Fotbollen är alltid rund

1

Jag har som vanligt inte följt alla matcher utan valt med omsorg och sett mina favoritlag. Någon gruppspelsdag såg jag tre matcher samma dag. Andra dagar var jag ledig. 🙂

2

Den här förbundskaptenen måste vara nöjd med sin trupp. Inte många trodde på Wales ens i kvalgruppen. Ännu färre att de skulle ta sig vidare från den tuffa gruppen.
Precis som med Island har Wales blivit mina två nya favoriter inom fotbollen. Underbart att små länder med färre spelare att välja på kan rubba de stora länderna med alla sina resurser. Sådant mår jag väldigt bra av. 😀

3

Kvartsfinalen mellan Belgien (rankade som två i världen) och Wales kommer jag att ta med mig från detta mästerskap i Frankrike. När det stjärnspäckade Belgien tidigt tog ledningen trodde jag att jag skulle få ta fram kulramen. Därför var det så skönt när det kom en kvittering på en härlig nick efter en hörna och det var ”match” igen.

4

I andra halvlek överraskade Wales med att ta ledningen. Jag älskar lag med spelare som ställer upp för varandra i alla lägen. Där det är tillåtet att misslyckas. Då växer både individen och gruppen.

5

Belgien var tvungna att chansa. Flytta upp spelare för att nå en kvittering. Det är då som sårbarheten växer och växer. Desperationen när minuterna rann iväg för Belgarna gick nästan att ta på. Underbart när Wales stängde dörren till semifinalen.

6

Både jag och publiken kände av dramatiken.

7

8

I semifinalen tog sagan slut. Precis som jag trodde innan. Med de ”dumma” reglerna att spelarna tar med sig sina gamla varningar fick inte Ben Davies och Aaron Ramsley uppleva matchen från gräsnivå. 😦
De mossiga reglerna måste de göra något åt till nästa stora mästerskap. Jag vill se de bästa spelarna lira de stora matcherna. Vill inte du?

10 Om någon spelare får en varning i första gruppspelsmatchen i ett riktigt bra lag skulle den personen kunna sparka ner en spelare med avsikt att få en andra varning i nästa match för att bli ”nollad” och ”bara” stå över en gruppspelsmatch. Jag har sett det förr. 😦

Nu kommer jag som vanligt att hålla tummarna för att hemmanationen vinner bucklan. Heja Frankrike. De har jag gillat i många år. 😀

 

Annonser

Det tog tre dagar …

De två första

… längre behövde jag inte vänta förrän det låg två fina vykort i vår svarta låsbara låda. Avsändarna får var sin bonuspoäng för sin sommarläxa. 🙂 Då är vi igång på riktigt.

Egentligen hade jag tänkt göra en massa ärenden i stan idag. Jag hade gjort en tjusig lång lista på viktiga saker. Allt från att köpa, beställa, besöka, forska, fika, fotografera, njuta till …
”Pappa! Har du tänkt på att det är student och utspring snart?”
Det hade hennes pappa inte. Men jag fick en Flashback till förra årets stress som slutade med att jag slängde in bilen på fel ställe för att hinna till ”trappan” i tid. Jag hade absolut ingen lust med en repris detta studentfria år med att snurra runt med bilen i vår trånga vackra stad.
Nästa år är det dags igen för studentfirande i familjen Lidén. Men då blir det i Simrishamn.

Ska jag? Ska jag inte? Självklart ska jag se Frankrike leka med Rumänien i öppningsmatchen. Blir det ingen etta på den matchen är det goodbye direkt med tipset.

Imorgon borde vi provköra någon bil. Hur kul är det? Är det någon som vet vilken sida av vägen man ska köra provbilar på? Är det samma som på Cypern vet jag ungefär.  Kanske bäst att gardera som på tipset och lägga sig i mitten. 😉

Film fyrtiotvå av femtio

Sarahs nyckelSarahs nyckel

Sarahs nyckel
Genre: Drama, 106 minuter, 2010.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 106/120

Favoritkommentar: ”Vi präglas alla av vår bakgrund och din bakgrund finns på de där sidorna.”

Egna ord: En film som inte bara är mycket sevärd utan även ett dokument om och en skamfläck för Frankrikes historia. Kodnamnet för operationen bar det vackra namnet ”Operation vårbris”. Gestapo hade bett den franska polisen att leverera ett visst antal judar i åldern mellan 16 och 50 år. Polisen beslutade sig för att bättre på ordern. Därför arresterades även yngre barn som var födda i Frankrike, franska barn. Våra döttrar, Jennifer och Lizette har båda sett denna film i skolan. Jag är tacksam för att de mörka sanningarna sprids vidare. Jag är även djupt tacksam för att de som läser för konfirmation i Ystad får åka på resor till Polen och Tyskland och bevittna berget med skor och se platserna där oskyldiga människor blev gasade. De som överlevde börjar bli färre och färre till antalet. Fortfarande finns det de som åker runt och föreläser. Det som är mest skrämmande är att det också finns människor som hävdar att allt detta hemska aldrig har hänt.
Precis som förra veckan kan jag konstatera att både romanen, som jag läste i efterhand, och filmen håller hög klass och kompletterar varandra på ett bra sätt.
Huvudrollen spelas av Kristin Scott Thomas.

Baksidestext: Paris, juli 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer – Vel´d´Hiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer. 60 år senare, inför årsdagen av Vel´d´Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Kuriosa: Sarahs nyckel bygger på Tatiana de Rosnays bästsäljande bok med samma namn som legat över 100 veckor på New York Times bästsäljarlist.

Dagens fråga: Har du besökt Auschwitz eller någon av de andra platserna?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014