Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del nio

Utränd solbränd man

Solbränd, utbränd man som fått en guldmedalj runt halsen av sina två söta döttrar (står det i texten vid bilden i albumet).

Det hade varit den svartaste och mörkaste sommaren i mitt liv. Ändå hade jag inte varit sjukskriven en enda minut. Istället för att jobba sju dagar i veckan satt jag i vår stora trädgård på eftermiddagarna (om vädret tillät det) och försökte efter bästa förmåga att delta i mina döttrars liv. Det var en lycklig tid i deras värld. De älskade att fantisera, skapa äventyr bland klätterträden och lekte bra tillsammans. För att styra in mina tankar på neutral mark tänkte jag på det handskrivna ungdomsmanuset Sebastian & Lena som jag påbörjat bakom affärsdisken några veckor tidigare. Jag blockerade de dystra tankarna på cancern som börjat sprida sig på nytt i min älskade mammas späda kropp. Det här är inget sjukblogginlägg, men jag ville bara i korthet delge er hypotesen. Veckorna rullade på. Solveig som jobbat för mig under halva sitt sommarlov skulle börja jobba på skolan igen. Jag skulle bli lämnad ensam för första gången sedan väggsmällen.
”Lova att du inte sitter framför datorn!”
Orden var välmenande, fulla av kärlek och omtanke. Min status var så låg att jag inte tog mig igenom en längre tidningsartikel. Orkade bara lyssna på klassisk musik utan sång och tre andra CD av någon anledning. Ni kan få titlarna. Soundtracket från filmen ”French Kiss”, Mike Oldfields ”Voyager” och ”Harvest Moon” med Neil Young. Solveig visste att jag inte skulle lyda (det hade inte hon heller gjort). I efterhand anser jag att jag skulle fått en guldmedalj för min insats. Solveig tycker snarare att jag skulle fått ”smisk” för min olydnad. Fortfarande funderar jag på hur jag lyckades hitta ord, humor, värme och faktiskt fick ihop en skaplig textmassa med grundförutsättningarna. Två minuter, jag överdriver inte. Redan då kunde jag drabbas av ett yrselanfall. Hade väl ett kommit på besök brukade de snabbt avlösa varandra. Min taktik med att lura hjärnan psykiskt när kroppen var som ett vrak fysiskt kunde fått otäcka följder. Om det hade gått hade jag önskat att någon kunnat binda fast mig i den ergonomiska skrivbordsstolen så jag inte skadade mig vid ett fall. Jag har läst om många andra som gått in i väggen. Som legat på rygg och tittat rakt upp på samma takfläck under många dagar. Inget konstigt alls. Däremot kunde jag inte kopiera taktiken. Jag hade även ett liv som diabetiker att ta hänsyn till. 49 sprutor i veckan. En måltid behövde fixas ihop och intas efter sticket. Annars hade jag varit rätt död.
Under de första veckorna gav jag upp snabbt på kontorsrummet. Hamnade oftast liggande i en soffa som var lagom långt från mat och wc. Det kändes som om jag bodde i ett jättehus, 160 kvm på varje våning. För mig var det som ett maratonlopp när jag skulle flytta kroppen. Ändå, jag tog tag i ett halmstrå och vägrade tycka synd om mig själv. Trodde stenhårt att jag skulle bli bra om ett par dagar. Smällar hade jag åkt på nästan varje dag så jag var van vid det. Hela tiden dök det upp fantasitankar om vad Sebastian och Lena kunde hitta på för något tillsammans. I soffan kom jag på hur jag skulle göra.

Min nya taktik fungerade utmärkt. I takt med att det strömmade till uppslag, idéer och kommentarer läste jag in det på en kassettbandspelare. När jag fick lite krafter släpade jag mig upp, spolade tillbaka bandet och skrev ner det på ett Word-dokument. Det jag på detta udda sätt skapade var ett ungdomsmanus, skrivet i tredje person singularis och med arbetsnamnet ”Sebastian & Lena. Jag har givetvis kvar hela det färdiga manuset. Bara Prologen finns i åtta varianter. Här under har ni en av dem. Ni som har boken hemma kan se att detta ingår delvis i kapitel två i vuxenboken ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.  Hoppas ni inte tyckte detta var för mörkt att läsa. Jag kan trösta er med att hela situationen var betydligt mörkare än så. 😉

Prolog (från en skrivbordslåda)
Lena rörde lite på sig. Stönade i sömnen.
Sebastian flyttade blicken till den gula landstingsfilten. Fortsatte vidare till det blodfattiga ansiktet som var kusligt alabasterblekt. Slangen som gick från det bleka armvecket, med de tydligt blå ådrorna, till den läbbiga påsen på ställningen, gjorde honom nästan hypnotisk. Hans blick stirrade på den gula vätskan som droppade i samma hastighet genom slangen. Han satt en lång stund på den hårda obekväma stolen och räknade dropparna.Tankarna flaxade iväg åt olika håll.
Skulle hon kunna? Kunde en tjej dö som inte ens fyllt 13 år? Livet var fruktansvärt orättvist om något hemskt… om det åtminstone var jag som låg där, tänkte han osjälviskt.
Hans tankar avbröts när dörren öppnades efter en diskret knackning. En sjuksköterska kom in med en full medicinbricka. Han reste sig och gick fram till fönstret. Grått och dimmigt. Det var knappt man kunde skymta konturerna av kyrktornet i centrum. Klara dagar såg man båtarna på havet. Även så långt bort som mot Hovs Hallar på Bjärehalvön. Det kändes som himlen föll ner utanför fönstret.Tankarna fladdrade på nytt iväg. Undra´ vad de andra i klassen gjorde? Hade de gått i småskolan skulle de suttit och ritat teckningar till Lena. Förstod de att han skolkade? Anade de var han befann sig?
– Du Sebastian. Ska du inte vara i skolan?
Han svarade inte. Tog bara stelt sin bruna skinnjacka och lufsade ut ur sjukrummet. När han kom ut från sjukhuset tog han trapporna till Galgberget. Löven från bokarna bildade ett täcke av höstfärger. På toppen vid det gamla utsiktstornet tog han vänster. Gick en bit in på motionsslingan med blicken fäst vid marken. Satte sig ner på en kall bänk och slöt ögonen.Tiden kom smygande ikapp. Minnet lekte en stund tafatt. Hoppade likt ekorren från gren till gren. Klarnade sedan tvärt till. Blev med ens kristallklart. Han öppnade ögonlocken och allt föll över honom. Detta var bänken som han och Lena suttit på den magiska septemberkvällen. Förra lördagen. Var det verkligen i detta livet? En ljum behaglig värme spreds i bröstet när tankarna gled iväg mot hallonbåtarna…

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen.

 

Annonser

Film två av femtio

French kiss
French Kiss.
Genre: Romantisk komedi, 106 min, 1995
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 108/120
Favoritscen/kommentar: När Kate visar Luc en överraskning på perrongen. Repliken ”Something, perhaps, maybe a little bit… like this”, har vi skojat om många gånger genom åren.

Egna ord:
Kate (Meg Ryan) är flygrädd. När hennes pojkvän och blivande man Charlie (Timothy Hatton) ska åka på konferens till Paris vågar hon inte följa med. Det hjälper inte att hon går en terapikurs för att kontrollera sin rädsla. Ett samtal några dagar senare från en full pojkvän, som säger att han drabbats av kärleken i Paris får henne att våga släppa taget om sina inre tillkortakommande och fobier. På flygplanet träffar hon sin motsats i den franska buffeln Luc ( Kevin Kline) som utnyttjar Kate för sin smuggling. Jag faller pladask för denna amerikansk/brittiska film, som var så svår att få tag på eftersom den var slutsåld i Europa under några år. Efter att ha sett filmen en gång på TV fick jag nöja mig med CD:n som är en av mina mest spelade skivor. Den var länge den dyraste skiva jag hade köpt. Inköpt i Helsingborg på numera nerlagda Pop & Rock.  Kevin Kline sjunger själv låten ”La Mer”. Van Morrison, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald sjunger på några av de andra låtarna. Jag brukade länge spela skivan som avslappning. När det kom till sista låten vaknade jag till igen. (där blir det plötsligt ett helt annat tempo)

Kate hatar Paris där allt går fel. Det är så smart filmat. När vi tittare ser alla de kända och berömda attraktionerna i Europas kärleksstad missar Kate precis allt av olika orsaker, helt i symbios med det destruktiva tillstånd hon befinner sig i. En del scener är helt fantastiskt roliga. Jag har varit förtjust i Meg Ryan sedan jag såg ”När Harry mötte Sally”, på bio i Umeå.  Kombinationen mellan karaktärerna Kate och Luc är mycket lyckad. Själv älskar jag både filmen och Paris. Ryan visar prov på stor begåvning framför allt med sitt kroppsspråk. Som tittare lider man verkligen med henne. Filmen är inspelad i Cannes, Paris och Valbonne.

Dagens fråga: Gillar du eller gillar du inte Meg Ryan som skådespelare?

Repristext från 8 januari för nya läsare som avslutas med mina tolv kriterier. Hela texten finns på aktuellt datum.
Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 🙂
När det gäller denna bloggkategori kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.
Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.

Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.
1= Kvinnlig huvudroll; rollprestation, trovärdighet, charm och utseende.
2= Manlig huvudroll; samma som ovan.
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller.
5= Regi. Röda tråden. Givetvis den viktigaste av kolumnerna.
6= Den romantiska biten.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Tilltalande miljöer. Utomhus, inomhus, spännande platser. Blir jag sugen på att resa dit, eller tvärtom? Platser jag längtar tillbaka till.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.