Fyra gubbar ska bli en

Det är ett lätt beslut att njuta av levande ljus när mörkret faller tidigt.
dsc_00360003

Eller av vackra färger i naturen.
dsc_00370002
Idag på vår tjugosjätte bröllopsdag var det lika fint och soligt väder som det var i Hjo 1990. ❤

Sista lördagen i september åkte vi ner till havet för jag ville byta profilbild. Eller räta upp lutande Bosse Lidén anno första juni 2015.  🙂
Jag vet inte vad Solveig sysslade med. När vi kom hem hittade jag trettiotvå fula gubbar med en pyjamas på sig, som stirrade mot mig. Efter den första chocken bantade jag ner dem till tio gubbar. Lite mindre stirrande.

Nu har det snart gått tre veckor. Eftersom jag är uttråkad av att inte kunna skriva som vanligt med två händer och tio fingrar tog jag tag i gubbsysslan igen.  😦
Fyra foton stod jag ut med att titta på. Sedan blev det stopp igen. Ta nya kort? Då är jag ju tre veckor äldre. 😉 Dessutom orakad sedan i fredags. Kan inte raka med vänstern. Risk för Ystads blodbad.

1f

2f

3f

7
Med eller utan brillor? Solveig tycker med. Och i andra länder är det krig och hunger som gäller. Livet är ofta inte rättvist.

Där har jag överskridit mina tillåtna tjugo minuter med skrivandet. Andra fingrar tar stryk av felställningen. Svarar med en gubbe. Lämpligt i sammanhanget. 🙂

 

Annonser

En eller flera för mycket?

Det stod i tidningen att fyra ska bli fem i Ystad. I mars öppnar en ny glasögonbutik. Vi har sedan tidigare Synsam, Specsavers optik, Synoptik och Ystad optik som öppnade för ett år sedan. Snart kommer optikerkedjan Smarteyes. Ingen tycks var rädda för konkurrensen eftersom glasögon har blivit en modetrend och en accessoar. Själv saknar jag affärerna som hade verksamhet i butikerna tidigare. Helst den mysiga ”Levande hem” på Stortorget 1, som det doftade så härligt i när jag öppnade dörren och klev in. Kvinnan var jättetrevlig. Många fina saker i utbudet.  🙂

Undra om jag inte behöver göra ett besök snart på Specsavers. Förr trodde jag att jag var klyftig. Nu kan jag inte se skillnad på en citron och en …  😉

DSC_39830012

En dag för tidigt

En dag för

Idag för exakt två år sedan:
När vi skulle byta kust, flytta från västkusten till Ystad 2011, valde vi att anlita ett flyttbolag istället för att bråka med våra ryggar. Jag grävde på nätet. Fick fram ett antal firmor som verkade vara seriösa. Bad dem om kostnadsuppgifter. Fastnade till slut för en flyttfirma som hållit på sedan 1958. Bara namnet lät tryggt. Fredrik Åkare. För att det inte skulle bli fel följde jag upp med att dubbelkolla. (Inte så att jag ringde någon Cecilia Lind eller försökte hitta en anhörig till Cornelis Wreeswijk). Därför hade jag två mejl med pris och datum tryggt insatta i en pärm.

Dagen innan flyttbilen skulle komma var vi klara med det mesta. Det kändes skönt att ha full koll på läget. Solveig skulle ta bilen till sista arbetsdagen. Jag själv stod där som en trånande hemmapappa. Gav henne en avskedskram och passade på att byta munbaciller. Fick till en långtradare med släp som smakade mer. Till saken hör att vi bor på en återvändsgata. Väldigt få bilar har skäl att köra in på gatan. Jag hörde ljudet av ett tungt fordon bakom ryggen. På en nanosekund bytte ordet långtradare skepnad.
”Vad är det för bil?” hördes det från två klipska tungor.
Trots att jag inte hade glasögonen på mig gick det utmärkt att läsa texten på bilen. Fredrik Åkare. Ut hoppade två raska killar. En låg kvar i bilen och sov. Trion hade åkt en bra bit på motorvägen.
”Ni är tidiga”, sa jag.
Killen såg ut att ta mina ord som något surt för att klockan var kvart över sju på morgonen. En kvart försent i hans värld. En småsak. Han tyckte säkert att jag var en petig snubbe. Jag sög på nästa replik för att få till rätt sarkasm utan att darra på rösten.
”En dag för tidiga. Ni ska vara här imorgon.”
”Nä”, sa han och visade på sin handdator dagens datum.
Som tur var hade jag papperna tillgängliga i en väska som skulle följa med i vår personbil nästa dag. Därmed kunde jag överbevisa honom.
”Du kan sova vidare!”, ropade han mot bilen. ”Vi ska vara här imorgon.”
”Välkomna åter.”
Eftersom han ändå var på plats i god tid bjöd jag in chefen för att kolla in läget. Frågade om allt skulle få plats i deras största lastbil. Den utländska mannen såg väldigt tvekande ut. Nästa dag blev dramatisk. Det hände så mycket så det är värt minst ett eget kåseri. Jag har svårt att smälta att någon i flyttskaran stal flera CD från min samling, enbart med artister på M. Orsaken är att alla skivor låg i alfabetisk ordning. Det handlade minsann inte om musiksmak utan bara snabba, smutsiga fingrar som grävde sig rakt ner i den låda som var närmast. 😦

Önskar er en fin söndag.  Vi blev väckta i natt av ett knallande som låg rakt över oss ett tag.

Ps. Detta kåseri la jag in på Facebook i maj förra året. Innan jag hade någon blogg. Då i en förkortad version som ändå säkert kändes som låååång av läsarna. 😀

 

 

Man ser inte alltid det man ska se

Jag har mått så bra ett tag. Flera timmar. Det är som att gå omkring i ett rus.

Oftast blir jag irriterad. Ibland nästan ett steg till. Dubbelirriterad. Orsaken är att jag inte hittar mina nycklar eller glasögon. Imorse letade jag efter mina glasögon. Jag var på gränsen till att få sådan där… Vad heter det? … ”Kondition”, av allt springande upp och ner i trappan i jakten. Nu tror ni att jag ska skriva att jag hittade brillorna på nästippen. Fel! Inte heller ni som är lustiga, och som är säkra på att jag ska skriva att grannens hund hade tagit dem, har rätt. Nänä. Den pudeln tog nycklarna. 😉 Orsaken till att jag nu mår så bra är istället att jag hittade ett par andra glasögon. Mina förlagda sommarglasögon. Jag satte dem på plats och trodde knappt mina egna ögon. Detta var för bra för att vara sant. Magiskt på gränsen till vallmomagiskt. Det är som att vara tillbaks på Gotland. Allt blir så mycket bättre som man sjunger där. Där ser man. När jag letar efter en sak som kommit bort hittar jag alltid något annat. Det slår aldrig fel. Nu är den stora frågan var vinterdäcken finns… jag ser ju bara fyra sommardäck till… 😀