Sista inlägget

Jag vill passa på att tacka ALLA bloggbesökare under 2018 och önska God Jul och Gott Nytt År.  ❤
De sista julklapparna fixade. Vi var trötta i benen efter Hästgatans uppförsbacke.

Nästan all snö är borta innanför Medeltidsmuren. Det var för kallt för att sitta på en bänk i Söderport och är säkert inte säsongstrendigt. 😉 Däremot lockade det att gå in och dricka något varmt på Fiket runt hörnet.

Här har vi redan hunnit fika flera gånger. Men då har vi suttit utomhus och på nedre plan.

När Solveig ställde sig i kö vid disken passade jag på att utforska en sak som jag såg sist vi var här. För det finns en andra våning. Inte bara för kökspersonal och kundtoalett.

Visst är det häftigt att sitta så nära den gamla muren. Om jag hade öppnat fönstret kunde jag hälsat artigt på den. 🙂

Mörkt och stämningsfullt. Fullt med omaka trendiga möbler och intressanta tavlor.

Med folk på parkeringen. Påminner om hur det var när vi flyttade hit i början på augusti. Vi passade på att åka inom Röda Korset som ligger nära vår bostad. Tur. Jag hittade Anders Knutas bok nummer nio. Kostnad tio kronor. Den satt och väntade på mig i mitten av denna bokbyggnad. Försiktigt lirkade jag ut den … skojade bara. 🙂

Dessutom köpte jag några spel inför våra familjekvällar. Imorgon ska vi hämta en dotter på flygplatsen. Nästa kommer på söndag. ❤

Vi har klätt GRENEN. Solveig säger att det är en blandning av en GRAN och en EN.

Julbelysningen är tänd här just nu. Otroligt. Den är troligtvis från början av 50-talet. Den köptes av mina föräldrar. Ser du att det står nummer ett på ljuset? Tacka vet jag gamla tekniska saker. De gjordes för att hålla i flera år. Min vita dator är inte ens ett år gammal och är redan pensionär. Om denna antika belysning skulle gå sönder eller bli stulen om några år finns det ett suveränt reservalternativ att ta till. 😉

För då tar vi fram Solveigs föräldrars belysning. Nummer två. Jag tror båda kommer att överleva både mig och Solveig.

Ps.
Tack Solveig för lån av teknisk utrustning. Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Hoppas du som läser får vara frisk och njuter av helgdagarna. 

Annonser

Varför ha tråkigt i onödan?

Vi tog med oss vår spargris till lilla butiken IKEA i Helsingborg för att spendera loss. 🙂
Av lagar och bokföringstekniska skäl blev det tight med tiden. För att vara på säkra sidan för att få dra av momsen, fick vi vackert vänta till årsskiftet. Därmed var det bara två månader tills allt skulle vara klart till premiärdagen 3/3.

De flesta människor vet hur det är att plocka upp påsar med smågrejer. Följa svårtydda skissar. Alla har sin egen stil. En del struntar i att räkna prylar och studera skisser. De kör bara rakt på. Vad är du för sorts person? 😉

Inte så många privatpersoner köper samma dag så många montrar och vitrinskåp som vi gjorde. Måste säga att vi blev proffs på att montera. För att det inte skulle bli tråkigt införde vi en tävling där det gällde i det här fallet, att få ihop en/ett ”Kryss” så fort som möjligt.

Jag blev riktigt, riktigt snabb på det. När det gällde segrar mot Solveig har jag för mig att jag förlorade alla matcher. Tur jag är en god förlorare. Tänk vad allt blir ljusare och roligare om man gör något kul av monotona sysslor. Istället för att gnälla.

När det gällde ”Nartorp” gjorde vi det smidigast om vi gjorde det tillsammans. Solveigs proffsigt ritade ”skalmodell” för att vi skulle veta exakt var alla saker skulle stå på golvet minns jag väl. Jag hade mätt för att vanliga rullstolar skulle komma in och fram överallt. Tyvärr kunde inte elrullstolar ta sig in i ”Blå rummet” eller in på toaletten. Vi var inget kommunalt eller statligt museum. Jag var nöjd med att vi inte hade trappor/två våningar upp till LSM och faktiskt hade en toalett för besökare. Själva hade vi två privata. 🙂

På tal om just WC. På toaletten i vårt museum var det totalt hjälmtvång. Ingen kom in utan en cykelhjälm på huvudet. Därmed slapp jag städa varje dag. 😉 Nu ska jag inte skämta. Vad tacksam jag var att det fanns en toalett i de ytor på nedre plan där museet skulle ligga. Så var det inte på de privata museum som jag besökte i Götaland för att få uppslag och idéer om hur vi skulle kunna göra vår grej bättre.

Tapeterna på toan var i någon gul/gult ful kulör/mönster.
Vår första tanke var att måla om väggarna.
Sedan kom den där idén. Varför inte utnyttja svärmors alla vykort. Temat fick bli Sverige. Vilken succé det blev. Konstigt nog hörde jag väldigt få diskret fråga om det fanns någon mer toalett. För besöken blev längre än vad som hade behövts. Vilka roliga episoder jag minns. 🙂 Hur de snabbt letade upp sitt sällskap för att berätta, släpa med dem tillbaka till WC för att visa. Ibland var det knökat på det lilla utrymmet i jakten på att försöka hitta kort från deras hemstad/ort.
Allra roligast var efterlysningarna. ”Min fru skulle gå på toaletten. Var ligger den? Det var ett bra tag sedan hon försvann iväg.” Ännu mer komiskt var männen som inte var intresserade, inte hade fått veckopeng den veckan, som istället befann sig utomhus medan deras fruar skulle titta på några gamla kaffekoppar som borde vara avklarat på högst en kvart.
Nu minns jag en försynt man som försiktigt öppnade ytterdörren och harklade sig.
Jag tyckte synd om honom och sa att han kunde få komma in och leta upp sin fru i något av rummen. Efter en stund kom han tillbaka och såg ut som en ledsen hund.
”Jag hittar inte henne någonstans. Finns det fler våningar?”
Jag var rädd för att han skulle börja gråta. Jag sa tröstande att hon antagligen var i ”Sverige-rummet.” och fick förtydliga att det var vår gästtoalett.

Slutet gott. Han fick tillbaka sin fru. En timme äldre sedan han sist såg henne. Men förhoppningsvis fylld av glada och nostalgiska intryck. 🙂

Jag svarar med en symbol på ev. kommentarer men läser VÄLDIGT gärna de som lämnar spår. Men min tid är begränsad denna intensiva månad.

Gissa vad jag köpte igår? Jag kunde bara inte låta bli. På kuppen blev jag spontankompis med man som var lite äldre än jag. Om du såg ett blogginlägg som jag la in i våras om en av alla saker som vi slängde, skänkte, sålde kanske du kan lista ut det. Kommer nog ett foto senare.

Igår kände jag julkänsla för första gången denna säsong. Det var råkallt och vi trodde det skulle börja snöa. Mycket folk i stan. Jag hade tur som hittade ett ledigt bord på ”Fiket”. Upptäckte senare att de även hade ett tiotal bord en våning upp. Det får vi testa en annan gång. Vid ett mindre bord däruppe fanns ett litet fönster. Närmare går knappast att komma Visbys Ringmur. Mindre än en linjal långt avstånd. Snart får jag ta med kameran igen. Tänk om jag fick komma in på bakgårdar och annat spännande. Om jag hade varit lite djärvare och lika snabb som förr, då skulle jag … 😉