En gräsänklings bekännelse

Jag tänkte på en viktig sak. Är inte fruar, äktenskap, barn och djur i olika storlekar och kön egentligen rätt överreklamerat?
Jag behöver inte gå långt i mitt sunda resonemang. Jag klarade mig förträffligt som ungkarl. Hade inga som helst planer på att skaffa mig en ring, varken på fingret eller i örat. De senaste dagarna har jag mått som en prins, rört mig över stora bostadsytor. Valt ljud, aktiviteter, mat & dryck efter egen smak. Samtidigt ska man inte styra om i jordens ekorrhjul när likasinnade hjärtan möts. Ibland kan det gå fort när lyckan gör entré. Själva mötesplatsen behöver inte alltid vara romantisk, som många nyförälskade gärna målar upp för sin omgivning. I torsdags… hoppas ni inte tjallar. Alla gör vi våra snedsteg och detta är en bekännelse, från en lycklig gräsänkling visserligen. 😉

… I torsdags möttes vi på Åhléns i centrala Ystad. Hon var också där solo. Två ensamma själar på samma jordfläck. Vilken värme hon utstrålade. Först trodde jag att jag skulle få dåligt samvete. Att det skulle skava, när hon kom hit hem och det blev mer på riktigt. När drömmar och vardagsliv korsades. Jag garderade mig med att blunda och inte fästa blicken på bröllopsfotot. Manövern behövdes säkert inte, utan var mer en säkerhetsåtgärd.
Denna småländska snäcka från Huskvarna är den ljuvligaste kvinna jag mött på… flera år. Ärligt talat vet jag inte vad jag föll för först. Naturligheten? Hon var enkelt klädd i blåjeans. Hon är magisk där hon ligger så nära mig, så ett frimärke inte skulle få plats mellan oss. Dessutom doftar hon sagolikt. Lavendel som jag alltid varit svag för.
Okej! Ni tror att jag blivit förblindad redan vid årsstarten? Gubbsjuk? Erkänner vagt ett ”mikrouns”. Nu när den första förälskelsen har lagt sig kan jag delvis hålla med om det, när det gäller tre detaljer i hennes personlighet. ”Veteja” som jag kallar henne i smyg, har sina egenheter. Hon vill ladda upp på små utrymmen i några minuter innan vi blir intima och envisas med att behöva ett glas vatten varje gång. Efter trettiofem minuter har hon en tendens att svalna av. Ingen är perfekt. Jag har själv några egenheter, men kan i skrivande stund inte lämna några referenser.

Mysko. Vad hände? Drog någon ut sladden? Vilken konstig och främmande känsla som dök upp i kroppen. Jag känner mig tom, halv och en aning småhungrig. Undra vad Solveig och tjejerna gör? Så mycket kan det väl inte finnas att göra och titta på i Stockholm. En småstad. Möjligtvis en aning större än Ystad om man fuskar och börjar räkna förorter. Vi har ex. Svarte och Abbekås där jag var för några dagar sedan, men jag fuskar aldrig. Hög tid att gaska upp mig. Så länge jag har Tour de Ski och ”Veteja” klarar jag mig utmärkt.
”Ja, ja. Tjata inte. Jag ska ge dig ett glas vatten innan du snurrar runt i två minuter i mikron. Något mer Madame? Ska jag hämta vattnet från Vättern?”

DSC006630010

Fotnot: Mirakelpåsen. Värmaren och kylaren i samma påse. KRAV-certifierad vete av Kiwa. Svensktillverkad av MirakelDESIGN AB i Huskvarna.
Personlig åsikt: Underbart skönt och avkopplande under ex. en värkande rygg och nacke.

Idag är ingen vanlig dag. Idag är en ensam Bossedag

Idag är jag gräsänkling. Ingen trodde att jag ville följa med och vädra de nya Jojo-korten. Fem personer kan åka så mycket man vill med tåg och buss i hela Skåne efter att ha inhandlat två kort. Första resan skulle ha tre stopp: Malmö central. Svågerstorp. Hyllie station. Något litet möbelföretag med fyra bokstäver var visst inblandat, liksom ett litet affärscentrum med namnet Emporia. Efter att ha lyssnat på ”klädessnack” i några dagar insåg även jag själv att det var lugnast för alla parter om tuppen stannade hemma. Jag försökte spela rollen som övergiven hundvalp men lyckades bara sådär.

Hade den gula lampan varit snäll idag i Ystad så skulle jag behållit bilen hemma och gjort en spännade soloresa. Efter att ha tittat ut i mörkret imorse gav jag upp de planerna. Bilen får stå på stationens parkering och jag slapp kliva upp. Om bilen står kvar i kväll tror jag att den kommer att lastas med massor av kassar från olika affärer som inte finns i vår mysiga stad. Jag tror inte att jag kan namnet på en ENDA butik trots att jag hört dessa namn hundratals gånger. Däremot kan jag rabbla Göteborgs laguppställning från 1982 när de vann den stora cupen i Europa… nähä. Ni var inte intresserade.
Dagen ska jag ägna åt att minska på mejlberget som växt till sig. Jag får ofta dåligt samvete men borde inte ha det. Det sista året har det hänt så mycket och under den sista tiden har det accelerat riktigt ordentligt. Visst är det jättekul att få mejl och mysiga meddelande på FB och även att skriva själv. Det är bara så svårt att få tiden att räcka till. Nu måste SolBo Förlag även ligga i med att marknadsföra ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Måste erkänna att jag mycket hellre sitter och skriver på en ny roman. Det passar mig otroligt mycket bättre. Tänka djupt. Gräva i mitt inre. Fantisera. Skapa. Göra resor. Både yttre och inre. Inte tjata om samma sak. ”Jag har skrivet en bok som heter… är ni intresserade av att…”

Var tvungen att se om Solveig hade rätt som vanligt. Vi var i den gemytlga hamnorten en solig men kall söndag i början av maj. Jag la in ett kort på Facebook. Tyvärr har jag slängt bilden. Min älskade fru hade rätt. Trädet levde. Här är bildbeviset på ”Lutande trädet i Abbekås.”
DSCN87370027

I söndags var jag och Solveig på en bilresa efter lunch mellan skurarna. Såg lika trevligt ut som jag sett på min bloggvän Åses sida. Men hennes bilder var mycket snyggare. Klicka här och njut. http://schnauzeraxl.wordpress.com/2013/06/16/skona-sondag/

Entrén till Marsvinsholms slott.

DSCN87130003

Det privatägda slottet.

DSCN87190009

Gårdskatten kom och hälsade på. Den berättade lite skvaller som jag inte vill dra här. En del var inte rumsrent och annat ytterst privat. 😉

DSCN87210011

För att inte gå vilse tog jag med denna skylten. Jag lovar. Jag ställde tillbaks den senare. 😉

DSCN87300020

Det var svårare att rätta till huset (det gamla tvätteriet) som Solveigs höft kom emot lite dumt. Tror ingen såg den lilla fadäsen. Måste ha varit dåligt byggt eller sankmark under. 😉
DSCN87250015

Varje sommar sedan 1996 ordnar Ystads stående teaterverksamhet populära utomhus-teaterföreställningar här. Sommarens giv heter ”Evigt ung” och hade premiär igår. Föreställningen bjöd visst på skratt och värme, men vädret var kallt. Teatern spelas alltid under bar himmel – i ur och skur. Publiken får låna filtar och regnkappor.

DSCN87310021

Nu åker vi vidare till nästa slott. Är man på Slottsturné så är man. Här blev vi portade direkt. Privat. Fick hålla oss på avstånd från Charlottenlunds slott.

DSCN87450035

DSCN87430033

Överkurs för Slottsintresserade:

Marsvinsholms slott: Ligger 12 km från Ystad. Söder om E55:an och norr om järnvägen till Malmö. På sommaren stannar tåget vid en speciell station när det är teaterföreställningar. Slottsparken har en skulpturutställning sedan 1997 som förnyas varje år.
Själva slottet uppfördes  mellan 1644-1648 av Otto Marsvin på pålar i en liten insjö. Det bildar en fyrkant i fyra våningar och är försett med ett torn i fem våningar i nordvästra och sydöstra hörnen. I slutet av sjuttonhundratalet gjorde greve Erik Ruuth en genomgripande restaurening av slottet. Sjuttio senare fick en dansk arkitekt äran att göra om slottet i Kristian IV:s stil.
Genom arv och försäljningar har slottet tillhört släkterna Thott, von Köningsmarck, de la Gardie, Sjöblad, Ruuth, Piper, Tornérhielm och Wachtmeister. Utrikesministern greve Carl Wachtmeister sålde 1854 allt till baron Jules Stjernblad. Idag ägs slottet av Tomas Iacobaeus.

Charlottenlunds slott. Ligger 8 km väster om Ystad. Nås via kustvägen 9. Slottet byggdes 1849 i medeltidsromantisk stil, med en öppen ljusgård med galleri.
Från början tillhörde Charlottenlund Marsvinsholms gods och hette då Snårestads säteri. Sedan avstyckades gården och köptes av greve Arvid Posse 1848. Det var denna man som lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. 1902 köptes godset av danskfödde Jacob Lachmann. Det ägs fortfarande av ättlingar till honom.

Nu ska jag fortsätta med mejlen samtidigt som jag ska njuta av en ensamfika. Ni inser väl att jag håller på att gaska upp mig. Man vill ju inte känna sig som den ensamma vita spaden. Jag har det rätt bra egentligen. Inget lurigt vatten som snart tar mig. Stackars barn som säkert grät sig till sömns igår kväll. Men mister du en spade, en vän eller en familj kan du alltid skruva ihop en ny på IKEA. 😉
DSCN87710026