Sveriges största flygsandsfält

 

I söndags fick vi med oss våra döttrar på en familjeutflykt. Önskemålet var ett besök vid en av Sveriges finaste stränder. Här var vi på semester 2007. En aning overkligt att det sju och ett halvt år senare var tjejen på bilden som körde bilen till Sandhammaren.

Tvåochenhalv

Jennifer tycks vara en populär bilchaufför. Jag såg okända personer tacka henne i trafiken. Själv fick jag hålla till goda med en plåthälsning på parkeringen.
Sju

Vad mysko. Det fanns många bilar på parkeringen. Det var soligt och fint. Konstigt nog mötte vi mest människor som var på väg tillbaka på den trånga strandvägen. Endast ett par med hund gick framför oss. När vi kom fram till slutet på stråket såg vi orsaken. Det saknades nästan helt strand. Strandremsan var uppslukad av vatten.
Ett

När Solveig noterade att paret med hund vågat sig ner bestämde vi oss för att haka på. Våra tjejer hade försvunnit iväg bland dynerna och lekte snöbollskrig. Om vattnet bestämt sig för att attackera snabbt skulle vi fått jobba för att ta oss uppför till säker mark.
Två

Visst är det vackert. Det är svårt att tänka sig att sjörövare hade sitt näste här. De vilseledde sjöfararna med falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket bidrog till att skeppen gick på grund. Fartygen plundrades och de överlevande gick hemska öden tillmötes, då de slogs ihjäl av sjörövarna. Det var tur att kung Karl XI lät hugga ner ekskogen på området där rövarna hade sitt näste.

Tre

Just Sandhammarens stora sanddynsområden utgör Sveriges största flygsandsfält. Flygsand är sand som förflyttats av vinden och ofta bildar sanddyner. Flygsand förekommer främst i ökenområden och i strandområden.

Fyra

Så här såg det ut när vi vände oss om. Vi beslutade oss för att gå tillbaka innan det var försent. Vinterbad lockade inte.

 

Sex

Gustav von Heidenstam var en duktig fyrkonstruktör. Jag och Solveig bestämde oss för att besöka den kända fyren. Vi sa det till våra tjejer när de sprang förbi oss.
”Pappa. Kan du ge oss bilnycklarna. Vi fryser. Vi sätter oss i bilen så länge.”
Några bilnycklar kunde jag inte trolla fram. Jag upplyste om att jag inte varit chaufför.
Vilken tur vi hade. Den olåsta bilen var kvar. Nycklarna satt kvar i bilen. Den turen hade inte paret som enligt YA parkerade sin bil på samma parkering i helgen, för en promenad på tjugo minuter. De blev av med en väska med diverse kort, 1000 kr i kontanter och två telefoner. 😦

DSC_30120081

Det suger i magen när man varit ute och promenerat i den friska luften. Vi avrundade med en fikapaus på Olof Viktors. Personbilderna fick inte vara med på bloggen. Däremot frågade jag aldrig hallonet om lov. 😉

 

Åtta

Sedan var det så att vi delade på oss. Damtrion uppskattade inte att jag gjorde precis som det stod på tavlan på gästoaletten. Eftersom ingen hörde mitt skrik var jag tvungen att öppna dörren och skrika högt.
”Papperet är SLU! Hjälp mig! 😉

Tio
Därefter var det ingen som ville sitta bredvid mig. Vad skönt det var med eget bord. Inte så dumt med en varm Kaffe Latte, för det var lite kyligt i baken. Eller så hittar jag bara på. 😉

Nio

Nästan alltid har Olof Viktors en konstutställning. Denna tavla blev jag förtjust i.
Jag tänker mig det som är bakom hörnet som det som 2015 har att erbjuda. Jag önskar alla mina bloggbesökare ett riktigt Gott Nytt År.
Elva

Fotnot: Vad konstigt att det inte finns en enda bloggvän bland favoriterna. Skönt att allt annat viktigt kommit överst på listan och som jag använder varje dag. Nu ska det bli spännande att se vilka bloggar som blir de tio första. Vem kommer att bli nummer ett? Den som kommenterar först på detta inlägg är svaret. 😀
Ps. Du måste vara blå för att jag ska kunna komma in på din blogg. (om du har någon) 😉 Dessutom ska den leda in till din blogg. 🙂

 

Annonser

På något vis ska det lösas

I somras träffades vi av en slump. För en kort stund delade vi samma intresse och bänk. Sedan skiljdes våra livsvägar och aldrig trodde jag att vi skulle ses igen, men ödet ville annorlunda.
På min och Solveigs bröllopsdag åkte vi runt i dimman på Österlen. Tyvärr fick vi inte njuta av förra årets sol och härliga kortarmade väder. Vi hade ändå vår lycka och värme inombords som vi delade med tjejerna i baksätet.
I Glemmingebro fick jag ta det lugnt med tanke på alla vägbubblor.  Plötsligt satt hon bara där, i samma kläder. Av ren impuls bromsade jag in och frågade Solveig om det var okej.
”Kan vi göra en fin gest? Vi har plats i bilen.”
”Det är faktiskt vår bröllopsdag. Du ska ha tankarna enbart på mig.”
”Okej. Hon kanske sitter kvar i nästa vecka när jag kör förbi här själv.”
”Plockar du upp henne får du räkna med vissa problem med både polis och ägare.”
”Jag tycker inte att man glömmer bort sina vänner.”

Det regnade och blåste när jag veckan efteråt hade vägarna förbi igen. När bänken närmade sig såg jag det sorgliga. Den var tom och blöt. Min vän var puts borta. Förhoppningsvis hade någon gett henne skjuts, tänkte jag innan det började krypa otäckt längs med ryggraden. Därför vek jag av från vägen och körde in på en avskild gård. Stannade bilen och klev ut. Försiktigt gick jag på grusgången fram till huset. Direkt såg jag det otäcka genom det smutsiga fönstret. Min vän var kidnappad. Inte bara hon. Hennes kompis stod mot en vägg och verkade gömma sig.

DSCN96360003 DSCN96380005
Nu har jag ont om tid. Tankarna far och fladdrar. När som helst kommer säkert den elake som kidnappat dem. På något vis ska tjejerna ut och gömmas i bilens baksäte. Kära bloggläsare. Håll tummarna för mig. Ge mig gärna ett vattentätt alibi. 😉

Så här såg det ut när livet fortfarande var lätt att leva i somras, när jag träffade min vän och vi skulle åt samma håll.

Bloggis

Även ett av våra favoritfik på Österlen

DSCN85890004Olof Viktors två

Det är inte alltid som de låga blodsockertillfällena dyker upp som på beställning, men ibland kan det bli riktigt bra. I vanliga fall skulle jag tagit någon nyttig smörgås med fibrer och en grönsak på. Förresten. En bakelse med rötter från en vacker huvudstad måste tillhöra det smartaste man kan stoppa i sig. Massor av nyttiga frukter. Ni ser väl allt det gula? M-a-n-d-a-r-i-n-e-r. Det kryllar av dem i en Budapestbakelse. Om man tittar åt rätt håll. Det optimistiska hållet. 😀
VAR är då bättre att hamna, än inlåst i en kiosk eller på ett konditori? Svaret är givetvis på Sveriges bästa café. Bara några bakelsekast från Ystad ligger detta populära fik i Glemmingebro på Österlen.
För första gången skulle White guide betygsätta Sveriges caféer efter att ha testat 250 caféer i landet. Av de 175 kandidater som finns med i ansedda White guide café fick olof viktors flest poäng. Här kommer den vackra och tungt vägda motiveringen.
”För att med exceptionella bröd och bakverk samt höga ambitioner på kaffeserveringen ha skapat ett kafé bortom allfarvägarna som i samspel med den traditionellt skånska miljön blivit en destination i sig.”
Prisutdelningen skedde i Kungsträdgården i Stockholm. Ansvariga på företaget var på plats. (Säkert ditlurade på något sätt.)
Matbröd och konditorivaror bakas på plats på olof viktors. Hårdbröd, kakor, skorpor, glass och marmelad produceras i företagets lokaler i västra Ystad. De anställda arbetar alltid med naturliga råvaror.
Dessutom är det mysigt att sitta och fika där. De verkar alltid ha någon spännande konst till försäljning på väggarna. Man kan sitta både inne och ute. Det enda negativa skulle vara om en tung långtradare fick sladd på vintern och hamnade liggandes på vägen och gled i otäck hög fart rakt emot väggen… sådana tankar har bara en bloggskrivare.

Har ni tid tittar ni in här eller ännu hellre på plats om ni har vägarna förbi.
http://www.olofviktors.se/index.jsp?id=1&akt=1&sub=0&lang=se

olof viktors VD Mårten Göthberg var givetvis glad över utmärkelsen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=5563657