De fem senaste

Ännu en hög böcker är utlästa under veckorna innan OS. Jag gillar spännvidden. Två spännings-romaner ramar in kvintetten.
Bok ett
John Grisham kan skapa dramatik och dessutom kan han det amerikanska rättssystemet på sina fem fingrar efter ett förflutet som advokat. Det har blivit några böcker sedan han debuterade 1988 med Juryn. Han fick sitt genombrott med Firman tre år senare. Ibland blir jag mätt på de likartade bitarna inom rättsväsenet som tenderar att dra iväg till fackbokhållet och bromsar upp genren, men han lyckas alltid få mig intresserad av själva storyn. Så också i thrillern Svindlaren.

Bok två
Marie Jungstedts elfte kriminalbok i Gotlandsmiljö tillhör inte hennes främsta, men hon gör sitt hantverk med finess. Jag älskar Gotland, men en del av spänningen försvann när jag spikade ”mördaren”. Dessutom upplevde jag allt för mörkt. Kanske var det årstiden eller personliga skäl som drog ner betyget. Jag brukar annars läsa Maries böcker på sommaren. Jag har till och med läst två av dem när jag varit på Gotlandsbesök. Ytterst vältajmat.

Bok tre
Annika Östbergs debutbok Ögonblick som förändrar livet läste jag av ren nyfikenhet.  Uppföljaren Se ljuset i det svarta läser jag mer behagligt tillbakalutad. Jag minns hur jag som ung både fascinerades och retade mig på att den blonda svenskan skulle få ett sådant långt fängelsestraff med tanke på att hon inte skjutit ihjäl någon. Min parallell gick till Lindomemordet där två personer skyllde på varandra och båda blev frikända. I denna andra bok berättar Annika om sitt nya liv som efterfrågad föreläsare. Hon väjer inte för att ärligt skriva om frågor som förlåtelse och bitterhet. Tar upp sorg, skuld och tro. Jag skulle gärna ha besökt någon av hennes framträdande. 28 år i fängelse. Inte bara på ont. Jag uppskattade att läsa båda hennes böcker som gav mig mycket.

Bok fyra
Att sticka mellan med att läsa några bra dikter är för mig aldrig helt fel. På 1av3.se träffade jag för första gången på poeten Svenarne Jansson som sedan blivit min Facebookvän. Förra året gav han ut Ordvändor. Snabbt blev jag förtjust i hans sätt att skriva. Jag uppskattar när jag förstår texten, men där jag ändå kan få ha min egen tolkning. Som alltid när jag läser poesi läser jag bara några dikter åt gången. Då kommer de bäst till sin rätt.

Bok fem

Sist men inte minst. Det var en fröjd att få återträffa den sorgliga Mr Gora, eller Göran Borg som han heter i Sverige. Jag bara älskade att läsa debutboken Delhis vackraste händer som kom ut 2011. Har ni inte läst den ska ni börja där. Mikael Bergstrand övertygade verkligen mig med den charmiga boken som utspelade sig i Malmö, men framför allt i Indien. Som jag skrattade och mös under den läsningen. Här hade han mycket att leva upp till med uppföljaren Dimma över Darjeeling. Mina förväntningar behövde landa först. Inte lika förträfflig, men ändå ytterst läsvärd. Uppskattade det oväntade slutet. På baksidan står texten: Dimma över Darjeeling handlar om fördomar och egoism, om att ta sig upp ur sina djupt rotade hjärnspår och hitta ny mark, om mod, lojalitet och vänskap. Och den svåra konsten att leva här och nu.
Nu för mig är sport på is och snö. Under OS-veckorna ligger bokläsandet nere.