Påfågelsommar av Hannah Richell


Jag har alltid hävdat att omslagsbilden till en bok är viktig. Måste erkänna att jag ofta väljer bok efter om framsidan tilltalar mig eller ej.
Vet att jag inte är ensam om det. Att försöka få ett barn att läsa en bok som ser tråkig ut är näst intill omöjligt. Det är omslagsbilden som fångar blicken oavsett om man går bland bokhyllorna på ett bibliotek, i en bokhandel eller ser den skymta förbi på sociala medier: Titta här! – Läs mig!

”Påfågelsommar” dök upp på Instagram och framsidan med en kvist gammaldags, rosa rosor framför en vägg med en vacker tapet – den fångade mig direkt! ❤

Två parallella handlingar, nutid och dåtid, vävs samman och skapar en berättelse om Lillian och Maggie som det är svårt att lägga ifrån sig. Lillian, en gång Mrs Charles Oberon, frun på det praktfulla godset Cloudesley. I nutid en åttiosexårig, smått förvirrad kvinna som bor kvar i ett alltmer förfallet Cloudsley.

Maggie, Lillans barnbarn, nås av kallelsen att genast komma hem eftersom Lillian råkat ut för en olyckshändelse och behöver hjälp. Maggie, som flytt till Australien och lämnat byn Cloud Green med många lösa och oavslutade trådar bakom sig, inser att inget kan vara viktigare än att ta hand om sin farmor och försöka återbetala den skuld hon har till henne.

När Maggie återkommer till Cloudsley upptäcker hon att breven som Lillan skrivit undanhållit en hel del sanningar. Pengarna är slut, räkningarna obetalda, taket läcker och många av de dyrbarheter som tidigare funnits i de olika rummen tycks ha försvunnit från sina platser. Det finns mycket att rätta till och många frågetecken som behöver rätas ut. Maggies pappa, Albie, lyser som vanligt med sin frånvaro och Maggie inser snabbt att hon får lita till sig själv om hon ska kunna hjälpa Lillian.

Men vem var egentligen Lillian Oberon och vad har husets väggar sett under de år som gått sedan hon kom dit som den nya frun i huset och som styvmamma till Albie? Det är ett annat Cloudsley som möter läsaren på 50-talet. Påfåglar spatserar på gräsmattorna, festerna avlöser varandra, elegans och lyx präglar tillvaron och Lillian har en man som är galen i skönhet, men är hon verkligen lycklig? Hon har förstås Albie, för hon känner sig som hans riktiga mamma även om hon inte är det.
När konstnären Jack Fincher kommer till godset för att förverkliga en av Charles idéer, att måla ett helt rum och skapa en visuell upplevelse, förändras Lillians liv för alltid.

Maggies många lösa trådar nystas så småningom ihop samtidigt som dåtid och nutid flätas samman.

Definitionen av en riktigt bra bok för mig är att jag lever med i handlingen, gråter och skrattar under händelsens gång. Upprörs och förargas på personerna som jag lär känna och till och med önskar att jag ibland kunnat kliva in i berättelsen och ge någon ett gott råd. Det finns saker som gör mig ont och annat jag gläds över. Jag gillar att pusselbit för pusselbit läggs samman och skapar en helhet. Jag njuter av språket, imponeras av formuleringar och beskrivningar (och känner mig smått avundsjuk över att jag inte själv kan skriva så uttrycksfullt). Men det som kanske mest avgör bokens slutbetyg är om jag tänker på den även när jag lagt den ifrån mig, eller ej. En bra bok ska kännas som om den är på riktigt!

Påfågelsommar uppfyller i stort sett alla mina kriterier. Det tog lite tid för mig innan jag kom in i den, men sen blev den bättre och bättre ju mer jag läste… Detta är en bok som jag kan tänka mig att läsa om.

Annonser

Två hårda paket

I fredags kom besked om att det fanns två böcker att hämta på bibblan. Den ena hade jag längtat efter länge. Den andra hade jag glömt att jag beställt. Inte så konstigt – vi har alltid en lång lista och kötiden kan variera rejält. Det kan gå ett par månader mellan beställning via datorn och hämttid.
När jag plockade ner ”En helt vanlig familj” från hyllan på biblioteket och läste på baksidan, förstod jag att det var en av mina beställningar. Otäckheter. 🙂 Det är antagligen hårt tryck eller så vill de ha rotation på nyheter, vilket är mycket bra. För de kör ofta i Visby med tvåveckorslån. Det gjorde de på vissa titlar även i Ystad. När jag jobbade som bibliotekarie hade vi en snurra med, en veckas lån. Seven days. Låter som en film eller boktitel. Eller en konkurrent till Seven up. 😉

”En helt vanlig familj”. Bra vald titel. Redan såld till fler än 25 länder.
Familjen består av pappa präst, mamma jurist/advokat och en nittonårig dotter. De bor i villa i Lund. Allt är suveränt på ytan. Om det inte vore för att dottern Stella anklagas för ett mord och hamnar i häktet.
Mycket fiffigt uppbyggd med tre olika delar. Jag har precis följt” pappadelen” i ca 170 sidor. Jag ger den högsta poäng. Författaren gör detta ordsnickeri suveränt. Både när det gäller tempo och mixen av att då och då ge oss små pusselbitar bakåt i tiden. Alla som är pappa eller mamma tror jag kan känna igen mycket av oron han delger oss. Där finns ibland en torr, på gränsen till gömd, humor som kittlar mig extra. Den kommer inte ofta men bryter av allvaret. Det är hög klass. Kopplingen till den verkliga världen är stor.
Idag började jag på andra delen ”Dottern”. Saknade först pappan, men vill givetvis veta Stellas version av sanningen. För någon sådan måste finnas innanför alla lager av lögner. Vita som mörka.

Peter May har aldrig gjort mig besviken. Han har fått 5/5 i betyg alla tidigare gånger. 😀 Hoppas den trenden håller i sig när jag nästa måndag börjar på ”Harris Tweed”. Det svåra för mig är nästa bok. Syftar på när jag efter en May-bok ska börja läsa något annat. Den författaren har en rejäl uppförsbacke – innan jag runt hörnet inser att det finns olika sorters bra böcker.
Har du något bra boktips? Vädra titeln och författaren i en kommentar.
Ps. Hårda paket har visserligen med julen att göra, men poängen är …  😉

Har du också gjort det?

i-de-lugnaste-vatten

Solveig rekommenderade en spännande och välskriven roman som hon slukat under några kvällar. Hon berättade även om författarens tidigare bok ”Snöfalken” som lät bekant för mig.

Redan i den långa inledningen om späckhuggarna som gled in i bukten tändes en lampa svagt. Lampan slocknade när handlingen gick över till människor. Därefter dröjde det ett bra tag, nästan hundra sidor, innan min nyfikenhet blev för stor.
Jag klev upp från min varma sköna säng och gick till bokhyllan i sovrummet och plockade fram pärmen med ryggetiketten ”Boktips – utländska böcker”. Efter en stunds bläddrande bland papper i plastfickor fick jag napp. (Borde haft ett bokstavsregister)
”Den har vi läst förr”, sa jag tyst till min sovande fru.

Vad synd att jag slutade med denna syssla när jag blev med blogg. Tidigare satte jag alltid in scannade bilder på riktigt bra böcker i de tre pärmarna ”Svensk skönlitteratur”, ”Utländsk skönlitteratur” och ”Facklitteratur”. Detta har vi haft nytta av när vi velat läsa om böcker eller tipsa vänner och bekanta.

Mina tankar gick till min mamma och jag både skämdes och skrattade åt minnena. Hur hon läste om böcker som om det var första gången hon läst dem.
”En av fördelarna att jag glömmer bort saker. Oftast vet jag att jag läst boken, men inte hur den slutade och mycket annat naturligtvis av handlingen har jag glömt.”
”Men den boken hade jag med till dig för bara några månader sedan”, sa jag ironiskt.
”Vänta du bara. Så ska du se vad som händer.”
”Tack för de uppmuntrande orden.”

Nu är vi båda med i klubben. När det gäller böcker är det ingen nackdel. Att jag glömde hela nyckelknippan i dörren igår eftermiddag är lite väl inbjudande. Piken kom när yngsta dottern kom hem från skolan.
Samtidigt kan det vara ”farligt” att räkna ut mig helt. För jag blixtkontrade. Bästa möjliga taktiken.
”I morse när jag kom in från morgonpromenaden och tänkte gå och lägga mig och sova i det tysta huset, gick jag som tur var in en sväng i köket. Där lyste fyra värmeljus och JAG lämnade köket först av tre personer i morse!”

Fotnot: Nu ska jag börja med slutarbetet av ”Korsordstävlingen”. Det är mycket statistik, tabeller, namnskrivande, lottande, kontroll-läsande, klippande, adressletande, fotoletande och mycket annat på dagens agenda.
Jag tänkte göra lite som med mina dagliga tävlingsinlägg, som jag gjorde i två etapper. Först frågan som låg inne i en timme. Sedan tabellen och facit och vinnarnamn.
Jag skriver ibland direkt på WordPress. När jag ser att jag är på väg att ramla ur kommer jag att lägga in. Det betyder att blogginlägget kommer att snickras ihop i flera omgångar. Till slut kommer det förhoppningsvis att bli klart. När det gäller lottning är det Solveig som drar lappar precis som hon gjort förr. Idag kommer hon hem lite tidigare än vanligt.
De tre översta på tabellen har sitt på det torra, men kan vinna mer.
Jag börjar med en timme sömn. God natt.

 

 

 

 

 

En bok som jag blev glad av

Mysbok

Betyg 4 av 5

När november är som gråast, regnigast och mörkast tycker jag det är ett utmärkt tillfälle att läsa en bok som man mår bra av. ❤

Visserligen har jag inga större problem med att räkna ut vad som ska hända i ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”. Det spelar ingen roll för jag faller som en fura för Pollys charm och de udda figurer som dyker upp i handlingen. Eftersom jag älskar havet, tidvatten och fyrar är jag inte svårfångad. Jenny Colgans humor är närbesläktad till min. Båda gillar vi gruppen The Waterboys. Deras sång ”Fisherman´s Blues” ingår i romanen. Boken avslutas med sju recept. En av mina personliga favoriter i boken heter Neil. Han är en vän som ingen människa ska ha inomhus … och definitivt inte ge något namn. 😉

Här har du några av alla lovord om Jenny Colgan som pyntar de första sidorna:

”Det är gulligt och roligt och Jenny Colgan när hon är som allra bäst”
Heat

”Hon är väldigt, väldigt rolig”
Express

”Högt tempo, roligt, gripande och observant”
Daily Mail

”En originell berättelse om kärlek, arbete och meningen med livet”
Mirror

”En del chick lit, en del matporr … här finns massor av njutning för matfantaster”
Bella

”En Colganroman är som att lyssna när bästa kompisen berättar det senaste skvallret efter några glas vin – det är underhållande, dramatiskt och ofta vansinnigt roligt”
Daily Record

Skuggan av ett år

Betyg 4 av 5

En helt annan typ av bok. Den är inte lika förutsägbar och betydligt mer mörk i nyansen. Jag försökte hela tiden räkna ut hur saker låg till. Se samband med de två handlingarna. Nutid och vad som hände på 80-talet i den gamla ödestugan där fem-sex välutbildade ungdomar (de har precis tagit examen) bestämde sig för att i hemlighet leva utanför samhället och på vad naturen erbjöd. De skapade egna regler som får dramatiska följer i framtiden. En av dem är den outtalade ledaren. Två ett par sedan skoltiden. Alla ruvar de på hemligheter. Själv hade jag ibland svårt att tänka bort tanken. Kunde det hänt på riktigt? Skulle ex. paret fått ut något av att bo så tätt intill de andra? Annars är boken välskriven. Vartannat kapitel dåtid, vartannat nutid. Nutiden blev jag mest förtjust i. Klart läsvärd bok som berör på djupet.

Båda böckerna utspelar sig i England.

 

Två starka fyror på deckarhimlen

Vår egen lilla hemlighet
Detta är Ninni Schulmans fjärde kriminalroman om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund, som kan vara hennes starkaste i serien. Den stegrade spänningen på slutet uppskattar jag mycket.
”Vår egen lilla hemlighet” är en kriminalroman om makt, utsatthet och om det fruktansvärda som kan ske bakom lyckta dörrar.
Ninni Schulman är skicklig på att göra verkligheten spännande och att skapa många misstänkta personligheter. Någon äcklar mig mer än andra. 😦 Samtidigt belyser hon vårt samhälles mörka sidor på ett realistiskt sätt. Detta ansåg jag redan under läsningen av debutboken ”Flickan med snö i håret”. Schulman har satt lilla Hagfors på deckarkartan och jag ser med spänning fram emot ”femman”.

Betyg 4 av 5

Paula Hawkins

”Kvinnan på tåget” är Paula Hawkins thrillerdebut som farit fram som ett expresståg över topplistorna och är den snabbast sålda debutroman någonsin med sina 2 miljoner exemplar på tre månader.
Denna psykologiska thriller med bra driv berättas från tre kvinnors synvinkel. Jag log över att jag hade gissat rätt när det gällde ”finalen”.
Det ska bli spännande att se filmen, för filmrättigheterna är redan sålda. Hoppas det är i brittisk regi. 🙂

Betyg 4 av 5

Hårda frestelser

Lucy DillonMannheimerPeKå Englund

Listan över saker som ska göras innan studenten är lång, men bockas av allt eftersom. Helst gör jag utomhussysslor med tanke på att både värmen och solen kommit på trevligt besök. Lika trevligt är inte värken i min friska axel som tär på min redan dåliga nattsömn. Jag är trött på att grimasera när jag tar på och av tröjor och jackor. Visst är jag en fighter, men idag fick jag tjata mig till ett läkarbesök i nästa vecka.

Gårdagens skörd från bibblan innehåller ingen spänningsroman. Ovanligt för mig. Redan i natt började jag skratta åt Anna Mannheimers humor som är besläktad med min. Förordet i ”Mitt liv som gift” ger mig andra känslor, av det mer djupa slaget.
När boken är nästan klar dör Annas mamma Karin Mannheimer. Sorgen efter sin älskade mamma känns rakt igenom de skrivna raderna i förordet. ❤

Sent igår kväll gjorde vi en bilresa längs med kusten på Österlen. Vi stannade till i Skillinge och njöt av det mångfärgade havet och stillheten. Endast små krusningar i vattnet, när en ensam svan tog sig fram. Allt kändes magiskt. Jag kände då en stor tacksamhet över livet. Ofattbart att vi redan är inne i den ljusaste perioden på året. Kanske kommer någon bild i nästa inlägg. Om de blev bra. 😉
Dags för nästa studentprojekt.

Månadens boktips – ”Stjärnfall” av Robin Pilcher

En sak som jag unnar mig ibland är att läsa om böcker som jag tyckt extra mycket om. ”Stjärnfall” är en sådan titel. Robin Pilcher är son till berömda Rosamunde Pilcher som sålt flera miljoner böcker under sitt långa författarskap. Personligen anser jag att Robin inte bara har axlat sin mammas mantel utan även växt ifrån henne åt rätt håll. Uppåt.

Denna underbara bok handlar om en brokig skara människor. Av en slump hamnar flera av dem hemma hos Jamie som hyr ut rum i sin stora lägenhet i Edinburgh. Skälet till att de befinner sig i staden är den årliga Edinburghfestivalen som pågår natt och dag, tre veckor i augusti. Vi träffar ex. på den söta unga franska stjärnviolinisten Angéligue som styrs hårt av sin manager Albert Dessuin. På en liten pub i en landshåla har ett gäng män skramlat ihop pengar i smyg så att den lokala ståuppkomikern Rene ska få åka till festivalen och visa upp sina talanger. Leonard, som är pensionär men har ett förflutet bakom kameran, får ett erbjudande han inte kan säga nej till. Tillsammans med en före detta knarkare och biltjuv bildar han ett omaka filmteam. Tess är nygift men får problem när hennes älskare från förra årets festival dyker upp och ställer krav. Flera andra personligheter vävs skickligt in i huvudpersonernas liv dessa intensiva sommardygn. Romanpersonernas öden flätas samman och förändras på skilda sätt innan fyrverkeriet den sista natten är över.

Som läsare erbjuds du en bra mix av spänning, miljöskildringar, kärlek, intriger, skratt och tårar i denna välskrivna roman.
På baksidan av boken finns en träffande sammanfattning: En varm och engagerande roman om glädje och sorg, ljus och mörker. Booklist har också en träffande replik på bokfliken: En vacker historia om den mänskliga själen och vår förmåga till anpassning och växande.
Ibland tycker jag om att läsa en bok som jag blir glad av. Stjärnfall av Robin Pilcher är just en sådan bok. Det ska tilläggas att Edinburghfestivalen finns på riktigt och är vida känd över världen sedan åtskilliga år. Skottland är ett av de länder som jag skulle vilja se i verkligheten…

Robin Pilcher är född 1950 och bor i Skottland med fru och fyra barn. ”Stjärnfall” är hans fjärde roman. Den är utgiven på bokförlaget Forum. Tidigare utgivning: Med havet emellan 1999, En ny början 2002 och Allt att vinna 2004. Samtliga titlar är väl värda att läsas.