Ner kommer vi alltid – förr eller senare

Ibland har jag svårt för att bestämma mig. Vilket ”tilltalar” mig mest? Är det termen en utvecklad fallskärm eller ett saftigt avgångsvederlag?  😉

Jag gissar på att det är sig likt på flera platser i Sverige. När vi bodde i Laholms kommun fanns en ”Nisse” som skrämde iväg tre personer från samma post på kort tid. De ändrade titeln och bytte hatt på tjänsten för att det utåt sett inte skulle uppfattas som stötande. Under en lång tid gick en stor kaka av kommunens pengar iväg till personer som jobbade på nya poster i andra kommuner…   😦

Här i gemytliga Ystad finns det 2 500 kommunanställda. Varje månad betalar kommunen nästan 200 000 i lön till fem personer som inte längre arbetar i kommunen, läste jag i Ystads Allehanda. En turistchef vecklade ut sin fallskärm 2002. Han har rätt att ta ut runt 400 000 kronor om året från Ystads kommun fram till pensionen om sex år. Sammanlagt 8 miljoner kronor. I förra veckan slutade bygglovschefen sitt jobb efter bara sex månader. Hon får bara 16 månadslöner med sig. Stackars kvinna. Hur ska hon klara sig på 47 000 kronor i månaden till januari 2018? Sammanlagt blir det 752 000 kronor. Kommer hon att frysa och bli hungrig när hon inte har råd att fylla kylskåpet? Borde jag inte skicka henne en filt eller sätta in en ”Ingmar Bergman” till henne då och då?
Något sunt inom min själ säger att dessa slantar skulle kunna användas på många vettigare sätt för att förbättra tillvaron för de svaga, utsatta och eftersatta grupperna i vårt gemensamma samhälle. Där skulle jag kunna göra en lång seriös lista inom olika områden. Ibland skäms jag över att vara människa i den värld som jag lever i.

I evigheten är en människas liv bara som ett tomtebloss. Jag tror det kommer att skipas en rättvisa på alla fronter, runt hörnet. På jorden råder sällan rättvisa. Det händer att jag är nyfiken på vad som kommer att hända efter sista andetaget.  ❤

Fotnot:
Eventuella kommentarer besvaras av en symbol som bevis för att jag läst. Själv ska jag ägna mig åt att skriva gratisbloggtexter och som vanligt hushålla med min energi. Fallskärmar blir jag alltid extra trött av. De borde för länge sedan skrotats av alla kommuner i vårt land, i alla dess former. För det finns även många liknande hemliga ”glidflygar- avtal”.

Annonser