Film fyrtionio av femtio

The Holiday

The Holiday
Genre: Romantisk komedi, 128 minuter, 2006.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

”Favoritkommentar”: ”Sedan jag träffade dig har det varit ett äventyr.”

Egna ord: En film som jag förknippar starkt med vår familjs jullov. Inte konstigt alls. Filmen hade världspremiär i december och utspelar sig under tiden runt jul och nyår. Humor, värme, kärlekens alla labyrinter, förvecklingar, duktiga skådisar och kontrasternas miljöer är några av de saker som fängslar mig. Under två timmar blir jag rejält underhållen. Det är både trevligt och sorgligt att se Eli Wallach göra en suverän större biroll och samtidigt tänka på vad tiden rusar. Det känns som om det var igår jag smet in på den barnförbjudna spaghetti-westernfilmen ”Den gode, den onde, den fule”, där Eli W spelade den ”den fule” Tuco. Eli Wallach var 90 år när han spelade in ”The Holiday”. Jag har även en film som heter ”The Ghost Writer” där Ali hade en biroll. Då var han 94 år. Jag läste att han dog i somras, 98 år gammal.

Baksidestext: Möt Iris (Kate Winslet) och Amanda (Cameron Diaz). Två kvinnor som inte kunde vara mer olika – den ena bor i en mysig, engelsk stuga och den andra i en vräkig villa i Hollywood. Deras enda gemensamma nämnare är dåliga erfarenheter av män. I ett desperat behov av att komma bort möts de på nätet och bestämmer sig plötsligt för att byta bostad. Detta leder dem båda till något som de varken önskat eller förväntat sig – en ny romans – och de upptäcker att en ny adress verkligen kan förändra ens liv.

Kuriosa: Jag uppskattar när Dustin Hoffman dyker upp i en videoaffär och säger en replik som bara ”vi” hör. ”Ingenstans får man vara i fred.”

Dagens fråga: Vem av Cameron Diaz eller Kate Winslet tycker du är den bästa skådespelaren?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Fotnot: Imorgon kommer sista filmen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Film tjugoåtta av femtio

0010001

Rain man
Genre: Drama 128 minuter, 1988.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Favoritscen: När Raymond på eget initiativ böjer sitt huvud mot sin brors panna.

Egna ord: Denna film tyckte jag var given att visa upp för våra döttrar, som inte var födda när jag njöt av biofilmen i slutet av åttiotalet. Jag minns hur jag och en kompis gick upp på Galgberget i Halmstad och analyserade filmen som vi nyss sett. Det fanns så många vinklingar att prata om. Själv hade jag träffat på barn och ungdomar som hade diagnosen autism. Vilken prestation Dustin Hoffman gjorde för att göra den svåra rollen rättvisa. Han var briljant som mannen Raymond som har svårt att kommunicera och varken kan uttrycka sig eller förstå sina egna känslor. Rutiner och ritualer är allt som han har till sitt skydd. Jag måste erkänna att jag under en tid brukade härma vissa uttryck från filmen.

Baksidetext: En rolig och rörande berättelse om kärlek mellan bröder. Hjärtlöse Charlie Babbitt förväntar sig ett stort arv efter den kylige faderns död. Men Raymond, en äldre bror som Charlie inte kände till och som sitter inspärrad på ett vårdhem, ärver hela förmögenheten.

Dagens fråga: Vilken är Dustin Hoffmans bästa filmprestation?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Film sex av femtio

Last chance Harvey

Last chance Harvey
Genre: Drama, 89 minuter, 2008
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritscen: Harveys tal till sin försummade dotter.
Favoritkommentar: ”För mig känns det bekvämare att bli besviken. Jag är arg på dig för att du försöker ta det ifrån mig.”

Egna ord: En lågmäld film som växer för varje gång jag ser den. Charmig film för en lite äldre publik, med en behaglig musik i bakgrunden som stilfullt ramar in handlingen.

Under tre intensiva dagar i London får vi följa amerikanen Harvey Shine (Dustin Hoffman). Han har missat planet, får sparken via telefon, hans dotter ska gifta sig och vill att hennes styvfar ska leda henne till altaret, allt är med andra ord öken. Dustin Hoffman är övertygande som den cyniske och nyanserade äldre medelålders mannen. Det har gått många år sedan Dustin slog igenom i kultfilmen Mandomsprovet (1967) Det är ofattbart att han passerat sjuttioårsstrecket när han spelade in Last chance Harvey. Här upplever jag hans roll som charmig mitt i sin sorgsenhet.
Det förekommer en tjusig svepande, stillsam kameraåkning vid några tillfällen, som får mig att smälta.

Engelskan Emma Thompson gör motspelerskan Kate Walker på ett ypperligt och behagligt sätt. Kate jobbar på flygplatsen Heathrow med ett enklare jobb, lever ett stillsamt liv och verkar ha gett upp möjligheten att bli förälskad. Hon läser mycket och har en mamma som är ett mänskligt preventivmedel, enligt en väninna. Mamman har en granne som hon inbillar sig är en polsk Jack Uppskäraren och ringer ideligen och ”stör” Kate.

Ibland ungdomligt, andra gånger med en fundersam stillsam humor fortgår konversationen mellan Kate och Harvey på promenader längs med Themsen. Rakt på sak utan krusiduller väljer de att dela med sig av fragment från sina långa liv. Ärligt erkänner de sina fel och brister. Kärlek har inget med ålder att göra. Men rädslan och osäkerheten kan vara mer intensiv, ju mer ärrade vi blir i själ och hjärta.

Baksidetext: När allt är som svartast träffar Harvey Kate i flygplatsbaren och ett samtal som kommer att påverka bådas liv inleds. En varm film som hyllar nystarter – vid vilken ålder som helst.

Dagens fråga: Har du något trevligt minne av Dustin Hoffman eller Emma Thompson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.

https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014/