Den sista biten

Vår yngsta dotter fyllde år förra veckan. Jag minns för sex år sedan när Lizette var inne i en Parisperiod. Då fick hon ett pussel med tusen bitar, där Eiffeltornet fanns med. Jag fick hjälpa till för att det skulle bli klart. 😉
När jag och Solveig var i stan för att köpa presenter för några veckor sedan kom jag att tänka på pusslet, samtidigt som jag drabbades av en längtan. Både efter april och att ta upp en gammal höstaktivitet. Visst är det ett fint motiv?

Tusen bitar

Först möttes jag av motstånd när jag spontant berättade att jag ”ville ha”. Sedan lovade jag att hålla till på köksön, vara klar innan första advent, inte sätta upp det på en skiva och på en vägg. Åtta veckor skulle jag lätt klara. Förr när vi hade tretton rum fanns det mer plats. Min plan var att skänka det till Röda Korset när jag var klar.

Den sista biten

Aktiviteten blev en trevlig syssla för mig och min ”dagsambo” Jennifer som tog paus från sitt pluggande då och då. Det var både rogivande och kul att se hur det växte fram. Samtidigt gällde det att sluta när man blev trött. Efter två veckor och en dag blev pusslet klart, eller nästan klart. Ser du det? Det fattas en bit. Detta insåg jag och Jennifer tidigt. Om jag får gissa tror jag att det är jag som är boven. Ofta hände det att bitar lyftes upp och fastnade på mina varma underarmar. Kanske ligger biten i dammsugaren…?
Vad tycker du om att pussla? Kul, nostalgi? Eller bara tidsödande?

Från ETT till TJUGOFYRA på snabbaste tid

Kalendermästare

Julkalendermästerskapen 2012

TV: Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst
1. Pappa                       54 sek          2. Jennifer         1 min 10 sek
3. Lizette            1 min 15 sek           4. Mamma         1 min 21 sek

Radio: Siri och Ishavspiraterna
1. Pappa             1 min  3 sek           2. Lizette            1 min   4 sek
3. Jennifer          1 min 12 sek          4. Mamma          1 min 44 sek

Vilka segrar. Måste erkänna att det var några år sedan jag rådde på kvinnorna i huset.
I fredags gjorde jag det till och med två gånger!
Reglerna är busenkla: Man ska med ett finger peka på siffrorna och säga dem högt i rätt ordning på kalendern, från lucka ett till sista luckan med talet tjugofyra på.
Ingen får ha tränat innan. En domare startar klockan och den tävlande får vända på aktuell kalender och börja leta efter ettan, tvåan, trean osv. Vissa år har varit extra svåra. När det inte funnits vanliga siffror på luckorna. Istället kanske tre saker som ska föreställa lucka tre.
Denna superviktiga tävling startades när jag var liten. Då var det min storebror som var konkurrenten. När våra döttrar blev sifferkunniga togs tävlingen upp som en trevlig rest från min barndom. Nu kanske det är läge att sluta när jag är som bäst? Vila några år. Ta upp tävlingen när barnbarnen blivit… borde jag inte få handkapp då? Börja på lucka tretton istället för ett. 😀

Vi har fått så mycket snö i natt. Vår bil har sovit utomhus eftersom vi lirar pingis i garaget då och då. Dags att lägga racketen på hyllan för en kall och osäker vädertid som väntar oss några månader framåt. Det är lugnt. Det som göms i snö kommer upp i tö och vi tar en härlig vårutflykt med bilen och har med oss en fullastad fikakorg. 😉

Jag önskar alla mina bloggläsare en trevlig första advent. Ta det försiktigt om ni måste ut i trafiken idag.