom jag att tänka på hennes ord och knallade ner en våning och hämtade ”Jag är här”.
Därefter var dagen sig inte lik.
Jag förflyttades till en fictionplats och under några underbara timmar var jag fast i de 184 sidorna. Denna debutroman av fransyskan Clélie Avit vann det franska priset Prix Nouveau Talent 2015 (Nya talanger).
Romanen ”Je suis là” innehåller 26 kapitel och är skriven i jag-form. Växelvis låter författaren Elsa och Thibault vara jaget i kapitlen.

Briljant. Fängslande. Omöjlig att lägga ifrån sig en längre tid. Måste, måste få veta. Jag fylldes av frågor de stunder som jag gick och tänkte på berättelsen och gjorde kopplingar till verkliga livet. Hur skulle det gå för Elsa som låg i koma sedan tjugo veckor och där ingen visste att hon efter ca fjorton veckor kunde höra igen? Läkarna hade börjat bearbeta föräldrarna att skriva på papper så de kunde stänga av alla maskiner.
Thibault brottas med helt andra problem. Han vägrar gå och hälsa på sin skadade bror fler gånger i rum 55. Efter han skjutsat sin mamma och sin kusin till sjukhuset flyr han in i trapphuset. Eller han tror det är trapphuset när han lutar sig mot väggen och glider långsamt ner på golvet. Hans ilskna tankar är riktade mot sin bror. Plötsligt inser han att han inte andas in sjukhusdoften. Mysko tänker han. Från sin plats på golvet kan han se ett par ben. Han blundar för att koncentrera sig. Så kommer han på vad det doftar. Jasmin. Precis som teet hans mamma brukar dricka på morgonen.

Underrubriken stämmer till hundra procent. ”En kärlekshistoria på liv och död”. ❤

Rekommendation från bloggaren. Låna, köp, läs, njut, gråt och mycket mer. En förträfflig höstbok. Den här romanen kommer definitivt att filmas inom det närmaste året. Gärna i fransk regi, franskt tal och med den franska filmtiteln. ”Je suis là”. Fler krav har jag inte för närvarande.  😉

stracklasare

Annonser

Steget från roman till film

Sommarbio
En regnig sommarkväll slog vi till och bokade två biobiljetter.

DSC_39710007Valet av film var enkelt för mig och Solveig.

Skylten lyste inte helt

Skylten till salongsnamnet må vara halvbelyst, men väl i de mjuka sköna fåtöljerna lyste allt på duken starkare än starkt. ❤

Jag gav högsta betyg till boken ”Arvet efter dig” av Jojo Moyes (2012). Precis som med den svenska filmen ”En man som heter Ove” har de ansvariga i filmteamet lyckats med det svåra momentet att hitta rätt nivå för att göra boken rättvisa i rörliga bilder. ”Me before You” gör inga stora utsvävningar utan alla som läst boken känner igen sig.

Filmen är 1 timme och 50 minuter. Vart de 110 minuterna tog vägen vet jag inte.

Emilia Clarke

Emilia Clarke är briljant och sätter direkt tonen. Kortväxta (1.57 cm) charmtrollet från Ipswich måste ha fått sitt stora genombrott inom filmbranschen med denna roll. Hon är trovärdig, rolig och träffsäker med en mimik som jag är svag för.

DSC_39760003

Lou (Louisa) Clark är den bärande rollen. Sam Claflin som Will känns däremot för snäll och tam för att bära upp bokens Will. Detta har jag ingen större svårighet att acceptera eftersom han inte är oäven som skådespelare. Jag är som alltid svag för brittiska skådespelare som nästan alltid håller en mycket hög klass.

Jag älskar att lägga märke till spännande kameravinklingar och miljöer. Här möts jag av ögongodis i startscenerna och är belåten med fantasin och leken med kamerorna.

Jag noterade att näsdukar användes flitigt i salongen och tror inte det handlade om en kollektiv förkylning. 🙂

Bra musik

När mina salongskompisar försvann från lokalen när texterna började rulla satt givetvis vi kvar för att smälta de första slutintrycken och smekas av musiken. Det sistnämnda var av mycket hög klass och jag ville läsa vad låtarna hette.
Gillade du boken – se filmen.
Har du inte läst boken – se filmen och njut av stor underhållning. Detta är en film som är svår att stå emot. Den dröjer sig kvar på näthinnan och det finns många viktiga saker att diskutera. För eller emot dödshjälp är naturligtvis huvudfrågan.

Sam Clafin

Personligen uppskattade jag hur de valt att avsluta filmen. Inga långa utdragande scener. Istället ett sätt som harmoniserade med helheten. När vi kom ut från biografen sken plötsligt sommarsolen och Solveigs kinder torkade snabbt, men inombords stannade filmen kvar hela natten för oss båda två. En fullträff på biohimlen.

Betyg 5/5. ❤