Varför ha tråkigt i onödan?

Vi tog med oss vår spargris till lilla butiken IKEA i Helsingborg för att spendera loss. 🙂
Av lagar och bokföringstekniska skäl blev det tight med tiden. För att vara på säkra sidan för att få dra av momsen, fick vi vackert vänta till årsskiftet. Därmed var det bara två månader tills allt skulle vara klart till premiärdagen 3/3.

De flesta människor vet hur det är att plocka upp påsar med smågrejer. Följa svårtydda skissar. Alla har sin egen stil. En del struntar i att räkna prylar och studera skisser. De kör bara rakt på. Vad är du för sorts person? 😉

Inte så många privatpersoner köper samma dag så många montrar och vitrinskåp som vi gjorde. Måste säga att vi blev proffs på att montera. För att det inte skulle bli tråkigt införde vi en tävling där det gällde i det här fallet, att få ihop en/ett ”Kryss” så fort som möjligt.

Jag blev riktigt, riktigt snabb på det. När det gällde segrar mot Solveig har jag för mig att jag förlorade alla matcher. Tur jag är en god förlorare. Tänk vad allt blir ljusare och roligare om man gör något kul av monotona sysslor. Istället för att gnälla.

När det gällde ”Nartorp” gjorde vi det smidigast om vi gjorde det tillsammans. Solveigs proffsigt ritade ”skalmodell” för att vi skulle veta exakt var alla saker skulle stå på golvet minns jag väl. Jag hade mätt för att vanliga rullstolar skulle komma in och fram överallt. Tyvärr kunde inte elrullstolar ta sig in i ”Blå rummet” eller in på toaletten. Vi var inget kommunalt eller statligt museum. Jag var nöjd med att vi inte hade trappor/två våningar upp till LSM och faktiskt hade en toalett för besökare. Själva hade vi två privata. 🙂

På tal om just WC. På toaletten i vårt museum var det totalt hjälmtvång. Ingen kom in utan en cykelhjälm på huvudet. Därmed slapp jag städa varje dag. 😉 Nu ska jag inte skämta. Vad tacksam jag var att det fanns en toalett i de ytor på nedre plan där museet skulle ligga. Så var det inte på de privata museum som jag besökte i Götaland för att få uppslag och idéer om hur vi skulle kunna göra vår grej bättre.

Tapeterna på toan var i någon gul/gult ful kulör/mönster.
Vår första tanke var att måla om väggarna.
Sedan kom den där idén. Varför inte utnyttja svärmors alla vykort. Temat fick bli Sverige. Vilken succé det blev. Konstigt nog hörde jag väldigt få diskret fråga om det fanns någon mer toalett. För besöken blev längre än vad som hade behövts. Vilka roliga episoder jag minns. 🙂 Hur de snabbt letade upp sitt sällskap för att berätta, släpa med dem tillbaka till WC för att visa. Ibland var det knökat på det lilla utrymmet i jakten på att försöka hitta kort från deras hemstad/ort.
Allra roligast var efterlysningarna. ”Min fru skulle gå på toaletten. Var ligger den? Det var ett bra tag sedan hon försvann iväg.” Ännu mer komiskt var männen som inte var intresserade, inte hade fått veckopeng den veckan, som istället befann sig utomhus medan deras fruar skulle titta på några gamla kaffekoppar som borde vara avklarat på högst en kvart.
Nu minns jag en försynt man som försiktigt öppnade ytterdörren och harklade sig.
Jag tyckte synd om honom och sa att han kunde få komma in och leta upp sin fru i något av rummen. Efter en stund kom han tillbaka och såg ut som en ledsen hund.
”Jag hittar inte henne någonstans. Finns det fler våningar?”
Jag var rädd för att han skulle börja gråta. Jag sa tröstande att hon antagligen var i ”Sverige-rummet.” och fick förtydliga att det var vår gästtoalett.

Slutet gott. Han fick tillbaka sin fru. En timme äldre sedan han sist såg henne. Men förhoppningsvis fylld av glada och nostalgiska intryck. 🙂

Jag svarar med en symbol på ev. kommentarer men läser VÄLDIGT gärna de som lämnar spår. Men min tid är begränsad denna intensiva månad.

Gissa vad jag köpte igår? Jag kunde bara inte låta bli. På kuppen blev jag spontankompis med man som var lite äldre än jag. Om du såg ett blogginlägg som jag la in i våras om en av alla saker som vi slängde, skänkte, sålde kanske du kan lista ut det. Kommer nog ett foto senare.

Igår kände jag julkänsla för första gången denna säsong. Det var råkallt och vi trodde det skulle börja snöa. Mycket folk i stan. Jag hade tur som hittade ett ledigt bord på ”Fiket”. Upptäckte senare att de även hade ett tiotal bord en våning upp. Det får vi testa en annan gång. Vid ett mindre bord däruppe fanns ett litet fönster. Närmare går knappast att komma Visbys Ringmur. Mindre än en linjal långt avstånd. Snart får jag ta med kameran igen. Tänk om jag fick komma in på bakgårdar och annat spännande. Om jag hade varit lite djärvare och lika snabb som förr, då skulle jag … 😉

Målande inomhusprojekt

Det opålitliga svenska sommarvädret har sina fördelar. Nu gick inte mina sympatier till alla resebolag som gnuggar händerna extra mycket när restresorna går åt som smör i solskenet (det utländska solskenet) utan jag tänkte mer på att vi i vår familj brukar sätta igång med inomhusprojekt istället. Denna gång är det tvättstugan och en gästtoalett som behöver en viss uppfräschning när det gäller färgen. Vi har bara bott här i ett år och det sticker i ögonen varje gång jag gör ett besök i tvättstugan. Mina tankar går visserligen tillbaks till glada dagar på sjuttiotalet, men det är inte så jag vill återuppleva den tiden. Starkt orange uppåt hela väggarna. Klatschigt kanske för den som gillar retro. Man slöar inte till vid åsynen direkt. Snarare dras jag åt medicinskåpet för att lindra den snabbt uppkomna huvudvärken. När vi är klara är vår förhoppning att det ska vara turkosblått nertill och vitt där uppe. Det finns just nu också en störande rosa rand på kaklet på toaletten som behöver trollas bort.

På gästtoaletten är det alltså kakel halva väggen. Förra ägarna hade satsat på ”snusbrunt” över kaklet. Tillsammans kom vi fram till att lila i samma ton som handdukarna vi brukar ha där skulle bli suveränt. Därför tog Solveig med en handduk till Färgbutiken för att det skulle bli rätt nyans på den lila färgen. Extra skönt att vi snabbt hittade färgrutan bland färgkartorna som kändes som en tjock tegelstensroman. Det är bra när saker flyter på. Men när färgen skulle blandas till var det slut på flytet. Färgblandaren tjurade och expediten kom på att just den färgen gick inte att bryta. Hon föreläste en bra stund om brytningar av våtrumsfärger och olika baser, så jag var tvungen att ta upp vattenflaskan och kyla ner mig med en rejäl klunk. Fram åkte färgkartorna igen och vi fick tänka om. Det fick bli plan två. En lite diskretare lila ton.

Ganska snabbt hittade vi rätt turkosblå färg till tvättstugan. Fick ett bra tips om att köpa blå maskeringstejp som kan sitta på längre och som inte drar med sig fel saker när man tar bort det. Det kändes skönt att veta att vi bara hade ett ärende kvar. All vit färg som vi skulle ha till tak och överdelen i tvättstugan. ”Så ska vi ha rätt mycket vit färg.”

”Vilken variant? Kritvit? Gräddvit? Kalkvit? Kolsvartsvit?” Där någonstans tappade jag tråden och hoppades att Solveig var med på noterna. ”Vi tar Kalkvit”, avbröt jag matt innan mitt eget ansikte antagit den tonen.

Tvåtusen kronor fattigare, trots 25 % rabatt, bar vi ut alla hinkar till bilen och önskade att en målare ingått i priset…