En oas nära Sandby

Sjunde nedslaget i kategorin, Österlens bästa fik.

I fredags blåste det rejält, men äntligen var det soligt utflyktsväder och vi rattade mot Österlen. En bit från Sandby ligger Vadenhög Café & Hantverk. 

Till höger om ingången sitter en av de två eldsjälarna, Gösta Kjellberg, som 1996 köpte en förfallen avstyckad gård. Nästan helt för egen hand har han och hustrun Pia steg för steg skapat och byggt upp sin vision. Sådana sannsagor blir jag impad av.
2012 öppnades Vadenhög Café & Hantverk. Vi var där den sommaren och fikade. Mycket har hänt sedan dess i byggnaderna. Men jag tar inte upp det i detta inlägget. För i denna kategori handlar det om fik på Österlen, som jag vill berätta på mitt personliga sätt. 🙂

När Solveig beställde passade jag på att botanisera.

Årets tema i utställningslokalen är Afrika. Färgglada klänningar, väskor och smycken såg jag bland annat.

32 konstnärer och konsthantverkare ställer ut under sommaren.

Jag blev förtjust i denna ängel och  framför allt …

… i denna tuffa variant av glödoljelampa med båge/spets. När vi kom hem ångrade jag mig lite. Samtidigt är det ett bra skäl att återkomma. Som jag gjorde till Lilli´s glasdesign på Bornholm. 😉

Den röda bilen fick mig att välja ett utomhusbord. I ett härligt hörn njöt vi av solen och där kom vinden inte åt. Annars finns det gott om möjligheter att välja sittplats på området. 

En trevlig Pia Sandéhn Kjellberg kom ut med vår beställning.

Vad ska jag skriva? Det hembakade smakade gudomligt. Precis som jag vill ha det.  ❤

Gott presskaffe som bryggs först efter beställningen.

Jag smakade på Solveigs sötsaker och hon provsmakade på mitt. Högsta betyg gav vi båda två till detta superba fika. ❤   Hade jag bott granne skulle jag gått hit varje hemmadag.

Viktigt för mig är både små detaljer och totalintrycket. Finns det en vacker naturomgivning för mina ögon blir det en guldstjärna. Jag kan ju inte bara sitta och titta på min vackra älskade fru. Även om jag vet att hon bara är till låns.

Fina blommor blir jag glad av. Blir extra snyggt på den stora TV-skärmen, dit jag kopplat datorn.

Gröna och röda tomater ger hopp. Genast kom jag att tänka på en av mina favoritfilmer. ”Stekta gröna tomater”. Jag och alla minnen. Mer och mer blir jag övertygad om att titeln ”Minnen som stannat kvar” är ett utmärkt val till min tredje bok.

Här har du beviset på att jag inte lånat bilder på nätet. Här trycker gubben själv. 🙂

Betyg: 5/5

Annonser

Danska trafikregler, butikskyltar och mysord

Kvinnan log så sött när hon såg att jag plåtade henne. Kunde varit en scen från en film om ett hotell vid danska kusten.

 

 

Cykelreklam för sin verksamhet, på olika sorters cyklar, har spridit sig rejält de sista åren.

 

Jag har sett det överallt. Både på landet och i staden.

 

När vi var på Bornholm första gången 1994 hade vi cyklarna med oss. När vi kom till Gudhjem möttes vi av denna skylt innan nerförsbacken. Då fick vi vackert stiga av.

Tankarna gick till en cykel utan handbroms. Plötsligt hoppar kedjan av. Mardröm. 😦

 

 

Det gäller även att se upp som bilchaufför.

 

Jag är förtjust i många danska ord.

Liksom i deras humor.

 

Här handlade det om dam och herrtoalett.

 

 

Den här skylten har vi sett flera gånger under veckan. Förstår inte hur cyklisterna klarar av att både cykla och lösa korsord.  😉

 

 

Ett gift bibliotekariepar tar aldrig sommarlov. Intressanta bibliotek får alltid besök av oss.

 

 

Minne från vår barndom.

 

Mycket gulligare ord än svenskan.

 

 

Danska motsvarigheten till Lena Sanders klinik i Hjo?

 

Mycket populärt ställe bland barn.

 

Detta är min favoritbutik i Gudhjem.

 

För andra är det kanske denna butik. Undra om de säljer knappar?  😉

Ystads egna Turning Torso

Äntligen är byggnaden till salu. För endast 29 miljoner kan 610 kvadratmeter boyta och tio våningar bli en verklighet. Utsikten från översta våningen i gamla vattentornet i Ystad är magnifik över staden och ut över havet. Bilderna på nätet är suveräna. Dessutom ligger byggnaden en bit upp i en backe.
Det finns fem lägenheter, där den största, och översta, lyan är på fyra etager.
I entrén möts man av ett galleri och foajé. En våning upp ligger första lägenheten på 84 kvadratmeter. Därefter följer två lägenheter till av samma storlek. Våning fyra och fem är en etagelägenhet och högst upp kronan på verket, lyan på hela 187 kvm.
Alla lägenheter är Q-märkta. Trist nog var vi inte hemma i somras när de hade öppen visning för kommuninvånarna en dag. Tyvärr fick jag därför inte stå där längst upp och dregla.

En gammal dröm jag hade var att jag när jag blev vuxen (jag har fortfarande en bit dit) skulle jag vilja samla de människor jag verkligen tyckte om och bo nära varandra. Inte på varandra. Men såpass nära att man när som helst kunde glida in till varandra för en kort prat- och fikastund. Hjälpa varandra med barntillsyn. Titta till de gamla och sjuka. Spela biljard eller pingis.

Det här kommer att bli perfekt. Översta våningen ska vara gemensam. Dit går man när man lider av någon sjukdom; Sällskapssjuk, pratsjuk, grälsjuk, avundsjuk. Där kan man ha det där biljardbordet och bordtennisbordet. En privat biosalong. Olika små aktivitetsrum. Ett ljusrum för höstdepressioner. Ett mörkerrum för framkallning. Ett jättestort akvarium. Några söta små kattungar och gulliga hundar som nosar omkring. Ett par staffli uppställda mot fönsterna. Ett bibliotek och små hemtrevliga läsvrår. Ett ljudisolerat lekrum. Ett mysigt fik med alla sorters maskiner som serverar olika drycker. Ett tyst rum där man får vara ensam med sina tankar en stund. En häftig tågbana. En massagebänk. Mer behövs egentligen inte. Man ska inte överdriva saker. 😀

Nu gäller det bara att samla ihop rätta gänget. Jag har 29 kronor så det är en bra början rent ekonomiskt. Funkar det inte med sammanhållningen blir det tornråd. Den som inte följer de gemensamma reglerna hamnar i tornkällaren. Bara en kvart. Man ska inte vara långsint. Sedan är allt bra igen. I de bästas världar. Än så länge är det tillåtet att få fantisera i vårt rika land.

Samtidigt måste man vara realist ut i alla fingerspetsar. Därför har jag en jordnära reservplan. Det var Lizette som kom med sin dator och visade var hon ville bo. Vilket sammanträffande. Min favoritförfattare Henning Mankells hus är till salu på hemnet.se. Ligger en bit från staden. Kostar bara drygt åtta miljoner i utgångspris. Tänk att skaka hand med Henning. Sträcka fram ett färskt manus med ”Mina fotsteg i ditt hjärta” till honom.
”Tjena.” Inte dunka för hårt i ryggen. ”Här är lite lektyr när du har långtråkigt i Afrika. Mannen min. Jag gillar också dina alster. Inte alls pjåkiga. Den där Knut Wallinder är tuff och rolig. Äter lite för fel mat bara.”
Måste förbereda mig mer. Behöver antagligen bryta lite på ”afrikanska”. 😀

Fotnot: Bilden jag la in igår var på det nya Vattentornet. Gå gärna in på hemnet.se och njut av alla bilder. Välj: Skåne-Ystad-Bostadsrätter-Sök.