Önskelistan till Sommartomten

För ett tag sedan gjorde vi våra sommarbeställningar till biblioteket. Jag tänkte i efterhand ge mina/våra betyg, om vi läst klart böckerna. Då blir det också en scannad bild på omslaget. Därför är du välkommen tillbaka till detta inlägg – som naturligtvis finns i min bloggs kategori BOKTIPS.

Här är titlarna/författarnamn/ och genre om det stod i katalogerna:
Jungstedt, Mari. Det andra ansiktet. Kriminalroman.
Rosman, Ann. Vågspel. Spänning.
Haag, Martina. Det är något som inte stämmer.
French, Tana. En hemlig plats. Kriminalroman.
Olsson, Vibeke. Drömmen om Elin. Roman.
Neuhaus, Nele. Snövit ska dö. Kriminalroman.
Moyes, Jojo. Arvet efter dig. Roman.
Abrahamson, Emmy. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske.
Mattsson, Set. Så länge min bror andas. Historisk roman.
Webb, Katherine. Sanningen om Alice. Roman.
Baldacci, David. Den skyldige. Kriminalroman.
Martin-Lugand, Agnès. Lyckliga människor läser och dricker kaffe.
Chase, Eve. Black Rabbit Hall.
McFarlane, Mhairi. Det är inte jag, det är du. Roman.
Mackintosh, Clare. Jag lät dig gå. Psykologisk thriller.
Hornby, Nick. Funny girl. Roman.
Anthony, Lawrence. Mannen som talade med elefanter. Roman.
George, Elizabeth. Oanade konsekvenser.

Mina förhoppningar:
Jag hoppas få läsa minst 5 st böcker som får fem glada gubbar  😀
och 5 st böcker som får en fyra i betyg av fem möjliga. Några romaner kommer jag inte att läsa själv. Några kommer jag att droppa om de inte fångat mig de första femtio sidorna. Ibland känner jag ”nej tack läsning”, långt tidigare.  😦

Författarnamn i färg = Boken har varit och hälsat på i vårt hem.  🙂
Vill du läsa mer om böckerna och författarna får du googla titlar och namn.

Arvet efter dig. Intressant att få läsa en fortsättning på succén ”Livet efter dig” som jag hade haft som en fullpoängare. Här når Moyes enligt mig inte upp till samma höga nivå. Men en mycket läsvärd bok om kärlek och sorg. En speciell härlig humor på gränsen till svart, genomsyrar hela romanen.
Bosse: 4/5. Solveig: 4/5

Snövit ska dö. Det var länge sedan jag läste en tysk kriminalroman i klassisk pusselform, med många misstänkta. Nele Neuhuas var en trevlig nykomling för mig. Berättartempot skruvades upp rejält på slutet och var avgörande för min betygssättning. Istället för att gå igång ännu mer (som jag hade gjort för tjugo år sedan) går tankarna till att läsupplevelsen hamnar farligt nära gränsen mellan känslan av äkta spänning och en hopsnickrad text. Det tenderar till att bli för mycket på för kort tid.
Bosse: 4/5. Solveig: 3/5

Det är något som inte stämmer. Jag brukar vara väldigt förtjust i Martinas böcker. Hennes speciella humor gränsar till min egen. Här tappade hon mig på slutet. Vissa saker rinner ut i sanden. Men boken är helt klart läsvärd.
Bosse: 3/5.

Jag lät dig gå. En fängslande psykologisk thriller där det görs en hel del överraskande vändningar i handlingen. Två dominerande teman är sorg och skuld. Den brittiska författaren har jobbat tolv år som polis. Det finns några svaghetspartier som lyser genom, där författaren har mer att lära för framtida projekt.
Bosse: 4/5.

Det är inte jag, det är du. Detta är tredje boken av författaren som är född i Skottland.
Så här gick det till: Jag friade. Paul sa ja. Sedan tog livet en helt annan vändning.
Det gjorde det för mig som läsare också. Efter trettiosex sidor slog jag ihop boken.
Bosse: Ej utläst.  😦

Mannen som talade med elefanter.
En dag får Lawrence Anthony ett telefonsamtal: vill du ta hand om en mindre elefanthjord? Det är besvärliga elefanter, de är aggressiva, flera i den ursprungliga hjorden har haft ihjäl människor och de misstror och attackerar dem. Du har en dag på dig att bestämma dig annars skjuts de.
Solveig: 4/5

En hemlig plats. En febrigt tickande roman om grymt intrigerande och mörka hemligheter, men också om svindlande ung kärlek och en magisk stark vänskap.
Första kapitlet slutade på sidan tjugosex. Då skiljdes vi åt. Berättartekniken tilltalade mig inte alls.
Bosse: Ej utläst. 😦

Den skyldige. Detta är fjärde boken om den stenhårde, men också sympatiske hjälten Will Robie.
Svårt att sätta betyg på denna ojämna bok som tenderar att bli overkligt naiv i vissa lägen och ett frossande av våld i andra lägen. Samtidigt finns det en spänning inbakad som jag kommer ihåg från några gamla höjdarromander av Baldacci. Jag har även gett upp någon av hans tidigare böcker. Just nu minns jag inte på vilket svensk bokförlag de andra tjugo titlarna låg. Redigeraren på Bokfabriken skulle aldrig fått redigera mina böcker.
Bosse: 3/5.

Tillbaka till Rabbit Hall. En roman om kärlek och familjehemligheter.
Solveig: 5/5

Oanade konsekvenser. Den nittonde bladvändaren med Thomas Lynley och Barbara Havers. I denna tegelsten får det omaka paret en mindre plats än vanligt bland de 612 sidorna.
Bosse: 4/5 Solveig: 3/5.

Drömmen om Elim.
Solveig: Ej utläst. 😦

Funny Girl. Fornby tog mig med storm med boken ”Om en pojke”. Han höll sitt grepp om mig med böckerna ”High fidelity” och ”Fever Pitch”. Även om de inte nådde samma höjd. Sedan blev jag besviken på några romaner. Detta var hans sista chans att övertyga mig om hans storhet. Vilket pladder.
Bosse: Ej utläst. 😦 Gav upp efter sidan 93. Jag ville så gärna ge Hornby en ny chans.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Denna franska bok började som en egenutgivning och har sålt i 350 000 exemplar i Frankrike och ska bli film.
Berättelsen som startar i Paris fortsätter i lilla byn Mulranny på Irland. Diane bär på en årslång sorg som ingen borde få uppleva. I en bilolycka förlorade hon både man och femårig dotter. Efter att ha snabbt kommit in i handlingen och njutit av romanens format i mina händer började jag drömma om en femma i betyg. Det fanns alla förutsättningar för att uppfylla drömmen. Då kom den ena rökbomben efter den andra. Jag störde mig på alla giftpinnar som tog upp textutrymme och en rival som inte kändes trovärdig. Det sistnämnda kunde gjorts mycket bättre. Ändå fanns det många lysande stycken. Ämnet sorg passade såklart författaren som arbetat som psykolog. Där lirade hon på hemmaplan och texten fick nerv.
Bosse 3/5 Solveig: 2/5

Det andra ansiktet är den trettonde boken om Kriminalkommissarie Anders Knutas på Gotland. Här räknade jag snabbt ut vem den skyldige var. Mari är bra på hantverket men kanske var jag denna gång lite för snäll i betyget. 🙂
Bosse:4/5

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske. En kärleksberättelse om att våga välja med hjärtat och se bortom yta, förväntningar och trasiga kläder.

Bosse: 3+/5 Solveig: 3/5

Sanningen om Alice. Två starka kvinnor riskerar allt för att få fram sanningen om vad som hände Alice.
Solveig 3/5

 

Så länge min bror andas. Den kritikerrosade författaren skildrar judarnas flykt och krigets brutalitet, men även människornas förmåga till förtröstan och längtan i ett nattsvart mörker.

Bosse: 5/5.

Bosse: Fick hoppa denna bok på grund av tidsbrist.

 

 

 

Från deckarnötter till tankenötter

Hade jag inte varit så envis. Vilken tid det tagit att ta sig igenom tegelstenen. 781 sidor. Vad långt mitt vita skägg har blivit. Aj! Nu fastnade det i balkongräcket.   Kunde inte Elizabeth berättat  storyn på några hundra sidor mindre? Det känns som om det gått flera år sedan jag fick reda på att en flicka kidnappats. När jag slog ihop boken med en ljudlig smäll och tittade upp på mina döttrar kände jag inte igen dem längre. Lizette hade blivit lång som en giraff och Jennifer sa med djup röst att hon blivit myndig och ska rösta till hösten.

Jag tror att jag vilar upp mig från tidschocken med några korsord. Tidning nummer ett av tio kom i måndags, men jag hade ett avtal med mig själv. Först läsa klart ”En liten ond handling” sedan leka med kryssen. Ni som läste min blogg förra sommaren vet om vår sommartradition. En prenumeration varje sommar på tio nummer av Hemmets Veckotidning. Tidigare hade vi tidningen varje vecka. Då blev det ett jobb och inte alls kul. Varje sommar vinner vi några gånger på inskickade kryss.
Jag kör alltid med en säker taktik. Först leker jag och kör fast. Sedan ber jag snällt Solveig att hjälpa mig. Låter problemen ligga framme på strategiska ställen där min fru snubblar över dem. 😉
I själva tidningen är jag mest intresserad av Veckans kriminalfall och vitsarna på Staffans glada sidor.

Går ni in på Bosses tävlingar kan ni se vilka namn som blivit röda och en tabell längst ner. Fem länder är klara men ingen har fem rätt. En i familjen leder, men den personen har tippat att England ska gå vidare. 😉
Imorgon fyller min blogg två år. Någon gång under dagen lägger jag in en snabbtävling. Den som är först med rätt svar på mina två bildfrågor vinner en Trisslott.
Önskar dig en fin Midsommardag.

Nattlig dramatik

 

Vilken dramatik det kan bli när det är spännande på flera sätt. Elizabeth George har skrivit drygt tjugo böcker där Thomas Lynley och Barbara Havers kämpar på med brottsligheten i Storbritannien. Den här gången leder spåren till vackra Toscana i Italien. Aldrig tidigare har Elizabeth George bjudit på så mycket dold humor och ironi. Jag sitter på balkongen och blir brun. Läser och fikar samtidigt. Jag varierar plats och följer solens framfart. Än så länge är det inte tillräckligt skönt i skuggan. Flyttar mig till altanen, till gräsmattan och avslutningsvis till ljugarbänken på framsidan framåt kvällskanten. Det är när mörkret kommer som spänningen ökar. Tror ni att jag blir nervös av att läsa kriminalböcker när mörkret lagt sig? Fel. Det är då det är som bäst. Däremot finns det en osynlig gräns. Hur länge orkar min vänstra arm och hand bära hela lyftansvaret? Min kropp kör med kvotering. Högerarmen anser att den gjort allt slit under alla år. Den har tagit semester på obestämd tid och stelnat till i en engelsk term på två ord, Frozen Shoulder. Om jag inte insett och accepterat beslutet sänder den inte vykort eller SMS, utan en hemsk smärta i 30-40 sekunder. Gärna flera gånger om dagen. Eftersom höger hand vägrar att förflytta sig upp till boken är det ofarligt med lässysslan. Kom på en intressant sak. Kan det bero på genre? Om jag letat upp en bok om högertrafik eller högerpolitik? Så busenkelt är det inte. Hur ska det gå? Kommer de att hitta den kidnappade flickan? Spänningen är olidlig. Jag har inte tid med att ta hänsyn till att klockan är mycket och att mina ögon är grusiga. Hjälp! Tänk om jag somnar och får 781 sidor tegelsten rakt i nyllet. Kommer Kurt Wallander att få ett klurigt mord att utreda i Ystad? Eftersom det är en lånebok från bibblan finns det åtskilliga fingeravtryck att kolla upp. Bara Kurre inte avskriver det som ett självmord. Om det blir bloggpaus så vet ni hur illa det gått. 😉

Ps. Det är trevligare att läsa böcker än att sova. Frozen Shoulder är speciell. Smärtan är värst i viloläge eller under sömn. Sant är att den har käkat mycket av min nattsömn de sista månaderna. Blir jag inte väckt, så blir Solveig det. Hon säger att jag ligger och gnyr i sömnen, eller leker jag privatdeckare och löser svåra fall? Osvuret är bäst. Ds.

”Not about angels”

 

Det var ett tag sedan Jennifer Lidén sjöng en cover på min blogg. Låten ingår i en film som snart kommer till Sverige. Titeln på filmen är ”The fault in our stars”. Hon som sjunger originalet heter Birdy.

Ni som vill följa hur det har röstas än så länge i min lekfulla VM-tävling trycker på Bosses tävlingar under min header.

Hoppas ni har det bra i ert Pingstfirande. Nu ska jag sola och läsa en stund på balkongen. Ska bara först leta reda på en kruka till den fina potatisblomman vi nyss köpte. Jag gillar när man kan kombinera olika sysslor. Sola, ligga på/i baden baden-stolen och motionera samtidigt. Nu snackar jag om ”En ond liten handling” av Elizabeth George. 781 sidor. Risk för träningsvärk ikväll.
Kram Bosse

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del åtta

På vilken plats ska handlingen förläggas? Varför blev det just Halmstad? Megaviktigt – något som återkommer ständigt i råden i fackböcker om skrivandeprocessen – skriv aldrig en hel roman om en plats som du egentligen inte har någon som helst koppling till (om du nu namngett platsen med ett vanligt ortsnamn). Elizabeth George kan göra det, men inte en nybörjare eller de flesta andra skribenter. Fördelen finns annars att kalla den för Staden eller hitta på ett namn som inte finns i verkligheten. Jag kommer så väl ihåg mina första tankegångar inför ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Här har ni min tankekedja i korthet. Torekov-Båstad-Hjo-Falkenberg. Jag smakade på platserna och såg efterhand svagheterna med att välja någon av dem. De två första valen föll direkt på att de var för små orter.
Jag försökte tänka mig in i den synopsis jag hade hunnit göra upp. Ganska snart landade det på min barndomsstad Halmstad och det kändes gemytligt att ge tillbaks till den stad jag växt upp i. Storleksmässigt passade staden de tankar och idéer som börjat poppa upp inom mig. Jag gillade både sjuttio och åttiotalet. Var och ett på sitt sätt. Mängder av härliga minnen fanns bevarade. Till slut spetsade jag in mig på ABBAS seger i Brighton och blev bunden till året 1974 som startår i min fiktiva roman. Nyfiket började jag gräva i huvudet. Plockade fram gamla LP-skivor, singlar och kassettband. Började läsa faktaböcker om decenniet. Checkade upp så att mitt minne av drycker, tablettaskar, glassorter, låtar m.m. faktiskt fanns just då. Var själaglad för att det bor en ekorre inom mig. Jag har sparat biobiljetter med text på baksidan. Många andra personliga detaljer finns bevarade i mina gömmor. Sedan kunde jag ändå inte låta bli att fuska, som med parfymen LouLou och min favoritros Ingrid Bergman, som jag också nämner i mitt efterord. Jag tog kontakt med personer som var med på den tiden. Googlade och läste in mig på Halmstads historia. Tittade i gamla fotoalbum. Givetvis kunde jag inte låta bli att tänka mig in hur det skulle vara att leva i själva manuset, även om jag inte var lika gammal själv som Sebastian och Lena var 1974 när boken tar sin början. (Jag var ett par år äldre). Jag försökte reflektera över hur vi pratade då. Vilka slanguttryck som gällde i mina kretsar. Skilde sig säkert från storstadens jargong och stör kanske läsaren av den färdiga produkten, men jag kan bara berätta min story och hoppas att jag roar och oroar så många läsare som möjligt. I torsdags fick jag rosor från en läsare i Värmland på hennes blogg. Hon är lågstadiefröken precis som min fru Solveig. http://soffie69.blogg.se/2014/april/en-bloggvans-bok-2.html Ni tänker väl på att det går att läsa och lämna Recensioner & läsarkommentarer under min Header? Låter ni markören vila där dyker även ordet Bloggar upp som en underavdelning. Där plockar jag hem rosor som jag antingen snubblar över eller får vinkar om. Självklart skulle jag aldrig komma på tanken att självmant plocka hem ”Virus” till min blogg. 😉 De flesta ”snälla” orden om min debutroman har jag fått direkt till örat eller via underbara personliga mail där avsändarna inte vill bli lästa av andra. Vissa av dem har gjort mig riktigt rörd och berörd. Helst när de kommit från mycket oväntade håll och varje ord känts extra äkta. Då upplever jag det som om jag nått fram och jag får energi för framtiden.

Ni som läst detta tidigare kan nu vila era ögon. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen.

 

 

Dan före dan före…

Det var mörkt när klockradion gick igång i morse. Mörkt både inomhus och utomhus. Jag tog de tretton trappstegen och startade upp med att skapa myskänsla. Tände granen, de fina stora stjärnorna i vardagsrummet, levande ljus på köksön och nummerljuset som vi nästan är ikapp på. Jag älskar att börja och sluta dagarna så.

Det är jag som är FrukostNisse i vår familj. Numera är det inte så vanligt att vi är fyra till bords en tidig helgdag. Trötta tonåringar sover vidare tills det blir ljust efter sina sena kvällar. Men idag ville tjejerna gärna med och storhandla. Och det bästa. Det bästa är att ingen av de tre vill ha mig med. Jag har liksom straffat ut mig. 😉 En sådan här dag vill de inte missa något som ska vara med på julbordet. Då gillar de inte mitt höga tempo, där jag tycker att vi följer inköpslistan och satsar på att vara först ut ur affären. Förresten. Hur ska maten få plats? Annars när vi veckohandlar brukar vi nästan få trycka in maten och man tänker ändå lika dumt varje gång. Detta måste vara mat till ett helt fotbollslag. Vi kommer att få slänga mat. Men det behöver vi nästan aldrig. Redan efter tre-fyra dagar börjar det fyllas på saker på inköpslistan. Det stora fruktfatet får luckor och de lätt övermogna frukterna från förra handlingen tittar fram fast jag är säker på att vi vuxna la dem överst när vi handlade förra gången. 🙂

Jag kommer inte helt undan. Jag har fått uppgifter på hemmaplan. Hade hoppats att det skulle vara viktiga saker som att läsa Ystad Allehanda, avsluta den spännande boken av Anna Fredriksson eller börja på den nya tegelstenen av Elizabeth George. Njet. Ingen av dessa saker nämndes. Men jag har tömt diskmaskinen och fyllt på den igen. Allt tilltugg till gårdagskvällens familjefilm tog stor plats. Vår tvättmaskin har kallat på mig flera gånger. Den är mycket snällare och har en betydligt trevligare ton än ”Bernhard” som vi hade i Skummeslövsstrand. Hans skrikande kunde göra mig galen om jag råkat somna igen. Inte hjälpte det heller att skrika tillbaks.

Vad är en högtid som snart väntar mot vad jag upplevde för två dagar sedan. Jag trodde att jag fyllt veckans kvot av framgångar när jag vann i Lippes blogg i början av veckan. Istället upptäckte jag en fantastisk sak när jag gick in på en av mina favoritbloggar. Jag hade fått ett Nobelpris av en enig jury på Åland. Inte vilket pris som helst. Är ni nyfikna så gå in och läs vilket och alla motiveringar som andra bloggare också fick. Där kan ni också få tips om bloggar som vunnit andra fina priser. Gå ner till inlägget den 20 december med rubriken Årets nobelpris!

http://fruvenus.blogspot.se/

Imorgon kommer årets sista inlägg på denna blogg. Hoppas att det inte blir ett tomtebloss utan att många läser det, exempelvis en bit då och då. Det handlar om en ny tävling. Denna gång med tre priser. Ingen stresstävling. Svar vill jag av naturliga skäl bara ha via min mejladress. Förhoppningsvis kan jag även locka några att le eller skratta. Det är alltid mitt mål när jag skriver ett Kåseri. Handlar det om Funderingar vill jag även väcka tankar och känslor av ett annat slag.

Som jag älskade denna jullåt i mitt pojkrum. Singeln kunde rulla många gånger dagarna innan julafton. Är också väldigt förtjust i sångarens röst. Kolla in strumporna på två av gruppens medlemmar.

Min fru är bak och fram

Min fru Solveig har många goda sidor, men det finns ett drag hos henne som jag inte begriper mig på. Hur kan hon ens tänka den galna tanken? Hon som inte har några franska nerver, alltid står stadigt på jorden och är en bonddotter av högsta rang. Varför envisas hon då med att göra det varje gång? Inte ens när jag var nyförälskad föll det på min läpp. Jag trodde rent av att hon bara skojade när hon berättade hemligheten. När jag senare kom på henne höll jag en lång föreläsning om etik, vett & etikett och ett moraliskt ansvar mot personen bakom tinget.

Precis som Solveig är jag en hängiven bokslukare. Vi har tolv Billy-bokhyllor med glasdörrar i vår villa. Böckerna är ordnade enligt samma system som de har på biblioteken. Annars skulle det vara omöjligt att nå rätt titel, om man inte hade en veckas semester och ville leka Sherlock Holmes bakom nerfällda persienner. Våra nattygsbord är ständigt fyllda med böcker av olika slag. Bokbussen stannar utanför vår parkering varje tisdagskväll. Utlåningsstatistiken på den hållplatsen måste ha fyrdubblats sedan vår familj flyttade hit. Den trevlige bibliotekarien får en personlig lapp med jämna mellanrum. En önskelista över kommande nya böcker som vi hoppas att de köper in.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet. Våra töser försjunker ofta in i böckernas värld och är emellanåt knappt kontaktbara. Tioåriga Jennifer slår snabbt om från en energisk sjungande tjej till en stillasittande bokmal i favoritsoffan under sin loftsäng. Själv njuter jag just nu av en tegelstensroman av Elizabeth George och det nya svenska deckarstjärnskottet Karin Wahlberg. Jag använder mig av min personliga lästeknik. Spänningsromaner läser jag alltid i små behagliga doser. Sträckläsning är inte mitt motto. Istället slår jag igen boken när det är som mest spännande och går omkring en stund och funderar på vem som kan vara den skyldige. Ju närmare slutet desto tätare pauser. Är jag ensam hemma gör jag överslag med mig själv. Mitt i en tugga kan jag nicka övertygande.
”Just så måste det ligga till. Hon är det. Givetvis.”
Jag kan fantisera och leva mig in i handlingen. Villkoret är naturligtvis att det är en välskriven roman. I ett sådant alster blir jag nästan ett med handlingen. Till saken ska bekännas att personen bakom verket nästan alltid överlistar mig. Det gör inget. Det ingår i charmen att ta fel på den skyldiges namn.

Alla läsare har sina egna sätt som de kanske varierar efter stundens behag. Det är absolut ingen snabbhetstävling. Ni kanske tror att Solveig är så nyfiken att hon inte kan bärga sig? Att hon inte kan släcka nattlampan förrän hon fått reda på bokslutet. Det var verkligen gulligt tänkt om henne. Då tycker ni att jag inte har med att göra hennes sätt att läsa? Nej, det som stör mig är att det är just det som är nageln i ögat. Solveig missar hela läsupplevelsen. Jag tycker inte att hon hedrar den hårt ensamarbetande författaren. Det är ett hedersbrott att inte kunna låta bli.

Äntligen har jag kommit fram till sanningens sekund. Kort och koncist. Solveig läser den spännande prologen av Elizabeth Georges tegelstensroman och bläddrar därefter snabbt vidare till sidan niohundraåttiosju före epilogen. Ändå säger hon till mig att hon ibland försöker låta bli. Rekordet är sjuttiofem sidor lästa i kronologisk ordning. Sedan råkade det blåsa till i sovrummet och av misstag läste hon mördarens namn.
”Det blir mycket behagligare, när jag sedan går tillbaks och läser vidare. Jag behöver inte oroa mig i onödan. Varför gör du inte likadant när du tittar på en inspelad fotbollsmatch? Så slipper du sitta och våndas i nittio minuter.”
Det känns som om jag fått en hårt pumpad läderboll rakt i nyllet. Min haka ramlar ner och bollen kunde lätt ha letat sig in i gapet om jag varit större i käften.
”Vet DU hur lång en fotbollsmatch är?”
Som vanligt byter min fru spår.
”Vill du veta vem som smyger omkring i kulvertarna på Lunds universitetssjukhus?”
Käkarna går i clinch och jag håller för öronen där jag sitter med Karin Wahlbergs spännande bok.
”NEJ!!!”
”Putsa fönster eller dammsuga?”
Kolera eller pest.
”Det där var inte schysst. Dammsugning och du håller tyst. ”
”Jag kan väl få göra en charad. Eller säga första bokstaven…”