Världen är liten

Förra året var det tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. Det firade jag med att en gång i månaden skriva ett personligt blogginlägg till Henning Mankells ära. Många tusen visningar har de elva inläggen fått och fortfarande besöker främmande människor min blogg varje dag för att läsa och se foton från den fiktiva världen. Detta kan jag utläsa i den utförliga statistiken bakom WordPress-ridån.

En kvinna i Australien började redan efter ”Mördare utan ansikte” att skriva en kommentar på min blogg. Helt otroligt. Anne hade lärt sig svenska genom att först se Wallanderfilmer och därefter köpt böckerna på svenska. Hon hade dessutom lyssnat på flera ljudböcker på svenska.
Anne fortsatte att läsa min blogg. Nu har hon snart kommenterat tvåhundra gånger. Jag har efter varje kommentar känt mig smickrad och blivit imponerad av hennes perfekta svenska. Hon är värd en guldstjärna.  ❤

Igår kväll satt hon i mitt privata hem. Lika naturligt och trevligt som när jag fikar med Wallander på Fridolfs konditori. Visst är världen pytteliten?

Jag lyckades aldrig övertala hennes sympatiska man om att Kurt Wallander finns. Fred och Solveig har mycket att lära sig om väsentligheter och en och annan halvsanning.  😉

Sju gånger har Anne besökt Sverige som turist. Denna gång kom hon i juni. Ystad älskar de båda. Fantastiskt att denna lilla pittoreska skånska stad har fått en egen plats hos två människor, boende i Australien, på andra sidan jordklotet. Ett par som besökt så otroligt många andra spännande länder och platser i världen.

Jag och Solveig är övertygade om att det kommer att bli ett åttonde besök i vår stad även nästa år. Hoppas de har tid och lust att besöka oss då med. Hoppas jag inte skrämde iväg dem med min knasiga humor och snabbpratande mun. 🙂

Timmarna flög iväg som korta minuter. Mycket skratt och allvar, förklaringar av krångliga ord och annat kul. Vad mycket vi lärde oss inom olika områden om ”Platsen under oss”. Läbbigt med farliga hajar nära kusten. Giftiga svampar. Flugsäsongen. Att vissa djur finns i Australien som ex. kameler.

Kuriosa var att Anne träffat Ingrid Bergman i London en gång. Henne hade jag också gärna träffat. Jag nöjer mig så gott med några mjuka Annekramar. Ikväll ska jag spela bowling med Kurt. Hoppas han lämnar tjänstevapnet hemma. Sist fick jag prata mig ur situationen med min charm. Det var inte lätt. Orsaken var att jag glömt den hemma. Charmen. 😉

Lång fotnot:
Vet inte om jag var så charmig när mobilsamtalet kom vid lunchtid igår. Lät säkert mest som en ledsen hund. Det visade sig att mina dagmardrömmar var sanna. Min kontaktperson bad ”tusen gånger” om ursäkt för att det hade blivit en miss. Mitt omslag och inlaga till ”Minnen som stannat kvar”, hade inte gått till tryckning. Trots att han skrev det i ett mejl till mig d. 16 augusti och det stod 30 augusti som leveransdag på min orderbekräftelse. Jag anade ugglor i mossen när det inte gick att följa färden på PostNords nätsida.
”Nu är det strul på gång”, sa jag dystert rakt ut i luften. 😦
Jag kände mig ledsen och sorgsen under mobilsamtalet. Ändå hade mitt sjätte sinne redan gissat på att det kunde vara så. Allt hade gått för lätt denna gång. Då brukar jag alltid råka illa ut.

Ingen är skadad eller död. Nordkora har inte skickat en felstyrd bomb till min trädgård. Det är bara att komma igen. Jag blev erbjuden en snabb leverans som skulle ta en vecka, om de fick trycka boken utan flikar.
”Nej tack”, sa jag snabbt. Det är ju charmen och ett av skälen till att jag varje gång valt Danskt band. Jag älskar att hålla en sådan bokform i handen och uppskattar att kunna fälla upp flikarna och se ex. författaren på bild. Läsa lite av varje. Få en bra mjukstart inför läsningen av boken. ❤
Kontaktmannen skulle göra allt i sin makt för att det skulle kunna gå att trycka upp och få det klart inom två veckor.
Hoppas det finns många kommande läsare som vill ha ett ex av ”Minnen som stannat kvar” i sin hand. Annars får jag krama dem själv. Eller sätta mig som en skräddare utanför Kvantum en fredagskväll med en trave böcker i knät. 🙂

Vad lustigt. Jag hittade en ny lyckad resehandbok om Gotland på bibblan i torsdags. På framsidan av ”Mitt Gotland” av Jonas Henningsson, fanns den fyr som jag hade med på ett av mina fem förslag som du bloggbesökare fick rösta på. Den rödvita höga ståtliga byggnaden, som ligger i Närsholm. Fyren var Solveigs förstaval. Tror du att jag valde det? 😉
Undra vad tryckeriet ”väljer” för omslag och inlaga? 😉 Min nästa dagmardröm är att de sista rättningarna i mina två sista filer inte är inlagda, som det vackert också stod i mejlet 16 augusti. I så fall kommer jag att få x antal provböcker, med de fel som vi trodde vi fixat till. Allt är möjligt. Även hos ett av nordens största tryckerier. I så fall är jag värd gratis tryckning och två tusen ursäkter.

Hela min hjärna hade ställt in sig på en bok i slutet av augusti eller första dagarna i september. Nu håller jag tummarna för vecka 38 och att flygresan hem för Anne och Fred går smidigt på måndag. 11 september är ett ”svart datum” som den skrockfulle …
Ursäkta om jag ”spydde” lite i din ficka. Har du tur har du inte orkat läsa ända hit ner.

Annonser

En ny spännande fas i livet

Ett

Sjutton grader var det i luften när jag klev ut i den mörka ”sennatten” igår. Härligt skönt! Nyss fick jag sätta fast henne i barnstolen bak och fram bredvid mig. Då skrek hon när jag stannade för rött ljus eller inte hade musik på. Nu satt jag istället i baksätet och höll mig tyst och snäll.

Två

Hon ser lite nyvaken ut.
I måndags gjordes samma resa mellan Ystad och Uppsala. Då med mellanlandning på Östermalm hos en nära vän i storstaden Stockholm. Därefter var Jennifer på tre rumsvisningar i Uppsala. I tisdags bestämde hon sig för ett av dem.

TreDet är lite rörelse runt stationen även vid denna tid på dygnet. Nyfiket undrar jag som alltid vart alla resenärer ska. Hoppas de ska göra något roligt.
Fyra

Ett stort steg i livet. Första egna lyan i en främmande stad. Navelsträngen till mamma klipps av för andra gången. Det gör nog mest ont i mamma. Precis som livet ska vara.

Fem

Nya spännande dörrar ska öppnas i livet. Allt är möjligt. Redan på söndag träffas de nya kurskamraterna. På måndag drar äventyret igång. Själv minns jag med stor glädje mina studieår på universitet och högskolor.

Sex
Än kan hon inte koppla av helt. Pappa ”papparazzi” finns där i mörkret. Jennifer har snabbt noterat att jag bytt perrong.

SjuHalv fem vilken fredagsmorgon som helst. Hoppas lokföraren håller sig på spåret och att Jennifer har krokodiltårar på kinderna när hon tänker på sin pappa. 🙂

Åtta

Inte ens Fridolfs är heltänt.
Solveig är ovanligt tyst och verkar tagen av stundens allvar. Mina fåtal hjärnceller behöver ha sammanträde först innan de tagit till sig sanningen. Min dagsambo under sista året kommer inte att finnas där till hands på samma sätt som tidigare.
Det är en kanontjej så allt kommer säkert att gå bra. ❤
Tur att vi har lillasyster kvar ett tag till. Fast redan nästa höst kan det vara dags igen…

NioBäst att sova en stund så att jag ser ut som en fräsch och trevlig hyresvärd klockan halv nio. Nu vet jag ju vilka priser det handlar om. Jag tror jag lägger på ett par tusen till. Vad är lilla Uppsala mot Ystad. De har ju inte ens svansar på katterna. 😉

Sjätte boken i serien om Kurt Wallander; ”Den femte kvinnan”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015) och fira att det under 2016 är tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. ❤

1

Henning Mankell föddes 3 februari 1948 i Stockholm. När han var två år gammal flyttade familjen till Sveg där fadern arbetade som häradsdomare. Familjen bodde i tingshuset i Sveg och den unge Henning tyckte mycket om att lyssna på de vuxnas diskussioner om brott och straff.

Sjätte boken i Wallandersviten:
Den femte kvinnan, 1996, 474 sidor. Ordfronts Förlag.
Engelsk Titel: The Fifth Woman. Publicerad i 29 länder.

2

Personligt:
Nästan varje gång som jag parkerar bilen på Liregatan i centrum tänker jag på mördaren. Det händer även när jag åker tåg att mina tankar glider iväg till olika sidospår.
Tre teman i boken är kvinnosyn, moral och medborgargarde.

Tidsintervall:
Prologen utspelar sig i Algeriet-Sverige i maj-augusti 1993. Därefter börjar kapitel 1 i Skåne den 21 september 1994 och slutar i en epilog 5 december 1994.

Huvudperson:
Kurt Wallander: Kriminalpolis. Bor kvar på Mariagatan i Ystad.
3
Wallanderbakelsen kan du testa på Fridolfs Konditori.

Familj:
Linda: Dotter. Kombinerar denna höst studier på en privat teaterskola med arbete som servitris på en lunchrestaurang på Kungsholmen.
Kristina: Syster i Stockholm.
Far Karl Wallander och hans nya fru Gertrud.
Mona: Exfrun som bor i Malmö.

Kollegor:
Martinsson: Funderar starkt på att sluta som polis. Oroar sig ständigt för att bli förkyld. Ebba: Ystadpolisens receptionist i över trettio år.
Lisa Holgersson: Den nya polischefen. Skaffat ett hus i Hedeskoga.
Ove Hansson: Är duktig på att samtala med vittnen. Har annars många andra dåliga sidor, enligt Kurt.
Ann-Britt Höglund: Den yngsta kriminalpolisen.
Per Åkesson: Åklagaren är fortfarande kvar i Ystad och Sverige. Äntligen har han berättat för sin fru om att han sökt en tjänst vid FN:s flyktingkommissariat i Sudan.
Karl-Evert Svedberg: Släktkär och barnkär. Brukar ta en bastu i all ensamhet i polishusets motionsrum på fredagskvällarna.
Sven Nyberg: Polistekniker. Vresig och duktig som vanligt.
Peters: En fåordig polisman med stor erfarenhet. (Den här gången saknas Norén i det gamla tvåmansteamet.)
Bergman: En ung polisman.
Laurin: Trafikpolis som får en ovanlig uppgift. Packa en resväska.

Förstärkningar utifrån:
Hamrén: Från våldsroteln i Stockholm. Dyker upp för andra gången detta år. Piprökare. Augustsson och Hartman: Två polismän som ansluter från Malmö.

Personer utanför polishuset:
Holger Eriksson: 79 år. Amatörpoet. Tidigare hästhandlare i bilar.
Gösta Runfeldt: 49 år. Ägare till en blomsterhandel i Ystad. Änkeman.
Vanja Andersson: 53 år. Butiksbiträde i blomsterhandeln.
Sven Tyrén: Kör ut eldningsolja i en stor tankbil.
Ylva Brink: 62 år. Barnmorska på Ystad BB och kusin till Svedberg.

BB

Hon väntade tills klockan hade blivit halv tre på natten. Av erfarenhet visste hon att det var då tröttheten kom smygande. Mellan klockan två och fyra var risken för att slumra till som allra störst.
Prytz: Ambulansförare.
Sten Widén: Gammal vän till Kurt. Endast telefonkontakt denna gång.
Lars Olsson: Bor på en gård utanför Svarte. Passionerad orienterare.
Olof Hanzell: En pensionerad kapten som bor i Nybrostrand.
Bo Runfeldt: Revisor. Son till Gösta.
Lena Lönnerwall: Baskettränare. Dotter till Gösta.
Eugen Blomberg: 51 år. Bor i Lund. Forskningsassistent på Lunds universitet.
Jacob Hoslowski: Bygdeoriginal. Bor ensam i en stuga utan telefon.
Maria Svensson: 36 år. Driver en liten handelsträdgård i Sövestad.
Robert Melander: Svenstavik. Jobbar inom kyrkoförvaltningen.
Krista Haberman: Polska som försvann mystiskt för tjugo år sedan.
Johan Ekberg: 32 år. Brynäs. Legosoldatkunnig.
Kalle Birch: Kriminalpolis i Lund.
Åke Davidsson: Tjänsteman på socialförvaltningen i Malmö. Åke har en ovanlig ögonsjukdom och ser mycket dåligt i mörker.
Katarina Taxell: Lund. 33 år. Nybliven mamma till en pojke. Fader okänd. Ensamstående.
Eskil Bengtsson: Har ett åkeri.
Terese Martinsson: 13 år. Polisdotter i Ystad. Blir attackerad utanför skolan.
Yvonne Ander: 47 år. Tågmästare. Bor på Liregatan i Ystad.
Tore Grundén: Hässleholm. Banktjänsteman som träffar fru Fortuna på perrongen.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Telefonsamtal till Baiba i Riga. Kurt vill verkligen gifta sig med henne och att hon flyttar till Ystad. Han drömmer om ett hus på landet med Baiba och att köpa en hund.

Per Åkesson hade träffat sin yrkeskollega Anette Brolin i Stockholm.
”Hon bad mig att hälsa till alla här nere. Men speciellt till dig.”

”Om jag vill att du ska komma?”
”Ja?”
”Det finns inget jag hellre vill.” (t-samtal med Baiba)

Baiba ska komma till Sverige 8 december. Den här gången skulle de på allvar tala om framtiden, inte bara om när de kunde träffas nästa gång.

Kurts bil:
En gammal Peugeot som visar ålderdomstecken och gav upp strax söder om Älmhult. Trots dyra reparationer litar han inte längre på bilen. Det sista som skrivs om bilen är att den hackade misstänkt på vägen till polishuset.

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Han lovar telefonledes att komma ut till Gertrud, fast han vet att han aldrig kommer att hinna under dagen. ”Jag lever ett liv där jag alltid gör människor besvikna”, tänkte han uppgivet.

Han ber Ebba i smyg att ringa pressen så att de snabbt ska bli informerade om att polisen är på väg, med blåljus och sirener, till åkeriägaren Eskil Bengtsson.
”Hur i helvete vet pressen att vi är här?” frågade Hansson.
”Säg det”, sa Wallander och tänkte att Ebba både var pålitlig och snabb.

När det ska gå snabbt har han inte tid att samla ihop hela spaningsgruppen. Då väljer han solo eller någon av de närmaste och de kör ett eget race. Den här gången med Ann-Britt Höglund.

Kurts hälsa:
Pigg och solbränd i starten efter Romresan med sin far.

Äntligen kom han iväg till en optiker för att fixa läsglasögon.

Optiker

Optikern hade sin affär på Stora Östergatan i närheten av Pilgränd. Han fick besked om att han måste vänta några minuter. Han bläddrade igenom tidningarna som låg på ett bord. Det fanns en bild på honom som måste ha tagits för mer än fem år sedan. Han kände knappt igen sig själv.

Wallander reste sig mödosamt upp. Det stramade i knäna.

En kraftlöshet kommer över honom ibland. Orsaken är sorgen efter sin fars plötsliga död.

Hans samlade sömnunderskott var stort. Kraftlösheten fanns som ett blysänke djupt nere i hans medvetande. Han låg orörlig i sängen med öppna ögon. Människan är ett djur som lever för att orka, tänkte han.

Just nu är det som om jag inte klarar det längre. Hela han behövde någon form av helrenovering.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle ha gått rakt på kärnan i sin Bergspredikan. Han skulle ha sagt åt mig att nu gällde regeln tålamod mer än någonsin.

Minneslund
Minneslunden på Nya Kyrkogården i Ystad.

En brottsutredning är en sorts byggarbetsplats. Allt måste göras i rätt ordning för att det ska fungera.
De händelser som inträffat först inte nödvändigtvis låg tidigast i en orsakskedja.

Rydberg brukade säga att det var en oförlåtlig synd att kasta en kollegas anteckningar.

”I mellanrummen uppstår klarheten”, hade Rydberg sagt en gång på balkongen, när han var ordentligt berusad.

Nyckelspår & Villospår:
Loggbok, blomsteraffär, Orkidésafari, hackspettsdikt, sugrör, magnetpensel, järnfilspån, lösnagel, medborgargarden, brutalitet, blå plastklämma för namnskylt, kvinnlig parfymdoft, lönnfack i en chiffonjé, SJ tidtabell mellan Malmö-Stockholm, tom hundbur, informell krisgrupp och legosoldater.

Harpegatn

Harpeg

De letade sig ner en halvtrappa till det underjordiska planet. Wallander kände den syrliga doften av vinteräpplen. De kom in i en korridor där rödmålade ståldörrar ledde till olika förvaringsrum. Det var Ann-Britt Höglund som hittade rätt. Wallander noterade att ett extra lås var inmonterat i dörren. 

Kopplingar till tidigare böcker:
Fortfarande tänkte han med vånda på den hopplösa jakten på en seriemördare som till slut visade sig vara en sinnesförvirrad pojke på bara 14 år. (Villospår)

Vandringarna på stranden i Skagen. (Mannen som log)

Han tänkte med olust på den kvinnliga fastighetsmäklaren som försvunnit och sedan hittats mördad, nerstoppad i en brunn. (Den vita lejoninnan)

Minnesbilder från sommaren irrade förbi i hans huvud. Höll det på att hända igen? Har vi fått en galning till att leta efter? (Villospår)

Kommer du ihåg Mats Ekholm? Han med dom psykologiska profilerna? (Villospår)

Den kvinnliga prästen från i somras skulle officiera vid faderns begravning. (Villospår)

Den förra bilen som också var en Peugeot hade brunnit upp på E65:an en natt något år tidigare. (Mannen som log.) Orsaken var att någon placerat sprängämne i bensintanken.

Ambulansen hade just kommit in med en berusad och nerblodad man. Wallander kände igen honom. Han hette Niklasson och hade skrotupplag utanför Ystad. (Mannen som log)

Wallander mindes den natt för några år sedan då han hade vaknat med våldsamma smärtor i bröstet och trodde att han hade fått en hjärtinfarkt. Den gången hade akutintaget legat på ett annat ställe. (Hundarna i Riga)

”Du minns för några år sedan”, började Wallander. ”När jag hade skjutit ihjäl en människa ute i dimman vid Kåseberga. Och kört ihjäl en annan på Ölandsbron. (Den vita lejoninnan) Jag var borta nästan i ett år. Ni trodde till och med att jag hade slutat. Sen skedde det där med advokaterna Torstensson. Och plötsligt vände allt. Jag skulle skriva under min avskedsansökan. Istället gick jag tillbaka i tjänst.” (Mannen som log)

”Jag kände igen dig. Från tidningar. Från i somras.” (Villospår)

Grodor i boken:
Han skulle snart fylla 47 år. Det gick inte att komma ifrån. (Detta gjorde han den 30 januari). Det svajar med ”tiden” då och då och Mankell höftar lite slarvigt. Han borde låtit Kurt Wallander ha ”rätt” ålder genom hela boksviten.

Nog tror jag att det gick tåg ganska regelbundet mellan Malmö och Ystad mitt på dagen även 1994.

Kuriosa:
Kurt har precis varit en vecka i Rom med sin far som äntligen fått se sin gamla dröm gå i uppfyllelse.

Kurt är kräksjuk och sjukanmäler sig. Då får han reda på att en färja sjunkit utanför Tallinn. Hundratals människor har visst dött.
”Det lär ha varit en hel del polisanställda med på färjan”, sa Martinsson. Estonia.

Denna gång är det Ebba som får i uppgift att ringa till Kurts far och förklara vad Kurt håller på med.

Wallander tog upp sin telefon ur fickan.
”Vad gjorde vi innan vi hade dom här? Jag minns det knappast längre.”
”Vi gjorde precis som nu”, svarade Hansson. ”Men det tog längre tid. Vi letade efter telefonkiosker.”

Wallander har slagit Mona en gång under äktenskapet. Hon hade fallit med nacken mot en dörrpost och svimmat några sekunder.

Linda berättade för sin pappa att hennes farfar skrev dikter som han visade för henne.

Wallander la tankspritt handen på telefonen för att ringa till sin (döda) far.

Citat och stycken som jag uppskattar/minns i denna bok:
Landsbygdens folk är som djuren i skogen.

Rom hade varit hans Mecka.

Döden kommer alltid olämpligt, antingen den innebär att en kopp förmiddagskaffe inte blir drucken, eller något annat.

Jag ser fram emot att skriva privata brev från Sudan. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många vänner jag har. Som svarar på dom brev jag förhoppningsvis skriver.

Linda frågade sin pappa varför det var så svårt att leva i Sverige. ”Ibland har jag föreställt mig att det handlar om att vi har slutat stoppa våra strumpor”, svarade Wallander.

”Möjligen behöver vi ett annat samhälle”, sa Martinsson. ”Med färre fallskärmsavtal och större gemenskap.”

Min arbetsbörda är alltid stor. Jag klarar den inte om jag samtidigt också ska släpa omkring på mig själv.

En människa som alltför lätt fick blåmärken om man tryckte på henne.

Det sämsta man kan göra i det här landet, på samma sätt som överallt annars, är att döda en polisman. Det näst sämsta är att attackera en polismans barn.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
Far hade undrat vem av dem som höll på att bli gammal och själsligt förvirrad när han hört Kurt prata med sig själv.

När Wallander vaknade vid inflygningen mot Sturup såg han att kvinnan bredvid honom satt och stoppade strumpor.

Privat sorg:
Sin fars diagnos Alzheimers sjukdom oroar i bakgrunden.

Kurt vill så gärna hitta tillbaka till den kontakten han hade med sin far innan Kurt bestämde sig för att bli polis. Han har ständigt burit på tanken att någon gång få reda på sanningen om varför hans far inte gillade beslutet och ständigt hackat på polisyrket.

Sandhammaren
Hans far tog hans arm när de skulle passera den sista klinten.
”Det är vackert här”, sa hans far.
De tog en långsam promenad längs stranden. Wallander tänkte att det kanske nu skulle vara möjligt att börja tala med honom om tider som varit. Men det var ingen brådska. Plötsligt stannade hans far mitt i steget. ”
Vad är det”?
”Jag har mått illa några dagar”, svarade han. ”Men det går snart över.”

Kvart i tio, måndagen den 3 oktober 1994 kom samtalet till Kurts kontor.
”Vad är det som hänt?” frågade han.
”Din far är död. Han ligger där ute bland sina tavlor.” sa Gertrud i telefonen.

Wallander stannade. Han hade fått en klump i halsen. När skulle han egentligen få tid att bearbeta sorgen efter sin far? Livet kastade honom fram och tillbaka. Snart skulle han fylla femtio. Det han mest av allt fruktade var att livet skulle bli så obegripligt att han inte längre kunde hantera det.

Antal mord/dödsfall:
11st.

Krageholmssjön

Krageholmssjön låg i närheten av den triangel han tidigare sett framför sig.
Hansson tycktes sitta och tänka på samma sak. ”Sjön ligger mitt emellan Lödinge och Marsvinsholmsskogen”, sa han. ”Det är inga stora avstånd.”

Bosse Lidéns betyg:
Fem glada gubbar av fem möjliga. 5/5  🙂

Sista två meningarna:
Något var nu kanske äntligen över. Den skånska hösten gick mot vinter.

Baksidetext:
En stjärnklar natt i september 1994 ger sig en stillsam äldre herre, fågelskådare och fritidspoet, ut för att följa flyttfåglarnas avfärd från Skåne. Men han snubblar på stigen och faller i en infernaliskt gillrad fångstgrop på sina ägor. När Kurt Wallander hittar honom hänger han spetsad till döds på skarpvässade bambupålar, omsvärmad av kråkor. Kort tid efteråt försvinner en blomsterhandlare spårlöst. Även han hittas avrättad i skogen. Vad är det som drabbar dessa försynta herrar? Vilka är de egentligen? Kurt Wallander och hans kolleger inom Ystadpolisen förstår snart att dåden handlar om välriktad hämnd. Men den de jagar är en minutiöst förberedd mördare som med lätthet lurar in sina förföljare på fel spår …

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Elakheter och nätmobbing klarar jag mig helst utan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andra boken i serien om Kurt Wallander; ”Hundarna i Riga”

Fast text:
Jag tänkte hedra Henning Mankell (1948-2015). Samtidigt vill jag uppmärksamma att det under 2016 är tjugofem år sedan den första Wallanderboken kom ut. ❤
Andra boken

”Jag tycker om att ströva omkring om hösten på det ödsliga Mossbystrand.”                                                                                               Henning Mankell

Mossby strand

Andra boken i Wallandersviten:
Hundarna i Riga, 1992, 339 sidor. Ordfronts förlag. Engelsk Titel: The Dogs of Riga. Publicerad i 31 länder.

Personligt:
Redan i andra boken flyttas handlingen i längre partier från Ystad och Skåne. Denna gång till Baltikum. Detta blir en extra krydda och förnyelse. Antalet mord ökar jämfört med första boken. Även berättartempot höjs.
Mankell skrev att han ville skildra vad som hände i Europa efter Berlinmurens fall. Han flög till Riga och tillbringade några veckor där. Han beskrev det som en märkvärdig tid. Spänningarna mellan ryssar och letter hade ännu inte exploderat. När han ville prata med en lettisk polisman fick det ske i hemlighet på något dunkelt upplyst ölcafé.

Tidsintervall:
Vad häftigt att startdatumet i andra boken var den 12 februari 1991, (min födelsedag).  (”Mördare utan ansikte” startade på Solveigs födelsedag).
Slutdatum i 18:e kapitlet är 27 mars. I epilogen är det en dag i början av maj 1991.

Huvudperson:
Kurt Wallander. Kriminalpolis. Ensamstående. Bor i en ostädad lägenhet på Mariagatan där det ofta, utanför på gatan, svänger en gatlykta i den byiga vinden. 😉

Familj:
Linda. Dotter. Läser på en folkhögskola i Bromma.
Karl Wallander. Far. Nästan alltid klädd i overall och avklippta gummistövlar. Bor kvar i huset i Löderup på Österlen, där han fortsatt med att måla tavlor med ständigt samma melankoliska höstlandskapsmotiv. Har numera hemhjälp som kommer till honom regelbundet.

Kollegor:
Otto Björk. Polischef. 55 år. En aning lynnig.
Karl Evert Svedberg. 40 år. Nästan flintskallig, född i Ystad! Kunde ofta verka vara sävlig och ointresserad. Men han var noggrann och något som Kurt satte värde på. Svedberg är fågelskådare.
Martinson. Knappt fyllda 30 år. Född i Trollhättan. Var på många sätt Svedbergs motsats. Impulsiv och en smula slarvig. Satsar hårt på att göra karriär inom poliskåren. Peters och Norén. Mestadels trafikkontrollanter.
Anette Brodin. Vikarierande stadsåklagare från Stockholm.
Ebba. Alltiallo i receptionen.
Ove Hansson. Jobbar med ett annat fall i denna boken.
Evert Rydberg. Förlorat kampen mot prostatacancern i januari. Kurt saknar honom på många sätt och för ofta inre samtal med honom när han kör fast i tankarna.

Sent på kvällen den 4 augusti 1990 tog Wallander med sig en flaska whisky och körde hem till Rydberg. I bilen lyssnade han på kassetten med ”La Traviata” med Maria Callas. Medan han och Rydberg delade på whiskyn på Rydbergs balkong insåg Wallander att hans vän och mentor var på väg att dö.

Hjälp utifrån efter att rikspolischefen bestämt det:
Bertil Lovén. Utredare på Våld i Stockholm. Femtioårsåldern.
Sture Rönnlund. Utredare på Narkotika i Stockholm. Femtioårsåldern.
Birgitta Törn. Cirka 30 år. Tjänsteman och observatör från Utrikesdepartementet med uppgift att hjälpa till med kontakter i dom länder där Interpol inte har något inflytande. Hon bor på Hotell Sekelgården.
Hotell
”Jag är inbokad på ett hotell som heter Sekelgården”, sa hon när de körde mot Ystad. Hotell Sekelgården låg på en gata bakom torget. Wallander stannade bilen och sträckte sig efter rapportpärmen. Sen lyfte han ut hennes väska ur bagageluckan.

Personer utanför polishuset:
Major Karlis Liepa. Kriminalpolis i Riga. Kedjerökare. Mycket närsynt. Wallander fattade sympati för mannen och tyckte han hade likheter med Rydberg med en skarp hjärna och stor erfarenhet.
Baiba. Gift med Major Liepa sedan åtta år. Ingenjör och översättare.
Jazeps Putnis. Polisöverste i Riga. Bra på engelska.
Ausma Putnis. En mycket ung fru till Jazeps.
Polisöverste Juris Murniers i Riga. I femtioårsåldern. Ryss från födseln.
Sergeant Zids. Chaufför åt Wallander under Rigabesöket.
Upitis. Lett. Fjärilssamlare och poet.
Inese. Planterad älskarinna till Kurt.
Mörth. Obducent på sjukhuset i Ystad.
Jacobson. I fyrtiårsåldern. Bor i Svarte. Säger sig vara fiskare.
Sten Holmgren. Bor på Mariagatan i Ystad. Äger fiskebåten ”Byron” som ligger i Branteviks hamn och som aldrig doftar fisk. 😉
Joseph Lippman. I 60-årsåldern. Driver en handelsträdgård enligt visitkortet.
Preuss. Mager ärrig man som talar enbart tyska.

Bokens dos av kärlek åt Kurt:
Han höll om henne när hon skakade av gråt. Det var då han definitivt gick över gränsen, och började bejaka sin kärlek. Han undrade om han någonsin hade känt något liknande i sitt liv.

En hemlig natt i en kyrka.

Två nätter och en dag i en lägenhet i Riga.

Kurts bil:
En Peugeot (antagligen har Nissan bytts ut under hösten).

Kurts karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri i denna roman:
Ni får arbeta efter eget huvud så länge. Jag har ett gammalt ärende som jag måste reda ut i Malmö. (Sanningen: Han skulle köra sin far till en färghandel.)

Han håller gärna inne med upplysningar han fått eller kommit på.

Han går in till Björk och frågar om han kan ta ut tio dagars innestående ledighet och hänvisar till en påhittad bilresa till Alperna för att åka skidor.

Contan
Björk ber honom att överta ett föredrag som skulle hållas för stadens Rotaryklubb. Han tog över uppdraget och höll ett misslyckat föredrag om moderna tekniska hjälpmedel inom polisarbetet, vid en lunch på Hotell Continental. Vad han sagt mindes han inte sekunden efter det att han hade uttalat sina ord.

Kurts hälsa:
En muskel under hakan låste sig. Smärtan var våldsam.

Strax efter klockan två på natten vaknade Kurt Wallander av en våldsam smärta i bröstkorgen. Han låg i mörkret och tänkte att nu dog han.

Känningar av ett gammalt ryggskott.

En böld på ena skinkan som återkom då och då.

En morgon när han vaknade fick han för sig att han var sjuk. Han gick till polisläkaren och gjorde en ordentlig hälsoundersökning. Läkaren friskförklarade honom, men föreslog att han skulle fortsätta hålla ett öga på sin vikt.

När han vaknade på söndagsmorgonen hade han hjärtklappning.

Evert Rydbergs kloka ord som lever kvar inom Kurt:
Rydberg skulle sagt åt mig att inte vara så otålig.

Rydberg hade ofta talat om förmågan att se det osynliga. Att upptäcka det oväntade i det skenbart naturliga.

Återvänd till utgångspunkterna, skulle Rydberg ha sagt. Börja med det du vet alldeles bestämt.

Sök efter samband även där du inte tror att dom kan finnas, kunde Rydberg ofta säga.

Rydberg hade många år tidigare lärt honom att inte dröja med att utforska förnimmelser av att en ledtråd dinglade så nära hans ögon att han hade svårt att se den.

Han gjorde som Rydberg, så ofta sagt till honom: Säg som det är, ont blir inte värre, men säg som det är!

Hastigt påminde han sig något som Rydberg en gång hade lärt honom. Man ska alltid bestämma sig för om det är lämpligt att vara den förste eller den siste som anländer till en utvald mötesplats.

StängtMossby Strand var övergivet. Kiosken var igenbommad och gungorna slängde och gnällde i sina kedjor. När han steg ur bilen kände han den kalla vinden i ansiktet. Högst uppe på gräsklinten där den sluttade ner mot sanden stod en ensam människa och fäktade med ena handen.

Nyckelspår & Villospår:
Räddningsflotte, öststaterna, överlöpare, skenrättegångar, en kondor och en vipa inom polisen, leksakslager, LP-fodral, polishögkvarter, kinesiska asken och Centrala Varuhuset.

DSCN6437Wallander gick de smala och vindlande gatorna till Fridolfs Konditori. Där åt han några smörgåsar och drack ett glas mjölk. Under tiden tänkte han igenom vad som hade hänt.

Kopplingar till första boken (Mördare utan ansikte):
En av mördarna i Lenarp fick permission häromdagen för att hans mamma skulle begravas. En mamma som varit död i minst tio år.

”Du vet väl att vi läcker”, sa Wallander och mindes återigen dubbelmordet i Lenarp.

Tidigare hade han känt sig trygg i sitt yrke som kriminalpolis. Men nu gjorde han det inte längre. Känslan av osäkerhet hade drabbat honom när han året innan hade hållit på med att försöka lösa det brutala dubbelmordet i Lenarp.

Kurt minns med obehag när han mist sitt omdöme som berusad och kastat sig över Anette Brolin.

För ett år sen framförde jag min bil i kraftigt berusat tillstånd. Men ingenting hände eftersom mina kollegor ställde sig runt och skyddade mig, och även där skakar alltså förbrytaren hand med sin jägare.

Han for kustvägen och stannade vid det ödsliga fält där Kivikska marknaden hölls varje sommar. Där hade han rusat som en galning året innan, med en pistol i handen, jagande en mördare.

Det var ett klagorop som påminde honom om året innan, när en somalisk flykting brutalt hade blivit mördad i Sverige, och Martinson hade försökt lugna den förtvivlade änkan.

Grodor i boken:
Text från ”Mördare utan ansikte”, förra och första boken:
”Vi har en kriminalpolis som flyttade ner från Stockholm för några år sedan. Svedberg heter han. Han flyttade hit eftersom han inte stod ut i Stockholm. För några dagar sen sa han att han funderade på att flytta tillbaka.” Senare i boken. Svedberg upprepade sitt önskemål att flytta tillbaka till Stockholm.
Text från ”Hundarna i Riga”:
Svedberg var en nästan flintskallig fyrtioåring, född i Ystad, och illvilliga rykten skvallrade om att han drabbades av hemlängtan redan när han passerade stadsgränsen.

Wallander tänkte tillbaka på året innan, då en polisman i Malmö kallblodigt skjutit ner en asylsökande flykting. Sanningen: Det var hans äppelätande kompis som stod för dådet.

Vid 43 års ålder saknade han en förtrogen människa vid sin sida. Sanningen: Kurt Wallander fyllde 44 år 30 januari 1991.

före 1
Han körde in i Kåseberga och fyllde på bensin. Eftersom han var tidigt ute fortsatte han ner till hamnen. Han parkerade och gick ut i blåsten. Det fanns inte en människa i hamnen. Kiosken och fiskrökerierna var igenbommade. Det är en egendomlig tid vi lever, tänkte han. Vissa delar av det här landet har bara öppet under sommarmånaderna. Hela samhällen hänger upp skyltar att det är stängt.

Kuriosa:
Han slog 90 000 och begärde Polisen. Fortfarande inga mobiler hos poliserna.

Wallander har fyllt i en ansökan till ett jobb som säkerhetschef hos Trelleborgs Gummifabrik. Han funderar flera gånger starkt på att skicka in den innan han till slut gör slag i saken.

Man tog för givet att personen som kom från UD och hette Törn var en man. Visade sig heta Birgitta.

Hans skånska skorrade. Wallander tänkte att ingenting kan låta hotfullt när det uttalas på skånska. Han visste ingen annan dialekt som hade så mycket omtänksamhet inbyggd.

På Arlanda såg Kurt Wallander hur skräddarsydda män oavbrutet talade i mobiltelefoner och till sin förvåning hörde han hur en överviktig handelsresande läste sagan om Hans och Greta för ett barn i sin overkliga telefonapparat.

BioPå kvällen gick Wallander på den enda biografen i Ystad som fortfarande var i drift. Han såg en amerikansk polisfilm. Motvilligt tyckte han den var spännande, trots alla overkliga överdrifter.

Citat och stycken som jag uppskattar i denna bok:
I kväll ska jag möta en av dessa fåglar med skadeskjutna vingar.

Bach har inget hemland, tänkte han.

Men ni måste förstå att varje förtroende vi ger en annan människa kan vara en belastning.

Vissa människor väcks av tuppar, andra av att tystnaden är för stor.

I lögnens rike kanske halvsanningen är kung.

Jag dricker med en av de värsta brottslingar jag någonsin varit i närheten av, tänkte Wallander. Jag vet bara inte vem av dem det är.

Vi lever i en tid när råttorna jagar katten, tänkte han. Men inte heller det är sant, för ingen vet längre vem som är råtta och vem som är katt.

I vårt land kan man dö om man talar, sa hon. Man kan dö om man tiger. Eller säger fel saker. Eller talar med fel människor.

Han levde som en man som var tvungen att vända på alla stenar som kom i hans väg. Han måste alltid veta vad som fanns under.

Jag vet att paradiset har många portar. Liksom helvetet. Man måste lära sig att skilja på dessa portar. Annars är man förlorad.

Då och då måste man ställa världen på huvudet, för att få den på fötter.

Han var på väg till sitt svåraste uppdrag någonsin. Ett uppdrag som inte ens existerade.

PizzanTelefonen ringde och en man som talade bruten svenska bad honom att komma till den pizzeria som låg snett emot Hotell Continental.

Speciell torr humor på gränsen till svart:
”Stranden var ingen brottsplats. Flotten flöt ute i vattnet. Skulle vi ha satt plastband runt vågorna?”

Kanske det finns en mikrofon i askfatet, tänkte han ironiskt. Kanske det sitter en man under bordet och mäter min puls?

Trädgrenar rev och piskade i Wallanders ansikte. Nu överskrider jag den yttersta gränsen, tänkte han. Men taggtråden har jag i magen.

Antal mord/dödsfall:
13 st + fler i styrkorna.

Zebra                                                                                   Foto från Lidéns Samlingsmuseum.

Antal urdruckna kaffekoppar:
63 st.  😉
Bosse nörd kunde inte låta bli (ta det med en nypa salt).

Bosse Lidéns betyg:
5/5 😀

Sista tre meningarna:
Pappersbitarna strödde han som brödsmulor över vattnet. Ännu visste han inte vad han skulle skriva till henne. Men hans längtan var mycket stark.

Baksidestext:
En vinterdag 1991 flyter en räddningsflotte i land vid den skånska sydkusten. I flotten ligger två män, mördade. För kriminalkommissarie Kurt Wallander och hans kolleger vid Ystadspolisen börjar en mödosam brottsutredning. Vilka är de döda männen? Varifrån kommer flotten? Kurt Wallander tvingas åka till Riga för att lösa dubbelmordet. Och så småningom inser han att han har blivit en bricka i en konspiration som direkt hänger ihop med de dramatiska omvälvningarna i de baltiska staterna. Alltför sent inser Wallander att det inte bara är han som jagar en okänd brottsling. Någon jagar även honom …

Inläggets fråga till dig läsare:
Vilket hade du valt helst om ”Wallanderserien”, om Mankell bett dig att ha en åsikt?
a) Att handlingen enbart handlade om Ystad och dess närmaste omgivning.
b) Att det alltid fanns en parallellhandling mellan Ystad (Wallander) och utomlands (utan Wallander).
c) Att Kurt Wallander flyttar sig mellan Ystad och något annat land.
d) Du tycker att Henning Mankell har klarat av den biten förträffligt själv utan din insats och är nöjd över resultatet.

Tabell som jag ska försöka hålla aktuell:
Alternativ D: 13 röster.
Alternativ A: 1  röst.
Alternativ B: 0 röster.
Alternativ C: 0 röster.

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Kurt Wallander i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

En stadsdel i Malmö

 

Ett
Vi tog Pågatåget Jarl Kulle mot storstaden Malmö och klev av i stadsdelen Hyllievång. Helst hade jag gått in här och sett på en match eller en konsert,

Två

eller tagit bron som binder ihop oss med grannlandet Danmark. Om vi inte kört vilse i dimman som jag såg från takparken denna tidiga förmiddag.

Tre

Att ta nästa tåg hit till det jag alltid kommer att kalla Kastrup lockade också. Om några veckor ska vi ta tåget över om det blir som vi planerat. Ha tålamod Bosse.

Fyra
Alltid intressant att titta på arkitektur. Fint eller fult?

Fem
Vill inte ha ett sådant i Ystad eller i Abbekås, men här på lagom avstånd går det alldeles utmärkt.

Sex
Typiskt att det var upptaget. Kan ni vara snälla och knö er lite? 😉

Sju

Det var Emporia som var målet för en trio i familjen Lidén. Detta mecka för så många och där våra döttrar varit åtskilliga gånger.  2007 utlystes en arkitekttävling som Gert Wingårdh vann. 25 oktober 2012 skedde invigningen i den 13 m höga byggnaden, som hyser ca 200 butiker & restauranger och som kostade 2 miljarder att bygga. Butiksytan är 68 000 kvadratmeter. Det första jag mötte var en skylt som berättade att man inte fick fotografera därinne. Kul för Bosse Lidén. 😦 In med allt i skåpet. Efter några trevliga timmar kunde jag konstatera att siffran inte stämde. Vi måste ha varit inne i minst tusen butiker. Roligast var det i ett omklädningsrum där Solveig provade en klänning. Det var stort som en svit på Grand.
”Hur går det i Stora provrummet? Får jag komma in?” frågade en expedit. Tur att det inte var jag som provade klänningen. 😉
Min favoritaffär är Hollister. Bara att se på väggen med strandfilmen är värt ett besök. I den affären blev det tre t-shirts. Jag fick även ihop tre par byxor och en vårjacka utan att gnälla en endaste gång att jag ville hem eller ut. Istället blev jag sugen på att köpa mer. Hade jag feber i fredags? 🙂 Vilken god kycklingfilé jag åt på Jensens Böfhus förresten.
Åtta
Jag var förvånansvärt pigg efter denna shoppingtur – till stor förvåning från två håll. 🙂
Kaffe latte

Suget efter en kaffe latte blev stort och detta romankända konditori låg nära till hands.

Nio

Ser ni vad det står på väggen?  VARNING FÖR KÄNSLIGA MÄNNISKOR står det.
Är ni beredda? 😉  Här kommer modelejonet Bosse Lidén. Den fule gamle gubben gör allt för att skämma ut sig på Blogglandia.

Modelejon ett

Modelejon två

Modelejon tre

Modelejon fyra

Vilken tröja tyckte du var snyggast? Är Panter-Gunnel med vet jag vilken färg hon väljer. 😉
Vad komiskt det var när Solveig upptäckte att tjuvlarmsknappen satt kvar på min jacka. Helt fantastiskt. Solveig gick in på Dressman i Ystad för att få hjälp. De kunde inte ta bort den men var snälla och bytte ut den mot en likadan jacka. Så min jacka är köpt på Emporia, men rent fysiskt kommer den från en affär i Ystad. Tur att den inte var köpt på Hollister. Fast då hade jag å andra sidan haft ett bra skäl att återvända dit snabbt. 😉

Sommarskor & Sommarkläder

DSC_29650044

 

DSC_29670046

Det verkar som det här med däckhotell har blivit en fluga som är här för att stanna. Jag är övertygad om att det går att utveckla. Fler verksamheter kommer att hoppa på tåget. Tänk när man ”nyfrukosterad” checkar ut från hotellet.
”Ska vi ta hand om toalettväskan, pyjamas och nattlinne? Vi tvättar alltid nattkläderna.” Kan jag lita på det? Visst händer det att jag återkommer till ett bra hotell, men det kan gå år mellan gångerna och modet ändrar sig. Jag slår vad om att, om hotellpersonalen har firmafest och temat är pyjamasparty, kommer de att … och mitt gosedjur kommer säkert att trösta främmande ledsna vuxna män i medelåldern. 😉

DSC_29680047

Bilen fick sommardäck i lördags och en minut senare fick vi efterlängtat försommarväder som på beställning. 😀
Libra ville också ha nya sommarkläder. Jag tycker det är tufft med limegrönt.

DSC_29710049

Man ska vara rättvis som husse. Men jag tycker Melissa har taskig färgsmak och jag kommer att skämmas om någon ser henne tillsammans med mig. Usch vad pinsamt! Hoppas bara färgblinda läser min blogg idag. 🙂  Min diabetessköterska hade bara en färg. Skälet till att jag vill ha skydd är att Melissa börjar bli gammal och jag vill ha en problemfri sommar i sanden på stranden.

Jag grubblade så jag fick lätt huvudvärk över en viktig sak. Varför har Melissa som snart är fyra år koppel (slang för ni som inte förstår min sjuka humor) när Libra som bara är en månad redan klarar sig utan? Visst händer det att hon smiter, men oftast finns hon där i min närhet och berättar roliga och mindre roliga saker. Hon har en förkärlek för att visa pilar och påminner en del om meteorologer (där fick jag ha tungan rätt i munnen) på TV eller en viftande sockerpolis. Det där tror jag att jag vidareutvecklar på torsdag. 😉

DSC_29230005

Hoppas ni är många som kan njuta av värmen och det vackra vädret som vi bjuds på. Till helgen ska det bli svalare och sämre igen. Nu ska jag gå ut och visa vem det är som regerar – hoppas att inte duvorna vinner balkongkriget.

Ps. Sven på bilden är oskyldig och är en fredsälskande varelse som håller till nära Fridolfs Konditori. 😉

 

Tjuvlyssna på plats

 

Tjuvlyssna Tjuvlyssning

 

Bild ett

ldag är det dags att förena nytta med nöje. Min laptop ska följa med på utflykt. Har jag tur får jag höra ”hemliga” samtal från främmande människor. 😉 Annars är det dags för kåseri nummer elva. Mitt mål med att skriva trettio stycken kåserier under december månad går som på räls. Vilket av mina än så länge tio ”arbetsnamn” lockar dig mest? Eller är det fikat som drar mest? 😉 Ha en bra onsdag. Tänk om jag var en av bönderna i ”Bonde söker fru”. Då hade jag fått åka på resa ”ikväll”.

1. Den hemska upptäckten       2. Skadeglädje är den enda sanna glädjen
3. Vi skulle bara en bit              4. Grannen som stal energi
5. Knekt eller knäckt?               6. Post till de döda
7. I klostret fick jag ro               8. Ett blött äventyr
9. Jag kände mig väldigt liten
10. En halvtimme på Sandrews
 

 

Min vän Kurt

Jag har läst tusentals böcker genom åren, dels som privatperson och dels som bibliotekarie. En del böcker har lämnat mer avtryck än andra. Ett flertal inga avtryck alls.

Sommaren 2007 hade vi hyrt en lägenhet i Ystad och skulle tillbringa två sommarveckor på Österlen. Bostaden låg mitt i centrum och inte långt från Kurt Wallanders slitna lägenhet på Mariagatan. På våren innan resan hade jag för tredje gången läst om Henning Mankells klassiker om kriminalaren Kurt Wallander. Alla böckerna fanns i en av våra Billyhyllor. När jag öppnade dem såg jag att de fått betyget fem stjärnor av den eniga juryn som består av den rättvise men hårde ordföranden Bosse Lidén.

”Det är väl säkert att du vet att Kurt Wallander inte finns på riktigt”, frågade Solveig några dagar innan vi skulle resa iväg.
”Det är klart att han gör. Nu är vi nästan jämngamla. Vi har mycket gemensamt.”
”Du ska kanske göra en egen resa. Du kan bo hos den där Svedberg.”
”Det går inte. Han finns inte.”
”Tada! Du har ÄNTLIGEN insett att det är fiktiva personer som är placerade i en verklig miljö.”
”Svedberg finns inte längre hos oss. Han är död. Blev mördad i sjunde boken, ”Steget efter”. Förresten. Den gode Mankell gjorde en stor miss när det gällde kollegan Svedberg. I första boken berättade han att Svedberg kom från Stockholm och att han hela tiden längtade tillbaka till storstaden. Från bok två till bok sex beskrivs Svedberg som den mest Ystadaktiga som finns. Han får hemlängtan direkt om han så bara tvingas åka till Simrishamn några timmar. Svedberg blev polis för att han var mörkrädd. Ändå lyckades han inte bli av med sin rädsla. Han sov alltid med en tänd lampa i sin taklägenhet på Lilla Norregatan.”
Min fru gäspade till. Antagligen var hon trött av något skäl.
”Tack för överkursen. Jag har alltid undrat varför lampan var tänd i en taklägenhet i Ystad av alla platser.”
Jag kunde inte motstå frestelsen att kittla henne på det rätta stället. Utmana henne på en brottningsmatch utan domare. Sätta mig grensle och hålla för de vilt fäktande armarna som säkert bara ville mig ont.
”Driver du LITE eller MYCKET med mig?”
”Inte alls. Du är en investering på sikt. Om Kvitt eller Dubbelt kommer tillbaka kommer du att vinna rubbet. Äntligen får jag nytta av din insnöade Wallanderhjärna. Då köper vi en taklägenhet med utsikt över ditt älskade hav. Bara jag slipper tångdoften. En annan viktig sak. Skräm inte upp tjejerna. Tala inte högt om alla otäcka mord. Måste du läsa så läbbiga böcker förresten?”
Jag inser att jag bör vara diskret när våra två döttrar slickar på var sin glass när vi åker till Mossby strand. Inte med ett enda ord nämna högt om vad som flöt i land på en flotte på min födelsedag 1991. Måste slipa på ett bra skäl till att vi just ska dit så inte Solveig misstä…
”Jag gissar att vi får klara oss själva utan dig.”
”Inte på Mos…Varför tror du det?”
”Eftersom du envisas med att ta med dig din gamla cykel.”
”Var snäll mot min cykel. Ni slipper mig på Tosselilla. Då tänkte jag skumpa omkring på kullerstensgatorna. Du kommer väl ihåg de trånga mysiga gränderna och de häftiga gatunamnen. Sladdergatan, Bästebrorsgränd, Häxgången och allt vad de nu heter?”
”Jag känner dig allt. Du ska säkert lösa några Cold Cases med din låtsaskompis Kurtan.”
”Kurt, om jag får be. Möjligtvis tar vi en snabb fika på Fridolds Konditori eller en lättöl på Hamncaféet. Han är säkert i tjänst.”

Dubbelliv under två veckor. Semester och annat tankearbete får samsas om det trånga utrymmet. Undra´ om jag klarar av att besöka en bank utan att läsa på kassörskornas namnskyltar. Tänk om det står Britta-Lena Bodén på bröstet. Tjejen med det suveräna detaljrika minnet i första boken, ”Mördare utan ansikte”. Jag kommer säkert att få kalla kårar längs med ryggraden när jag sneglar mot Liregatan där Yvonne Ander smidde planer. Jag brukar tänka på henne varje gång en kvinnlig tågvärd vill se min tågbiljett. Det är konstigt det där. Annars har jag aldrig problem med att skilja på dikt och verklighet. De reglerna gäller inte Kurt Wallander. Han lever sitt eget liv i mitt inre. Däremot har jag svårt att se duktiga skådespelare som Rolf Lassgård och Krister Henriksson gestalta min vän. Det räcker med att de öppnar munnen och säger den första repliken på rikssvenska så är trovärdigheten bortblåst. Kurt Wallander är uppväxt i Limhamn utanför Malmö och ska prata skånska och inget annat. Kroppsvikten svajar också. Först lätt överviktig. Sedan smal och spänstig. Snart pratar säkert låtsas-Wallander bara engelska.   😉

Ystad och hela Österlen är en idyll. Men i Ystad döljer sig ondskan under ytan i småstadsidyllen med korsvirkeshus och prunkande stockrosor. Dessutom finns det hemligheter i den skånska dimman. Tyvärr har min vän Kurt också hamnat i dimman rent mentalt sett i sista boken ”Den orolige mannen”. Tur att hans dotter Linda står för återväxten.
Nu ser jag fram emot att se Cineteket och Ystad Studios på gamla regementsområdet… vänta. Endast två Wallander i staden enligt Eniro. En bor på Sladdergatan. Bra gatunamn. Kan han känna till… måste stänga dörren till sovrummet… Solveig är så känslig för vissa saker… jag ska bara artigt fråga ett par saker …