Han har koll på Ystad

Lurblåsaren

Ystad är unikt på många sätt. Ett av dem är att staden är den enda i hela världen som har en Tornväktare som blåser året runt. Nuvarande tornväktaren heter Roland Borg och har haft sysslan i 45 år. På sikt är det tänkt att hans son Robert ska ta över uppdraget. Roland som är 66 år tog över arvet efter sin far Helmer Borg, som i sin tur ärvt det efter sin far.
Lurblåsaren blåser varje kvart, i de fyra väderstrecken, från klockan 21.15-01.00, hela året om. Först blåser han en signal i norr kvart över, sedan öster, söder och väster. Vid halvtimmeslagen blåser han alltid två gånger, kvart i tre gånger och hel timme fyra signaler.
Dessa signaler från tornväktarens kopparlur är en tradition sedan flera hundra år, som talar om att allt är lugnt i staden. Vid endast två gånger har Roland bytt schema. När gryningspyromanen härjade som värst och det brann på fem ställen i Ystad var det inte rätt läge och när Sverige vann brons 1994 i Fotbolls-VM i USA tutade Roland rakt ut av glädje.
Det krävs en speciell teknik för att få ljud i kopparluren. Man måste ha starka lungor. Dessutom måste man vara vig och absolut inte lida av höjdskräck. Roland håller till i ett litet rum strax under urtavlan på kyrktornet i Mariakyrkan. Mellan tutningarna ser Roland på DVD. Han är även ett stort Elvis Presley-fan och det lilla tornrummet är fyllt av skivor, foton, tavlor och andra Elvisprylar som besökarna har gett i present. De som gestaltat Kurt Wallander på film har givetvis varit och hälsat på, andra kändisar är Ernst Kirchsteiger och gamle kungen Gustav VI Adolf. Vår dotter Lizette var på studiebesök där med sin konfirmationsgrupp förra året.
Givetvis har vi som relativt nya i staden köpt en söt tornväktare, som tur är, utan ljud 🙂
Önskar er en fin lördag. Vi tänkte åka på utflykt till Benestads backar och se om vi hittar några blåsippor. Först några tristare sysslor.

 

 

Annonser

Månadens boktips – ”ETT CP-BRA LIV” av Jonas Helgesson

Februariboktips

Jag skrattar inte åt Jonas Helgesson. Jag skrattar med Jonas. En sann fighter som med självironi skildrar många olika situationer som han upplevt i sitt liv. Jonas berättar om sin träning inför att bestiga Kebnekaise, om varför han vill arbeta med människor, om att inte följa alla välvilliga råd, om hur det är att starta eget och varför han inte tror att man måste vara Ernst Kirchsteiger för att bli en lycklig människa.

Jonas mixar sina tankar med en blandning av självupplevda situationer han hamnat i.
Det lockar både till skratt och eftertanke. Han har åsikter om mycket. Vrider på intressanta hypoteser, fördomar och myter. Drar paralleller och gör kopplingar som intresserar mig. Enligt honom själv är denna bok framsprungen ur hans föreläsningar. Han har satt på pränt de tankar om liknelser, bilder och slutsatser som han delgett sin publik. Målet är att smitta andra med det han tror på: Att människan och livet är det vackraste som finns.

I boken beskriver han sig som en tacksam 31-åring. Han med de haltande benen och de skakiga armarna. Han som just lärt sig att ta på sig strumporna på mindre än 20 sekunder – han är faktiskt just grymt tacksam.
För Jonas har en historia precis som alla hans medmänniskor. Fast mer dramatisk.
Jonas mamma är lika pratglad som Jonas. När hon blev inlagd på förlossningsavdelningen la de henne på ett eget rum för alla de andra rummen var fulla. Hon ville inte ligga ensam och tjatade envist tills de baxnade in en extra säng i ett rum. Mamman blev glad och började prata med de andra blivande mammorna. Några timmar senare gick allt snabbt. Mamman började störtblöda. Svimmade. Ramlade pladask ner på det hårda golvet. Moderkakan hade lossnat. Två och en halv liter blod hann forsa ut innan de fick stopp på det. Hade mamman legat ensam i ett rum hade varken hon eller Jonas levt idag. Slump eller livets mening? Jonas fick navelsträngen fyra varv runt halsen och var utan syre i fyrtio minuter. Läkarna trodde att han skulle dö. Sedan var prognosen att han skulle sitta i rullstol hela livet och att han aldrig skulle kunna tala.
Idag arbetar han som föreläsare och ståuppare på heltid, åker landet runt för att hålla föreläsningar och spelar golf m.m. Därför är det inte alls svårt att tro att hans planer på att bestiga Kebnekaise kommer att bli verklighet en dag.

Det finns många underbara partier i boken. Beskrivningen av hans möte med kvinnan i 60-årsålderna på Skatteverket är bara en av många. Han avslutar den med ett tack:
Tack, kära Skatteverket-kvinna. Du är med på alla de föreläsningar som jag arbetar med på heltid numera. Förläsningar som gör att jag träffar nya härliga människor vecka efter vecka och som betalar min mat och mina kläder och min lägenhet. Inte för att jag tycker jättemycket eller illa om dig som person, utan för att du så tydligt stakade ut samhällets förväntningar på en CP-skadad kille i hans bästa år. 5000 skattekronor om året!

Det finns böcker som man snabbt läser och som man sedan lika snabbt glömmer att man läst. Det finns andra böcker som gör att man stannar till, funderar, läser vidare och stannar till igen – Böcker som berör och som gör att man får något med sig på vägen. ”Ett CP-bra liv” hör definitivt till den sistnämnda kategorin. Det är nyttigt att ta del av en annan människas liv. Att för en stund få se in i en annan människas verklighet. Jonas Helgesson har kämpat från sitt första andetag. Han är ett typexempel på att positivt tänkande behövs om man ska orka vidare.
Det enda jag önskar är att avsnittet med fakta om olika typer av CP hade placerats i slutet av boken istället för mitt i. Det är viktiga fakta som visst ska finnas med, men som kommer in i ett läge av boken där man just då bara vill veta mer om Jonas.

Jag har själv träffat på många härliga ungdomar med diagnosen CP när jag jobbat på handikappläger. Deras vilja och speciella humor tilltalade mig mycket. Humorn låg mycket nära åt mitt eget håll. Kanske var det jag som lärde mig mest av dessa läger? Fast det egentligen var jag som var där som medhjälpare. Låt mig sluta med två citat från boken, väl värda att fundera vidare på:
Ingen kan allt, men alla kan något. Det gäller bara att komma på vad. Ingen föds utan potential. Det är min största övertygelse.
I livet behöver det inte vara en nackdel att vara lite annorlunda. Det gäller bara att veta hur man ska handskas med det.

http://www.jonashelgesson.se/OM-MIG.html

Jonas Helgesson Ett CP-bra liv. Libris Förlag 2010. Debuterade med boken ”Grabben i kuvösen bredvid”. Lz Helgesson. Biografi.