Film fjorton av femtio

Message in the bottle

Kärleksbrev / Message in a bottle
Genre: Drama, 126 minuter, 1999
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Så det är du som är jackan.”

Egna ord: Ni som följt min blogg kommer ihåg att jag skojade för några veckor sedan om att det låg ett brev till just mig i en flaska på stranden. Det var från denna film mitt skämt kom till.
Det finns en plats på jorden som står på min Bucket List. Cape Cod. Det är på en strand där som journalisten Theresa Osborne (Robin Wright-Penn) joggande hittar en flaskpost nerstucken i sanden. Kärleksbrevet är till en Catherine och är signerat ”G”. Theresa är frånskild efter att mannen har prasslat. Hon känner sig ensam och övergiven. Brevet blir en start på något helt nytt som kommer att förändra hela Theresas liv. Väl tillbaka på tidningsredaktionen Chicago Tribune, blir både kollegorna och Theresas chef involverade i jakten på brevskrivaren. Filmen bygger på en novell av en av mina favoritförfattare, Nicholas Sparks. Fyrbarnspappan som kan få vuxna män att gråta. Kevin Costner spelar den manliga huvudrollen. Den person som glänser allra mest för mig är Garrets pappa, som spelas av den cyniske Paul Newman. En riktigt briljant skådespelarprestation av denna veteran. Jag är även förtjust i Gabriel Yareds stämningsfulla musik som taktfullt följer filmsekvenserna.

Dagens fråga: Måste en film sluta lyckligt för dig?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Annonser

Film tio av femtio

Den oemotståndliga Martha

”Den oemotståndliga Martha” eller ”Martha meet Frank, Daniel and Laurence”.
Genre: Komedi, 88 minuter, 1998
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritscen: Det har jag en – men den är hemlig och allt för avslöjande.

Egna ord: När jag var liten gillade jag pusseldeckare. Detta är en häftig variant på temat, men med komedi istället för mord. Första gången jag såg filmen försökte jag hela tiden hitta rätt tidsordning på filmsekvenserna. Jag försökte lösa pusslet med de riktigt häftiga bitarna som tittaren stegvis får serverat under ett samtal mellan två grannar. När jag ser om filmen kan jag koppla bort överraskningsbiten och istället njuta fullt ut av bra skådespelarprestationer, humor, tänkvärda repliker, kärleksbekymmer av det ovanliga slaget, svartsjuka, sårbarhet, yrkesframgångar, tillkortakommande, jobbiga chefer, charm och en bit av London. En stor eloge till manusförfattaren Peter Morgan och skådisarna Monica Potter, Tom Hollander, Ray Winstone och Joseph Fiennes, som roar både mig och en till i familjen rejält vid varje titt i soffan.
Texten på framsidan av DVD-fodralet är en bra sammanfattning av den relativt korta filmen. Två är ett par. Tre är en folksamling. Fyra är en katastrof… 😉

Baksidetexten är välskriven och avslöjar inte för mycket: Frank, Daniel och Laurence är goda vänner, egentligen inte för att de har något gemensamt utan mest för att de alltid varit så. Livet går sin gilla gång ända till den händelserika dag då Daniel möter Martha på flygplatsen i Minneapolis. Båda två är på väg till London; han hem efter en affärsresa, hon för att starta ett nytt liv. För Marthas del blev det London enbart för att det var den enda enkla flygbiljetten hon kunde få från USA för 99 dollar – det vill säga alla hennes sparade pengar.
Då flyget landar har Daniel hunnit förälska sig huvudstupa i Martha och blir därför djupt olycklig då hon inte dyker upp till deras avtalade lunch dagen därpå.
Mycket deprimerad sammankallar han sina vänner för att be dem om hjälp, men det visar sig vara helt fel taktik… (det var lindrigt uttryckt)

Dagens fråga: Ser du helst romantisk komedi, drama eller action? Annan genre?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014