Sip

Uppgift 10 av 30: Nyhet på glasskartan på 70-talet
Svar: 4 bokstäver
Facit: ZOOM
Vinnare: Gunilla Wahlberg  ❤

Dagens tävlingstid: 18.00-18.30

Rätt årtal: 1993
Vinnare: Eva Rohlén

Tabell efter 10 uppgifter av 30:
Kategori ett:

1. Znogge, 40 p.
2. Anki Arvidson, 35 p.
3. Gunnel Moberg, 34 p.

Kategori två:
4. Annika Sohlin, 28 p.
5. Wiolettan, 23 p.
6. Eva-Lotta, Eva Rohlén, 19 p.
8. Gunilla Wahlberg, 17 p.
9. Lisbeth Åhlskog, 15 p.
10. Signhild Hortberg, 14 p.

Kategori tre:
11. Minton, 13 p
12. Beppan, Maj Johansson, 11 p.
14. Ethel Hedström, Cecilia Ottosson, 10 p.
16. Sven-Arne Petersson, 9 p.
17. Ditte Akker, Inger Börmark, 8 p.
19. Marie Kristoffersson, Laila Larsson, 6 p.

Kategori fyra:
21. Thomas Petersson, 5 p.
22. Lena Wik, Pelle Börmark, 4 p.
24. Kerstin Cecilia, Anette Åkesson, 3 p.
26. Yvonne Carlsson, Pia Boman, Börje Carlsson, Susie på Stjärnarve, Ing-Britt Jönsson, 2 p

Kategori fem:
31. Marianne Johansson Sturk, Primrose, Mia Juliusson, 1 p.
34. Övriga, 0 p. 😊

Kategori sex/Titlar:
Ju fler segrar – desto större procentchans att vinna.
Ingen Vinnare, 4 (utom tävlan)
Anki Arvidson, 2
Znogge, 1
Gunnel Moberg, 2
Gunilla Wahlberg, 1

Kategori sju/ Årtalet då fotot togs:
x. Ingen Vinnare, 3 p. (utom tävlan)
1. Eva Rohlén, 2 p.
2. Wiolettan, 1 p.
3. Anki Arvidson, 1 p.
4. Gunnel Moberg, 1 p.
5. Lisbeth Åhlskog, 1 p.
6. Thomas Petersson, 1 p.

Kategori åtta/Jultema – 9 av 24 kort, redovisas ett i taget:
1. Znogge, 22 p.
2. Ditte Akker, 20 p.
3. Anki Arvidson, 19 p.
4. Gunnel Moberg, 14 p.
5. Minton, Lena Wik, 10 p.
7. Wiolettan, Eva-Lotta, 9 p.
9. Thomas Petersson, Eva Rohlén, Gunilla Wahlberg, 8 p.
12. Lisbeth Ahlskog, Laila Larsson, 7 p.
14. Åse Holmander Mehlin, 6 p.
15. Anette Åkesson, Marie Kristoffersson, Beppan, Ethel Hedström, 5 p.
19. Sven-Arne Petersson, Börje Carlsson, Gun Toresson, Annika Sohlin, Susie på Stjärnarve, 4 p.
24. Kerstin Cecilia, Ing-Britt Jönsson, Cecilia Ottosson, 3 p.
27. Pia Boman, Eva Johansson, Johan Abrahamsson, 2 p.
30. Primrose, Maj Johansson, Yvonne Carlsson,
Mia Juliusson, Anne Bondin, 1 p.

Ps. Regler & information. Tryck här!
https://bosseliden.wordpress.com/2018/10/18/i-november-vid-den-har-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Halvvägs mot titeln UPPDRAGSMÄSTARE 2016

Ett

Själva uppgiften som ramar in att vi har kommit halvvägs i dessa lekuppgifter, tyckte jag precis som förra gången var riktigt, riktigt trevligt att beskåda.
Då var det era hobbyer.
Denna gång kändes det som en ”julklapp” varje gång jag nyfiket tryckte på ett YouTube klipp eller läste en personlig dikt. Mysigt att så många bjöd på en selfie med en glass. Tusen tack till er. ❤ Det knyter osynliga positiva band mellan oss. I min dröm hoppas jag att både de som deltar och andra som besöker min blogg även går in på länkarna till bidragen. Det är där de hittar själva underhållningen, inte hos mig. Det är så ni får nya bloggvänner. Blogglandia när det är som bäst. När ni hittar bra saker hos varandra får ni positiv energi. När det gäller det omvända blir det precis tvärtom. Stämmer inte det bra? Själv letade jag igår upp en trist ”påhoppande” kommentar som jag fick på bloggen förra hösten. Den tänkte jag använda mig av i en kommande text. Det är mitt sätt att tackla dystra upplevelser. Bäst är oftast att först skapa en distans till händelsen. När de starkaste känslorna har fått svalna. Då brukar jag hitta de rätta orden. De som passar min personlighet och känns mest rättvisa. Förra gången skrev jag om ”En författares försvarstal”. Denna gång borde titeln vara ”En bloggares försvarstal.” Nog om det nu.
Jag gillar att tävla och därför var det givet att mina från början helt improviserade lekuppgifter skulle ha poäng med i bilden. Domarrollen visade sig snabbt vara svår. Helst när jag skulle bestämma mig kvickt för att kunna hålla tabellen aktuell. Inte så lätt när jag sitter där trött med ett blodsocker som leker berg- och dalbana med mig. En del deltagare hittade ”hål” och möjligheter som jag inte tänkt mig. Riktigt smarta ibland. Frågade jag min snälla trippelarbetande fru fick jag oftast svaret att det är väl okej. Det är bara en lek osv. Hon hade såklart viktigare tankar att tänka.

”Hela havet stormar” älskade jag på gympan. Själv har jag skapat flera galna upptåg, lekar och tävlingar med kompisar genom åren. Jag har skrivit om något. Ex när de skulle gömma sig på Åhléns i Borås som var intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Nu kom jag att tänka på något mycket galnare där ingen verkade ha en tanke på att kasta in handduken. Hade polisen kommit eller tidningen fått nys om… Du milde tid. Antagligen ställde de upp för att de visste att jag inte utsatte dem av en enda procent elakhet. Jag såg det enbart som ett moment där det var otroligt viktigt att jag skärpte blicken till det yttersta och såg vem som var sist kvar.  😉

Utomstående betraktare skulle kunnat tro att det var fri lek som gällde. Så har det aldrig varit. Det spelar ingen roll om det är barn, ungdomar eller vuxna. Det måste finnas regler och ramar för att det ska fungera fullt ut.

Allt är lättare när man möts fysiskt. Jag minns mina Superstars där det från början bara var killar med. Absolut inte samma gäng gång efter gång. Som jag minns det behövde jag bara kortfattat dra regler innan start av en ny gren. Oklarheter skötte de på plats. Nåde den som försökte tänja på reglerna. En snabb gliring från ett par håll så var det rättning i ledet igen. Aldrig några sura miner. Möjligtvis en ironisk replik på banketten efteråt. Mitt mål var också att försöka få med någon ”udda” personlighet varje gång jag ordnade något som flera kunde vara med på. Någon som jag förstod inte hade så många kompisar och inte bjöds in i sociala sammanhang. Jag älskade att bygga broar. Det var underbart att upptäcka nya personliga positiva egenskaper hos dem jag känt länge, eller dem jag trodde var tuffa grabbar. Det kunde visa sig att det fanns ett varmt hjärta hos dem också. Aldrig förekom någon form av mobbing eller avstötning under dessa tillfällen. Sedan tycker jag det är helt okej och mänskligt att i ett mindre sammanhang med dem som står närmast snacka om de värsta tokerierna efteråt. Den ventilen behöver vi alla. ”Skitsnack/vitaminkickar” med de närmaste gör att vi orkar med nästa ”berg”. Men får jag välja ska det göras med glimten i ögat. 🙂

Två

Tillbaks till nutid. Lekuppgift nummer femton. Tre uppgifter som domaren kommer att titta på när han återigen ska besöka alla deltagande bloggare. (Jag skriver detta under tiden leken pågår.) Det är en mycket bättre metod (nu var jag ju tvungen) att låta en uppgift avslutas så jag kan få in allt först och kan jämföra och analysera allas svar. Troligtvis kommer jag att göra så under de kommande femton uppgifterna. Det blir mer rättvist och jag fattar mina beslut vid samma tillfälle. Sedan förutsätter jag att ni följer alla de andra givna reglerna.

A. Det stod endast utomhusbilder ger poäng!!! i en understruken tidig rubrik i blått. Jag ville ha ut dig från din bostad var grundtanken. Ut i friska luften. Framför allt lämna hemmet. Att sedan studsa in i en affär på stan är tillåtet eller glutta i skyltfönstret.

B. En postlåda. Om jag hade menat lådorna där postiljoner kommer med en säck för att tömma skulle jag inte kunnat ha en rättvis färgtävling. Då hade bara blå och gul varit möjligheterna och alla andra färgval hade kammat noll. Om inte någon tog en runda till Köpenhamn under dessa dagar som leken pågick och plåtade en söt röd (jag såg en röd igår i ett inlämnat svar). Det heter också POSTENS BREVLÅDOR. De vi har hemma kan när man googlar för inköp, heta både postlåda och numera i modern tid även brevlåda.

C. En blomlåda under fönster/balkong. Den här gången valde jag att lägga in egna bilder först och ha en samlad uppgiftslista för att göra det lättare för er. Jag tyckte också det var ointressant och tog för mycket plats om jag skulle lägga in en blå bil, blå cykel osv. Däremot kunde ni som tvekade få en hint om en snygg blå blomlåda på ett foto. Annars går det givetvis alltid att fråga i en kommentar om tveksamheter under själva tidsperioden som leken pågår. Sedan är det snyggare när det växer något eller är planterat något i dem som Anki skrev att hon gjort för att piffa till fotot. Men hon tog kortet för att få poäng för en vit blomlåda. Ethel skrev att hon inte hittade någon röd blomlåda och inte satte in något foto på röda blommor för att hon insåg att domaren inte var ute efter det. Ditte skrev i ett svar på en kommentar något liknande i ämnet. Helt rätt tycker jag.
Jag skrev kortfattat vad jag var ute efter.
En bil. Om ni hittade en som hade en takbox i rätta färgen hade domaren lett, men endast delat ut poäng om själva bilen hade samma färg.
En cykel med en barnsits i rätt färg.
En dörr med en annan färg på handtaget.
Om jag varit ute efter det som finns i en bil eller blomlåda hade jag skrivit det. Ex. En blomlåda med blommor eller grönsaker i.
Det är härligt att kunna associera och låta fantasin ta med en på äventyr. Tänka ett steg till. Det sysslar jag ofta med. Nödvändigt för att kunna få liv i en text. Men i det här fallet var det bäst läge att gå på det som står där i klartext. Trist men sant. 🙂

Det är halvvägs och jag tyckte jag kunde ta mig den tiden att lägga in detta inlägg. Något vilt inom mig drar till med att jag tror att det kommer att bli kvinnor på de översta tre platserna. 😀

Tre

Nästa lekmoment skulle kunna kallas ”lekkusin” till filmhundarna och filmkyssarna för att både variera och underlätta för er som jobbar heltid och får det stressigt med att leta saker.

Glöm aldrig bort att ni ska skippa att delta om ni inte känner för just den uppgiften eller tycker att stressen väger mer än roligheten. Kom och gå som ni vill. Jag tänkte inte så mycket på det. Hade inget planerat mer än möjligtvis några fler uppgifter på kyrkogården. Jag trodde att eventuellt några skulle uppskatta att komma med egna Mästaryrken. Sedan bilnummer. För jag visste inte ens om jag skulle blogga 2016. Allt under detta år såg så osäkert ut. Många privata saker som behövde få sitt svar. En otroligt viktig sak hoppas jag löser sig inom de närmaste sex veckorna. Den får mig stundtals att grubbla oerhört mycket. En syssla som passar megadåligt med diagnoserna utbrändhet och svårinställd diabetes ett. Finns det en rättvisa borde ”undret” ske. ❤

Jag hoppas denna text kunde ge några bra svar. Som vanligt när mina fingrar tar position på tangentbordet rinner textmängden iväg. När mina/våra två manus skulle bli böcker hade jag suverän hjälp med att tvätta bort onödigt. På bloggen är det gratis läsning. Då får läsaren stå ut med otvättad text eller så lägger de av efter två meningar när de inser att det inte finns några snygga bilder.

För att spara på krafterna svarar jag med en symbol om någon skriver en kommentar. Vem vet. Jag får kanske användning för den fundersamma gubben som Lizette lärde mig i höstas.  😉

Snart är ni Välkomna till uppgift sexton som jag för första och kanske enda gången INTE har ”gömt” i något vanligt inlägg. Annars var det min grundtanke och den varianten kommer jag att visa upp flera gånger i framtida inlägg. Helst med tanke på att jag inte lägger in några vanliga kåserier under detta år. Då får det bli surrogatmodellen med enklare och kortare varianter av texter.

Skärp dig Bosse. Nu får du allt avsluta detta. Eller är du på väg mot tredje boken? Bättre du går och knyter dig. Tänk på att du fick ett tufft yrselanfall i morse. 😦

Ps. Röd 5 inlägg, Grön 3 st, Vit 3 st, Grå 3 st, Gult 2 st, Svart 2 st, Brun 2 st.
Ingen valde min favoritfärg BLÅ .
Det ska bli riktigt spännande att se vilka bilder ni väljer på nästa lekmoment. 😀

Ett stort misslyckande

Jag tycker att det är viktigt att erkänna sina misstag. De gånger det inte blev som man tänkt sig. När man inte slutför sina uppgifter.
Ni som följt mig såg att jag hade två tävlingar nyss. Den ena gick ut på att gissa vilken glass som var min favoritglass sommaren 1982. Svaret var nyheten Lakritspuck som tyvärr tog slut väldigt fort i min hemmakiosk på grund av sin popularitet. Jag tvingades cykla runt till andra ställen, men ofta var det samma trista ”ordpuck” som jag fick i ansiktet. Sommarens nyhet var tyvärr slut. De visste inte när de skulle få nya. 😦

Flera år tidigare fick jag en fiffig idé när jag vaknade tidigt på morgonen. Eftersom jag hade pantat massor av flaskor och burkar efter en midsommarafton kände jag mig stenrik trots min ringa ålder. Det var en varm morgon och som gjort för glassätande och en spännande tävling. Jag tog med mig anteckningsbok, penna och plånbok. Om det var någonting som jag var expert på i Halmstad var det att hitta alla vrår där de sålde glass. På glasslistan som var med i min bloggtävling fanns det tjugotre stycken olika glassar att välja på. Detta aktuella år var det färre. Vi säger att det var sjutton. Mitt mål var att samma dag köpa en av varje sort, äta upp den och betygsätta den mellan ett och tio. Mellan inköpen cyklade jag till nästa kiosk eller affär och skaffade mig ny aptit.

Det retar mig än idag. Tyvärr kommer jag inte ihåg sista namnet. Jag hann inte med nummer sjutton och ska ärligheten med i detta kåseri måste jag erkänna att nummer fjorton till sexton gick på ren Boboenvishet och smakade sådär. Det var som om hissen ville gå upp igen, om du förstår hur jag menar. Då är det inte lätt att vara rättvis som jurymedlem. Sorry alla glassorter. Jag borde spritt ut det på två dagar. 😉

Mamma kom med ett hot när jag kom hem som jag tog med ro. Hon sa att jag inte fick efterrätt eftersom jag inte ätit upp hennes tillagade mat. Den kvällen fick jag gå och lägga mig utan glass, hallon och grädde till efterrätt. Tyck inte synd om mig kära läsare. Mamma ville såklart straffa sin glassälskande yngsta son riktigt hårt och för en gångs skull var hennes sjätte sinne avkopplat. 🙂

Ps. Trist nog minns jag inte vinnaren. Det kunde inte vara 88:an. Den såldes av Trollhätteglass på den gamla goda tiden. Ds.

Bloggtävling tretton; Vem åt vad?

 

Jakt ett

När vi var på semester på Österlen 2007 hamnade vi på denna servering. Den låg i närheten av den lägenhet som vi hyrde i Ystad. När vi köpte bostad här 2011 var det just öppningsdagen för en ny säsong på Jaktpaviljongen. Då passade vi på att återse restaurangen. Därefter har det blivit en tradition att återkomma deras första dag. Sedan brukar det bli avsked vid sista öppningshelgen och några besök till under sommaren. Ibland bara för en fika innan vi tar en match minigolf eller rullar förbi i anslutning till ett strandbesök.

Jakt två ”Ska vi sitta inne eller utomhus?”

Jakt tre Jakt fyra

Då är vi minst två som längtar efter glass. En på fyra ben och en på två ben.

Jakt fem Fint namn på stigen. Mycket finare än badkrukestigen.

Jakt sex

”Solveig. Det måste ha varit något konstigt i glassen. Det känns som hela havet lutar mot Polen. Kan man bli sjösjuk på torra land?”
”Gubben lilla. Du kan säkert. Är det din Frozen shoulder som ställer till det?”

 

BLOGGTÄVLING. Är ni med? Jag drar en vinnare av de som har tre rätt. En Trisslott skickar jag till vinnaren. Er uppgift är att para ihop maten som vi åt på Jaktpaviljongen. (Jennifer visade sig ha körlektion och var inte med oss). Rätterna kallar vi för A, B och C. Bosse, Solveig och Lizette satt vid bordet. Para ihop bokstav med rätt namn. Ni har drygt 24 timmar på er. Klockan 20.00 (imorgon onsdag) stänger jag tävlingen. Lycka till!

Jakt sju

jakt åtta Jakt nio

Jag kunde inte låta bli

Att jobba på posten som brevbärare var världens bästa sommarjobb. Samtidigt kunde det vara tufft om man inte var varm i kläderna och inte kunde sitt distrikt. Just denna dag var jag klar tidigt med mitt egna distrikt. Fortfarande med fullt betalt, cyklade jag iväg ut i friheten.
Stackars Lina hade det värre. Hon hade inget eget distrikt, som den sommarjobbande student hon var. Just nu befann hon sig på en av sina första dagar på ett område där det bodde mest personer från andra länder. Därför tog det extra lång tid att ”sätta” posten inomhus när mottagarna hade långa namn, som var svåra att skilja åt. Man följde en fastighetsbok (oftast två) och sorterade allt i den ordning som utdelningen skulle ske i. Lina hade bara trappuppgångar i bostadsområdet. Hon hoppades säkert att posten låg i rätt ordning i väskorna på den gula cykeln. Annars skulle hon få cykla tillbaks på sin tur och behöva springa upp i samma trappa igen. Inte så kul i sommarvärmen och ytterst pinsamt om någon person såg fadäsen i ett fönster, eller om någon stressad person längre fram ville ha sin post fort. Förhoppningsvis hade Lina två gummiband om varje ”trappbunt” och hade dragit åt rejält på remmarna om posten, som låg i sidväskorna. Garderat sig om cykeln skulle blåsa omkull samtidigt som hon befann sig överst i en trapp. Jag tror att hon i denna stund var nöjd med att ha lämnat postverket och kommit ut i friska sommarluften på sin runda.
Lina var en go tjej. Jag hade skojat mycket med henne. Hon var en ”falsk” rödhårig tjej som jag kallade för My Carrot. En glad person med både humor och temperament. Min rymliga tvåa var som ett öppet hus, så det hände att hon kom hem en sväng till mig och tjatade, eftersom vi bodde ganska nära varandra. Det här inlägget har jag lagt in på Pracital Joke. Någon har kanske noterat det. Varför händer inget tänker en stressad läsare. Lugn och fin. Ser ni Lina framför er? Hon är rätt glad över sitt sommarjobb. Visserligen är hon svettig i den blå postskjortan, har ni bra bildseende så ser ni två våta fläckar i armvecken. Lina tar en klunk vätska från en flaska innan hon hastar in i nästa trappa med sin bunt post. Hon vet att hon är halvvägs in på distriktet. Tänker säkert på något roligt hon ska göra till kvällen. Det hon inte vet är att en viss postanställd brevbärare i civila kläder råkar befinna sig en liten bit bort bakom en häck.

Det gick bara inte att hindra mig. Jag försökte inte ens. Kollade bara så kusten var klar. Snabbt sprang jag fram och svängde upp stödet. Rullade bort det gula fordonet bakom ett hörn där jag fortfarande hade bra koll på läget. Annars hade det inte varit kul. Jag ville inte missa något av föreställningen.
Lina hade ett spännande kroppsspråk som tilltalade mig mycket. Helt klart åt det teatraliska.
Hon gjorde mig inte besviken. Visst tog det ett par sekunder innan hon såg något, men jag hade gott om tid och kunde förlåta henne. Avståndet var inte långt. Min hökblick såg allt. Minspelet. Den flackande blicken. Huvudet som vred sig åt alla håll. Inte en människa i närheten denna varma sommardag. Hon tog några steg åt ett håll. Tvärstannade. Ruskade på huvudet. Slängde ur sig fraser som jag inte vill skriva ner här på bloggen.
Cykeltjuven ville inte göra plågan för lång. Okej. Jag åkte på några nyp och det vevades vilt med armar innan jag samlade in dem. Ord flög i luften. Det blixtrade till i de bruna ögonen innan hon snabbt mjuknade och jag fick en riktig björnkram.
”På ett vis är jag glad för att du dök upp, både med cykeln och all post. Samtidigt Bobo vet jag inte om jag vill döda dig eller krama dig.”
”Du kan få en glass vid kiosken medan du funderar på det.”
Straffet stod jag ut med. Jag tog varannan trappa resten av distriktet. Lina tyckte att vi skulle göra om det nästa dag. Jag lovade inget. 😉 Man måste variera sina PJ. En annan dag gjorde jag och Lina ett PJ ihop. Vi var av samma skrot och korn. Inget kunde stoppa oss när vi såg möjligheten framför våra näsor en lördagsförmiddag. Tredje part fick en chock, men hade ett bullrande skratt och slog inte ihjäl oss.

PS. Ni får gärna dela med er av något PJ ni gjort. DS