Sveriges största flygsandsfält

 

I söndags fick vi med oss våra döttrar på en familjeutflykt. Önskemålet var ett besök vid en av Sveriges finaste stränder. Här var vi på semester 2007. En aning overkligt att det sju och ett halvt år senare var tjejen på bilden som körde bilen till Sandhammaren.

Tvåochenhalv

Jennifer tycks vara en populär bilchaufför. Jag såg okända personer tacka henne i trafiken. Själv fick jag hålla till goda med en plåthälsning på parkeringen.
Sju

Vad mysko. Det fanns många bilar på parkeringen. Det var soligt och fint. Konstigt nog mötte vi mest människor som var på väg tillbaka på den trånga strandvägen. Endast ett par med hund gick framför oss. När vi kom fram till slutet på stråket såg vi orsaken. Det saknades nästan helt strand. Strandremsan var uppslukad av vatten.
Ett

När Solveig noterade att paret med hund vågat sig ner bestämde vi oss för att haka på. Våra tjejer hade försvunnit iväg bland dynerna och lekte snöbollskrig. Om vattnet bestämt sig för att attackera snabbt skulle vi fått jobba för att ta oss uppför till säker mark.
Två

Visst är det vackert. Det är svårt att tänka sig att sjörövare hade sitt näste här. De vilseledde sjöfararna med falska ljussken, som var menat att likna fyrljus, vilket bidrog till att skeppen gick på grund. Fartygen plundrades och de överlevande gick hemska öden tillmötes, då de slogs ihjäl av sjörövarna. Det var tur att kung Karl XI lät hugga ner ekskogen på området där rövarna hade sitt näste.

Tre

Just Sandhammarens stora sanddynsområden utgör Sveriges största flygsandsfält. Flygsand är sand som förflyttats av vinden och ofta bildar sanddyner. Flygsand förekommer främst i ökenområden och i strandområden.

Fyra

Så här såg det ut när vi vände oss om. Vi beslutade oss för att gå tillbaka innan det var försent. Vinterbad lockade inte.

 

Sex

Gustav von Heidenstam var en duktig fyrkonstruktör. Jag och Solveig bestämde oss för att besöka den kända fyren. Vi sa det till våra tjejer när de sprang förbi oss.
”Pappa. Kan du ge oss bilnycklarna. Vi fryser. Vi sätter oss i bilen så länge.”
Några bilnycklar kunde jag inte trolla fram. Jag upplyste om att jag inte varit chaufför.
Vilken tur vi hade. Den olåsta bilen var kvar. Nycklarna satt kvar i bilen. Den turen hade inte paret som enligt YA parkerade sin bil på samma parkering i helgen, för en promenad på tjugo minuter. De blev av med en väska med diverse kort, 1000 kr i kontanter och två telefoner. 😦

DSC_30120081

Det suger i magen när man varit ute och promenerat i den friska luften. Vi avrundade med en fikapaus på Olof Viktors. Personbilderna fick inte vara med på bloggen. Däremot frågade jag aldrig hallonet om lov. 😉

 

Åtta

Sedan var det så att vi delade på oss. Damtrion uppskattade inte att jag gjorde precis som det stod på tavlan på gästoaletten. Eftersom ingen hörde mitt skrik var jag tvungen att öppna dörren och skrika högt.
”Papperet är SLU! Hjälp mig! 😉

Tio
Därefter var det ingen som ville sitta bredvid mig. Vad skönt det var med eget bord. Inte så dumt med en varm Kaffe Latte, för det var lite kyligt i baken. Eller så hittar jag bara på. 😉

Nio

Nästan alltid har Olof Viktors en konstutställning. Denna tavla blev jag förtjust i.
Jag tänker mig det som är bakom hörnet som det som 2015 har att erbjuda. Jag önskar alla mina bloggbesökare ett riktigt Gott Nytt År.
Elva

Fotnot: Vad konstigt att det inte finns en enda bloggvän bland favoriterna. Skönt att allt annat viktigt kommit överst på listan och som jag använder varje dag. Nu ska det bli spännande att se vilka bloggar som blir de tio första. Vem kommer att bli nummer ett? Den som kommenterar först på detta inlägg är svaret. 😀
Ps. Du måste vara blå för att jag ska kunna komma in på din blogg. (om du har någon) 😉 Dessutom ska den leda in till din blogg. 🙂

 

Annonser

Drömmer mig tillbaks en vecka

Vad råkallt det var idag när vi gick en vårpromenad på Norra Promenaden och in bland de gamla gatuhusen i vår stad. Våra tankar gick tillbaka en vecka till när vi förra söndagen njöt av vår familjepromenad på Sandhammarens vidsträckta strand. Sommartidens första ostrukna dag.
DSC007870002DSC007930007

DSC007900004

Jag blev glad när jag såg att denna okända medmänniska tog sig ända ner till stranden och gick en lång promenad i solskenet vid vattenbrynet. Hon parkerade sin bil bredvid vår och jag tänkte att det kommer inte att bli lätt för henne, bara med att gå i den djupa sanden ner till havet. Hon fixade det och fick sin belöning. 🙂

DSC008010015

Det var ingen stor mussla som Solveig hittade.

DSC007950009

En sväng upp till fyren blev det också. Sedan blev tre i familjen sugna på att klättra. 😉

DSC008030016DSC008040017DSC008070019

Även denna söndag övningskörde Jennifer. Sedan hände något magiskt. Av sig självt styrde bilen även denna gång till ett av våra favoritfik.

DSC008090020DSC008100021DSC008110022

De säljer även växter. Jag gillade namnet. Ormöga. Stackars liten. Fick du inte följa med in för din husse & matte? Kom så ska du få åka Volvo istället. Sedan ska du få något gott att äta. 😉

DSC008120023DSC008130024DSC008140025

 

 

 

Höstens första dag

Jennifer tävlade i friidrott. Lizette hade återträff med sin konfirmationsgrupp. Utan barn styrde vi bilen mot Sandhammaren denna söndag. ”Världens största sandlåda” har denna strand blivit kallad. Ett par gånger på senare år har den även blivit utsedd till Sveriges populäraste strand, i en känd tidskrift. Idag var det gott om parkeringsplatser.

Bild ett

Jag hann inte njuta länge innan jag drabbades av panik. Tänk om det smäller snart. 🙂

Bild två

Bäst att klättra upp en bit. Jag som har svindel. Vågar jag?

Bild tre

Sandhammarens fyr. Vad smart han var, Gustav von Heidenstam som med hjälp av långa skruvpålar kunde få ordning på konstruktionen i den lösa sanden. Byggåret var 1862. Höjden nästan 30 meter.

Bild fyra

I detta klätterträd hade våra tjejer trivts förträffligt.

Bild fem

Va? Hallå! Hur gick detta till? Har vi hamnat i Gävle?

Bild sex

Snart ser jag väl rosa elefanter också…. men vad söta blommorna är. ”Rosa kärlek” växer mitt i ängen.

Bild sju

Vänta lite. Det namnet känner jag igen. Ni där uppe på höjden. Ska ni med och fika?

Bild nio

Tänk att vi hamnade här igen. Stället som fick full pott, 20 poäng, när vi röstade sist när hela juryn var med. Bara det inte är fullsatt. Bäst att springa…

Bild åtta

Oj, oj! Jag och mina vassa armbågar. Hoppas inte Solveig såg detta. Det var absolut inte meningen.

Bild tio

Sist satt vi här i stora rummet. Den snälla ägarinnan gav oss en klase vindruvor, av dem som växer på de slingrande rankorna mot taket.
Bild elva

Vilket fint fönster. Här blir det romantiskt att sitta med min älskade fru. Bara hon håller sin busiga sked i styr.

Bild tolv

Vilken oas. Mysigt och smaskigt till fika, upptill det riktigt gott kaffe. Jag vågar inte visa vad en diabetiker äter denna söndag.

Bild tretton

En gammal mangel som påminner mig om hur min biceps fick jobba i barndomen i förrådet, där vår hederliga gröngula mangel stod.

Bild fjorton

Glädjande nyheter var att vi hittade ett möblerat fint inrett rum med gamla möbler och även pratade med några som satt där. De berättade att Backagårdens café & växthus har öppet på helgerna hela året ut. Det var bra nyheter för min figur. 🙂