Ute har blivit inne


Del av vår frukost. (Vi har även alltid fruktfat och surdegsbröd)

Det började så bra med frukost på balkongen eller altanen i början av juni. Jag älskar att gå ut i trädgården sent på kvällen och plocka in jordgubbar, smultron, vinbär, hallon och ställa in i kylskåpet under natten inför mina frukostbestyr. Blåbär äter jag varje morgon. Så du kan gissa rätt på vilken som är min tallrik. 😉

Efter vår danska vecka är det för stunden inomhus som gäller vid frukostintaget och ”frukostfilm”.

Däremot har vi inte klippt av Danmark helt. Vi har just nu sett tretton avsnitt. När vi kom hem från semesterresan låg tredje säsongen och väntade på oss.

Vi är mycket förtjusta i denna välgjorda produktion. Vad tycker du? Fjärde säsongen såg vi i våras på TV.  När de sänkt priset nästa år köper vi säkert in den också. Femte säsongen lär rulla på TV våren 2018. Precis som det varit sedan 2014.
På tal om att rulla så vädrade vi våra Jojo Sommarkort igår. Det blev stopp vid Triangeln och Emporia i Malmö. Vi ”fick” både kläder och höstskor. 🙂 Dessutom god restaurangmat.
Annars svider det just nu i mina ögon efter alla korrekturtimmar. Men det är en stimulerande uppgift. Med jämna mellanrum tar jag paus och går ut i omgivningen och funderar. Grannarna måste undra vad jag är för kuf. Den tanken har jag också ibland. 😉

Den sista resan

Först lämnade vi vår äldsta dotter vid stationen med sin packning. Några timmar senare skulle hon flyga iväg mot Medelhavet.

DSC_39700139

Två timmar senare blev det ett annat avsked. Lite vemodigt lämnade vi vår Volvo helt ensam åt ett öde vi inte vet något om. Kommer den nya ägaren att vara snäll?
Okej. Sista tiden har vi mest gnällt på den ”fyrbenta” familjevännen. Innan dess hade vi många trevliga mil och bilår tillsammans. Det är de vi ska minnas. De lyckliga stunderna. Volvon har varit vår klart bästa bil genom vårt gemensamma äktenskap. Den kom in som en frisk fläkt efter ett stormigt förhållande med en röd, trött och klumpig Saab.

DSC_39720137

Det kändes som om Volvon kände på sig att den skulle puttas ut från familjen. Det började med utträde från garaget för några veckor sedan. På de sista dagarna har den fått göra några arbetsresor till soptippen med garderober i tvättstugan som vi ska byta. Det gäller att passa på medan utrymme finns. Den sista dammsugningen gjorde vi med omsorg.

DSC_39730136

Ajdå! Jag glömde plocka ur kassetten med Per Gessle och Gyllene Tider. 😦

DSC_39770133

I denna ännu namnlösa bil finns inga hål att stoppa in ”stenkakor” från förr. Tur jag fortfarande kan spela CD. Den nya tekniken får vi lära oss av våra teknikbarn. De flesta skulle fått lyster i ögonen av möjligheterna. Jag och Solveig blev mest trötta av all multimediainfo från den trevliga bilförsäljaren Rasmus Björk.

Rasmus

Vad bortkommen jag kände mig under jungfruresan hem i tät semestertrafik. Har jag verkligen haft körkort i 39 år? Kändes mer som 39 sekunder. Jag trodde nya bilar doftade godare. Som belgisk choklad. Eller tillverkar man inte choklad i Sydkorea?

Instruktionsboken är tjock som en tegelstensroman. Jag är inte helt säker på att den kommer att konkurrera ut de två romaner som vi just nu läser i. Vi får ta det pö om pö. Vi är inga bilfreaks. Bilar ska rulla och fungera. Då är plåtföremålen bra att ha. Annars är de inga investeringar på sikt. Istället sägs det att de tappar många dystra tusenlappar bara genom sträckan från bilhallen till det egna garaget. När jag tittade i backspegeln såg jag inte några sedlar fladdra iväg… Berodde säkert på att allt går med kort nuförtiden och plastleksakerna är kanske helt fladderfria.
När vi nådde hemmaplan började den blå saken att krångla. Ville absolut inte stå i garaget eller vid staketet. Den stretade emot och vägrade att uppföra sig. Precis som vi hämtat hem en baby på sjukhuset. Eller tänkte jag fel? Ska den ammas och … ?

DSC_39810129

DSC_39820128

Av en slump har vi aldrig haft samma färg två gånger. Även denna färg är ny. Inte den snyggaste om vi fått välja fritt. Men det ska jag inte tala högt om för att förstöra den nya sköra bekantskapen. Nu gäller det att vara snäll mot vår nya familjemedlem. Hur vet man om det är en han eller hon? I min värld är det i alla fall ingen höna. 😀
Vi går och klurar på vad vi ska ge den för smeknamn. Har du något bra förslag? Helst inget elakt. Det finns ingen ångervecka liksom.  😉

Närmaste tiden:
Vi ska ”åka blått” imorgon också. Pågatåg till en skånsk stad som jag alltid gillat. Jag ser fram emot att träffa en känd katt som inte gör reklam för en matkedja.
Måtte vi slippa tågförseningar och få en sittplats. Det fick vi inte när vi åkte hem från Emporia. Däremot fick jag fina kläder och härligt god kycklingfilé på vår favoritrestaurang. Efterrätten var inte sämre. 😀

”Sex mil hemifrån” lockar och pockar. Vi väntar in rätt väder och att de ska öppna för säsongen på ett ställe som vi aldrig varit på förr. Snart nollar jag mätaren och vi far iväg på sjätte resan i denna kategori som Solveig kom på förra året. Är det någon som vet var man drar försiktigt i sommarbromsen? Redan inne i andra sommarmånaden. Allt går för fort.

Jag hoppas att alla mina bloggvänner och bloggbesökare har det bra.

Ibland blir det bra ändå

A

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Med rätt inställning kan det bli bra ändå. Det var inte speciellt lockande när jag vaknade på natten förra lördagen och hörde ösregnet. Dessutom hade jag läst om vädret på Text-tv kvällen innan. Ett oväder över Danmark och kulingvarning som inte tog hänsyn till vårt firande av förlovningsdag och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som fyllde två år. Vilken tur att vi inte hade skrivit datum på våra Öresund rundt biljetter. Nu tar vi det en solig dag istället och skippar att släpa på hotellväskorna. Danmark och Själland ligger snällt kvar och väntar på oss. Däremot hade vi inte betalt avbeställningsskydd till det fina hotellet i Helsingborg, som vi planerat komma till sent på lördagskvällen. Därefter tog vi tåget direkt dit. När vi sänkt kraven blev det lika roligt som det brukar när vi umgås och åker iväg på äventyr. Ibland tittade solen fram. Då flanerade vi runt. När det plötsligt började regna tog vi skydd i nästa affär i Helsingborg. Vi åt god mat på hotellet och på Emporia dagen efteråt. Fikade ute och tittade på lite av varje. Efter att levt utan mobil i över ett år slog jag till. Det blev en vit Samsung Galaxy som gav mig ont i höger pekfinger efter tre dagar. 😦
”Pappa! Hur kan du få ont i ett pekfinger när man skriver med tummarna?”
Samma dotter undrade vad jag ville när jag ”råkade” ringa till henne när hon var på en date med en ny bekantskap. Solveig har undrat tre gånger vad jag vill när jag ”råkat” ringa henne på jobbet. Hur sjutton har jag hunnit ringa dem? Jag har haft fullt upp med att försöka skriva rätt lösenord på leksakstangentbordet. Livet var mycket lugnare innan tror jag att de tänker. På Snapchat kan allt numera hända. 😉
Bäst att bjuda på Bossebilder istället.

Ryggen emot

Vilken tuff grabb jag blivit. Endast första gången stod jag med ryggen emot när vi åkte upp med glashissen till fjärde våningen. Flyt att vi kunde få hotellrummet så tidigt på dagen. 🙂

Brudpar

Vi var tydligen inte de enda som firade på hotellet.

Jodå

”Solveig! Är du riktigt säker på att den inte är till oss? Vi firar ju både idag och imorgon!” 😉

Yes

Hemlighus tycker jag låter både träffsäkert och gulligt.

Finast

Jag gillar att tanka energi både till kroppen och själen. Efter xx antal affärer uppskattade jag att gå in i Mariakyrkan och njuta av stillheten och de fina glasmålningarna. Givetvis tog jag ett bibelord som låg ihoprullat med gummiband i en korg. Fortfarande har jag kvar ett i min plånbok, som jag tog i Skara domkyrka för några år sedan.

Lockande

En svart frestelse som är svår att motstå.

Frestelser

Vågar jag gå in? 😉

Slutet

Hjälp! Vem knyckte ljuset?

 

Detta

Ebba

Bäst att varva ner på ett fik. Vilket ska vi ta? Två klassiker vi besökt flera gånger. Vilket hade du tagit?

Kan

Vilken tur det finns kompisar att fråga. ”Kan du … vända dig mot mig?”

Ursäkta

”Ursäkta!”
Ja

”Vad söt du är. Är det du som vaktar Dunkers?”

Utomhus

Utomhusfik lockar inte alls.

Sarah

Här är en bild på vad jag tog till fikat på Fahlmans.

Sovhotellet

Det fanns en tid då jag sov på bänkar, mörka nattimmar i denna gamla tågstation, efter äventyr i Helsingör och andra nöjesställen i Helsingborg. Gamla hederliga SJ-tiden.

DSC_29770069

Nu tar vi istället och utforskar vårt natthärbärge och ser vilka möjligheter vi har där. ❤

Emporia

Nästa dag åt vi en ny god lunch på Jensen´s Böfhus på Emporia innan vi åkte hem. När vi kom hem togs vi emot med chokladtårta och röda rosor.

DSC_30080003

 

 

 

Text

En stadsdel i Malmö

 

Ett
Vi tog Pågatåget Jarl Kulle mot storstaden Malmö och klev av i stadsdelen Hyllievång. Helst hade jag gått in här och sett på en match eller en konsert,

Två

eller tagit bron som binder ihop oss med grannlandet Danmark. Om vi inte kört vilse i dimman som jag såg från takparken denna tidiga förmiddag.

Tre

Att ta nästa tåg hit till det jag alltid kommer att kalla Kastrup lockade också. Om några veckor ska vi ta tåget över om det blir som vi planerat. Ha tålamod Bosse.

Fyra
Alltid intressant att titta på arkitektur. Fint eller fult?

Fem
Vill inte ha ett sådant i Ystad eller i Abbekås, men här på lagom avstånd går det alldeles utmärkt.

Sex
Typiskt att det var upptaget. Kan ni vara snälla och knö er lite? 😉

Sju

Det var Emporia som var målet för en trio i familjen Lidén. Detta mecka för så många och där våra döttrar varit åtskilliga gånger.  2007 utlystes en arkitekttävling som Gert Wingårdh vann. 25 oktober 2012 skedde invigningen i den 13 m höga byggnaden, som hyser ca 200 butiker & restauranger och som kostade 2 miljarder att bygga. Butiksytan är 68 000 kvadratmeter. Det första jag mötte var en skylt som berättade att man inte fick fotografera därinne. Kul för Bosse Lidén. 😦 In med allt i skåpet. Efter några trevliga timmar kunde jag konstatera att siffran inte stämde. Vi måste ha varit inne i minst tusen butiker. Roligast var det i ett omklädningsrum där Solveig provade en klänning. Det var stort som en svit på Grand.
”Hur går det i Stora provrummet? Får jag komma in?” frågade en expedit. Tur att det inte var jag som provade klänningen. 😉
Min favoritaffär är Hollister. Bara att se på väggen med strandfilmen är värt ett besök. I den affären blev det tre t-shirts. Jag fick även ihop tre par byxor och en vårjacka utan att gnälla en endaste gång att jag ville hem eller ut. Istället blev jag sugen på att köpa mer. Hade jag feber i fredags? 🙂 Vilken god kycklingfilé jag åt på Jensens Böfhus förresten.
Åtta
Jag var förvånansvärt pigg efter denna shoppingtur – till stor förvåning från två håll. 🙂
Kaffe latte

Suget efter en kaffe latte blev stort och detta romankända konditori låg nära till hands.

Nio

Ser ni vad det står på väggen?  VARNING FÖR KÄNSLIGA MÄNNISKOR står det.
Är ni beredda? 😉  Här kommer modelejonet Bosse Lidén. Den fule gamle gubben gör allt för att skämma ut sig på Blogglandia.

Modelejon ett

Modelejon två

Modelejon tre

Modelejon fyra

Vilken tröja tyckte du var snyggast? Är Panter-Gunnel med vet jag vilken färg hon väljer. 😉
Vad komiskt det var när Solveig upptäckte att tjuvlarmsknappen satt kvar på min jacka. Helt fantastiskt. Solveig gick in på Dressman i Ystad för att få hjälp. De kunde inte ta bort den men var snälla och bytte ut den mot en likadan jacka. Så min jacka är köpt på Emporia, men rent fysiskt kommer den från en affär i Ystad. Tur att den inte var köpt på Hollister. Fast då hade jag å andra sidan haft ett bra skäl att återvända dit snabbt. 😉

Hitta rätt författarporträtt

Sommarens favorittröja skulle vara med, bestämde jag. Egentligen började det lite dumt. Tjejerna hade varit iväg till Emporia utanför Malmö. När de kom hem satt jag och såg på en viktig fotbollsmatch från Brasilien. 🙂 Mitt under VM-matchen visar Solveig att hon köpt två stycken Hollister t-shirtar till mig. Bollen gick ut till inkast och jag kastar en snabb blick på den ena tröjan.
”Vad smutsig den är. Full av fläckar.”
Fel ord. Istället för ett ord på fyra bokstäver som börjar på T slant min tunga när jag kommenterade något som i själva verket var tröjans ”mönster”.

Tre bilder. Dessvärre kunde det inte bli fråga om någon ”tävling”. Två av bilderna är för små (i KB) och faller på det. Bilden längst ner, där jag på ett vis slår två flugor i en smäll, bör däremot duga till vänster flik som författarporträtt i vår gemensamma bok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.

Bild A: Där satt jag och njöt på höjden vid Ale Stenar den magiska kvällen när solen gick ner så vackert.

Bild B: Jag och Solveig gillar att ta paus och rulla ner till Norra Promenaden. Fika, promenera i den vackra parken eller på två minuter ta oss in bland de häftiga gatuhusen i vår vackra stad Ystad.

Bild C: På hemmaplan. När vi tog författarporträttet till förra boken var det tyvärr för tidigt på året och våren 2013 var väldigt sen. Därför fanns inte den härliga grönskan bakom mig på balkongbilden. OBS: Denna bild ska beskäras och bli fyrkantig innan den hamnar i boken.

Förslag ett

Förslag två

TV-bild

På två hjul igen

Härligt att fortsätta med att utforska kustremsan från Ystad till Trelleborg.
Förra året slutade vi i Hörte hamn. Nu var vi tillbaks där igen, en underbar morgon.

Bild ett

Det här stället fanns inte då. Öl och kärlek. Det låter lite skumt. 😉

Bild två

Det går bra med wienerbröd och hembryggt kaffe också. Kärleken finns på den andra cykeln.

Bild tre

Stora fina fält längs med Östersjön. Borde det inte heta Österhavet?

Bild fyra

Är det råg?

Är det råg bild fem

Kan du svara på en enkel fråga?

Bild sex

Nähä! Då FÅR jag väl fråga någon annan.

Bild sju (2)

Nu blir det lite motvind hem. TACKA vet jag andra hållet.  Dybäck låter för kletigt för mig.

Bild åtta

En annan tradition som vi skaffat oss sedan vi flyttade till Ystad är att köpa två stycken JoJo sommarkort. De är inte personliga och gäller för upp till fem personer. Man får åka hur mycket tåg och buss som helst i hela Skåne, från 15/6 till 15/8. Ett utmärkt sätt att se sig omkring utan att behöva jaga parkeringsplats. Vi har hunnit med Malmö, Kristianstad, Emporia och Tomelilla. Nästa gång blir det Simrishamn eller Helsingborg. Vi har lämnat både kameror och barn hemma och rest lätt.

 

Givetvis går en hel del tid till att arbeta fram material till vår gemensamma kåseribok. Solveig är duktig på att göra lockande omslag. Hon tog fram tre stycken förslag som vi tänkte att bloggläsare och Facebook-vänner skulle få ha åsikter om. Hoppas ni har det bra i värmen.

Älskade barn… eller älskade vuxen?

CCI20140201_00020001
3 februari 1996. En kall solig vinterdag. Plats: BB på Varbergs sjukhus. Jag minns den där tiden kristallklart. När du skrämdes och din mamma fick åka ambulans. Att du hade så bråttom ut veckan efteråt, fast du borde växt till dig i minst tre veckor till i mammas mage. Att du bara var tyst om du låg på pappas bröst på nätterna den där första veckan på BB. Mamma var snittad och hos henne var du bara när du besökte mjölkbanken.

Ända sedan nyår har dina barndomskompisar smidit planer för att lura dig. Bildat en hemlig chattgrupp. Lillasyster som föreslog att du och hon ensamma skulle ta tåget till Emporia i Hyllie tidigt i lördags. Att du skulle få välja present. Lizette som plötsligt ville prova en tröja på New Yorker… valde fel storlek med flit … skickade ut dig för att byta till en mindre storlek. När du kom tillbaka och drog undan draperiet möttes du av fem välbekanta tjejer från förr som hurrade för dig. De hade rest från sina studieorter. En av bästisarna går på orienteringsgymnasiet i Eksjö. De andra kom från Laholm, Halmstad, Hasslöv och Våxtorp. Du fick gå omkring med en stor rosa heliumballong med tyngd på och ett glittrigt band med texten ”Birthday girl” som lockade till sig tittare. Ni hade några trevliga timmar tillsammans innan ni tog ett stressigt avsked på perrongen, när kvintetten hoppade på ett tåg till Malmö. Du tyckte det var sorgligt att de inte kunde stanna längre när de rest så långt. Kanske inte så konstigt med tanke på att Kajsa hade långt att åka genom Småland och hade berättat hur extremt mycket hon hade att göra.

Äntligen fick du din present av lillasyster på Guldfynd. En stund senare tog du och Lizette ett lila Pågatåg mot Ystad. Du satt och lyssnade på musik i din mobil och var både glad och lite ledsen över att tiden hade gått alltför fort när ni i glada gänget suttit på restaurangen. Lizette höll på med sin mobil och ni bytte inte så många fraser. Vad hände då i tågvagnen? Lizette ryckte ut din hörlur och gjorde dig uppmärksam på fem tjejer som kom gående mot er. Denna gång med sina stora väskor som de hade haft inlåsta i skåp i Malmö. Superstressade hade de hunnit dit med ett tåg, sprungit till förvaringsskåpen och sedan tagit rätt tåg tillbaka. Du blev dubbellurad. 🙂

På hemmaplan fick vi smyga med allt på morgonen. Bad Jennifer att inte komma upp eftersom vi hade köpt hemligheter. Hon trodde att det var presenter, men vi var ju tvungna att gömma undan all mat, godsaker och två tårtor som skulle ha avslöjat en hel del.  Efter det att den vita taxin hämtat två lass med tjejer på stationen blev det en happy repris på hur det varit de tre somrar som vi bott här på gränsen till Österlen och haft ”scoutläger”. En massa tjejsnack blandat med fnitter långt in på nätterna. Hoppas att ni vad som än händer i era liv, fortsätter att umgås. Gläds och gråter med varandra. Stöttar, skojar, skvallrar och hittar på en massa roligt bus. Gammal vänskap har en speciell lyster som är svår att kopiera, trots att det är trevligt att göra nya bekantskaper.

Imorgon ska jag berätta om en helt enkelt suverän app. På torsdag blir det mat i veckans filmtips och på fredag handlar mitt kåseri om kakor. Min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” funderar på att åka både utomlands och till en annan känd svensk. Jag går och funderar på vilket jag ska börja med. Det får ju inte bli fel med så här känsliga saker. 😉

När saker går emot

Så förvånad jag blev när jag öppnade kylskåpet i måndags. Inte av vad jag såg, men vad jag kunde ha sett om jag slagit i köksön med bakhuvudet. Alla planeters stjärnor och Tors hammare i samma kyliga paket. Plasthandtaget lossnade nämligen. Jag hade tur och hann stoppa fallet trots min morgontrötthet.

Helt förvånad var jag ändå inte. Allt har sin tid och åldern tar till slut ut sin rätt. För idag fyllde både kylen och frysen hela två månader. 12 augusti blev vi lyckliga ägare till denna avfrostningsfria frys och dess kompis kylskåpet. Antagligen är det en väldigt lång tid i dessa slit och slängtider. Ändå kände vi oss frostiga när vi kontaktade Elon och fick beskedet att vi kunde hämta ett nytt handtag om några dagar. En olycka kommer sällan ensam. Igår blev jag glassugen. Mitt på dagen. Det är ju den tiden på året nu. :)Glasstiden. Familjen brukar reta mig för att jag inte gillar att äta glass direkt från frysen. Själva äter de stenhård glass från burk och paket, medan jag låter min portion snurra runt några varv i mikron om jag har brådis. Ibland blir jag retad en extra gång när jag missat tiden och det mer liknar vaniljssås än glass när jag plockar ut min tallrik.
Den här gången valde jag ett paket med krossad choklad i. Paketet kändes ovanligt mjukt när jag tog ut det och jag insåg att det inte handlade om att mikra, snarare dricka glass.
Det visade sig att frysen bara lagt av helt och hållet. Solveig var hemma eftersom hon var sjuk. Hon ringde direkt till stället där vi köpt frysen. Det visade sig att vi inte kunde ta ut vilken elektriker som helst. Då gällde inte garantin. Vi skulle ringa till Elektro helios. Han frågade om vi kollat proppen. Löjligt tyckte vi eftersom kylen och frysen går på samma propp. Vi bytte för syns skull så han blev nöjd.
Ett samtal till Elektro helios gjorde oss inte muntrare. Elektrikern var fullbokad för dagen. Han hade tid först på onsdag. Maten då? Vi hade storhandlat för ett par dagar sedan. ”Ni har väl hemförsäkring”, var det empatiska svaret. Nytt samtal igen, till försäkringsbolaget. Ny trevlig information. 1500 kr i självrisk. Ingen av oss ljuger till vardags så vi kunde inte dra till med några dyra matvanor som vi precis skaffat oss.
Jag hittade en snäll granntant på gatan som numera har två hyllor i sin frys med våra varor. Vi får äta mycket bröd de närmaste dagarna. Bröd som kommer att bli torrt… Solveig gjorde kräm av bären. En hel del mat gick ändå inte att rädda.
Med posten fick jag en present. En slags värmepåse som skulle ”laddas” på ett varmt ställe. Jag föreslog frysen. Solveig kunde inte låta bli att skratta, fast hon tycker att jag är som en struts ibland. Själv tror jag att det är en överlevnadsstrategi från min sida. Allt kunde varit mycket värre. Frågan är också vad som ska hända snart. Alla goda ting är ju tre… spisen som får frostskador? diskmaskinen som börjar googla? Ystads alla 20 000 råttor som ska ha sammanträde i vår bostad? En ny pyroman som fryser och behöver leka med tändstickor? Nu leker jag struts igen. Det ser åter fint ut i köket. Varorna från skåpen ovanför kyl och frys har vi lyft ner en våning. Ska jag se Idol eller VM-kvalmatchen? Nu gick det en propp i min tokiga hjärna. Ska bara byta sedan är jag tillbaks igen. So happy. 😀

Idag är det lördag. Vi har monterat ner en hög säng och monterat ihop en snygg dagbädd från Mio. Lizette hade bestämt sig för att komma ner från taket och sova närmare golvet. Jag gissar på att om man får killbesök är det mer praktiskt än att klättra uppför stegen. Först ska pappa och mamma godkänna kavaljererna. 😉 Jennifer är med en kompis på Emporia och en sväng till Malmö. Det märks att vi fått stora tjejer så där i all hast. Slut med haklappar, välling och att läsa sagor. Var sak har sin tid. Annars är det en bra idé. Om Lizette får killbesök knackar jag på och kliver in med ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Sätter mig av en slump i mitten av den nya dagbädden och snart har jag fångat min publik. Jag behöver inte överdriva och lägga mina armar om grabbens axlar. Man måste tänka på personliga revir. 😉 Är han trevlig och gillar högläsning så…. 😉

DSCN95980001

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en ensam Bossedag

Idag är jag gräsänkling. Ingen trodde att jag ville följa med och vädra de nya Jojo-korten. Fem personer kan åka så mycket man vill med tåg och buss i hela Skåne efter att ha inhandlat två kort. Första resan skulle ha tre stopp: Malmö central. Svågerstorp. Hyllie station. Något litet möbelföretag med fyra bokstäver var visst inblandat, liksom ett litet affärscentrum med namnet Emporia. Efter att ha lyssnat på ”klädessnack” i några dagar insåg även jag själv att det var lugnast för alla parter om tuppen stannade hemma. Jag försökte spela rollen som övergiven hundvalp men lyckades bara sådär.

Hade den gula lampan varit snäll idag i Ystad så skulle jag behållit bilen hemma och gjort en spännade soloresa. Efter att ha tittat ut i mörkret imorse gav jag upp de planerna. Bilen får stå på stationens parkering och jag slapp kliva upp. Om bilen står kvar i kväll tror jag att den kommer att lastas med massor av kassar från olika affärer som inte finns i vår mysiga stad. Jag tror inte att jag kan namnet på en ENDA butik trots att jag hört dessa namn hundratals gånger. Däremot kan jag rabbla Göteborgs laguppställning från 1982 när de vann den stora cupen i Europa… nähä. Ni var inte intresserade.
Dagen ska jag ägna åt att minska på mejlberget som växt till sig. Jag får ofta dåligt samvete men borde inte ha det. Det sista året har det hänt så mycket och under den sista tiden har det accelerat riktigt ordentligt. Visst är det jättekul att få mejl och mysiga meddelande på FB och även att skriva själv. Det är bara så svårt att få tiden att räcka till. Nu måste SolBo Förlag även ligga i med att marknadsföra ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Måste erkänna att jag mycket hellre sitter och skriver på en ny roman. Det passar mig otroligt mycket bättre. Tänka djupt. Gräva i mitt inre. Fantisera. Skapa. Göra resor. Både yttre och inre. Inte tjata om samma sak. ”Jag har skrivet en bok som heter… är ni intresserade av att…”

Var tvungen att se om Solveig hade rätt som vanligt. Vi var i den gemytlga hamnorten en solig men kall söndag i början av maj. Jag la in ett kort på Facebook. Tyvärr har jag slängt bilden. Min älskade fru hade rätt. Trädet levde. Här är bildbeviset på ”Lutande trädet i Abbekås.”
DSCN87370027

I söndags var jag och Solveig på en bilresa efter lunch mellan skurarna. Såg lika trevligt ut som jag sett på min bloggvän Åses sida. Men hennes bilder var mycket snyggare. Klicka här och njut. http://schnauzeraxl.wordpress.com/2013/06/16/skona-sondag/

Entrén till Marsvinsholms slott.

DSCN87130003

Det privatägda slottet.

DSCN87190009

Gårdskatten kom och hälsade på. Den berättade lite skvaller som jag inte vill dra här. En del var inte rumsrent och annat ytterst privat. 😉

DSCN87210011

För att inte gå vilse tog jag med denna skylten. Jag lovar. Jag ställde tillbaks den senare. 😉

DSCN87300020

Det var svårare att rätta till huset (det gamla tvätteriet) som Solveigs höft kom emot lite dumt. Tror ingen såg den lilla fadäsen. Måste ha varit dåligt byggt eller sankmark under. 😉
DSCN87250015

Varje sommar sedan 1996 ordnar Ystads stående teaterverksamhet populära utomhus-teaterföreställningar här. Sommarens giv heter ”Evigt ung” och hade premiär igår. Föreställningen bjöd visst på skratt och värme, men vädret var kallt. Teatern spelas alltid under bar himmel – i ur och skur. Publiken får låna filtar och regnkappor.

DSCN87310021

Nu åker vi vidare till nästa slott. Är man på Slottsturné så är man. Här blev vi portade direkt. Privat. Fick hålla oss på avstånd från Charlottenlunds slott.

DSCN87450035

DSCN87430033

Överkurs för Slottsintresserade:

Marsvinsholms slott: Ligger 12 km från Ystad. Söder om E55:an och norr om järnvägen till Malmö. På sommaren stannar tåget vid en speciell station när det är teaterföreställningar. Slottsparken har en skulpturutställning sedan 1997 som förnyas varje år.
Själva slottet uppfördes  mellan 1644-1648 av Otto Marsvin på pålar i en liten insjö. Det bildar en fyrkant i fyra våningar och är försett med ett torn i fem våningar i nordvästra och sydöstra hörnen. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde greve Erik Ruuth en genomgripande restaurening av slottet. Sjuttio senare fick en dansk arkitekt äran att göra om slottet i Kristian IV:s stil.
Genom arv och försäljningar har slottet tillhört släkterna Thott, von Köningsmarck, de la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och Wachtmeister. Utrikesministern greve Carl Wachtmeister sålde 1854 allt till baron Jules Stjernblad. Idag ägs slottet av Tomas Iacobaeus.

Charlottenlunds slott. Ligger 8 km väster om Ystad. Nås via kustvägen 9. Slottet byggdes 1849 i medeltidsromantisk stil, med en öppen ljusgård med galleri.
Från början tillhörde Charlottenlund Marsvinsholms gods och hette då Snårestads säteri. Sedan avstyckades gården och köptes av greve Arvid Posse 1848. Det var denna man som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1902 köptes godset av danskfödde Jacob Lachmann. Det ägs fortfarande av ättlingar till honom.

Nu ska jag fortsätta med mejlen samtidigt som jag ska njuta av en ensamfika. Ni inser väl att jag håller på att gaska upp mig. Man vill ju inte känna sig som den ensamma vita spaden. Jag har det rätt bra egentligen. Inget lurigt vatten som snart tar mig. Stackars barn som säkert grät sig till sömns igår kväll. Men mister du en spade, en vän eller en familj kan du alltid skruva ihop en ny på IKEA. 😉
DSCN87710026