Tävling – Kopp TIO; Prunus

tio

”Prunus”, 1962-65, Gustavsberg. Dekor; Stig Lindberg

Då har vi nått sista bilden och det är tävlingsdags. Du har sett tio kaffekoppar under tio bloggdagar. Skriv i en kommentar vilken bild som blev din favoritbild. Ska bli spännande att se vilken kaffekopp som ni gillar bäst. En av er som lämnar en kommentar IDAG vinner dessutom en Trisslott. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59.
Detta är inte de tio finaste kopparna vi hade på vårt museum, utan ett smakprov. Jag gillar flera av dem. En av dem så mycket att jag hällde i kaffe i den och håller i den på författarporträttet.

Närmaste blogginlägg: Imorgon redovisar jag resultatet. Eftersom Jennifer är ledig får hon dra en lapp även i denna tävling när hon sovit färdigt. 🙂
På onsdag ska jag berätta lite kortfattat om vad som hänt med min skrivdröm.
På torsdag blir det allvar. Då handlar det om ett speciellt möte.
Fredagens kåseri kan bli vad som helst.
Solveig ska återkomma som Gästbloggare på lördag. Denna gång ska hon få äran att lämna Månadens boktips.
Jag ser även fram emot att börja läsa bloggar igen och se vad som hänt på olika håll i världen sista veckan. Ha det så bra denna sista Påskdag. Gå nu inte på några aprilskämt under dagen. 😉

Liebster blog award

Jag kastar mig från min intensiva syssla, att stötta våra tjejer och killar som tävlat på skidor med och utan bössa de sista veckorna i Världsmästerskap av tre olika slag. Flera av de svenska deltagarna har varit duktiga. Fått medaljer. Men de röda från Norge får de flesta tävlande se ryggen på i spåren. Jag är djupt imponerad både av topp och bredd från vårt land i väster. Om Norge hade fått kunde de sopat hem alla medaljer i en stafett om möjligheten att  ställa upp med tre lag fanns. I andra världscuplopp får man ställa upp med fler lag. Därför kan man skämtsamt säga att det är lättare att få en medalj för andra länder i ett VM än i ett vanligt världscuplopp. Det är även lättare för de norskor som får chans att åka i ett lopp i VM att nå en mer framskjuten placering än i Norska mästerskapen. Ur ett större perspektiv är det inte bra för sporten att de är så överlägsna. Än så länge är det bara i de två sprintstafetterna som det inte gick Norges väg när två av deltagarna körde in i den berömda väggen.
Det verkar inte som så många av dem som lämnar kommentarer på min blogg är intresserade av sport. Därför brukar jag mycket sällan ta upp ämnet. Men en sak ska ni veta. Utan min insats i soffan hade ”våra deltagare” haft det svårt. 😉 Idag är det 30 km masstart, klassisk stil för damer som gäller. Missa nu inte det. 😀
Steget från medaljer till utmärkelser är inte superlångt om man åker i en brant skidbacke. Kan ni se kopplingen? 🙂 Eller har jag vallat fel när jag glider över till min andra och tredje utmärkelse jag fått på Blogglandia. Denna gång kom de från just Norge och bloggaren http://siotiumest.blogspot.se/ och från http://frkfridafortissima.blogspot.se/. Jag bugar åt att era tankar gick till min lilla blogg. Jag ser att jag är i fint sällskap i Livsnjutarens kvintett. En mer än i ett skidstafettlag om jag får koppla tillbaka en sista gång. Nu är min utmaning att svara på elva frågor som ingår i paketet. Här kommer både frågor och svar.

Vad ville du bli när du var liten?
Delfinskötare, författare och fotbollsproffs.
Vad är du idag?
Just nu lägger jag energi på mitt debutmanus. En skönlitteratur roman med titeln ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Vart vill du helst resa?
Om jag ser det i tre steg blir det Azorerna, Gotland eller bara glida omkring på Österlen bland pärlorna som duggar tätt.
Var ser du dig själv om fem år?
Jag försöker se varje dag som en gåva och tänker inte allt för långt fram.
Rött eller vitt?
Dricker inte vin.
Sommar eller vinter?
Helt klart sommar men tycker om tiden runt jul.
Skog eller hav?
Jag skulle få svårt att leva ett rikt liv utan mitt älskade hav, men uppskattar även skog i lagom doser. Vill däremot inte åka tjugo mil för att få stopp på träden.
Hiphop eller dansband?
Den musikfighten vinner dansband, men jag går inte igång på något av dem.
Vad gör dig ledsen?
Övergrepp på barn, åldringsrån och människor som jag haft alltför stor tillit till och som visat sig inte hålla måttet.
Vad vill du bli bättre på?
Droppa tråkiga minnen. Droppa allt som suger energi.
Vad är det bästa du vet?
Det beror på i vilket sammanhang. I stort eller smått. När jag vaknar på morgonen och tittar på min fru som ligger bredvid mig blir jag rörd. När jag ser att det glittrar i våra döttrars ögon känner jag en inre glädje.

Nu skickar jag denna Award vidare till fem bloggar som gör mig glad av olika orsaker. Besök gärna deras sidor och lämna uppskattande kommentarer om ni vill och har tid. Jag har många bloggar som jag gärna landar hos en stund. Ni fem som kommer här under ska inte känna någon press över denna utmärkelse som jag skickar till er av enbart goda skäl. Ni är värda utmärkelsen – MEN ni behandlar den som ni vill. Ni har kanske fått så många genom åren så ni börjar sucka och har redan svarat på liknande frågor. I så fall parkerar ni där. Det har jag full förståelse för. Samtidigt hade det varit trevligt att få veta lite mer om Er.
Extrakram till dessa fem kvinnor.
http://bitihopdax.blogspot.se/
http://johannasbilder.se/blogg/
http://schnauzeraxl.wordpress.com/
http://jagarsandra.blogspot.se/2012_12_01_archive.html
http://sofiabakar.blogspot.se/

Trevlig helg. Vi hörs på tisdag. Innan dess ska Solveig gästblogga två dagar.

OBS! Det vita under här tills ni kommer till en möjlighet att lämna en kommentar är bara orörd snö. Inget farligt. Var inte rädda för att åka vilse. Ingen lavinfara. Åk bara rakt ner en bit. Nu har jag snart fyllt igen det med nonsenstext. 😉

.

Kvinnligt i badrummet

”Allå! Allå! Emliga armén. Är det någon som hör mig?”
Jag hade ropat på Solveig ett bra tag. Min röst började ta slut. In till mig hördes både hennes och tjejernas röster från köket där de höll på med pepparkaksbaket. Själv befann jag mig i duschkabinen på gästtoaletten. Bara ett stenkast från aktiviteterna i köket. Jag frös och huttrade som en utelåst pudel, sedan jag stängt av vattnet. Fast jag hörde nästan varje stavelse var det ingen som hörde min röst. I min fantasi slutade det med att hela gatans kvinnor hörde och rusade till undsättning.
”Vad kan vi hjälpa dig med Bosse? Vill du att jag ska tvåla in din rygg?”
Snart skulle det höras ända till Simrishamn. Skulle inte förvåna mig om min bloggvän Signhild i Piteå skulle höra mig innan de i mitt eget kök hörde. De måste vara födda utan öron. Till slut stod Jennifer utanför dörren.
”Ville du något speciellt pappa?”
”Det är för sent, jag dog för tio år sedan.”
”Ska jag gå då?”
”Hämta mamma. Be henne skruva upp ljudet på hörsnäckan”, sa jag matt.
Hon kom. ”Vad vill du älskling?” Hur går det med årets juldusch?” Den där mjuka radiorösten som jag föll pladask för, för tjugotre år sedan.
”Balsam. Vilken av alla dessa 32 produkter är Balsam? Det står schampo på fyra dussin. En massa andra krångliga, engelska tjejord på resten”, fick jag fram med en uppgiven och svag mansröst.
”Den vita till vänster om ditt schampo eller ta den röda på andra sidan ditt schampo. Om du vill hitta något snabbt.”
Anade jag inte lite sarkasm i den meningen. Jag svalde mina ord om att hon skulle tjuvstarta med att äta av pepparkaksdegen så hon blev snäll inför jul. Tänkte mest på hennes mage. Ska visst inte vara bra att äta pepparkaksdeg.
Vad hände då när jag utmattad fick tag på rätt flaska. Inte kom det ut en färggrann vätska i en lagom konsistens. Njet. Det var mest vatten. De tre familjetokarna häller i vatten för att få ut allt. Till slut består det av 99 % vatten och något spårämne av balsam. Eller bara balm enligt en engelsk ordbok jag just nu slog upp ordet balsam i. 😉 Sedan ska JAG bli ren av det. Inte ens en älg hade blivit det. Borde jag skrivit ren istället för älg? Tänkte bara högt. 🙂

På den gamla goda tiden. Ungkarlstiden. Då njöt jag av mina egenstunder i badkaret. Ibland somnade jag och vaknade iskallt. Jag hade ETT väldoftande schampo, ETT balsam, EN läcker hal tvål. Allt stod på svenska med stora BOKSTÄVER. Då bodde jag i Sverige. Däremot minns jag att jag hade TVÅ manliga handdukar. På den ena fanns Piff. Eller om det var Puff. På den andra Stålmannen. Handduken med Stålmannen följde med när jag och Solveig firade pappersbröllop. Vi tog ett par tåg till Strömstad. Inte samtidigt. Inte var för sig heller. Vi fick byta tåg på vägen dit, menade jag. Bodde på Vandrarhem i den fina staden i Bohuslän. Åkte buss upp till Oslo. Någonstans där försvann tygstycket. Antingen i Strömstad eller i Oslo. Vem stal min manlighet? Det känns som om jag inte riktigt kommit över det. 🙂 Nu kom jag att tänka på när jag var Stålmannen på riktigt. Vilken smart, korkad skitunge jag var. Kommer i ett annat kåseri. När jag vågar.
Finns det någon man därute i bloggvärlden som lever i en mycket kvinnlig värld som kan känna en liten smula sympati med mannen utan Balsam i duschkabinen? Någon med hår kvar. 🙂

Dessutom finns det farliga leksaker på golvet i duschkabinen. Vassa saker. Vad sjutton använder de dem till? Har de hemliga mustascher? Delar jag bo (jag menar inte att jag ska dela på mig själv) med tre apor? Vågar inte fråga. Man väljer sina duster. Men jag har min fulla rätt att fundera. Det gör jag ofta. Antagligen har de riktigt kul härinne i duschkabinen eller ute på det varma golvet. Rena rama feststämningen. Jag har allt smygläst om masker på någon flaska med glada bilder på. Stod på svenska.

Vi har ett konstigt system i vårt hem. Äldst kommer sist in. Då när endast det fisljumma vattnet finns kvar. Samtidigt får man vara glad för att man får duscha en gång om året. Det är värre med det andra. Det lilla och det stora. Det lilla kan jag göra bakom ett träd i trädgården om det är kris. Det stora. Det gör ont bara av att jag tänker på det. En gång gick det tio dagar innan… Inte hjälper det att vi har två toaletter. Hade inte hjälpt om vi hade haft tre. Vad gör kvinnor i badrum? Livets mysterium. Jag satt och bevakade strategiskt på sjunde trappsteget som en känd författare, en sen kväll. Tänkte att jag rusar in så fort jag hör att en dörr öppnas – däruppe eller därnere. När väl Jennifer öppnade därnere halvsov jag med huvudet lutat mot räcket. Jag hade åldrats tjugo år av all väntan.
”Borde inte du sova för länge sedan? Det är en vanlig skoldag”, hasplade jag ur mig.
”Pappa. Jag börjar sent imorgon.”
Jag ramlade ner för trappstegen medan min äldsta dotter gick in på sitt rum för sin skönhetssömn.

Ps. Jag överdrev på någon punkt i detta kåseri. (Lägger in det på kategorin lite galet). Det blir lätt så när man lider av sjukdomen Balsambrist som ska vara extra farlig innan våren slagit ut i full blom. Om sanningen ska fram var det bara 31 flaskor. Om jag tänker ett varv till. Jag lever i en kvinnovärld och har det rätt bra. Fast det berättar jag inte högt om var som helst. Nu när jag är ensam hemma ska jag prova den där masken. Måste se om man det stämmer enligt reklamen att huden blir tio år mer elastisk… vaddå? Är det bra eller dåligt? Det gör riktigt ont om gummiband smäller i ansiktet. Nu såg jag en otäck bild fara förbi. 🙂 Det är kanske bättre att jag håller mig till ett par gurkskivor på ögonen. Vad är de bra för? Jag får ringa min vän Stig-Helmer som jag såg hade det i filmen ”Hälsoresan”. Antagligen försvinner kråksparkarna i ett nafs… går det inte lika bra om jag tar strykjärnet och sätter det på lagom värme och inte trycker för hårt? Tänk om Solveig inte känner igen mig när hon kommer hem…och undrar vad det är för ung strykpojke som… Det är tur att Solveig ska hoppa in som Gästbloggare på söndag och måndag så det blir mer seriöst på bloggen. Imorgon ska jag bjuda på en passande låt och på lördag svara på elva frågor från en ny award jag fått mig tilldelad.

En Balsamkram till alla er som läser denna mening.