Med eller utan S?

Denna oas vid Skånekusten blir jag aldrig mätt på. Däremot brukar jag inte längre ta med kameran hit varje gång. Skulle jag drabbas av fotofeber finns alltid mobilen till hands.

Tänk att vara ett får här uppe och ha tillgång till denna vy varje dygn. Då hade jag inte haft tid att gå med blicken mot marken. Synd att jag saknar talang för att måla/teckna.

Jag kunde inte låta bli att googla på vad som är rätt och vad som är fel. Ska det vara Ale stenar som jag alltid sagt, eller ska det heta Ales stenar? Genast insåg jag att det trätas både bland myndigheter och privatpersoner. I den första noteringen som hittats står det Als Stene. Det är en prästnotering från 1624. Vad säger DU bloggbesökare?

Länsstyrelsen och Region Skåne verkar tycka som jag. Ystads kommun, NE och vägverket lägger på ett s. Jag anser att det är fuskigt med tanke på att vägverket har skyltmakten. 🙂

När jag befann mig däruppe i söndags släppte jag snabbt dilemmat. Det var bara när vi passerade skylten som jag hajade till. Resten av tiden njöt jag istället av ALLT. Det är en mäktig plats. ❤

Ändå dröjde det till 1997 innan jag gjorde mitt första besök. Undra hur många besök det blivit sedan vi flyttade hit sommaren 2011.

Solen lyste över havet, men mörka moln varnade för en ny skur.

Vi tackade för denna gång och drog oss neråt.

Vilket härligt team. Vi människor har mycket att lära av djuren. ❤

Det stod på en handskriven skylt som fårägaren skrivet, att det inte var tillåtet att klappa fåren. Självklart FÅR man inte det. Därför hade jag händerna på ryggen när jag … 😉

 

Petter och vargen

Det är flera som säger sig ha sett en varg i trakterna här i södra Skåne. Sant är i alla fall att någon eller något roar sig med att bita ihjäl får på nätterna. Har hänt flera gånger de sista veckorna på olika platser här i närheten. Otäckt. Även barnfamiljer har blivit rädda. För två veckor sedan stod det i YA att en jägare sett vargen med en kanin i munnen. Några dagar senare dementerades det av en ägare som erkände att hans hund sprungit lös. Experterna menar att det måste röra sig om en hund, men de är inte helt säkra. Själv tror jag på en varg.

Jag har inte ringt in ännu till tidningar. Solveig säger att jag ska avvakta. Helst droppa det. Men det är sant – sådär Bosse Lidén sant. Jag såg en björn som var närsynt i eftermiddags. Den gick rakt in i ett träd i vår trädgård.
”Ingen kommer att tro dig”, sa Solveig. ”Du kommer att tappa bloggläsare.”
Antagligen är hon säker på att jag ska ta åt mig av den sista kommentaren. Visst. Jag får räkna med att minst en av er kommer att slänga ur sig frasen:
”Det fattar du väl dumskalle. Det orimliga. Med tanke på hur mycket blåbär som en björn sätter i sig i sitt liv. Inte ser den dåligt. Blåbär är guld för synen. Fråga vem som helst som jobbar i en hälsokostaffär.”
Det är inte det som räds mig. Nej. Jag tycker mer det är pinsamt om det blir tvärtom. Att jag blir avslöjad som snål. Ytterst obehagligt. Tänk om en Björn ger igen och ringer in till YA och berättar att han sett mig krypa omkring på golvet på Ica och leta låga priser. Vilken björntjänst min bästa kompis Björn skulle göra mig…  😉

Sant är i alla fall att jag såg två tjejer som bakade lussekatter igår. Sådant kan jag nämligen dofta mig till på långt håll. De såg ut som på bilden nedanför. 😀

Imorgon blir det allvarligare. Då ska jag berätta vidare om mina skyddsänglar. Jag har berättat om när min mamma räddade mitt liv, finns att läsa i Funderingar. Denna gång ska det handla om att ibland hann jag helt enkelt inte… var rädda om Er.

Safari i sovrummet

När Jennifer kom hem efter en heldag i Ystads djurpark gav hon mig en djurlektion. Denna första gång på besök i djurparken var det rundvandring på programmet. Det gällde att bekanta sig med alla rutiner och lära sig reglerna som gäller för området.

Till höjdpunkterna hörde att få se zebraungen som föddes igår, fläckiga griskultingar och nykläckta kycklingar. Killingen Sally som är uppfödd på nappflaska var extra sällskaplig och älskade att bli klappad.

Lika sällskapliga är inte Rhesusaporna. Två viktiga saker att tänka på när man går in till dem är att inte titta dem i ögonen eller visa tänderna. Det tar denna flock på 15-20 djur som ett hot. De har tidigare bott i Uppsala och ingått i ett forskningsprojekt. Annars härstammar arten främst från Indien. Eleverna får inte gå in själva till dem utan måste vara i sällskap med en djurskötare. Skulle en djurskötare gå in ensam bör personen ha med sig en kratta för att verka respektinjagande och markera framför sig om aporna blir för närgångna.

Det är viktigt att sysselsätta Rhesusaporna. Ge dem olika sorters leksaker och uppgifter varje dag. Oftast med någon form av mat som belöning. Gräva ner och gömma persilja i pellets eller popcorn i en petflaska. En dag fick aporna tavelkritor som de energiskt målade med på golvet och njöt av det gnisslande ljudet. Aktivitetsleksakerna placeras ut när aporna är förflyttade till ett annat rum. De får ju inte tjuvkika 🙂

En annan viktig sak är att så fort som möjligt skaffa sig ett DJURÖGA. Under de dagliga rundvandringarna gäller det att ha den rätta blicken så man registrerar skillnader mot det normala. Se förändringar. Lära sig alla djurens personliga beteende och notera när det avviker från just deras normala.

Jennifer berättade skillnaderna mellan getter och får. Man ser det på svansen. Svansen hos getter står rakt ut eller uppåt medans svansen hos får hänger ner mot rumpan. Jag frågade intelligent om hon även fick lära sig att skilja zebror från antiloperna. När jag gick vidare till den snusförnuftiga frågan om klasskamraterna skulle turas om att måla hästarna som blev zebror för turisterna, fick jag en blick som påminde den man ger till någon som inte har ALLA getterna hemma. Jag kan väl inte hjälpa att min favoritscen är när Tomten besöker verkstaden där nissen målar schackbrädet från burken med rutigt. Sist när jag var i den välsorterade färgaffären letade jag i smyg. Jag hade en känsla av att både Solveig och den där experten bakom disken skulle ha ironiska kommentarer om jag hade frågat högt. Det hade varit så coolt om jag hittat en burk. 😀

Imorgon blir det Fredagskåseri. En lite obehaglig sannsaga från en tid när jag inte kunde knyta skorna själv. Tänk idag behöver man inte kunna det längre. På mina senaste dödsköna sommarskor behöver jag bara dra lite i en plastgrej som håller ihop snören. Lätt som en plätt!