Månadens boktips – ”Döda talar inte” av Ann Cleeves

Vad härligt att återträffa den osociala kriminalkommissarien Vera Stanhop, som lever ett så torftig vardagsliv. Jag har längtat efter henne sedan våra vägar skildes åt i förra årets ”Dolda djup”. Vera är nattsvart, men jag föll direkt för henne.

”Döda talar inte” är en klassisk, engelsk pusseldeckare med bra miljöskildringar och intressanta personportätt. Vi kastas direkt in i en ljuvlig beskrivning om hur Vera känner sig där hon simmar bröstsim i en maklig takt och blir akterseglad av en äldre man med badmössa. Hon befinner sig i en bassäng på en kombinerad träningsanläggning och hotell. Vera är ordinerad motion av en ung kvinnlig läkare. Vera är överviktig, har ful hy, dricker för mycket, jobbar jämnt och saknar vänner och familj. Hon är en ensamvarg och är svår att ha att göra med som chef.
Vera fuskar med antalet simlängder och glider iväg försiktigt från lokalen så att ingen ska se hennes kroppshydda. När hon går in i bastun är ångan tät, så hon ser först inte kvinnan som sitter i ett hörn med knäna böjda så att fötterna vilar på marmorbänken. Vera som oftast är avundsjuk på sina medmänniskor avundas att kvinnan verkar så avslappnad där hon sitter med sitt huvud bakåtlutat. Ett tillstånd som Vera sällan upplever. Ändå försöker hon så gott det går att koppla av i den varma bastun. Hon kastar en ny avundsjuk blick på kvinnan. Först då inser hon att kvinnan är för orörlig och att hyn är för blek…

Vera kör med sina tre medarbetare, men ser i smyg upp till sin närmaste man, polisassistenten Joe Ashworth. Han i sin tur anser att det finns tillfällen då han är ett helgon som står ut med Vera. De har en hatkärleks relation som bär upp en stor del av böckerna. Vera jobbar ofta vid sidan om teamet. Har svårt för att delegera. Berättar inte vad hon tänker. Ger sig iväg på egna äventyr och följer inte alltid reglementets regler.

I slutet i boken kan man läsa att Vera ligger i den säng som hon sovit i som barn, mellan lakan som är grå av tvätt och som förmodligen har varit i bruk sedan dess. Hon funderar på vem som är mördaren. Där i sin ensamhet börjar hon få ordning på alla pusselbitar.

En välskriven bok inom genren deckare. (Båda böckerna har filmats med Brenda Blethyn i huvudrollen och har visats på TV4). För en gångs skull gissade jag rätt på vem som var mördaren, redan i ett tidigt stadium. Detta trots att det finns flera misstänkta som har anknytning till träningsanläggningen och som dessutom har anknytning till att en liten pojke drunknade i ett badkar ett år tidigare. En pojke som var under utredning av det sociala.

Ser med spänning fram emot nästa fall…

Ps. Hoppas att DU såg bilden – för det gjorde inte JAG…

Hårda saker med varierat innehåll

När det gäller Läslustan har vi redan hunnit med att ta hem tio böcker från Ystad Bokhandels hyllor. Än så länge har jag bara gett en femma i betyg. Den danska thrillern som jag hade som boktips i förra månaden. Upp till det har jag en fyra. Det som är glädjande är att jag inte har någon etta noterad. Är rätt säker på att ettan kommer snart. I takt med att jag petat ner russin från affärshyllan blir jag tvungen att chansa på något okänt förr eller senare. Såg en konstig titel på en bok. ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Den kommer jag bara att välja om jag läst alla de andra femtionio böckerna. Totalt okänd författare men ändå kändes själva namnet bekant på något sätt. Det kan vara som jag inbillade mig. Trist titel och omslag. Okänt bokförlag. Har aldrig hört talas om något som heter ”Vi som blev över”. Alldeles för långt namn på ett förlag. Jag noterade att flera tog ut boken men snabbt satte tillbaks den igen efter de läst på baksidan. Någon elak dam suckade högt. En annan finklädd kvinna fnös på näsan. (Vad Hen gjorde vet jag inte. Sådant är inget för mig). Antagligen rörde det sig om en hyllvärmare och att jag såg in i en mörk framtid istället för att inte ta ut sorgerna i förskott. 😀

Idag hade Solveig med sig en nätt bunt på sju böcker som vi beställt från biblioteket i Tomelilla. Det blir till att hoppa över sömnen de närmaste fyra veckorna. Bland de sju finns några pärlor jag ser fram emot. Läckert att för andra gången träffa på den excentriska kriminalkommissarien Vera Stanhope. Läser på baksidan att båda böckerna har filmats. Första boken heter ”Dolda djup” och är från 2011. Denna trubbiga kvinna är härligt speciell. Vet inte om hennes arbetskamrater delar mina åsikter. Hennes humör pendlar mellan ytterst lite normalt och giftigt elak. Med tanke på hennes barndom med en pappa som stoppade upp fåglar och hackade på Vera och en mamma som dog vid hennes födsel kan JAG förstå att hon har en del gråstenar i ryggan som de andra i teamet inte känner till. Jag återkommer med ett boktips om min vän Vera. Peter Robinsons deckare handlar tyvärr inte om min favorit Alan Banks. Peter och Alan har tydligen tagit ett break. Höstkvällarna är verkligen min tid för böcker. En skön fåtölj och en kopp med något varmt i. Det enda som fattas är en sprakande brasa.