Det började på mer allvar i Ystad

Visst hade vi köpt ekologiska varor tidigare på våra boplatser, men inte i någon större skala. Utbudet var begränsat. Det som fanns på den fronten var betydligt dyrare än det som dessutom såg finare ut – på utsidan. 😉
I Ystad blev vi mer miljömedvetna. Vår äldsta dotter som gick på en speciell gymnasieutbildning tog med sig mycket information hem och pratade sig varm för ”den rätta vägen”. Själv minns jag min sista sommar i min barndomstad. Jag plockade ekologiska jordgubbar som jag tyckte var jättedyra. När jag tänkte på att jag befann mig väldigt nära E6:an kunde jag inte låta bli att le snett och har nämnt episoden för många genom åren.
Det enda som vi fortfarande inte helt uppskattar är de ”giftfria” bananerna. Förr var de dyra och såg ensamma och trista ut. Numera kan de se jättefina ut – på utsidan. Jag vet inte hur många som jag slängt helt, eller kapat av minst hälften på under dessa gotlandsveckor. Ibland finns det bara ekologiska bananer i utbudet. Då är det nästan bättre att hoppa den frukten, tänker vi ibland.

När vi storhandlade första gången i Visby, när vi kom hit i början av augusti, köpte vi dessa mjöliga potatisar. Mums! ❤ Vad otroligt goda de var. 🙂 Därefter har vi köpt dem vid varje veckohandling.
Efter ett par veckor började Solveig sitt jobb som speciallärare. På skolan fanns en till kvinna med samma yrke. Vad häftigt det var när Solveig kom hem en dag efter jobbet och berättade, att hennes kollegas man och hans bror ägde Widegrens gård på Gotland. Gården ligger i Atlingsbo, nära Romakloster. RK är en fin plats som vi besökt vid varje Gotlandssemester.
Världen är ofta liten. Det har jag upptäckt flera gånger i livet.

Text på påsen:
”Potatisen i påsen är ekologiskt odlad i den gotländska myllan. Smakerna är skapta tillsammans med naturen. Den kalkrika jorden och mycket sol ger goda förutsättningar för potatisen. Vi väljer sort och jordart så att potatisen skall bli så god och hållbar som möjligt.”
Hälsningar från bröderna Ansén med medarbetare

Ps. Hur gör du hemma hos dig? Vädra gärna dina åsikter. Jag läser med stort intresse men svarar med en symbol. Jag måste läsa klart Peter May boken som ska lämnas in i eftermiddag när vi hämtar nya beställningar. Dessutom håller jag på med lite hemligheter. 😉

Annonser

De skrev om mig idag i Gotlands Allehanda

Tänk att jag var med på sidan sex i dagens morgontidning. Inte illa. 😉
Det stod med feta svarta bokstäver; 59 000 bor på nu på ön. I år har över 2 300 personer flyttat hit. Vi är två av dem. 😀
Om du undrar så får du denna fakta helt gratis. Gotland är ca 17 mil lång och 5 mil bred. (på vissa ställen)

Vi var helt övertygade om att Visby var större än Ystad. Så visade det sig att det var tvärtom. Inte mycket, men ca 5000 invånare skiljer det mellan de mysiga städerna.
I Visby bodde det 31/12-17 24 330 personer. Innanför muren bor det ca 2700 invånare. Några fler under sommaren. 😉

Det är just delen innanför muren som facinerar mig under denna del av året. Mitt mål är att uforska varje liten del av innestaden. ❤
Sista tiden har inte kameran fått följa med. Istället lägger jag märke till detaljer. Platser som jag kommer att besöka i rätt väder. Under tiden njuter jag av personliga åretruntbutiker. I lördags fick jag fyra nya favoriter. Givetvis är mycket stängt eller begränsat när det gäller öppettider. Därför har jag gjort en lista på öppetider för aktuella besök under vintern, så vi slipper googla varje gång. På hemmaplan läser jag in mig på fakta om Visby och hela ön. Jag har redan en fullsmockad pärm med möjligheter, insatta efter rätt bokstav i registret.
En ledig stund kom statistiknisse på besök. 🙂 Det var när jag studerade kartan ovan. Precis som i Ystad finns det häftiga namn. Jag blev nyfiken på vad det fanns mest av innanför muren. Gator, gränder, vägar eller något annat? Syftar på gatunamnen. Eftersom jag inte är som normala människor tog jag mig tid att först räkna dem. (Kom fram till 105 namn innanför muren). Lite oväntat för mig vann gatunamn som slutar på –GRÄND överlägset. 66 st. -GATAN kom tvåa på 27 st. -BACKE fick 6 poäng och övriga var endast också 6 st till antalet.

Hur många av er läsare av detta inlägg har besökt Gotland? Vilka är era favoritsevärdheter/ställen? Har ni varit på öarna runt omkring Gotland? (Fårö, Lilla o Stora Karlsö, Gotska Sandön m.m.)

Fest i vardagen


Vi har under flera år haft som vana att nästan alltid har färska blommor hemma. För oss gör det skillnad. Vi njuter och ser dem verkligen. Uppskattar dem. Det gör oss gott. ❤

Jag hörde att tulpanerna redan är här. Dyrare än rosorna. Möjligen är jag avig och bakåtsträvande, men för mig handlar det om att jag gillar att längta & vänta efter saker. Därför vill jag varken ha eller se ex. semlor under sommaren. Sedan är det så att jag förknippar årets första tulpaner med Solveig. Hon fyller år i början av januari och får alltid årets första bukett på sin dag. ❤

Det är givetvis trevligt med annat som blommar längre. Solveig är duktig på att sköta orkidèerna. (hamnade apostrofen rätt?) Den uppgiften lämnar jag över till henne.

Utomhus har det blivit färre färger. Detta foto tog jag för ett par veckor sedan. Men faktum är att kommande foto, tagit på samma plats igår, är inte så avvikande. Gissa vem som satt där i mörkret? 😉

”Vad gör du där Mr Winter?”
”Väntar på en Gotlands-taxi.”
”Får man fråga vart du ska?”
”Fråga får man.”
”Du vet att du är domare imorgon kväll. Så stanna inte för länge hos Miss Spring på Fårö.”
”Du behöver ingen domare nästa gång. Till och med dina hjärnceller kan avgöra vem som har rätt och vilka som har fel.”
”Du sa fel där. Jag har bara EN hjärncell.”
”Sedan har jag ett viktigt krav också. Det stör mig att du överst ska ha 30 stycken foto på dig själv.”
”Kan jag skönja lite avundsjuka.”
”Rättvisa är mitt epitet.”
”Vilket ord du vränger dig med. Skölj munnen och prata halländska så jag förstår.”
”Här är mina krav. Inte kav. Nästa gång ska det vara 30 kort på mig.”
”Ska de gissa vilket årtal? Okej. Tror det blir vissa smärre problem. För du ser väldigt mycket lika ut hela tiden.”
”Jösses. Har du ingen fantasi Bosse? Ska jag göra allt? en napp, ett skötbord, en bil, en fet cigarr, solbrillor. Några schysta gotländskor. En ståtlig rauk. Vi kan sticka till olika platser på Gotland och ha det kul.”
”Bör nog prata några ord med Solveig först.”
”Är du Fridolf eller? Givetvis ska du inte nämna ett ord till henne. Det här är man-talk.”
”Vi får ta det sedan. Jag ska ut med kompostpåsen och sedan…”

Tre månader som öbosse

Idag är det tre månader sedan vi trötta kom med färjan till Visby. Så här länge har jag aldrig bott på en ö. Världsrekord för mig. 🙂 Sammanlagt har jag dock befunnit mig på en ö under en längre tid. Borde kanske skriva en fiktiv roman om Cypern. ❤

Hösten har gjort sitt intåg på Gotland. Den kom med ”Snabbtåget”. Ena dagen tyckte jag det var för varmt med bar överkropp och gick in och tog en svalkande dusch. Några dagar senare plockas vantar, mössa och långkalsonger fram ur gömmorna. Min ärthjärna hade svårt att hänga med i svängarna.

Löven lägger sig inte var som helst för att vila. De söker upp sina gamla kompisar.
Detta var min premiär. Jag har varit på Gotland flera gånger. Alltid på sommaren. Aldrig har jag kört in en bil innanför muren till Visby innerstad. En tidig lördag tyckte jag det var dags. I förväg hade jag memorerat vägen. In genom Norderport. Direkt vänster uppför den branta Rackarbacken som numera bytt namn till Nygatan. Målet var att hitta en p-plats på Kyrkberget. 🙂
Jag kom in genom den smala porten. Inte en bil i sikte. Plötsligt blev jag lite osäker. Låg Rackarbacken så nära muren? Räknades den vägen? Skulle jag ett steg till? Plötsligt dök det upp en taxibil från Stora Torget-hållet när min bil befann sig på vänster sida och skulle ta sats för den branta backen. Då fick jag motorstopp. Taxiföraren som smidigt kunnat glida förbi på andra sidan fick för sig att prova om det gick att trycka ut tutan genom dörren. Han låg på den i alla fall. Tänk om han fick hjärtstopp. ”Den lilla blå” bestämde sig för att lösa problemet. Den fortsatte uppför backen glatt medans taxiföraren visade upp sina fingerkonster.
Vilket flyt. 🙂 En enda p-plats fanns kvar. Nattgäster utnyttjade antagligen de andra.

Hur tänker du läsare här? Fortfarande har jag kvar min nyfikenhet. Den vägrar att lämna mig. Ser jag en sådan här vy går min fantasi direkt igång. Jag måste bara se vad som finns runt krönet. Idag ska vi göra något trevligt och fira de tre månaderna. Hoppas du också har något kul på din agenda.

 

Mer aktuell nu

När jag valde omslagsfoto till min tredje bok hade jag ingen aning om allt som skulle komma att hända mig och Solveig på bostadsfronten. Fortfarande är det overkligt på många sätt och vis.

Nu bor vi själva på Gotland och kan åka till omslagsfotots fiskeläge Herrvik på en dryg timme. Till våren skulle jag tro att vi strövar omkring på östkusten. Då vill jag ex. gärna uppleva en soluppgång. ❤

Ett år går snabbt. Jag har på dessa 365 dagar varit med om flera episoder som skulle kunnat platsa i en ny kåseribok.
Jag vill tacka för de blurb och favoritkåserier som kommit in under året på olika ”transportsätt”. 😀
(Ursäkta. Men jag har inte haft tid att fylla på de som kom under den intensiva varma flyttsommaren. Egentiden blev kortare och kortare.)

Här är namnet på de tre som kommer att få var sin Skrap-Kryss via posten. Hoppas någon vinner på sin lott.
Stort GRATTIS till:
Ethel Hedström ❤
Sten Johansson ❤
Charlotte Svensson ❤

Tills jag lägger in nästa blogginlägg sänker jag priset på ”Minnen som stannat kvar” för bloggläsare. 😊
Du betalar under denna tid 100 kr/bok + porto (55 kr).
Det går utmärkt att swisha.
Tänk på att portot är det samma om du köper två böcker/titlar. Orsaken är att det går två böcker i Postens vadderade påse.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Här ovan står hur du ska göra.
Bokkramar från Bosse/Bobo/Sebastian som har 386 sidor att gå igenom på en padda -om den nya kameran. Du milde tid. Dessutom har jag en störande i-pump att lära känna och börja använda. Helst innan jag hoppar in i flygplanet.

 

 

 

Kontrasternas helg

Det sägs att det finns alltid någon plats på Gotland där solen lyser – varje dag. Det skulle inte förvåna mig. För det är något jag ofta har lagt märkte till under vistelser på öar. Senast Bornholm förra sommaren. Otroligt häftigt när jag fotade det vilda havet där vi bodde. Tio minuter senare anlände vi med bil till ett spegelblankt hav. Overkligt.
Vet du vad Gotlands högsta rauk heter?  😉

Förra helgen höll vi till vid kusten. Då var det behagligt vandringsväder. Ovädret höll sig snällt på avstånd. Denna lördagen tänkte vi passa på och besöka några medeltidskyrkor innan de kanske stänger för säsongen. (15 maj -15 september) Jag har skrivit om att vi kom precis innan ett bröllop i Tofta. Dennna gång blev det ännu tightare vid en kyrka. Jag slank in snabbt innan ett dop och såg det söta barnet på några decimeters avstånd när jag gick ut genom porten och det bars in.
Två kyrkor var faktiskt stängda. De blir utan interiörreklam nästa år. 🙂

Vi tog med egen fikakorg som vi tänkte njuta av, på något fint ställe längs med de slingrande vägarna. Så blev det inte. Vi var inte klädda för kylan som bet sig in i kroppen. Istället blev det fika i bilen. Det som var kul var, att när vi vände tillbaks mot Visbykusten, såg vi en blå molnfri himmel och sol.

Dosen av det som väntar runt hörnet byttes ut mot motsatsen i söndags, när vi bestämde oss för att stanna  i vår hemstad. Klokt val.

Det  var som att förflytta sig tillbaka till sommaren. Tre turisbussar utanför Almedalsparken. Turisterna lotsades av en person med en skylt i handen. Själv lotsar jag dig bloggbesökare till fel tillfälle. För denna bilden tog jag en vecka tidigare när vi var och hämtade böcker på bibblan. 😉
Vilken vacker park som utnyttjas till lite av varje. Denna gång strosade vi på kullerstenarna, på andra sidan muren, och gled in och ut genom portarna.

Planerade vad vi ska göra/besöka när det blir gråa och regniga höstdagar. Detta är ett av de givna ställena.

Jag är otroligt förtjust i de trånga gränderna som binder ihop/ramar in hus och gator. Tänk om jag fick komma in i de gamla husen. 🙂 Jag har sett foton i böcker från en del rum med vackra målningar. Både på väggar och uppe i taken.

Ibland kommer man nära muren även vid fikatime. Nu kom kvinnan på fotot med ett brunt paket till mig som hon hämnat på ett utlämningsställe. Alldeles för lätt för att innehålla en kamera som inte skulle finnas i lager förrän i slutet av denna veckan. Antagligen väskan som jag köpte från ett annat ställe.
Prassel, prassel. Visade sig innehålla det extra objektivet och minneskort. Alltid en början. 18-200 mm. Kommer jag att bli en bättre eller sämre fotograf? Antagligen det sistnämnda…  och ute ösregnar det och blåser i träden. Vilken tur att jag har tak över huvudet och strömmen är på besök igen. 😀

Fönster och dörrar på glänt har jag tagit en del bilder på redan. Måste erkänna att jag är småirriterad. Strömavbrott nummer nittioelva. Den lilla texten jag hann skriva var kvar. Men när jag skriver visas bokstäverna med fördröjning. Därför blir det fel och fel och fel hela tiden. 😉 Det är ju 11 september så mina problem är ringa. En faktura på 400 kr för uteblivet besök på sjukhuset i Ystad störde mig också när posten kom. Liksom en annan mysko räkning på ett konstigt belopp. Jag skrev faktiskt ett avbokande mail och berättade att jag var på väg att flytta och tackade för de sju åren. Imorgon har jag beställt en ”gladdag”.
Tack för besöket. ❤

 

Saknar er

Först trodde jag vi skulle ha en trevlig familjestund där jag gick runt och njöt av sensommarvädret, sent på kvällen. Flanerade tryggt bland kända Stockholmskvarter. Drabbades av nostalgikickar då och då.

Okej, det var behagligt de första femton varven. Innan jag blev blå om hela kroppen. Se bild. 😀

Orsaken var att Lizette började köpa gröna hus och därefter blev det röda hotell. Inte bara på de fruktade gatorna Norrmalmstorg och Centrum. Utan även på andra sidan Gå. Jag hann knappt få min ”rundvarvslön” på 4 000 kr innan …
”Pappa! Vet du att du får betala 40 000 kronor om du hamnar på Norrmalmstorg nästa gång?”
”Tack för upplysningen. Du kommer inte att få veckopeng imorgon.”

Jag fick ingen ro i kroppen, började trånande längta till en lugn stund i fängelset.
Då dök idén med elkablarna upp i bakhuvudet. ”Ta loss. Sätta fast. Ta loss en stund till …”
Berätta nu inte för Solveig. Hon uppskattar inte sådant Bossebus.  😉

Här sitter Monopolmästaren till vänster. ❤

Den andra skruttan hämtade vi på flygplatsen samma dag. Från början var hon riktigt snäll. Problemen började först när jag läste denna viktiga information.
”Jennifer! Kom nu och håll mamma och pappa i handen. Här är farligt att gå ensam. Du får inte…”

Små barn – små bekymmer.
Endast 22 år – större bekymmer. 😉

Jag saknar er Lizette och Jennifer. ❤ Har ingen att leka med. Mamma jobbar med en kurs i biblioteksrummet. Men om två veckor kommer förhoppningsvis kameran och extraobjektivet som jag beställde igår. Då har jag inte tid med er. 😉

Ps. Jag önskar alla bloggbesökare en fin hösthelg. 🙂

Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.

Alla dessa namn


Vi köpte vår bostadsrätt i Ystad andra maj och flyttade ner till Skåne när döttrarna och Solveig slutat sina skolor, strax innan midsommar.
Under dessa åtta veckor åkte vi dit flera gånger från Skummeslövsstrand och fixade och donade. Det fanns både helger, KHFD, pingst och andra möjligheter att välja på.
Vi sov på medhavda sängar och hade köpt barstolarna till barköket som var förankrat och ingick i köpet. 😉
Närmaste grannen på gatan var ordförande i b-föreningen, som bestod av tjugo hushåll. Vi pratade under dessa veckor med Tommy om olika saker och en gång dök hans fru upp.
”Kommer du ihåg vad Tommys trevliga fru hette?”, frågade Solveig på kvällen från sin barstol.
”Annika”, svarade jag snabbt mellan två tuggor.
”Är du säker eller hittar du på?”
”Jag tror det var Lilla Gubben”, svarade någon smart yngre från en annan barstol, som just då åkte som en hiss upp och ner.
”Du får inte göra så Bosse. Nu kommer vi garanterat att säga fel i fortsättningen”, sa hon som jag gifte mig med.

Tiden rann iväg och blev snabbt till sju år. Själv klarade jag galant att hålla isär de två namnen; Barbro på bortaplan/utomhus och Annika på hemmaplan/inomhus. Tror det var svårare för övriga familjemedlemmar. Det hände allt oftare att de tvivlade på sig själva och inte skojade när de sa Annika inomhus.
”Jag som trodde att hon heter Barbro”, sa jag hjälpsamt då och då.
”Du gör bara inte likadant när vi kommer till Gotland.”
Min tunga lovade inget.

Den första som vi mötte av grannarna i Visby var trevlig och pratglad. Solveig stod lite tungt med händerna fulla av gamla flyttkartonger, som vi skulle åka och slänga. Därför hörde hon inte alla ord och frågade dumt nog MIG i bilen vad grannen hette.
Jag vände mig mot henne och knep ihop läpparna och släppte försiktigt fram frasen.
”Det får jag inte berätta. Jag har lovat. Minns du inte det?”
”Sluta larva dig. Var det inte Agneta?” testade Solveig innan hon vred om startnyckeln.
Jag la korten direkt på bordet. ”Hon presenterade sig som Annika. Men det är bäst jag kallar henne Barbro. Så det inte blir galet i namnbokföringen. Rätt ska vara fel.”

När jag googlade på kvällen kunde jag bevisa att mina nytvättade öron hade hört rätt. Till hundra procent. Om inte mina ögon ser fel går just nu Barbro iväg mot parkeringen. När vi känner varandra bättre ska jag fråga om hon heter Barbro i andranamn. 😉 Då kan jag bjuda på att jag heter Anders. Är bäst att jag inte nämner ”Sebastianperioden”. Allt har sin tid.

Ps. Nu vaknade Jennifer i gästrummet och vi kan snart åka iväg på äventyr och bus. ”Mot havet!!!” Det är sol och bara en svag bris.

En kär sexåring som fått för lite omsorg sista månaderna

Jag landade skakigt på marken

Nyss hemkommen efter mysiga soliga dagar på Gotland. Väskorna fyllda med smutstvätt och sinnet fullt av alla dessa tusen intryck som ska sorteras upp i rätt minnesfack.

Det är underbart att flyga i klart väder och med fönsterplats. Endast små söta bomullsmoln utanför fönstret, utportionerade på behagligt avstånd. Läckert att se marken under hela flygtiden. Bilarna som små leksaksbilar på det strukturerade vägnätet. Sjöar och vattendrag i olika storlekar. Småland fyllt av skog. Så plötsligt dyker en större tätort upp. Malplacerad och ditslängd som för att störa naturpusslet.

Det lilla planet ruskade om mitt välbehag vid några tillfällen. Värst var det när landningen inleddes. Då började fågeln med plåtvingar att skaka. Som människa blir jag medveten om vår litenhet i det stora.

Alltid lika skönt att komma hem efter en lyckad semester. Upptäcka det hemvana på ett nytt sätt. Skönt att bevittna att vi inte haft objudna gäster. Den köttätande växten i fönstret har gjort sin plikt – ännu en gång. 😉 Garderingen med larm är heller inte tokig. Fast vid förra resan stod en Securitasbil på uppfarten. En man klev ur bilen och berättade att larmet hade gått. Bakom hans rygg tog jag skydd när vi i gemensam manstrupp gick in i bostaden. Inget märkligt på entréplan. Tretton trappsteg neråt.
I sovrummet fanns det liggande svaret som stavades p-e-r-s-i-e-n-n. Fallande svart persienn. Nu vet vi att larmet funkar 🙂

Fotnot: Detta var min första bloggtext. Inlagd i dag för sex år sedan. Ingen kommentar i molnet. Kanske en handfull personer som råkat snubbla in och läst. Inte kunde jag då ana att den skulle få en ny chans som inlägg nummer 1 311. 😀

Hoppas du haft en fin midsommar. Vi arbetar med än det ena och det hundrade. En del stora sysslor börjar på S; Sälja, skänka, slänga, spara, städa, slita, syna, sova. Vi lovar varandra som vanligt att nästa gång påminna den andre om att ALDRIG flytta igen. Samtidigt tar vi chanserna att njuta av denna bostad som vi har många ljusa minnen av. En lunch på balkongen, en fika på altanen eller gräsplätten. På kvällen finns det sol på framsidan. Där sitter jag ibland med en bra bok eller korsord. Skingrar tankarna.

Bli den första att lämna en kommentar till denna text. Tyvärr kommer jag inte att svara med en text (men symbol). Detta är en offentlig plats med sina för och nackdelar. 😉 Dessutom har jag mycket begränsad fritid. Sköt om dig. ❤