Låt det aldrig bli en ny månad

Hela år 2014 var speciellt hos oss i köket. Jag vet inte hur många gånger som jag tittade på väggen utan att se det jag ville se. Det retade mig. Det enda positiva var att jag tränade på min karaktär – att klara mig utan. Skälet till tomheten var att det var första gången i vårt gemensamma liv som vi inte hade en almanacka i köket.
De sista åren har vi haft fotokalendrar där vi valt ut tolv egna bilder, riktigt fina och personliga kalendrar. Vi kom aldrig till skott förra året. Tidigare brukade jag fixa ihop tre stycken fotokalendrar. De andra två fick våra döttrar i julklapp. När jag konstaterat att de ibland glömt att byta månadsblad kröp sanningen fram till slut. De gillade inte vissa bilder. Ville inte visa upp dem för kompisar osv. Därför låg de hellre fel i tiden. Löjligt tyckte jag. Snygga bilder med söta tjejer på. Tagna av en mästerfotograf. 😉

I januari 2014 hittade vi bara fula kalendrar när vi gjorde ett tafatt försök att fylla tomrummet i köket. Men i somras när vi var på Bornholm slog vi till direkt när vi hittade 2015 års kalender i Rönne. Sex månader före tiden. När vi kom hem från semestern la jag kalendern på ett bra ställe. Det fantastiska var att jag lyckades hitta gömstället i slutet av december 2014.
Vad tycker ni om januaribilden? Det påminner både om Ystad och Gamla Stan i Falkenberg, där vi också bott.

Nu har jag ”big problemas”. Jag har blivit förälskad i denna bild. Möjligtvis kan jag tänka mig att byta ut till denna …

men det är decemberbilden … Vet inte om jag har lust att fira advent och jul så här tätt inpå. 🙂 Jag som egentligen längtar till våren och sommaren vill inte längre att januari ska ta slut. Kan Jennifer och Lizette ha smittat mig? ”Sådana barn sådan fader”, nytt Ystadordspråk.
Nästa fråga. Har inte Bornholmsinvånarna röda dagar? Jobbar de ännu hårdare på de blå dagarna? (det är blå färg på söndagar och helgdagar)

När hela familjen spelade Alfapet en kväll funderade Solveig på att börja räkna hur många gånger som jag sa att jag älskade Januaribilden. Vilken tur att hon börjar jobba imorgon igen. Då slipper hon höra mitt tjat. 🙂 Jag hade ju inget att göra när de satt och tänkte i evighet innan de fick dit bokstäverna på spelplanen. Vilken plats jag kom på i spelet? Är det nödvändigt att jag berättar detta? Okej! Jag kom precis bakom medaljplatsen. Vilket innebar att jag bara fick en Aladdinbit i den grenen. Perfekt för en diabetiker.

Vår väggkalender med ficka i sovrummet är januari-neutral. Den är mer av funktionell betydelse. Vi har alltid en sådan och lägger våra räkningar i. Mycket praktiskt. Är det någon mer som kör med den varianten?

Jag läser i min femårsdagbok, där jag skriver på tredje året att vi både 2013 och 2014 plockade ner julen dagens datum. Har du kvar allt, lite eller inget? Vi har kvar allt och granen är den bästa vi haft under våra fyra jular i Ystad. Konkurrensen var visserligen inte hård. 😉

PS. Glöm inte att rösta på tre filmer. Tre trisslotter ska delas ut. Ni har bloggtävlingen under min header.

Den tog mig med storm

Oktoberkvällen 2011 var mörk och dyster. Barnen höll på med sitt skolarbete. Solveig ville se något på TV som jag inte hade följt tidigare. Därför berättade jag att jag skulle hyra en film och se den på datorn i sovrummet. Av en slump råkade jag hitta en film som jag visste att kritiker lovordat och som var med på min långa ”kanske-se-lista”. Snabbt kollade jag runt på betygslistor på olika sajter. Antingen högsta poäng eller lägsta. Den ska jag se, tänkte jag.
Jag var inte på mitt bästa hösthumör den kvällen. Efter att ha försökt få in svensk text eller åtminstone engelsk text så att jag kunde ha någon behållning av filmen, hade mitt humör sjunkit nära frostgränsen. Ändå fanns det inte med på min karta att ge upp. För fjärde gången startade jag om filmen och ställde in den svenska texten. Ändå tjafsades det på tyska utan att det var textat. Min skoltyska förstod efterhand delvis konversationen, men inte hade jag lust att sitta där under en hel film och… vad hände då? Plötsligt blev det engelskt tal och svensk text. (De hade alltså valt att inte översatta tyskan som pågick i fem minuter.) På övre plan i vår bostad hade Solveig sett klart sitt program och fortsatt att titta på något annat så länge att hon somnat i soffan. När hon vaknade till stängde hon av TV:n och gick nerför trappan, öppnade sovrumsdörren och hittade mig på stolen framför datorn. Endast skärmen lyste upp rummet.
”Har du inte sett klart filmen?” frågade hon förvånat.
”Det är tredje gången jag ser den. Man får hyra den i 24 timmar. Jag hinner en gång i morgon också …”
Sådär har jag aldrig gjort förr. Det har hänt att jag sett om biofilmer en vecka senare, ex när jag blev kär i en viss blond tjej i Grease.

Den här filmen tog mig med storm. Jag har flera gånger analyserat mig själv om varför det blev så. Jag kan varenda scen i manuset. Imorgon får du veta vilken film jag menar. Givetvis fick den en tia av mig i soffan. Det fick den definitivt inte av mina tre andra familjemedlemmar … 😉

Olika sorters möten

Jag tänkte bli privat och dela med mig av ett minne som är förknippat med filmen jag ska ha som filmtips trettiofyra av femtio på torsdag denna vecka.

Eftersom jag är diabetiker har jag ”förmånen” att kunna bli inlagd på sjukhuset inför vissa undersökningar, där andra kan sköta förberedelserna på hemmaplan. Den här gången handlade det om en fotografering bakifrån. Hela systemet måste vara tomt innan patienten får åka runt i en tunnel med en konstgjord svans instucken på ett obekvämt ställe. Jag minns att jag fick en jättegod lunch som jag njöt av efter inskrivningen och hade turen att få eget rum. Eftersom de litade på mig fick jag sköta den flytande kosten helt själv. Tre och en halv liter vätska stod i kylskåpet och skulle drickas inom ett par timmar. Jag såg det som en tävling och lärde mig direkt att det var betydligt lättare att dricka rumstempererad dryck än kylskåpskall. Därför tog jag ut kannorna till rummet. Dessutom hade jag erfarenheter med att ha spelat vattenpoker med kompisar. Men innan de skulle sätta dropp och jag skulle bli kompis med droppställningen fick jag någon timme för mig själv. Den ägnade jag åt att ta hissen ner till sjukhusets bibliotek. Där la jag rabarber på filmen med de två kända skådespelarna.

En pigg och käck sköterska kom in för att sätta nålen. Hon noterade DVD:n som låg på bordet.
”Ska du se den. Den såg jag med min pojkvän i fredags. Som vi skrattade. Jag älskade den. Jag lovar att du har två timmars härlig filmtid framför dig. Ska bli kul att se vad du tycker.”

Jag tänkte att jag sparar filmen tills jag läst klart min bok och fått i mig all vätska med min speciella teknik. Jag vet inte om jag tänkte det som ett straff eller en belöning varje gång jag läst klart två sidor och tog en rejäl klunk. 😉
Nästan fem timmar senare kom samma tjej in igen. Hon hade slutat sitt arbetspass, men var tydligen nyfiken och ville ta ett filmsnack med mig innan hon cyklade hem.
Jag och ”min kompis” rullade just ut från toaletten och jag såg hur hennes haka hade ramlat ner och det tog en stund innan hon sa något. Istället tittade hon på TV-skärmen med en stillbild, från en scen mitt in i filmen.
”Gillade du inte filmen? Tyckte du inte den var rolig?”
Jag gissade på att hon hade tyckt jag var en glad skit som hade humor. Nu insåg hon att hon felbedömt mig. Jag lät henne hållas en stund i den dystra tanken för att retas och behöll mitt pokerfejs. Sedan hann jag inte säga många ord innan hon satte sig på britsen bredvid mig och började skratta så att tårarna började rinna, i takt med att jag redogjorde för vad jag gjort under hela eftermiddagen, med pauser med några minuters film, innan jag fick rusa iväg igen för femtioelvte gången. Jag minns inte vad jag drog för sanna skämt men jag är säker på att hon aldrig glömmer att koppla ihop mig med den filmen varje gång hon ser om den. Sådant bjuder jag gärna på.

Det är klart jag inte är normal, men jag såg faktiskt allt med humor. Till och med när jag började kissa med rumpan. Minns att jag tänkte att saker kan bli värre. Hade det varit rött blod skulle jag blivit rädd. Hade det varit blått blod skulle jag känt mig kunglig.

Denna film är den ”längsta” film jag sett. Den är underbar på många sätt och håller än. Jag fick rejäl valuta för pengarna. Titta in på torsdag så ser du vilken titel jag syftar på.

Jag lägger bara in en glad gubbe som bevis på att jag uppskattar din kommentar. Kan bjuda på att experterna inte hittade något fel på plåtarna den gången och att jag mycket hellre gör om den undersökningen än trädgårdsslangen genom munnen. 😦

 

 

Film sex av femtio

Last chance Harvey
Genre: Drama, 89 minuter, 2008
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritscen: Harveys tal till sin försummade dotter.
Favoritkommentar: ”För mig känns det bekvämare att bli besviken. Jag är arg på dig för att du försöker ta det ifrån mig.”

Egna ord: En lågmäld film som växer för varje gång jag ser den. Charmig film för en lite äldre publik, med en behaglig musik i bakgrunden som stilfullt ramar in handlingen.

Under tre intensiva dagar i London får vi följa amerikanen Harvey Shine (Dustin Hoffman). Han har missat planet, får sparken via telefon, hans dotter ska gifta sig och vill att hennes styvfar ska leda henne till altaret, allt är med andra ord öken. Dustin Hoffman är övertygande som den cyniske och nyanserade äldre medelålders mannen. Det har gått många år sedan Dustin slog igenom i kultfilmen Mandomsprovet (1967) Det är ofattbart att han passerat sjuttioårsstrecket när han spelade in Last chance Harvey. Här upplever jag hans roll som charmig mitt i sin sorgsenhet.
Det förekommer en tjusig svepande, stillsam kameraåkning vid några tillfällen, som får mig att smälta.

Engelskan Emma Thompson gör motspelerskan Kate Walker på ett ypperligt och behagligt sätt. Kate jobbar på flygplatsen Heathrow med ett enklare jobb, lever ett stillsamt liv och verkar ha gett upp möjligheten att bli förälskad. Hon läser mycket och har en mamma som är ett mänskligt preventivmedel, enligt en väninna. Mamman har en granne som hon inbillar sig är en polsk Jack Uppskäraren och ringer ideligen och ”stör” Kate.

Ibland ungdomligt, andra gånger med en fundersam stillsam humor fortgår konversationen mellan Kate och Harvey på promenader längs med Themsen. Rakt på sak utan krusiduller väljer de att dela med sig av fragment från sina långa liv. Ärligt erkänner de sina fel och brister. Kärlek har inget med ålder att göra. Men rädslan och osäkerheten kan vara mer intensiv, ju mer ärrade vi blir i själ och hjärta.

Baksidetext: När allt är som svartast träffar Harvey Kate i flygplatsbaren och ett samtal som kommer att påverka bådas liv inleds. En varm film som hyllar nystarter – vid vilken ålder som helst.

Dagens fråga: Har du något trevligt minne av Dustin Hoffman eller Emma Thompson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.

https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014/

Envis som synden

Ibland är det en fördel. Ändå undrar jag ibland om inte min envishet kommer att ta död på mig en vacker dag. För någon vecka sedan kom jag på att jag skulle kunna fortsätta med en Novembertävling på Facebook. Eftersom jag sparat häftiga idéer från bland annat korsord genom många år visste jag att det fanns roliga underlag. Jag minns även att just dessa sidor hade lämnat sin plats i ett spiralblock. Frågan är nu densamma som när jag fick idén för några hundra timmar sedan. Var har jag lagt de där papperna? Efter några dagars letande behövde jag en annan viktig pryl. Jag har växelvis letat efter dessa två saker under tiden som jag plockat ner vår bostadsrättslägenhet i minsta möjliga atom. Ibland har jag funderat på nätterna. Där måste vara svaret. Eller möjligtvis i den blå plastlådan i förrådet. Det finns tusentals ställen att välja på. Finns det då ingen fördel med allt detta letande? Jodå. Ganska många. Plötsligt hittar jag saker som jag letat  efter förut. Viktiga ting jag saknat länge. Dessutom försvinner jag in i en nostalgisk film av alla dessa minnen.

Alltsedan vi blev med bokförlag i våras och jag var tillbaks med bokföring, har jag saknat min lilla gulnade plastlapp. Blir jag trött på att räkna får på kvällarna är det bara att variera med dessa siffror. 🙂  23 kr. Då blir det 4.60 i moms. 179 kr då blir det 35.80 kr i moms. Aj då! Nu snurrade det till i planeten. Det är bara 6 % moms på böcker. Jag har inte tid med er bloggläsare längre. Var är lappen med moms som ingår i priset med 6 %? Kan den ligga i… det kommer att vara våren 2014 innan jag hittat…suck, suck, under broarna. Trevlig helg på er. Tänk inte på lilla mig. 🙂

Håll ögonen öppna

Idag står jag för svettningen och Jennifer för sången. Imorgon ska vi åka och titta på SF om vädret är lika fint som idag. SF handlar inte alls om film. Det skulle vara ”Fåglarna” i så fall. 🙂 Idag hade jag och Solveig en magisk tidig cykel-morgon när vi njöt av Ystad centrum. Vilken rosdoft det kom från alla blommor vid klostret. Vi tog nästan 200 bilder och kröp verkligen inpå knopparna. Synd att inte alla stockrosor blommor ännu. Jag inser att jag får muta Jennifer fler gånger så vi får låna systemkameran. 😉

 

 

Fem av tjugo

ÅTTONDE FILMSÄSONGEN – 2012

P.år	Genre	Titel	Datum	L	J	M	P	Poäng
2002	Drama	Pilotens hustru	120831	7	6	9	7	29
2011	Actkom	Love is   not a crime	120908	8	8	5	9	30
2011	Komedi	I don´t  know how she…	120914	7	6	7	7	27
2003	RoKo	What a girl wants	120922	9	7	8	8	32
2008	Komedi	My sassy girl	120929	7	7	6	8	28

Nu har vi kommit en fjärdedel in på säsongens 20 filmer. Ingen film har varit helt utflippad än så länge. Det får man vara tacksam för. Men en av Er läsare har varnat tidigare i en kommentar, när jag presenterade säsongens tjugo filmer den 30 augusti. Som det kan utläsas har Familjen Lidén inte helt samma smak. Vi ger mellan 1 – 10 poäng var så maxpoäng är 40. Till maxpoäng har bara en av de 138 filmerna kommit. Det häftigaste var att vi inte hade några förväntningar om just den okända filmen. Aldrig läst om den i en recension. Än så länge är titeln hemlig men jag har säkert en plan för det också… 😉

AKTUELL TABELL: 5/20

1. What a girl wants                             32 poäng

2. Love is not a crime                           30

3. Pilotens hustru                                 29

4. My sassy girl                                    28

5. I don´t know how she does it           27

OBS! Mitt tips är att ni går in och läser och kommenterar mitt inlägg imorgon. Det kan löna sig för EN person. 😀