En långsemester i Gärsnäs centrum 2016?

Ett

Vi försöker hinna med även små ställen när vi åker med våra Jojo sommarkort. I år blev det stationen innan Simrishamn. Annars brukar vi planera vissa saker och låta spontaniteten sköta resten. Här kände vi endast till fiket.

Två

Först behövde vi motion efter vår stadiga lunch på hemmaplan. Vad är klockan?

Tre

Har de annan tid i Gärsnäs? Eller lever de kvar i en gammal tid?

Fyra

Första tanken. Min rygg skulle kunna gilla det. Min fantasi började tänka på ett evigt springande med fötter på min rygg och ett dragande i personliga kroppsdelar. Dumma ettriga fantasi. För mycket Robinson…

Fem

Bättre inleda med konst innan min fantasi tar över makten helt för då kommer jag att göra helt andra tavlor.

Sex

Nähä!

Sju

Hoppas det går en bra film i vår smak på biografen.

Åtta

Ajdå! Jag hade glömt mina filmglasögon hemma. Det gick knappt att tyda biotexten på väggen. 😉

Nio

Här var det ingen hemma heller.

Tio

Det fanns en bra leksaksaffär där de bara sålde saker i trä. Jag föredrar trä framför plast.

Elva

Vi har inga småbarn hemma längre. Dumt att störa med ett samtal.

Tolv

Kan det vara så att alla är på samma trevliga aktivitet i kvarnen. Värsta öset. Vi hittade ingen väg dit och saknade en propeller på ryggen som Karlsson på taket.

DSC_34090022

Det där lät intressant och inte det minsta grisigt, men oj vad varmt det blev. Ingen fläktande vind. Mörka åskmoln som drog ihop sig framför oss. Vi bestämde oss för att vända och gå till fiket. Eftersom det bara går ett tåg i timmen denna sträcka passade det tidsmässigt, så vi slapp stressa.

Tretton

Trots att de inte hade cola light eller latte fick fiket godkänt. Kvinnan bakom disken var ingen pratkvarn. Vi var själva i fikaavdelningen, förutom han med propellern, som hade egen stol.

Fjorton

Femton

1300 kostade det att ta med sig Marilyn Monroe hem.

Sexton

Jag nöjde mig med denna supersalta påse. Lakrits från Island. Riktigt, riktigt gott. Nu är den svåra frågan som jag får bolla med när godiset är slut. Ska jag åka tillbaka till Gärsnäs eller åka direkt till Island?

En sann tilläggshistoria för er som har tid och ork i sommarvärmen:

Vi satt kvar på fiket tills det var tio minuter kvar tills tåget skulle komma. På stationen plingade det till och en kvinna berättade att fyratåget var inställt och ersatt med ersättningsbuss. Vi lommade över vägen och satte oss på en bänk. Solveig spelade spel på sin telefon och jag försjönk i tankar. Tänk om jag satte fart på Gärsnäs i en kommande roman. Har ni sett den danska prisade serien ”Livet på Laerkevej”? Det fanns alla möjligheter att byta ut tystnaden och ”stängdheten” mot hemligheter på alla fronter. Där någonstans rullade den gula bussen in och direkt när vi klev upp möttes vi av en överfull buss utan luftkonditionering. Det stod stilla. En ung man med hästsvans ställde sig på två armstöd och försökte få upp en lucka i taket, tills chauffören ropade att han skulle ge sjutton i den. Desperata röster i alla åldrar hördes. Bussen kör inte på spår. Tyvärr heller inte på den stora vägen. Vi skulle in på småställen. Utanför Svenstorp hade de grävt upp halva den smala vägen. På den andra halvan stod grävmaskinen. Där blev det tvärstopp och vår chaufför öppnade dörren några minuter utan att jag kände någon fläkt i åskvärmen, innan grävskopan backat iväg.
Fler människor klev på än av. Plötsligt kom stanken när någon började spy. En kvinna började låta som en reseguide och tyckte att den som spytt skulle flytta fram och sitta bredvid mig. Som tur var ville inte personen det. En familj klev på i Tomelilla. Mamman satte sig mitt emot mig. När hon kände odörerna tog hon upp en flaska och började sniffa på den starka doften. Hon berättade för sin dotter att hon mådde illa och ville spy. Några började gaffla på chauffören att han skulle öppna bakdörren när vi stod stilla vid en station. Till slut gav han med sig. Sedan när han stängde den började det tuta därframme hos honom. Han tvingades köra en sträcka med ett evigt tutande. Jag var rädd för att han skulle bli arg och tappa blicken på trafiken och vägen. Vilken tur att Solveig hade med en broschyr som hon fläktade med. Vad bra att jag och Solveig har förmågan att skoja och ironisera mitt i äventyret. Det underlättar i sådana här situationer. Efteråt är det nästan alltid ett ovanligt minne som vi kan skämta om. Men inget som vi vill ska gå i repris. En gång räcker. Vad skönt det var när bussen äntligen nådde stationen i Ystad och vi tacksamt kunde kliva in i vår bastuvarma bil och sätta på AC och sjunga den egentillverkade låten ”Gärsnäs forever”.

 

 

Annonser

Hon hade änglavakt

Jag är inte ensam. Efter att ha överlevt mer än tio gånger från riktigt utsatta lägen tror jag på änglar sedan barnsben. Det tror jag också en kvinna gör numera, efter vad som hände igår vid tretiden när hon kom hem från jobbet. Hon var på väg in i sovrummet när det ringde på dörren. Hon gick för att öppna – i samma stund körde en bil rakt genom sovrumsväggen.

Som ni kan se på bilden är hela hörnan på huset borta. Det är 90 km som gäller på den här vägen på Österlen. Huset ligger 4-5 meter från vägen. Kvinnan som körde bilen berättade för räddningstjänsten att hon väjde för ett djur. Hon klättrade själv ur bilen.
Ingenstans står det om vem som ringde på dörren. Jag tror inte det var postmannen.

DSC005330016

Jag blir en aning mörkrädd…

När jag var i den åldern lekte jag också med bilar. Fast det var på golvet i köket eller i mitt rum, som jag delade med min storebror innan min storasyster flyttade hemifrån. Bilarna var i en betydligt mindre skala. Sedan fanns det äldre grabbar som kunde bygga bilar av trä. Jag var bara två och ett halvt år så jag fick inte köra själv. 😉

 

Mamman sov. Då passade den fyraårige sonen på att pilla fram bilnycklarna från jackfickan. Sedan gick han ut till bilen och körde iväg. Han tog sig runt kvarteret och lyckades ta sig genom tre högersvängar innan ha rammade en annan bil. Ingen skadades men bilarna fick plåtskador.
”Jag har ingen aning om hur han lyckades. Han har aldrig kört bil tidigare”, säger mamman. (det var ju intressanta nyheter)

Pojken klarade sig oskadd, men fick åka till sjukhus för kontroll. Han mår bra och undersökningen visade ingenting. I notisen i dagens Ystads Allehanda står att pojken själv pratar oavbrutet på i bakgrunden.
”Han säger att han varit ute och kört bil och nu vill han hem och äta”, berättar mamman.

Skönt med en grabb som står för vad han gjort. Många fega äldre skulle blånekat trots DNA och flera vittnen. Hoppas att han och hans familj lärde sig något av bilturen och inte firade med en påse Ahlgrens bilar. Det är klart att man blir extra hungrig när man varit ute och kört bil en runda. 😦

Detta hände i Gärsnäs som ligger en bit från Simrishamn på Österlen om ni skulle våga ha vägarna förbi.