Plastpåsen med danska mynt och sedlar

Ögonblicksbild, nio

Sommaren 1994 kom på midsommardagen och värmen höll i sig långt in på hösten i de södra regionerna.
Vi bestämde oss för en familjedag i september på favoritön Ven. Tre bilar skulle sammanstråla på Hallandsåsen. Jag och Solveig bodde i Hallands inland och hade startat resan tidigt på morgonen. Jag som alltid vill ha tidsmarginaler nådde Hotell Rasta i god tid. Den andra bilen kom fem minuter innan bestämd tid. Eftersom vi riktat in oss på den första färjan fanns det inte breda motorvägar av tid. I en dåtid utan mobiler gick det därför inte att kontakta min bror och hans familj. Minuterna tickade iväg. Fortare och fortare.
Till slut kom bilen. Efter några korta fraser rullade de tre bilarna snabbt iväg ut på E6:an för att jaga ikapp den flyende tiden.
Ombord på färjan rann stressen av längs relingen och hamnade i Öresund. Jag fick lite egen-tid med min bror. Jag tog en behaglig klunk av den kalla lättölen och kisade mot solen. Njöt av stunden och såg fram emot gemenskap, god restaurangmat och mycket annat.
”Vad sena ni var förresten.”
”Vi var tidiga från början. Sedan kom jag på en sak som vi alltid annars glömmer när vi åker till Köpenhamn. Därför tog jag av vid nästa avfart på E6:an. Åkte tillbaka hem och hämtade den välfyllda påsen med både sedlar och mynt som vi samlat på oss från alla gamla besök i Danmark genom åren.”
”Vad smart du var.”
”Rena Einstein. De andra tyckte att vi skulle strunta i det eftersom tiden började rinna iväg.”
Jag lät orden sjunka in en stund. När jag såg att vårt sällskap var på väg mot oss var det dags att fälla bomben.
”Inte för att jag vill låta som en lördagslärare, men du vet väl att Ven är en svensk ö?”
”Skojar du? Är den inte dansk? För sjutton. Säg inget till de andra. De kommer att driva med mig resten av livet.”

När ögonblicksbilden tas frågar jag fotografen om han ska betala lunchen med kort eller plastpåse? Minns att jag tog alla chanser som jag hade i smyg. Alla pikar var gratis. Kul hade vi. Helst jag.

Ps. Har du läsare aldrig varit på Ven kan jag varmt rekommendera Öresunds-ön. Men du ska välja en solskensdag utan storm. ❤
Från: ”Flicka från Backafall”
Känn att det blott är din gosse som sänder
hälsningen att han som bärgad kapten
landar en gång under Backafalls stränder
– allt medan månen går vakt över Ven.”

Ps 2. Fotograf: Bror
Ps 3. Det är väldigt länge till nästa vinter-OS. 😉

Annonser

Strejk födde roadtripstankar

001

Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”

 

Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉

Fredagsmys

Ibland kan man bli så lycklig. Så att man känner det i varje fiber av kroppen. En medmänniska som tar kontakt med mig. ”Smeker” mig bakifrån. Glider från sida till sida runt min sfär. Vill inte gå före. Har så svårt för att skiljas från mig, att människan nästan följer med mig till höger fast personen ska rakt fram. Struntar i att jag har en minderårig dotter i bilen. Människans känslor svämmar över. Jag vill vara nära dig. Just dig. Nu. Inte igår. Inte senare.

Det var inte Solveig jag beskrev. Inget ex från forntiden. Ingen dam vid sidan om. Det var inte ens en dam.
Jag körde ut på Malmövägen i regnvädret. Antagligen kom den vita bilen från samma väg som jag. Jag kände mig stressad av att ha bilen så nära att jag gick upp från de nya 40 km till olagliga 50 km. I backspegeln girade han åt höger, tillbaks bakom, höger och tillbaks bakom som en rallyförare. Det var ingen mötande trafik så det hade varit lätt att gasa om min bil. Det gjorde inte chauffören. Då blev jag putt och gick ner till lagliga 40 km. Tyckte att han kunde dra om när kusten var klar. En annan vaken sida av mig var beredd på att han skulle leka engelsman och köra förbi på fel sida. Det hände mig en gång på E6:an trots att jag körde i 110 km. Den gången såg jag bilen komma i hög fart i spegeln. Hade jag gått ut i inre filen hade jag inte suttit här och skrivit denna kärlekshyllning. Troligen hade dock föraren den gången överlevt. De har enligt min privata statistik en viss förmåga att göra det på bekostnad av den oskyldige som får sätta till sitt liv.
Istället försökte min nya vän stressa upp mig igen utan att lyckas. När vi kom till rondellen svängde jag höger eftersom Lizette skulle till tennisträningen. Då såg jag ett väldigt långt finger sträckas upp. Jag blev fylld av en lyckokänsla. Någon bryr sig om mig. Här i en stad där jag inte känner speciellt många. Han visade en del av sig själv. En naken del av kött och blod. Hela min kropp blev helt euforisk… fast tvärtom. Underbara sköna medmänniska. Tack för en mysig fredagskväll. Jag glömmer aldrig vår date. Jag är bara så hemskt ledsen att jag inte hann ta ditt bilnummer. Kanske ses vi på Malmövägen fler fredagskvällar. Ha en riktigt fiiiiin vecka till dess. 😦