Dunkers kulturhus; del tre

1
Vi klev upp en våning i den ”medeltida borg” som Kim Utzon skapat. Det innersta ”Smyckeskrinet”, utställningarna, skyddas av en ringmur av kontors – och undervisningsrum. Så smart tänkt av den danske arkitekten. 🙂

2

Vilken imponerande meritlista Camilla Thulin har. Modeskapare av rang, författare och programledare. Undra hur många kändisar som burit hennes skapelser?
Camilla är född 1961 i Nysund. Hon arbetar som kostymör för bland annat Göteborgsoperan och Stockholms stadsteater och har skapat kläder åt många shower genom åren. Camilla är sambo med skådespelaren Johan Rabaeus, som vi såg i Let´s dance nu i våras.

3

Solveig undrade hur det skulle kännas att bära en klänning av Camilla Thulin vid något festligt tillfälle, den här till exempel.

4

5

Själv blev jag impad av Solveigs spontana utrop långt innan hon kunnat läsa på informationslapparna.

6

7

”Titta där är klänningen som Lisa Nilsson hade på konserten kvällen innan bröllopet!”
Vilket bröllop? Vårt? hann jag tänka innan polletten ramlade ner.

8
Vad tycker du? Fint va?

9

10

Vad fort tiden går. Redan elva år sedan.

11

12

13

”Mitt liv har faktiskt alltid bestått av begagnade ting, från bostad, möbler, husgeråd, kläder och hundar till karlar. Själv är jag numera också en bättre begagnad dam i sina bästa år. Så för mig är begagnat en livsstil.”
Camilla Thulin

14

15

Trots att jag själv inte är något modelejon var det en stor upplevelse att se alla de fina kostymerna. Mina bilder är givetvis bara ett axplock av allt som visades upp. Tyvärr fick jag inte använda blixt därför blev flera bilder av dålig kvalitet. Det är bäst du åker dit och tittar själv. 🙂
Dunkers kulturhus ligger väldigt bra till. Nära tågstationen, vattnet och centrum. Missa inte detta nästa gång som du åker till Helsingborg – Öresunds pärla.

Annonser

Dunkers kulturhus, del två

Idag är det Solveig som står för blogginlägget om mannen som växte upp i min barndomsstad Halmstad och började sin yrkeskarriär som tecknare på en reklambyrå i den lilla västkuststaden.

1

Välkomna in i utställningshall 1 i Dunkers kulturhus.

2

Åldersgräns? Nej, den här utställningen passar alla åldrar. Möjligtvis kan vi ”som är lite äldre” bli trötta i öronen efter en stund. Men vad gör väl det när ögonen har så mycket njutbart att se på.

Pettson, katten Findus, Nasse, Mamma Mu med flera. Vad har de gemensamt? Jo, de är skapade av Sven Nordquist. En fantastisk barnboksförfattare och en ännu mer fantastisk barnboksillustratör. Han är helt klart en av mina favoritförfattare då det gäller bilderböcker och min absoluta favorit då det gäller illustratörer. Det är få förunnat att vara suverän både på att skriva och att illustrera.

3

Visst såg vi alla skorna på golvet när vi kom in, men ”stora som vi är” så trodde vi att det bara var barnen som skulle ta av skorna. Hoppsan! Så var det inte! Vi blev snabbt tillrättavisade om att ta av oss skorna… och traskade sedan vidare, jag barfota och Bosse i strumplästen.

4

”Nasse”, en helt underbar bilderboksfigur. Han som prövar sig fram.

DSC_40210101

Har du inte läst något av Sven Nordquist förut rekommenderar jag ”Nasses taxi”. I den boken hittar Nasse en skottkärra och blir mycket fundersam över varför två små kaniner kan vara så tunga att köra när en stor lärare går att köra hur lätt som helst. En bok som ger många leenden och skratt oavsett ålder.

5

”Katten Findus” – en spelevink som håller gubben Pettson igång. Findus är bra på att luras och full av idéer och bus och inte alltid helt ärlig…
– Jag har ett meddelande från Pettson, sa Findus med myndig röst. Han har blivit sjuk av allt galandet, så därför har han skrivit på en lapp vad jag ska säga. Han vecklade upp papperet och läste:
– Från och med imorgon får tuppskrället bara gala en minut på morgonen och en minut på kvällen. Annars blir det grytan.                                                        
(Tuppens minut)

6

7

Nä, Bosse fick inte sätta sig och pussla. Vi drog vidare till Pettsons snickarbod.

9

8

”I Pettsons snickarbod finns allting mellan himmel och jord” (Sven Hedman/Sven Nordqvist). Det kändes verkligen som om vi befann oss i den riktiga snickarboden. Pettson och Findus hade lämnat kvar en halvfärdig höna. Den som de gör i ”Rävjakten”. De vill ju inte skjuta räven utan bara lura och skrämma honom. Dessvärre blev vår bild alldeles suddig. Kameran gillade inte att vi tog utan blixt… (Vi följde ju reglerna.)

10

”Mamma Mu”. En ko som inte riktigt uppför sig som andra. Sven Nordqvist är ”bara” illustratör. Texterna om Mamma Mu och Kråkan är skrivna av Jujja Wieslander och allt började med en sång…

11

Äntligen fick Bosse leka en liten stund.

12

Effektfullt om än lite suddigt. Vet inte riktigt vad som hände med kameran när vi tog den här bilden.

13

”Agaton Öman och alfabetet”, Sven Nordqvists första bilderbok. Med denna bilderbok vann han Bokförlaget Opals bilderbokstävling 1982. Det är nog dessvärre en bok som inte skapat några bestående minnen hos mig.

Det har däremot ”Pannkakstårtan” som kom 1984 gjort. Nu när jag går igenom våra böcker upptäcker jag att just den saknas… Hm!

14

”Hattjakten” (1987) Morfar hade en hatt som han aldrig tog av sig. Utom när han skulle sova. Då hängde han den över sin sänglampa. Det var det sista han gjorde varje kväll innan han somnade. Och det första han gjorde varje morgon var att sätta på sig hatten. En morgon när morfar vakande var hatten borta…

Vill du veta hur det går? Ja, då får du bege dig till biblioteket och låna boken.

15

Två saker behöver man när man ska läsa en bok av Sven Nordqvist. Tid och tålamod.

Tid – Det tar lång tid att både läsa och titta på alla små finurliga och roliga detaljer på varje uppslag. Det är som om Sven berättar en historia som han illustrerat med de ”stora” bilderna och minst en eller två parallella historier som berättas när man letar lite noggrannare i bilderna.

Tålamod – Om du ska läsa för ett eller flera barn får du räkna med att du kommer att få många frågor och kommentarer. Varför? Men den där då? Hur? Titta, kan du? Oj! Wao! Hoppsan! Det går inte att snabbläddra en Pettsonbok, eller att hoppa över en sida eller ett stycke. Man fastnar hela tiden (fastnar på ett positivt sätt) skrattar tillsammans, upptäcker tillsammans, får nya tankar och funderingar. Att läsa bilderböcker av Sven Nordqvist tillsammans med barn – det är att ge dem det bästa man kan ge, nämligen språket, på samma gång som man som vuxen får chansen att bli barn på nytt.

Tack Dunkers kulturhus och Sven Nordqvist för en mycket trevlig och upplevelserik utställning. Jag hoppas att alla som bor i eller passerar Helsingborg beger sig till Dunkers kulturhus och besöker utställningen.

Dunkers kulturhus, del ett

1

Det var hit vi styrde våra steg efter fikat på Fahlmans konditori i Helsingborg.
Dunkers kulturhus invigdes 2002. Fem år efter det att en arkitekttävling hade utlysts. Vann gjorde dansken Kim Utzon med temat ”Staden vid havet”. Kims pappa Jörn är ännu mer känd. Det var han som ritade operahuset i Sydney, Australien.
Är det någon som minns tennisbollar och gummistövlar från Tretorn? Jag minns det mycket väl från min uppväxt. Gummifabriken var Helsingborgs största arbetsplats och drevs av Henry Dunker. Han och hans fru Gerd fick inga barn. Gerda var genuint intresserad av kultur. Henry valde att donera hela sin förmögenhet till Helsingborg stad. Tack vare dessa pengar kunde Dunkers kulturhus byggas. 🙂

2

Det finns saker att titta på utanför också.

3

Dessa visade jag förra året. Då trodde vi att något nattsuddargäng hade vält kaninen.

4

Efter att ha betalt entré och hängt av oss var det dags för att besöka första utställningen.
Av Dunkers 16 000 kvadratmeter utgörs över 3 000 kvadratmeter av utställningsyta.

5

Det är fri entré till konstnären Karin Wibergs ”Moment – Ögonblick”. Hennes skulpturer är byster av lera som föreställer människor och djur.

6

Det var mäktigt och effektfullt i visningsrummet och sinnena fick stimulans. Läckert med kombinationen med bildspelet på väggen.

7

”Jag har alltid haft en fascination för urskogen, dess mystik, det genuina ursprunget, det farliga, okända, det vackra och ljuva. Vem möter man djupt där inne i den mörkaste skogen, när man känner att man inte är på sin vanliga trygga mark utan kliver vidare in i en ny och annan värld?”
Karin Wiberg

8

Vad händer utanför? Känner jag mig inte trygg här inne? Behöver jag fly? 🙂

9

Smart sätt att nå upp. Det skulle vi behövt i vår härliga lägenhet i Gamla Stan i Falkenberg.

10

Egentligen gick vi inte ut här utan fortsatte till nästa visning och till nästa visning. De kommer imorgon och på onsdag. 🙂
Först hade vi tänkt äta lunch på Dunkers men vi var inte så hungriga just då. Annars kunde vi suttit vid ett fönsterbord en våning upp och tittat ut mot Helsingör. Istället hamnade vi ju på restaurangen ”Hos Bo” som var riktigt bra.

DSC_40900050