Den som ruvar på en hämnd kan vänta länge, länge

Visst är det ljuvligt när någon tror att man är yngre än man är? I alla fall när man passerat 30-strecket. 😉 Sådant kan man leva på länge …

Jag och Solveig hade tre trevliga år tillsammans i en skolklass. En fredag fyllde jag 34 år när barnen gick i första klass. Istället för att ha en livlig aktivitet just denna fredag bestämde jag mig för att fredagens Roliga timma skulle vara att gissa hur många år jag fyllde. Alla eleverna fick skriva var sin lapp. Namn och svar skrevs sedan på en ålderslinje på svarta tavlan.

85 år ung

Detta var en seriös tävling där de tre bästa fick poäng som de sedan samlade med sig under terminen. (alla fick priser) Därför kunde jag inte fuska och ge Rima segern bara för att hon trodde att Bosse fyllde 18 år. Istället fick Mackan som gissat på 32 år rättvist segern och tre poäng.

Lizette i ettan

Denna tjej skrev 85 år på sin lapp. Jag tror att hon hette Lizette. 🙂 Jag pratade aldrig med henne under resten av terminerna. Mina åldringsrynkor blev fler och djupare varje gång jag såg henne i klassrummet. Mitt självförtroende räckte inte ens upp till mattkanten. Jag låtsades aldrig höra om hon ville mig något.
”Jag har inte råd med batteri till hörapparaten” muttrade jag rakt ut i luften.

Lizette i trean

Så här såg den skyldiga ut i trean. Hela tiden tänkte jag att jag minsann ska ge igen och räknade ner dagarna med att dra av ett blad på en blomma från den prästkragesamling som jag odlade i trädgården. … 🙂

Igår kom chansen. På säkert håll fick jag reda på att det skulle ordnas en överraskningsfest åt denna Lizette. Dit skickade jag ett gratulationsbrev där jag matematiskt gratulerade på hennes 81-årsdag. Tyckte hon att jag såg ut som 85 år när jag var 34 år, tycker jag definitivt att hon är 81 år fast vissa andra kanske hävdar att hon fyller 30 år. 😉

Okej. Jag var snäll på slutet. Antagligen har jag mognat med åren. (Långsamt säger Solveig som brukar upplysa om att hon har tre barn att ta hand om.) Om sanningen ska fram finns det ett skäl till att vi har en dotter som heter det vackra och häftiga namnet Lizette. Förebilden var en väluppfostrad, charmig, underbar, konstnärlig personlighet utan dess like som ofta tänkte klurigt och smart. Det är ofattbart att dessa goa ungar fyller 30 år under 2015. Själv är jag 26 år plus och önskar dem alla lycka till i livet. Flera av dem är våra facebookvänner. Det är kul att fortfarande få följa dem. 😀
Kram Bosse Lekfarbror

Förtjust i vårt grannlands språk och musik

Jag är förtjust i danska ord. Ofta tycker jag att de beskriver ting och sammanhang bättre än den mer stela svenskan. Dessutom är det trevligt med omväxling. Här bjuder jag på några danska ord och den svenska motsvarigheten.

brusebad – dusch
rensning – kemtvätt
lomme – ficka
dagligstue – vardagsrum
lukket – stängt
komfur – spis
Min lille skat – min lilla älskling

bland blir det svårare att hänga med:
efterår – höst
frokost – lunch
rundstykker – småfranska
hader – hatar
dyr – djur
tilfaeldig – slumpartad

Andra gånger mer åt det grekiska hållet:
blommer – plommon (trevligt i en vas?)
Jeg vil gerne have regningen – Notan tack (längtar efter regn?)
atten – arton (enkel svordom?)
tyve – tjugo
halvfjerds – sjuttio (något mellan å och fjord?)
firs – åttio (luft bakifrån?)
halvfems – nittio

Jag är även förtjust i dansk musik. Många av mina kvinnliga favoritsångerskor är danskor. Lis Sörensen, Anne Linnet, Anne Dorte Michelsen, Sanne Salomonsen, Sös Fenger, Malene Mortensen, Hanne Boel och inte minst min Facebookvän Malene Langborg, vars CD SommerhusSange jag gillar skarpt.

Två passande höstlåtar

Musik är för mig mycket. Sällskap. Minnen. Glädje. Tröst. Njutning. Avkoppling. Uppladdning. Nostalgikick. Hoppingivande. Vemod. Lek. Gemenskap med andra. Vald ensamhet. Svett under träning. Balsam för min själ. Örongodis. Trivsel. Rysningar av välbehag. Listan kunde gjorts oändligt mycket längre. 😀

Min musiksmak har växlat mellan åldrar, känslor, stjärnstatus, impulser, kamrater, tidsepokrar m.m. Artister och grupper har kommit och gått som höstar om åren. En del har stannat kvar längre hos mig. Övervintrat. Några har följt med mig i flera decennium på olika boplatser som trogna hundar. Det är ljuvligt med grupper och artister som aldrig känns fel att lyssna på. Det är varje gång som att återse en kär gammal vän. De påverkas inte av trender omkring dem. Jag har favoritskivor som jag aldrig tröttnar på.  Ändå är det lika spännande att träffa på nya bekantskaper. En danska blev till och med min Facebookvän förra veckan.

Ofta kan jag koppla ihop en låt med en viss tidsepok, med personer och situationer i mitt dåvarande liv. Ibland kan jag även minnas platser, dofter, sinnestämningar, väder och mycket annat. Vid andra tillfällen får jag rysningar av välbehag när jag hör låtar som har ”det”. Det kan räcka med de första två takterna sedan är jag infångad i det silkeslena spindelnätet. 😉

Denna torsdag ska jag på musikbordet servera två passande hösträtter.
Marie Fredriksson från Östra Ljungby i nordvästra Skåne har haft en speciell plats i mitt musikhjärta ända sedan jag en kväll bakom mitt gymnasium var på en Strul-konsert. Jag har fortfarande kvar den gula ”knappen” som minne från konserten som gick åt hård rock med punkstuk. När mina polare gick igång på öslåtar, där långhåriga Marie mer skrek än sjöng för att överrösta Martin, Stefans trummor och Lelles bas, anade jag i en inklämd ballad, tyst för mig själv, att hon kommer att bli något stort. Där fanns en spröd sårbarhet i rösten som tilltalade mig djupt.

Missa inte att njuta av de fina naturbilderna på Tomas stillsamma video. Härliga höstfärger på träden, nyplockad svamp och en bild på en bänk som jag alltid är svag för. Se gärna videon i Helskärm.

Ibland strular ljud och bild på Maries video. Likadant på Tuben. Men om man provar ett par gånger brukar hösten ”rinna” igång. (Tips: Du ska INTE trycka igång videon på bilden utan nedanför bilden). Vyerna känns mycket bekanta av naturliga skäl.