Om jag vore …

… ansvarig för en kurs för litteraturvetare på hög nivå – då skulle jag valt ut denna tegelsten på 555 sidor för genren kriminalböcker, med underavdelningen ”Psykologisk thriller”.

Här finns många diskussionsfrågor. Allt ifrån den enkla frågan; Vem är ”din favoritperson” i romanen, till djupgående analyser när det gäller berättarkonstens grundläggande principer och själva berättelsen i berättelsen. Mina tankar tränger på i den takt som författaren bjuder på information. Taktiken med dagboksanteckningar öppnar upp för ”Möjligheternas land”. Om det varit möjligt hade Gillian Flynn gärna fått komma på besök på kursen för att berätta om hur hon la upp de små detaljerna. Jag skulle ha bett henne avslöja hur hon kunde hålla reda på trådarna, för hon har vävt ihop det med fingertoppskänsla. Jag hyllar hur maktbalansen förändras fram och tillbaka.

Fast det gått en dryg vecka sedan jag läste ut boken blir jag ändå inte riktigt klok på vad jag tycker om slutintrycket. Vilket borde vara mest till bokens fördel. Skulle jag föreläsa hade jag naturligtvis läst om boken sakta en gång till och fört anteckningar. En stimulerande uppgift. För det är det jag uppskattar mest med romanen. Den öppnar upp för åsikter av alla de slag. En egen privat slutsats gick tidigt hem. Där hade jag rätt. Samtidigt skymtade jag svagheter som jag givetvis inte ska ta upp här. Jag skulle behöva fingranska manuset för att förankra mina tankegångar för att ha mer under fötterna. För två miljoner läsare kan ju inte ha fel. 😉
Det borde genera i en film. Eller inte. För det krävs en otroligt skicklig regissör för att ro det hela i hamn och bibehålla den gastkramande storyn. Om du läser boken förstår du antagligen vad jag syftar på.

Tegelstenen inhyser tre delar; POJKE MISTER FLICKA, POJKE MÖTER FLICKA och POJKE FÅR TILLBAKA FLICKA (ELLER TVÄRTOM).

Kapitelrubrikerna är antingen NICK DUNNE eller AMY ELLIOTT. Rakt igenom hela boken. Jag hade svårt för att sluta läsa. Det blev flera timmars läsning mitt i natten. Jag vägrar att göra som Solveig ägnat sig åt för att slippa vänta på smaken på karamellen. Läsa slutet i förtid.

På fliken står följande:
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.
På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: Om han är oskyldig, var är Amy?

Ps. Tack Susie på Gotland för boktipset och styrketräningen i sängläge på sena kvällar och mörka nätter. Nästa gång får du berätta om en bok med färre sidor. Det räcker gott med 444.  😉

 

 

Annonser

Tio Lykkepiller utan biverkningar

Äntligen ska vi se första filmen i nionde säsongen av Familjen Lidéns filmkvällar.

Jag har haft huvudansvaret att köpa in filmer från olika håll. Som vanligt blandar jag genre och inspelningsår. Denna gång mellan 1979 och 2012. Vill gärna att barnen ska få se några ”klassiker” varje år och inte bara matas med amerikanska collegefilmer som ofta är stöpta i samma form. Ska bli spännande att se om det blir någon fullpoängare och vilken film som blir säsongens kalkon. Kanske blir kritikerhyllade, romanbaserade Niceville, som är först ut, en fullträff. 148 filmer har vi än så länge sett och därefter betygsatt mellan 1 till 10, under åtta säsonger. Till filmen smaskar vi på något gott.

Eftersom vi är sena i år får det räcka med femton filmer. Vi har ingen given kväll längre eftersom tjejerna inte alltid prioriterar sina gamla föräldrar först. Livets kretsgång.

Orsaken till att vi inte körde igång i januari är dansk. I julklapp fick jag första säsongen av underbara Lykke Leth. Denna gång fick tjejerna sitta med och vika sig av skratt under de tio avsnitten samtidigt som jag också hunnit med att se hela andra säsongen på den fasta måndagstiden. Jag har i ett tidigt inlägg på denna blogg lovordat Lykke och många andra danska serier som jag älskat genom åren. Mille Lehfeldt är lysande som den ambitiöse Lykke som satsar på att göra kometkarriär på läkemedelsföretaget SanaFortis. Hennes tvillingbror Thomas är raka motsatsen. Han är deprimerad och lever på SanaFortis lyckopiller. Syskonens livsvägar korsas av psykiatrikern Anders Assing som spelas av David Dencik.
Vad skönt det är att få skratta ut rejält – utan skrattpiller.

Delar någon min smak för Lykke och danskt på TV eller Film?

DSCN8165