Tre steg på vägen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Roman eller kåseribok? Första steget funderade jag på i flera veckor.

 

 

 

 

 

 

 

När Lena Sanders smög in i mitt huvud med en deckarstory som utspelade sig i Abbekås, Ystad och runtomkring Österlen var det frestande att lyssna på henne. Hon berättade att Sebastian åkt till Boston för en läkarkonferens och att hon tillsammans med gamla väninnor hyrt ett sommarhus i Abbekås. Jag lyssnade på henne och förankrade hos experter att det ”hemska” var fullt möjligt.

 

 

 

 

 

Däremot är det inte möjligt för mig att både blogga och skriva en roman. För det sistnämnda behöver jag stänga av allt socialt och försvinna in i en fiktiv värld för minst ett halvår. Dörren är absolut inte låst för framtiden. Först vill jag fylla min gratisblogg på WordPress till hundra procent. En längre tid har det stått 62 % i rutan.

 

 

 

 

 

Därmed var svaret självklart. Jag öppnade i januari, när jag blev ensam efter det att familjens tre kvinnor försvunnit iväg till sina skolor, min wordbank och började bearbeta texter.
Problemet är att ett minne föder ett annat minne. Snart satt jag och skrev ständigt nya texter och underlaget växte till över tvåhundra kåserier. Till slut fick jag sätta stopp för mig själv.
Då började fasen med att gallra. Sakta men säkert gick antalet ner till etthundratre. Jag förde tabeller över antalet ord. I nästa genomläsning/tvättning fick jag ner det till 77 texter på 63 785 ord. Fortfarande alltför många ord för att klara bokryggen.

 

 

 

Jag kom på boktiteln mitt i en januarinatt.

 

 

 

 

 

 

 

Ungefär samtidigt bestämde jag mig för att placera de utvalda texterna kronologiskt, ibland nästan som en fortsättning på förra. En osynlig röd tråd som jag hoppas läsarna uppskattar. Aldrig har jag varit så privat som i de sjuttiotre kåserier som klarat av de fyra tvättningarna som pågått i många hundra timmar.

 

 

 

 

 

 

Under hela processen unnade jag mig att alltid ha en fräsch gerbera att vila ögonen på. Det blev en lek att det skulle vara olika färger så länge det var möjligt.

 

 

 

 

 

 

Det dröjde till slutet av maj innan jag berättade för Solveig att jag beställt ISBN-nummer från Kungliga biblioteket till två nya böcker. Nu bad jag snällt om hjälp med femte tvättningen. I detta läge var jag sekreteraren som satt med datorn på ett bord framför mig och hon som intill, i soffan, läste texterna på vår stora TV:skärm och dirigerade mig. Ibland knorrade jag, men oftast var anvisningarna för bra för att förbises. På självaste midsommarafton nådde vi slutet på tredje steget.

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista tiden har det varit blommor från vår egen trädgård som förgyllt skrivstunderna. Visst är den stora pionen läcker. ❤

Fjärde steget är att inlagan åkt iväg till en person som ska sätta texten. Under tiden har jag lämnat över till Solveig att fixa till framsidan på omslaget. Jag valde foto för ett par månader sedan. Nu leker hon med färger, typsnitt och storlekar. Själv ägnar jag mig åt de två flikarna och baksidan. När våra uppgifter är klara skickas de också iväg för att ”sättas”. Under tiden den processen sker på västkusten kommer vi att åka på hemlig utflykt åt ett annat vädersträck. 😉 Hemma passas bostaden av resten av familjen.

Det är många beslut och hårt arbetande innan en bokidé förvandlats till en färdig bok.
Undra hur många veckor/månader som återstår innan två blir tre. Det känns tryggt att vi gjort aktiviteten två gånger förut. Ändå vet jag att vad som helst kan hända. Ex är min danska inte fullgod.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Annonser

Gerbera och rejält med danskt

Idag tar jag farväl av vinterns sista dag. Imorgon vänder jag blad på vår Gotlandsalmanacka och kommer att konstatera att våren har återkommit – ännu en gång. ❤

garbia-ett

garbia-tva

garbia-tre

Personligen tycker jag årets två första månader har gått snabbt. Ibland har jag knappt vetat vad det varit för veckodag. Det blir oftast så när jag försvinner iväg in i tankens värld. Ändå har det hänt flera gånger att kroppen signalerat om uppmärksamhet och omvårdnad.

dansk-ett

Vi har kommit in i en riktig dansk DVD-period. Just nu ser vi denna serie med stor behållning. Som vanligt letar vi i våra huvuden efter var vi sett just den skådespelaren tidigare. I mitten på fotot står ex. Lars Ranthe, som spelar en affärsskojare i Badhotellet, som vi följer på TV på tisdagskvällarna.

dansk-tva

dansk-tre

I förra veckan tog vi farväl av våra kompisar på Rejseholdet (Mordkommissionen). Det var gött när jag kom över hela serien på Tradera. Min taktik med att lura i vassen och slå till tre sekunder innan auktionen gick ut, gick hem – ännu en gång.
Fortfarande är det lite svårt att få ihop la Cour med fjanten han spelar i vår favoritserie Lykke. Lars Brygmann heter skådespelaren i båda serierna. 😉

dansk-fem
Som vi har skrattat åt episoder i denna skruvade komediserie. Det finns även ett allvar i bakgrunden. Ännu mer i serien nedanför.

dansk-fyra

Vi undrade ett tag varför Sverige inte köpt in andra serien av Livet på Laerkevej. Blev den en flopp? För några veckor sedan hittade vi istället en långfilm på Netflix. Visst skrattade vi ibland. Men totalt var det ingen succé. I filmen blev det för mycket skruvande och för overkligt. 😦
Däremot gillar jag skarpt dramakomedin från 2009. Speltid 444 minuter. Många skratt. Min favorit är ”den osynliga mannen”. Egentligen en riktig tragisk figur.

Egentligen borde jag avsluta med ett foto på pärlhyacinterna som tagit höjd och fart snabbt i vår innevärme. Men plikten kallar. 🙂
Jag önskar bloggbesökare en bra start på våren 2017. ❤