Överfall på öppen gata

Den svarta schnauzern ryckte i kopplet och stirrade barskt på mig och hundens matte verkade vilja pulverisera mig med blicken. Två muskulösa stenläggare sa något till varandra. Hela Allégatan i Borås runt omkring mig stannade till. Orsaken var att en ung kvinna skrek och spottade ut anklagelser till mig medan väninnan behöll en neutral min vid hennes sida.

Det var en grå decemberdag. En torsdag veckan innan jul. Som många gånger förr ratade jag skollunchen och gick iväg till den kebab-restaurang som jag ibland besökte. Balder som högskolan hette och fortfarande heter, låg bra till. På två minuter var man inne i stadens centrum. Jag bytte några fraser med den trevliga ägaren som var från Turkiet. Han bjöd på pepparkakor. Jag skojade om att jag redan var snäll och fick förklara det gamla talesättet för honom. Hade jag vetat vad som väntade mig runt hörnet borde jag tagit med hela kakburken…

Aldrig tidigare eller senare i livet har jag råkat ut för ett sådant här plötsligt påhopp utan anledning. Jag ska inte lägga fraser jag inte kommer ihåg exakt i munnen på kvinnan. Bara kort berätta att hon var flickvän till en kompis till mig som också gick utbildningen. De bodde inte ihop.
Anklagelserna där jag inte tilläts säga något till mitt försvar var otroliga. Vilket temperament! Till slut vände jag mig till väninnan som var en av de få på samma utbildning, som jag aldrig tidigare pratat med. Jag fick sagt några lugna sanningens fraser som hon inte vågade kommentera.
Kvällen innan hade det varit julfest på studentkåren. Jag hade varit med. Hennes pojkvän hade varit med, liksom väldigt många andra, precis som det brukade vara på festerna. Inte hon. Hon var ingen partytjej utan satt hemma och pluggade. Det festliga var att jag tagit upp det med hennes pojkvän. Till och med bjudet på att jag, om jag varit i hans kläder, hellre hade varit hemma hos flickvännen. Alla gör vi som vi vill. Jag var fri som en fågel och mitt liv lekte. När jag efter utskällningen gick in genom entrén till Balder och eftermiddagsföreläsningen var jag extra tacksam över att jag var ungkarl och ämnade just då vara det minst resten av livet.

Av en speciell anledning hade jag brutit upp rätt tidigt från festen. En tjejkompis var trött och ville ha sällskap i mörkret, den långa biten hem till våra studentbostäder. En gentleman ställer givetvis upp. Vad som hänt i festlokalen efteråt visste jag inte. Antagligen hade de kvarvarande fyllt på med glöggen. Eller så var det extra mycket sirap i pepparkakorna. Under cykelfärden hemåt hade pojkvännen kört omkull. Tror det var i samband med ett vägarbete där de grävt upp gatan. Han hade slagit sig rejält (såg hemsk ut när jag fick se honom senare på eftermiddagen) och fått uppsöka akuten. Som tur var hade han inte varit ensam under cykelfärden. Vet inte hur många som varit med i glada gänget. En trevlig norrländska hade berättat detaljer för mig redan på förmiddagen och pratat om änglavakt, så jag visste redan om olyckshändelsen.
Det var alltså detta som kvinnan utan pardon ansåg att jag bar skulden till. Jag som egentligen stod på hennes sida och hade valt att ”stanna hos henne” istället för att ut och röja. Fast under de där minuterna som stannat kvar i mitt minnesarkiv hade jag förståelse för om han blivit sugen på att gå på fest, varför inte varje kväll. 😉

Annonser

Den svampätande hunden

Humor är ett vitt begrepp. Det finns så många olika sorters humor. En person kan skratta så hon blir tårögd medan hennes gubbe skakar på huvudet åt henne och tycker att det var det fjantigaste han hört och sett på TV på länge.

Solveig har svårt för John Cleese i rollfiguren Basil Fawlty i ”Pang i Bygget” men hon gladdes när hon hörde mig gapskratta åt avsnitten efter det att jag fått diagnosen utbränd. Jag vet inte hur många gånger jag sett de tolv avsnitten. Tyvärr har jag dem bara på VHS men måste snart köpa DVD filmerna för att få min dos igen. Vår kombinerade DVD/VHS-spelare som vi behållit som komplement gick nämligen sönder för ett tag sedan.

Det är samma sak med historier och vitsar. Smaken är delad. På gott anser jag. Denna historia tilltalar mig. Hur är det för dig som läsare? Jag har hört den förr men läste den på nytt för ett tag sedan i en Karin Brunk-Holmqvist bok.

Ett par skulle ha gäster och de diskuterade vad de skulle bjuda på. Hustrun föreslog stek med svampsås. De hade gott om svamp som de själva plockat. Mannen menade att de inte var så vana svampplockare och var orolig för att gästerna skulle bli dåliga av svampen.
”Vi kan testa på hunden först. Överlever den kan det inte vara någon fara”, sa hustrun. 
Hunden fick av svampen och verkade hur pigg som helst så de bestämde sig för att tillaga såsen med sin egen svamp. När gästerna ätit huvudrätten kom hembiträdet in och viskade till värden:
”Hunden är död.”
Nu blev det bråttom. På gränsen till kaos. Alla fick snabbt åka till sjukhuset och bli magpumpade. När värdparet sent om sidor kom hem igen flög hembiträdet på dem.
”Han har varit här.”
”Vem?”, frågade mannen både matt och trött.
”Han som körde ihjäl hunden.”

Denna tisdag ska jag skriva klart ett hundratal julkort. Inser att jag är sent ute. Eller inte. Dessa kort kommer att hamna överst i postlådan och sedan överst i julkortscontainern och därmed resa iväg först i lyxig förstaklass. 🙂
Jag har lagt fram en bunt julskivor som ska få mig i rätt stämning. En klunk av glöggen hjälper också till skapa gemyt. Synd att det börjar bli mer grönt än vitt utanför mitt fönster. Jag som hade beställt en vit jul. Det måste ha blivit fel någonstans. 🙂

”Jag såg mamma kyssa tomten jag”, sjunger Troll från den röda CD:n  från Absolute Christmas.  På fredag kommer kåseriet ”Den dumma tomten”. Jag ska bara ”Trolla” lite med bokstäverna först. Musikminnet på torsdag är hämtat från en kultfilm.

Hurra!

De lyssnade på lilla mig. Hörde ända till Ystad hur jag gnällde hela förra säsongen. Rusade upp från TV-soffan och skrek för min sportointresserade tjejfamilj. Inte en gång. Tusen gånger. Det måste ha blivit försjunkningar i trägolvet. Jag var på gränsen till galen över denna dumförklaring av oss sportfånar. Min mage pallade inte fler koppar kaffe. Jag behövde inte gå på WC för syns skull. Den där diskmaskinen var ständigt tom den vintern. Mina magsår gick inte att räkna på en hand. Den skandalvintern när TV4 köpte rättigheterna till skidskyttet inför säsongenen 2011-2012 var som ett snöbollsvärldskrig. Urkorkat. 😦
Ni som inte är insatta i sporten. Ni som inte vill bli insatta. Hatar sporter. Jag förstår att det behövs en jämförelse för att ni ska förstå mitt dilemma. 😉
Tävlingen börjar. De trettio skidåkarna tar sig uppför första backen. Ligger tätt inpå varandra. Känner på föret och testar varandras dagsform. De ska skjuta fyra gånger sammanlagt. Två gånger liggande. Två gånger stående.
Detta är den enkla förklaringen. Egentligen finns det olika tävlingsformer men jag drar inte överkursen. Är allt för rädd för att ni ska känna er insnöade i ett hörn.:)

Kan stoppa upp i texten en stund och berätta att en av de kvinnliga storstjärnorna inte kan grundreglerna. Som tur är kan alla de andra tävlande det så det råder inte kaos. Kvinnan är en av mina favoriter så jag förlåter henne. Men hur Darya Domracheva lyckades att göra fel på samma tävlingsort två år i följd. Visst varierade hon. Första gången ledde hon tävlingen. Stod upp och sköt när de andra låg ner och sköt. Tänkte hon ge de andra ett handikapp? Året efter sköt hon sina tre första skott på sin grannes tavla. Här kan du se vad som hände första gången i Overhof och lyssna på trevlig norska i en minut.

http://youtu.be/e1H8VCU3xvY

Tillbaks till handlingen. Äntligen hade tävlingen börjat efter ett långt reklaminslag. Då händer följande. Samtidigt som de i täten åker in på skjutvallen för sin första liggande skjutning efter TRE minuters sändningstid slänger den ovana kommentatorn ur sig att vi är strax tillbaka och ser hur det gick. Grabben snackade imperfekt!!! I 2011 års svensk TV!!! Hade mina skidskyttevänner varit lsamarbetsvilliga skulle de satt sig ner i snön och druckit glögg, ätit pepparkakor och småpratat efter att de först säkrat sina gevär. Då kanske jag hade kunnat acceptera det. Samtidigt måste man inse att de tränat i tusentals timmar sedan förra säsongen för att äntligen få mäta sina krafter med varandra. Då vill man inte gärna SKJUTA upp vissa saker. 🙂

Efter att jag kommit tillbaka från min pliktrunda ser vi tittare ryggarna på åkarna. Har vi tur finns en datortavla som berättar hur det gick. Jag gissar på att de största nördarna slängde sig på telefonerna och vädrade sina åsikter redan vid första tävlingen förra hösten. Måste ha blivit en tittarstorm utan like. När Per Oskarsson tog av sig plagg efter plagg men ändå behöll ett plagg på var det en nål i höstacken mot detta förnedrande. Resten av säsongen var det som om kommentatorn bad om ursäkt varje gång och berättade att ni som har TV4 Play Premium kan titta vidare. ”Annars är vi strax tillbaka.”
Det säger den kanariefågeln med sin skyhöga lön jämfört med sina kollegor på SVT. Han sitter och gör reklam för att vi ska slippa reklam!!! (99 kr i månaden). Är det inte meningen att vi ska pumpas med reklam, som gör att kanalen existerar över huvud taget? 😦
Fortfarande kan jag tänka mig att det finns läsare av denna blogg som inte tycker att detta är så mycket att höja blodtrycket för. Bara för att de inte gillar ”SPORT”. Någon spyr ur sig en fånig kommentar likt min fru. Hon som jag tycker så mycket om annars. .D
Nu då: Hesa Fredrik ljuder. Ni sätter på radion och har missat början. En myndig person förklarar så lugnt han kan att det är nödläge just i denna sekund på en plats i Sverige. En genomskinlig livsfarlig gas förintar kommunen i ett nafs. Han ber att samtliga omedelbart stänger alla fönster. Sätter sig ner på golvet. Tar varandra i hand. Ber en lång bön. Jag repeterar. Grips inte av panik. Alla ni som bor i… Där bryts sändningen. Förstår ni mig mer nu? Inte? Läs vidare då.
Det annonseras att samtliga kvinnliga modekläder ska skänkas ut till slumppriser i just din hemort. När du stressat dit i dina mysbyxor och lämnat allt du hade för händer sitter det en slarvigt stavad skylt på dörren. Novämber. Novämber. Ditt duma sill. Jag kan lyra dig vart jag vil.
Någon mer som NU förstår hur irriterad jag var hela förra säsongen? Mina vänner Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark som blev sidokickade är tillbaks efter en säsong i karantän. Hoppas att inte Östersund förgiftar deltagarna som de gjorde under premiärtävlingarna förra året. Undra´ om en viss kanal var inblandade i den vattenskandalen också. 😉

Fotnot: Jag känner till att TV4 snuvade SVT inför förra säsongen i det nya avtalet som sträcker sig över tre säsonger. Tyvärr är det nästa säsong TV4´s tur att förstöra sporten igen. Detta är ett kåseri som är kryddat med en blandning av skoj och allvar. Vet knappt själv fördelningen i procent. Lite övervikt för allvar är mitt kanaltips. Utan reklam. Mer än för den spännande sporten Skidskytte. 😀

Ibland är obesvarad kärlek starkaste minnet

Jag har massor av bilder och minnen kvar från olika tidpunkter i mitt liv. När som helst kan ett minne ploppa upp. Denna gång var det när jag hörde låten med gruppen The Bay City Rollers. Jag får pytteskinn när jag hör ”Give a little love”.
Av en slump råkade jag och en kompis befinna oss i stadsdelen Furet i Halmstad. Vi hade varit en sväng på Galgberget med våra cyklar och upptäckt en genväg hem. På Lärkvägen stod det två tjejer på trottoaren med badmintonrack i handen. Små kontakter knöts med dessa två söta blondiner. Vet inte vad öppningsrepliken var. Jag gissar på att jag lyckades charma till mig en match. Den ena tjejen skulle de flesta killar beskriva som en läckerhet. Inte konstigt alls. Hon blev årets Lucia något år senare. Hon var den som tog kommandot i duon. Men det var den andra som tilltalade mig. Jag har alltid haft min egen smak. Vi killar tramsade. Min kompis var lite mer omogen än jag. Den dominanta tjejen hängde på tåget. Hennes kompis sa inte så mycket. Efter att vi lätt slagit tjejerna i trädgårdsmatchen föreslog jag mixed. Jag fick ögonkontakt med rätt tjej. En diskret blinkning. En rodnad till svar. Stunden kändes splittrad. Flygande fjäderbollar, fladdrande tankar, parfymdoft, bruna ben, smygblickar och hormoner som ville ha sitt ord med i spelet. Jag sa tyst små uppmuntrande ord när det passade. Hon log så gulligt så jag blev varm i hela kroppen. Jag smälte när hon gjorde en gest med håret. Vi skrattade när vi slog på samma boll. Nästa gång slog ingen på bollen. Många tankar höll snabbmöte på kontoret. Då körde en nytvättad BMW in på garageinfarten. Ut klev en snygg välklädd kvinna med det blonda håret i en hästsvans. När hon vände sig mot oss med ett leende gled en isbit nerför min ryggrad. Syster Anita. Vår skolsköterska på skolan från fyran till nian. Både jag och Stefan fick brått.

Tre år senare kom jag in i villan på Lärkvägen. Det var en mörk decemberkväll. Lucia. Vi två satt och drack varm glögg och mumsade på pepparkakor. Min vän gick på toaletten. Jag satt ensam och njöt av stunden i gillestugan. Föräldrarna var hemma. De satt däruppe och såg på TV men ljudet hördes inte ner. I mina öron hörde jag refrängen som om det var igår. ”It´s a teenage dream. To be seventeen”. Jag släppte ner en handfull russin och lite mandel. Rörde tankspritt omkring i glöggmuggen med teskeden medan jag plockade fram badmintonmatchen från livets skafferi.
”Vad sitter du där ensam och ler åt Bobo?”
”Det skulle du bra gärna vilja veta. Vem ägde det här huset tidigare?”
”Hurså?”
”Det känns som om jag varit här i ett tidigare liv.”

Livet är fullt av sammanträffande. Visst hade jag gärna bytt ut Morgan mot Christina. Men hennes familj hade visst flyttat ut till Söndrum. Tänk att en träningskompis föräldrar skulle köpa just den villan. Häftigt. Jag hade bara fått gatunumret i telefon och visste inte innan jag cyklat dit att det var just det huset. Jag stod en bra stund på trottoaren och lät minnet leka med mig. Livet tar oss iväg på så många olika sorters resor. Jag uppskattade att få vara med på festen. Snarare efterfesten. Tre år senare… i en annan värld… men i samma vrå… 😉

Ps. Det är ett abrupt slut på inspelningen av låten de två sista sekunderna. Kanske passar det in i handlingen. Tänk er min hjärna just när jag ser vem som kliver ur den fina bilen. Det var många manliga personer i olika åldrar som gärna hade åkommor. 🙂