Min vän Bryan

Du undrar säkert vad jag sysslar med under en hel vecka då jag låter ”Månadens kåseri” ligga inne på bloggen. Det är en hel del tankar som ska landa. Alla är jag inte så förtjust i att sortera. Vissa blir jag ledsen av. Andra försöker jag passa på att gräva ner eftersom tjälen inte dykt upp denna skånska vinter.
Denna första gång hade jag en sjuk fru hemma som fick mig att drabbas av veckodagsblindhet. Jag har efter bästa förmåga passat upp henne och hon har i gengäld underhållit mig på nätterna med en irriterande hosta.
I smyg har jag känt mig hemligt uppspelt. Orsaken är … ska jag berätta den för dig? Okej! Säg inget till någon annan. Avundsjukan är ibland en ettrig åkomma. Jag har fått en ny kompis. En manskompis med fyra underbara barn. Bankir Bryan skrev ett brev till mig som har organiserat om mitt liv på kort tid och som kommer att få helt underbara konsekvenser för framtiden. Tänk att det finns människor som är ärliga och bryr sig om en medmänniska i lilla Sverige. 🙂
Jag var rädd för att Solveig skulle bli för upprymd och därför väntar jag tills hennes feber gått ner innan jag berättar detaljerna … För en stund sedan sa jag till henne att gå och lägga sig för hon såg matt ut när hon var inne och skulle betala en faktura på internetbanken. Hon påstod att vi inte hade några pengar kvar på … tänk vad paff hon kommer att bli när jag visar ”jorden runt biljetterna”, strandvillan, sportbilen och alla lyxprylar som jag ska fixa med under våren. Hon behöver inte jobba en enda dag till i livet. Istället kan hon ligga hemma och hosta lite högfärdigt både dagar och nätter. Fortfarande är min tacksamhet megastor över att Brian valde att mejla just mig och inte dig. Jag erkänner. Lite småsnål börjar jag bli i kanterna. Borde vi ändå inte kört med 50 % var? Vad ligger dollarn i just nu? Vilket ansvar det är att vara stenrik. Jag har börjat få huvudvärk. Jag måste nog börja fundera på vilken lyxkryssning jag ska beställa… 😉
Bluffmail

Ps. Näst sista raden med ordet RENSAT klingar lite amatörmässigt. 😉

Annonser

En nytvättad sannhistoria

Svårt att säga hur många gånger vi sagt frasen att vi måste åka och tvätta bilen på en mack sedan vi flyttade till Ystad. Lättare att hålla reda på hur många gånger det hänt. Inte många. Ändå lovade vi varandra att vi skulle sköta vår bil även på utsidan när vi bytte senast.

Idag gjorde vi det. Vi ville att bilen skulle glänsa när vi gjorde en av årets sista turer ut på Österlen i det vackra vintervädret. Jag rattade in på OK. Glatt såg jag att båset var tomt, vikdörrarna öppna och att det lyste grönt. Jag körde fram precis utanför tvättomaten medan Solveig gick in för att betala och få en biljett med kod. Runt min bil kretsade bilar som skulle kontrolleras på luft, tvättas för hand och personer som skulle in på macken i olika ärenden. Skönt att ha pool position, tänkte jag belåtet. Knack, knack. En äldre man ville något. Han sa att det var hans tur att tvätta bilen. Jag såg ingen bil. Inte ens en påse Ahlgrens som stack upp från hans vinterjacka. Solveig kom efteråt. Det visade sig att mannen köpt biljett före henne i kön. Jag rullade bakåt och hamnade i ett sämre läge. Mannen trollade fram en riktig bil och körde in den i tvättbåset. Han gick ut från bilen och slog in koden. Vikdörrarna gled ihop och det blev tråkigt för mannen utanför och för oss i bilen. Då kom Solveig på att hon fick två andra saker samtidigt i kassan. Vi startade med att tvätta instrumentinredningen med en trasa. Sedan tog vi vindrutan med en annan starkt doftande våtservett, som tvingade mig att öppna dörren för att få frisk luft. Tiden gick. Vi såg hur dörrarna öppnades och hur det blev grönt sken. Mannen gick in och backade ut sin nytvättade bil. Nu var det vår tur. Äntligen skulle vi chocka vår bil med både vatten och schampo. Efter att Solveig slagit in koden valde vi att utnyttja den trista väntetiden utanför porten. Eftersom vi visste att det handlade om ungefär 7-8 minuter valde vi att gå iväg på en promenad. In en sväng på Folkets Parkområdet. Upp mot gamla Vattentornet. Ner för en backe. In genom en liten passage bakom macken. En lagom runda i solskenet. Ändå fick vi stå utanför någon seg minut och vänta när vi kom tillbaka.
Så gled dörrarna upp. Men… Det lyste rött om stoppmärket. Vi stod snällt kvar och väntade på grönt.

Där kunde vi stått än idag. Det blev aldrig grönt. Värst av allt var att den bastanta stålkonstruktionen mellan de två tvättgrunkorna fanns bakom bilen. Sådant händer bara när Bosse Lidén är i farten. Varför bytte jag efternamn? Det gick i alla fall att låsa bilen från min position. Jag sa några lugnande ord till den våta bilen och gick i rask takt in på macken. Där fanns bara en kund före. Jag hörde att den långa yngre mannen bakom disken inte talade skånska. Ingen dialekt alls. Bra tänkte jag när det blev min tur.
”Jag skulle vilja ha ut bilen”, inledde jag med sarkastisk röst.
Den meningen hörde han, men dessvärre förstod han inte vad jag menade. Efter det förstod han inget av de halländska orden, trots att jag artikulerade tydligt. Jag kunde lika gärna befunnit mig på en mack i Mexico eller i Ghana. Solveig kom till undsättning. Henne förstod han, men verkade ändå inte tro på det osannolika att bilen inte gick att köra ut från tvätten. Han log lite dumt. Till slut följde han med oss. Inte på en promenad mellan oss där vi höll varandra i handen. Njet. Direkt med stora ungdomskliv mot tvätthallen. Vi var lite rädda för att det skulle se helt normalt ut och att han skulle få bekräftat att vi var två gamla galningar. En som pratade svenska och en som kom från ett annat land. Av hans min och hans kliande i det blonda hårsvallet förstod vi under samma sekund att vår bil lyckligtvis fortfarande var inlåst. Han tryckte förgäves på några knappar. Själv funderade jag på att kliva under och nå min ryggsäck i bilen. Kameran hägrade. Men gissade på att allt skulle starta igång och att jag skulle bli huvudperson i tredje filmen: ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. Eftersom jag var osäker på mitt gage lät jag bli.
Rassel, rassel… Grunkorna satte igång och killen undrade om vi ville ha en ny tvätt. Bilen var tvättad så det tackade vi nej till unisont. Dumt att chansa när det just nu gick att snabbt backa ut den chockade bilen. Först julbad och sedan inlåst i ett främmande garage. Synd att det är så många helger nu. Måste vänta ett tag. Innan jag anmäler mig till någon kurs i främmande språk. Vet inte om jag ska välja svenska eller skånska. Svårt val. Ett lättare val är, att tvätta bilen, ska vi göra nästa gång, om många dagar, något bra år. (gillar ordföljden som passar en man som jag som kämpar på med ”mackerska språket”).

P.S. När vi ett par dagar senare synade bilden lite noggrannare upptäckte vi att vi nog skulle tackat ja till en ny tvätt. Solveig fick ta en hink med vatten och en tvättsvamp för att fixa till den halvrena bilen… D.S.