Film trettiosex av femtio

Döda poeters sällskap

Döda Poeters Sällskap/Dead Poets Society
Genre: Drama, 123 minuter, 1989.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritkommentar: ”Sanningen är ofta närmare än vad man tror.”

Egna ord: Det finns så mycket lärdom att ta till sig i denna bitterljuva film. Året är 1959 och platsen USA, men problematiken lever kvar 2014 på flera sätt och ställen. Denna gång var det konstigt att se om filmen så här kort efter Williams tragiska död. Filmen väcker många tankar och känslor inom mig. Empati är inget man kan slösa för mycket med. Tänk att Neil äntligen hamnade rätt och fick blomma upp i sitt rätta element på teaterscenen. I rampljuset. Med sin pappa längst bak i publiken. En far som alltid tilltalas Sir som för mig skapar en ocean mellan kött och blod. Inledningstalet från rektorn vid terminsstarten. ”Mina herrar, vilka är de fyra hörnstenarna?” De äldre eleverna ställer sig upp och en talkör rabblar. ”Tradition, heder, disciplin, briljans.” De nya gossarna skiljs gråtande från sina mammor och barndomen tonas bort i tårarna, som rinner nerför kinderna. De erfarna eleverna har sitt eget sätt att tackla livet innanför väggarna och snart bildas en spännande klubb som kommer att förändra hela deras liv. På gott och ont…

Baksidestext: En anrik men förstelnad privatskola. Benhård disciplin. Regler, regler, regler. Och att göra som man alltid gjort. Det tror man på. Att lita på elevernas egna viljor, känslor och passioner. Den tanken har ingen tänkt. Men så plötsligt. Engelskläraren John Keating (Robin Williams) kommer till skolan. Han inspirerar eleverna. Ger dem mod. Får dem att börja ana vad livet skulle kunna vara. Samtidigt som motkrafterna mobiliserar… Efter att ha skrämts, skakats, skrattat – och kanske gråtit. Efter att du helt och fullt förstått vad John Keating menar med ”att fånga dagen”. Ja, då är inte heller du riktigt den samma som förut!

Kuriosa: Det var festligt för mig att återse skådespelaren Ethan Hawke som Neils tillbakadragna rumskompis.

Dagens fråga: Ser du helst amerikanska, engelska, svenska, danska, franska … filmer eller spelar det ingen roll vilket land en film kommer från?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

Film tre av femtio

CCI20131226_0003

Love in Manhattan/Fånga dagen.
Genre: Romantiskt drama, 104 min, 2006
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120
Favoritscen/kommentar: ”Du har aldrig frågat vad jag heter i förnamn. Varför?”

Egna ord: Tillbaks på Manhattan, precis som i mitt första filmtips,
kan det vara läge att flagga delvis för näsduksvarning.
”Behöver ni något mer?” frågar sköterskan.
”Bara tid. Har ni lite tid på er?” svarar Griffin sarkastiskt.
Här måste jag säga att den svenska filmtiteln är mer överensstämmande med handlingen. Allt sedan Griffin (Dermot Mulroney) fått beskedet att han har en elakartad, snabbskridande cancer försöker han fånga dagen. Han har ingen som helst lust att tillbringa resten av sitt liv på ett sjukhus. Han hoppar istället på en kurs på Universitet. Under en föreläsning uppstår en spontan flirt med Phoenix (Amanda Peet) som leder till en högst ovanlig date. Griffin nämner inget om sin sjukdom och nästan inget om sin bakgrund. Många galna upptåg från Griffins ”Bucket list” (saker han vill hinna med innan han dör) avklaras där Phoenix hänger på. När vi som tittare tycker att deras mycket speciella relation fått ett uppsving tar filmen en ny vändning efter en erotisk scen. Samtidigt som Griffin duschar och mår som en prins gör Phoenix en upptäckt i en påse, i den unkna lägenheten. Hon plockar ut böcker, samtliga med dystra titlar, lägger sitt eget pussel och…

Detta är en mycket sevärd film som välter omkring mig. Den får mig att skratta, le, gråta, sucka, önska och mycket mer. Otroligt gripande film om något väldigt svårt. (Som ni förstår har jag sett den x antal gånger.) 🙂

Dagens fråga: Vad står överst på din ”Bucket list”?

Repristext från 8 januari för nya läsare som avslutas med mina tolv kriterier. Hela texten finns på aktuellt datum.
Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 😀
När det gäller denna bloggkategori kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.

Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.

Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.
1= Kvinnlig huvudroll
2= Manlig huvudroll
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller.
5= Viktigaste kolumnen. Regi. Röda tråden.
6= Romantiska biten.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Miljöer.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.