Har du också gjort det?

i-de-lugnaste-vatten

Solveig rekommenderade en spännande och välskriven roman som hon slukat under några kvällar. Hon berättade även om författarens tidigare bok ”Snöfalken” som lät bekant för mig.

Redan i den långa inledningen om späckhuggarna som gled in i bukten tändes en lampa svagt. Lampan slocknade när handlingen gick över till människor. Därefter dröjde det ett bra tag, nästan hundra sidor, innan min nyfikenhet blev för stor.
Jag klev upp från min varma sköna säng och gick till bokhyllan i sovrummet och plockade fram pärmen med ryggetiketten ”Boktips – utländska böcker”. Efter en stunds bläddrande bland papper i plastfickor fick jag napp. (Borde haft ett bokstavsregister)
”Den har vi läst förr”, sa jag tyst till min sovande fru.

Vad synd att jag slutade med denna syssla när jag blev med blogg. Tidigare satte jag alltid in scannade bilder på riktigt bra böcker i de tre pärmarna ”Svensk skönlitteratur”, ”Utländsk skönlitteratur” och ”Facklitteratur”. Detta har vi haft nytta av när vi velat läsa om böcker eller tipsa vänner och bekanta.

Mina tankar gick till min mamma och jag både skämdes och skrattade åt minnena. Hur hon läste om böcker som om det var första gången hon läst dem.
”En av fördelarna att jag glömmer bort saker. Oftast vet jag att jag läst boken, men inte hur den slutade och mycket annat naturligtvis av handlingen har jag glömt.”
”Men den boken hade jag med till dig för bara några månader sedan”, sa jag ironiskt.
”Vänta du bara. Så ska du se vad som händer.”
”Tack för de uppmuntrande orden.”

Nu är vi båda med i klubben. När det gäller böcker är det ingen nackdel. Att jag glömde hela nyckelknippan i dörren igår eftermiddag är lite väl inbjudande. Piken kom när yngsta dottern kom hem från skolan.
Samtidigt kan det vara ”farligt” att räkna ut mig helt. För jag blixtkontrade. Bästa möjliga taktiken.
”I morse när jag kom in från morgonpromenaden och tänkte gå och lägga mig och sova i det tysta huset, gick jag som tur var in en sväng i köket. Där lyste fyra värmeljus och JAG lämnade köket först av tre personer i morse!”

Fotnot: Nu ska jag börja med slutarbetet av ”Korsordstävlingen”. Det är mycket statistik, tabeller, namnskrivande, lottande, kontroll-läsande, klippande, adressletande, fotoletande och mycket annat på dagens agenda.
Jag tänkte göra lite som med mina dagliga tävlingsinlägg, som jag gjorde i två etapper. Först frågan som låg inne i en timme. Sedan tabellen och facit och vinnarnamn.
Jag skriver ibland direkt på WordPress. När jag ser att jag är på väg att ramla ur kommer jag att lägga in. Det betyder att blogginlägget kommer att snickras ihop i flera omgångar. Till slut kommer det förhoppningsvis att bli klart. När det gäller lottning är det Solveig som drar lappar precis som hon gjort förr. Idag kommer hon hem lite tidigare än vanligt.
De tre översta på tabellen har sitt på det torra, men kan vinna mer.
Jag börjar med en timme sömn. God natt.

 

 

 

 

 

Triss i glömska

Ibland händer saker man helst vill glömma. Andra gånger händer så komiska saker att det är svårt att hålla sig för skratt. Men det är ytterst sällan tre saker händer inom en snäv tidsram. Uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam” brukar gälla för en och samma person. Detta hände tre olika personer inom tio minuter.
Jag hade varit hos min husläkare och blivit influensastucken. Ett stick som inte kändes hos doktorn. På natten när jag vände mig åt fel håll gjorde det däremot rejält ont i överarmen och jag vaknade till.

Nu stod jag utanför apoteket i Båstad där jag stämt träff med Solveig som var inne och köpte vitaminer på burk. Då slog mig tanken att jag glömt att jag skulle ha bett doktorn att skriva ut två recept till mig. Samtidigt som jag retade mig på mitt taskiga minne kom en dam med röd kappa och parkerade en söt liten terrier vid lyktstolpen bredvid mig. Mina tankar pendlade från min glömska till hur snällt hunden satt stilla. Det enda den gjorde var att nosa i luften varje gång någon gick in eller ut från byggnaden, som inhyste både ett apotek och ett systembolag. Jag var inte säker på om hunden drog in mer när någon hade ärenden från systemet. Fortfarande fladdrade mina tankar. Nu mellan om jag skulle gå tillbaks till doktorn eller ringa en annan dag och få betala extra för recepten. Gå tillbaks? När kommer Solveig? Ringa doktorn när vi kommit hem? Varför sitter inte Texas lika fint? Vi hade aldrig vågat binda vår hund utanför en affär. Strax innan vi köpte Texas var det en man som blev av med sin Coton de Tulear-valp på det viset. Husse var bara borta i max fem minuter och köpte en falukorv. När han kom ut från affären var Fia borta. Den sagan slutade lyckligt efter tre veckor trots att låntagaren färgat om den vita bomullshunden till en brun hund. Jag tänkte på storyn jag läst om i tidningen just som en dam med röd kappa kom ut. Hon stannade till och läste på en lapp, verkade titta upp mot himlen för ett svar och fortsatte sedan ut över torget bort mot Ica. Jag observerade att den disciplinerade terriern reste på sig och tog så många steg som kopplet tillät.
”Där ser man. Den är inte så duktig som jag först trodde. Inte mycket bättre än Texas. Hundar är hundar när det kommer till kritan.”
En självbelåten min stannade till vid mitt ansikte på gränsen till skadeglatt. Femton sekunder senare kände jag en arm på min axel.
”Jag glömde hunden”, sa ägarinnan med den röda kappan.
Hon skrattade förläget eftersom hon trott att där stod en man i sina bästa år med huvudet på skaft. En som hade alla getterna hemma. Jag avslöjade inte att vi var låtsassyskon.
”Tur att du inte hunnit hem och undrat varför du inte blev välkomstslickad”, tröstade jag gentilt.
Andras glömska kan göra en glad. Jag bubblade av skratt som pyste ut.
”Varför står du där och skrattar för dig själv. Jag skäms. Jag känner många som kan komma förbi”, sa Solveig.
Jag berättade detaljerna i bilen när vi åkte iväg och fikade. Solveig skrattade gott åt episoden med den bortglömda valpen. Senare på kvällen när Solveig skulle gå igenom alla viktiga papper inför utvecklingssamtalen med barnens föräldrar och som avslutning rätta sina elevers matteböcker blev hon oväntat sysslolös. Det enda hon kunde ägna tiden åt var att försöka tänka tillbaka på var hon senast haft kontroll över sin tunga väska. Väskan som varit proppfull var spårlöst försvunnen. Den fanns inte inne i villan. Jag gick ut i garaget och tittade i bilen. Där var den inte heller. Nästa morgon åkte Solveig tidigare till skolan och letade överallt utan resultat. Klockan nio ringde hon apoteket. Där blev det direkt napp. Någon hade glömt kvar en tung väska på eftermiddagen dagen innan. Solveig ringde hem till mig och berättade nyheten. Jag vaknade i samma stund som telefonen ringde.
”Den fanns på apoteket som tur var.”
”Va? Men damen hämtade ju hunden”, svarade jag och kvävde en gäspning. 
”Nu låg den i alla fall i min fullpackade väska och tuggade på matteböckerna. Väskan såklart din korkboll. Ta en vitamintablett. Ska vara bra för minnet.”
”Då behöver du väl två”, gäspade jag stort. ”Glöm inte var vi bor när du kör hem.”

 

De gula sidorna

De gula sidorna finns kvar i katalogen. Fantastiskt. Var är nu mina läsglasögon? Allt var så mycket lättare för några år sedan när vi inte hade några tonåringar. Det räckte med att jag lite smart mumlade frågan och vips satte två tjejer igång med att leka skattjaktsleken och tävlade om vem som först hittade pappas glasögon. Endast min fantasi satte stopp för vad jag ville ha tag på. Nycklar, plånbok och annat var de mästare på att hitta. Snabbt också. Visst kunde det sluta med tårar när de var för tuffa i närkamperna i ivern att vinna tävlingen. Taktiken funkar inte så bra på tonåringar. Då behövs det stora saftiga morötter. Är det någon som vill ha senaste modellen av Iphone 5? Möjligtvis. Då kan det prassla till i någon av sofforna. Vad sa du pappa?

Det går säkert bra ändå. Bara om man har tålamod. Där är ord på R. Ska jag gå direkt på Rygg eller blir det bäst med Reservdelar? Jag skulle behöva en ny frisk rygg så fort som möjligt. Vad suddigt allt är. Lika bra att slå på ögondelar också. Föresten behöver jag ett par starka knän och en fungerande bukspottkörtel också. Min familj är rätt trött på mitt svar varje gång de undrar vad jag önskar mig i julklapp eller i födelsedagspresent. Därför brukar min fru Solveig ligga ett steg före. ”Förutom det rosa paketet med en splitter ny bukspottkörtel som står överst på din lista.” ”Det behöver inte nödvändigtvis vara rosa. Ett litet himmelsblått går utmärkt. Körteln väger bara 100 g”, svarar jag.

Om paketet hade kommit och körteln hade satts på plats. Vad hade jag gjort först? Länsat ett konto och köpt halva kioskens utbud av sötsaker? Då hade jag bara fått ont i magen och blivit en gubbe med rund mage efter en glupsk tid. Flyttat runt problemen. Däremot. Garanterat hade jag tackat högre makter om jag hade fått uppleva den önskedagen.

Jag hittar inget på R. De har gjort telefonkatalogerna så svåra att hitta i bara för att ingen ska ringa och störa. Jag är säker på det. Dessutom är det söndag idag. Imorgon blir det inte bättre. Jag är inte sugen på ett måndagsexemplar. Tänk att få en rygg som sitter bak och fram. Tror jag såklart inte är möjligt. Skojade bara. Då hade jag bara vänt ut och in på den. Syftade mer åt risken att det var fel antal kotor. Det hade inte varit så trevligt. Usch vad bokstäverna dansar. Jag får sluta fred med den rygg jag har. Snart ska jag träffa E. Hennes händer är magiska. Nu kliar det till i hårbotten. Vänta lite. Där är de. Mina läsglasögon. Riktigt luriga saker. Hittar ständigt nya gömställen.