Elf

Uppgift 11 av 30: Det låter om verbet
Svar: 7 bokstäver
Facit: Snarkar
Vinnare: Anki Arvidson ❤ ❤ ❤
Dagens tävlingstid: 18.00-18.30

Rätt årtal: 2012
Vinnare: Anette Åkesson

Tabell efter 11 uppgifter av 30:
Kategori ett:

1. Anki Arvidson, 45 p.
2. Znogge, 41 p.
3. Gunnel Moberg, 35 p.

Kategori två:
4. Annika Sohlin, 29 p.
5. Eva Rohlén, 26 p.
6. Wiolettan, 24 p.
7. Lisbeth Åhlskog, 23 p.
8. Eva-Lotta, 19 p.
9. Gunilla Wahlberg, 18 p.
10. Signhild Hortberg, 15 p.

Kategori tre:
11. Minton, 14 p
12. Maj Johansson, 12 p.
13. Beppan, Ethel Hedström, Cecilia Ottosson, 11 p.
16. Sven-Arne Petersson, 10 p.
17. Ditte Akker, Inger Börmark, 8 p.
19. Laila Larsson, 7 p.
20. Marie Kristoffersson, Thomas Petersson, Lena Wik, 6 p.

* Fanns en Lena Wikkommentar i papperskorgen (som WordPress placerat) från uppgift 3. Där skrev hon Audi på uppgiften bilmärke. Tänk om hon skrivit repa. 🙂 Nu fick hon sin poäng. Bättre sent än aldrig. Annars fanns där 54 st olika utländska kommentarer som skrev bleka tänder och liknande ord.
Om du skrivit en kommentar som inte syns så kontakta mig. Det lyser en röd lampa på sådant som jag ska godkänna, men papperskorgen besöker jag mycket sällan. Den är djup och jag är megaglad att WordPress har en. Varför har de ingen kompostkorg? 😉

Kategori fyra:
23. Pelle Börmark, 4 p.
24. Kerstin Cecilia, Anette Åkesson, 4 p.
26. Ing-Britt Jönsson, 3 p.
27. Yvonne Carlsson, Pia Boman, Börje Carlsson,
Susie på Stjärnarve, 2 p

Kategori fem:
31. Marianne Johansson Sturk, Primrose, Mia Juliusson, 1 p.
34. Övriga, 0 p. 😊

Kategori sex/Titlar:
Ju fler segrar – desto större procentchans att vinna.
Ingen Vinnare, 4 (utom tävlan)
Anki Arvidson, 3
Znogge, 1
Gunnel Moberg, 2
Gunilla Wahlberg, 1

Kategori sju/ Årtalet då fotot togs:
x. Ingen Vinnare, 3 p. (utom tävlan)
1. Eva Rohlén, 2 p.
2. Wiolettan, 1 p.
3. Anki Arvidson, 1 p.
4. Gunnel Moberg, 1 p.
5. Lisbeth Åhlskog, 1 p.
6. Thomas Petersson, 1 p.
7. Anette Åkesson, 1 p.

Kategori åtta/Jultema – 10 av 24 kort, redovisas ett i taget:
1. Znogge, 25 p.
2. Anki Arvidson, 24 p
3. Ditte Akker, 20 p.
4. Gunnel Moberg, 15 p.
5. Minton, Lena Wik, 11 p.
7. Wiolettan, Eva-Lotta, Eva Rohlén, 10 p.
10. Gunilla Wahlberg, 9 p.
11. Thomas Petersson, Lisbeth Ahlskog, Laila Larsson, 8 p.
14. Åse Holmander Mehlin, Anette Åkesson, Marie Kristoffersson, Beppan, 6 p.
18. Ethel Hedström, Sven-Arne Petersson, Susie på Stjärnarve, 5 p.
21. Börje Carlsson, Gun Toresson, Annika Sohlin, Ing-Britt Jönsson,
Cecilia Ottosson, 4 p.
26. Kerstin Cecilia, 3 p.
27. Pia Boman, Eva Johansson, Johan Abrahamsson, 2 p.
30-35. Primrose, Maj Johansson, Yvonne Carlsson,
Mia Juliusson, Anne Bondin, Martin Lidén, 1 p.

Kategori nio: Ett till trettio på främmande språk.
Information i eget inlägg idag!!!
Tävlingsdag: Fredagen den 30 november.

 

Ps. Regler & information. Tryck här!
https://bosseliden.wordpress.com/2018/10/18/i-november-vid-den-har-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sveriges tio vackraste byar och småstäder

På tal om Trosa från igår. Kul att jag fick in rätt svar till slut. 🙂
Skyscanner sammanställde i maj 2016 en lista över Sveriges 10 vackraste byar och småstäder och la ut tio underbara foton på denna länk.

https://www.skyscanner.se/nyheter/sveriges-10-vackraste-byar-och-smastader

Trosa hamnade på plats sju. Förutom Trosa tror jag att jag aldrig varit i Sigtuna som rankades som tvåa. Det stod att storstaden Shanghai i Kina var så impad av Sigtuna att man lät uppföra en kopia.

Det var extra festligt personligen för mig, med deras lista över Sveriges 10 bästa sommarstäder. Vilken Header. Njut av den.  ❤

https://www.skyscanner.se/nyheter/sveriges-10-basta-sommarstader

Med andra ord har jag bytt ner mig. Från ettan Halmstad (Vilken kass bild de valde) till tvåan Ystad. 🙂
Jag var åtta dagar i trean Visby i somras och älskar den kuperade innerstaden. Centrum innanför murarna.
*Båstad på plats fem har aldrig varit en STAD i min skolvärld. Men på sommaren är orten välbesökt. Resten av året är det lätt att ta sig fram i Båstad och det behövs ingen väntan för att ta sig in på Köpmansgatan. Jag har en del erfarenhet efter alla våra år i de trakterna. Från kaos under några intensiva sommarveckor till  ”spökstaden” Torekov när 08:orna åkt hem. Sorgligt för bygden. Det var mycket som lades ner bara under vår tid där. Som dominobrickor försvinner en levande året runt framtid. För precis som i näringskedjan hör saker ihop. Det fiffiga kretsloppet. Som den kortsiktiga människan med dollarhjärna inte lägger ner någon tid på. Time is Money.
”Nu borrar vi.”
”Ursäkta. Det ligger flera döda kossor där borta och en man sa att fisken i bäcken flyter omkring död.”
”Trams. Mjölkmaskinerna sover bara. Dra i svansen. Fisk finns i havet. Är du ny här?”
”En bonde har fått problem med synen och hans händer darrar okontrollerat sedan en tid tillbaka. Han och hans fru är oroliga för sin nyfödda dotter.”
”Solsting. Han har säkert druckit för mycket mjölk. Ge honom något starkare. Hon har väl fått kolik.”  😉

Fotnot:
En hälsning och ”kvällspresent” till alla tävlingskompisar.
Ha en mysig tävlingsfri kväll.  ❤

Vi hörs – men syns inte

Kända skådespelare tar efter flera år framför kameran ibland steget ”tillbaks” till regissörstolen. Jag och Solveig skyndade på detta. Vi tog direkt ett skutt bakåt och lämnade plats för yngre … 😉 för fina stillbilder med anknytning till Sebastian Rosander & Lena Sanders 1970-talssteg i västkuststaden Halmstad. SolBo Förlag ville testa taktiken att spela in från en Iphone istället för systemkameran, som vi använde sist.
Vi tänker också lägga in ”Månadens kåseri” under 2015, på YouTube. 🙂

Ps. Glöm inte att rösta på tre filmer. Du trycker på ”Femtio filmer – en bloggtävling” under min Header. För närvarande är det Pretty Woman som leder. Tre stycken trisslotter ska lottas ut den 25 januari.

Döden slog till blixtsnabbt

Det var varmt både i vattnet och i luften där jag och min sommarbästis Joakim höll på att försöka sätta nytt nickrekord med fotbollen av plast. Den här sommaren hade vi badat nästan varje dag. På starka pojkben hade vi trampat den långa vägen till Östra Stranden och stannat till vid kiosken för att köpa fruktkolor som vi sedan matade tandtrollen med. Ligga och lapa sol stod inte högt på pojkagendan. Ändå var vi bruna som pepparkakor. Man blir lätt det om man har det rätta pigmentet, hela tiden är i rörelse och lever hand i hand med salta smekande vindar.
Värmen i vattnet vid Östra Stranden var välkänd för oss helårsboende och alla de smålänningar som hade stugor i trakten. Orsaken var att det var så långgrunt, att man skämtade om att man kunde gå ända till Danmark. När vattnet äntligen blötte ner kanten på badbyxorna nådde man på nytt en sandbank och vattnet sjönk behagligt ner till knäna igen. Den som ville upptäcka när vattnet nådde hakan behövde en rejäl skopa med tålamod. Dessutom var vattnet jämndjupt. Flyttade man sig i sidled blev det ingen större förändring. Inga luriga gropar, inga strömmar, inga stenar på botten – otroligt barnvänligt. En del personer kommenterade gärna att ett avloppsrör gick rakt ut i vattnet en bit bort mot hamnen. Att det var ren skit som värmde upp vattnet. Det örat lyssnade jag inte på …
Både jag och Joakim spelade fotboll i ett ungdomslag. Den dagliga träningen hade gett resultat. På avstånd måste det ha sett imponerande ut när vi grabbar lät bollen flyga mellan våra våta kalufser. Om de som tittade orkade räkna i sommarhettan skulle de vid några tillfällen nått siffror över hundra. Var vi nära ett rekord behövde vi aldrig riskera något i vattnet när vi offrade oss vilt för att nå dit med pannan en sista gång. Inga dolda spetsiga faror lurade i vassen.
Denna dag var det extremt varmt. Kvavt och dåligt med syre. Solen försvann och ersattes av mörka moln. På avstånd såg vi att de sista strandgästerna samlade ihop sina pinaler och försvann iväg. Där i det varma vattnet gjorde det inget att det även kom vattenstänk från ovan. Livet lekte och vi var oslagbara på alla plan.
Plötsligt mullrade det till bakom ryggen …

Smakprov fem av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Bloggprovbok

Fotnot: Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Har jag haft samma skyddsängel eller är det olika varje gång?

Jag har en gång bjudit på det privata att jag skriver i en femårsdagbok. I den senaste är jag inne på andra året. Innan jag börjar i en oskriven bok brukar jag fylla i på rätt ställe när människor jag tycker om fyller år. Jag låter även andra viktiga händelser få följa med till en ny bok. Överst skriver jag en anteckning om något jag upplevt och inte vill glömma. Därför har jag ex. många egna ”födelsedagar”. Otaliga är de tillfällen då jag borde ha fått ta ner skylten. Två av dem nämns i kåserier i ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”, men det är bara en del av det totala antalet gånger. Det har hänt några gånger att jag funderat på skälet till att just jag skulle få leva vidare på jorden. Varför hade en skyddsängel tid med mig när så många andra människor inte ens får en andra chans? Det är inget som ska ge mig dåligt samvete, men ändå värt och viktigt att fundera på någon gång under livets gång. Varför flög inte ängeln istället till ”flickan” som mötte ett ”monster” i en skogsdunge? Hon som borde haft hela framtiden framför sig? Som cyklade stolt på sin nya röda cykel och sjöng en sång vid fel plats och fel tidpunkt.

Jag var trött efter mitt tolvtimmarspass på jobbet, men glad för jag hade fått en ny trevlig killkompis. Min devis är att allt blir roligare om man skojar istället för gnäller om man sysslar med en monoton arbetssyssla. Nu var jag på väg mot min tuffa röda sportbil som stod parkerad vid Slottet i Halmstad. Först måste jag passera en dubbelsidig led över Slottsbron. Under en tid hade det varit vägarbete så det vanliga trafikljuset hade varit omkopplat till blinkande gult sken. Denna dag hade det återgått till rött-gult-grönt sken igen. Jag hann heja på några killar som träningsrodde på Nissan innan jag närmade mig vägen. Trafiken var lugn eftersom det var relativt sent på höstkvällen. Jag noterade att bilen som kom rullande i filen närmast mig bromsade in och stannade eftersom det var rött. Jag gick ut i gatan och såg mot skeppet Najaden som på den tiden låg nedanför Slottet. Min bil stod precis med fronten mot det anrika skeppet. Jag tänkte några hemliga tankar och fick samtidigt en hint inifrån om att sluta tänka och istället agera. Snabbt som ögat tvärstannade jag. En bil i hög hastighet körde mot rött i den andra filen. Något eller någon höll tillbaka mig. Stoppade både mina tankar och mina ben i exakt rätt sekund. I min värld var det en ängel. Därefter blev det fart på benen. Jag var på den tiden snabbast på 100 m i min åldersklass i Halland. Frågan är om jag inte vunnit SM om det funnit en distans som hette ”Springa 240 meter efter en bil”. På den tiden svor jag ibland. Jag skulle gärna velat höra och se på film hur det gick till. Adrenalinet fick mig att bli ruskigt snabb. Jag kutade efter bilen som inte gjorde någon ansats till att stanna. Vid den tidpunkten fanns bara en rondell i min barndomsstol. Inför rondellen var den hemliga föraren tvungen att sakta ner och jag tog in på bilen och kunde läsa av skylten med tre bokstäver och tre siffror. Sedan ökade bilen farten på väg mot Tylösand och jag stannade utmattad till för att hämta andan. Nästa dag ringde jag bilregistret och fick ägarens namn. Adrenalin-Bosse, som blivit Detektiv-Bosse blev Medmänniskan-Bosse efter samtalet med kvinnan i 60-årsåldern och anmälde aldrig till polisen som jag bestämt mig för att göra. Min barska men korrekta telefonröst ersattes av lyssnarens. Jag beklagade och lovade att inte anmäla henne. Någon gång tänkte jag tanken som kompisar också framfört. Tänk om hon fabulerade.
Några månader senare stod annonsen där i Hallandsposten.
Dödsannonsen.
Kvinnan hade obotlig cancer. Hon såg aldrig det röda ljuset. Skyllde på det blinkande gula som varit där tidigare när hon kört till och från jobbet, drogad av stark medicin. Jag överlevde och kunde gå vidare i livet. Om jag fortsatt att tänka på mitt och inte lyssnat på Ängeln hade det varit jag som gått först …

Varje gång jag stannar till för att släppa fram en gående vid ett övergångsställe tittar jag i backspegeln. Ser till om det är möjligt att bilen bakom inte får en chans att trycka sig förbi. Jag är observant när det är två filer och jag stannar. Tänker att fotgängaren som tackar mig måste se upp så att bilen som kommer i den andra filen också kommer att stanna. Ingen självklarhet. Alltför många gånger har jag sett att så inte är fallet. Jag skapar en falsk trygghetskänsla som kan sluta illa.

OBS! Det blev ett seriöst inlägg idag med. Jag gick en runda på stranden igår. Då hittade jag en flaska med post. Det stod att min humor hade det bra på Maldiverna. Utan att jag tänkte på det blev detta blogginlägg en perfekt språngbräda till filmtips fyrtiofyra på torsdag. Nu ska jag fira en av mina otaliga födelsedagar. Som ni ser tar jag alla chanser till att fiska efter skäl att fira. Hoppas du också njuter av din tisdag. Dagen kommer aldrig tillbaka. 🙂

Skämt8

Vi har inga små barn längre

Barnen i våra trakter har höstlov denna vecka. Det har varit en hel del klagomål så jag gissar på att det nya bara blir ettårigt. Nästa år är säkert lovet tillbaka på veckan 44 igen. Annars är det inte så dumt att fylla år på ett lov. Lizette kan i lugn och ro leka med sina dockor, studera alla teckningar som pappa gjort till henne. Eller… 🙂
Åren går. Den första bilden tog någon av dagispersonalen. Lizette gick på Fiskebyn i Torekov.

0010001

DSC_0052

GRATTIS LIZETTE PÅ 16-ÅRSDAGEN!
Om ni är nya läsare kan ni få läsa ett kåseri som jag la in för två år sedan om den speciella oktobernatten, när någon ville ut från Solveigs mage.

https://bosseliden.wordpress.com/2012/10/12/maste-du-kora-sa-langsamt/

Ett stort misslyckande

Jag tycker att det är viktigt att erkänna sina misstag. De gånger det inte blev som man tänkt sig. När man inte slutför sina uppgifter.
Ni som följt mig såg att jag hade två tävlingar nyss. Den ena gick ut på att gissa vilken glass som var min favoritglass sommaren 1982. Svaret var nyheten Lakritspuck som tyvärr tog slut väldigt fort i min hemmakiosk på grund av sin popularitet. Jag tvingades cykla runt till andra ställen, men ofta var det samma trista ”ordpuck” som jag fick i ansiktet. Sommarens nyhet var tyvärr slut. De visste inte när de skulle få nya. 😦

Flera år tidigare fick jag en fiffig idé när jag vaknade tidigt på morgonen. Eftersom jag hade pantat massor av flaskor och burkar efter en midsommarafton kände jag mig stenrik trots min ringa ålder. Det var en varm morgon och som gjort för glassätande och en spännande tävling. Jag tog med mig anteckningsbok, penna och plånbok. Om det var någonting som jag var expert på i Halmstad var det att hitta alla vrår där de sålde glass. På glasslistan som var med i min bloggtävling fanns det tjugotre stycken olika glassar att välja på. Detta aktuella år var det färre. Vi säger att det var sjutton. Mitt mål var att samma dag köpa en av varje sort, äta upp den och betygsätta den mellan ett och tio. Mellan inköpen cyklade jag till nästa kiosk eller affär och skaffade mig ny aptit.

Det retar mig än idag. Tyvärr kommer jag inte ihåg sista namnet. Jag hann inte med nummer sjutton och ska ärligheten med i detta kåseri måste jag erkänna att nummer fjorton till sexton gick på ren Boboenvishet och smakade sådär. Det var som om hissen ville gå upp igen, om du förstår hur jag menar. Då är det inte lätt att vara rättvis som jurymedlem. Sorry alla glassorter. Jag borde spritt ut det på två dagar. 😉

Mamma kom med ett hot när jag kom hem som jag tog med ro. Hon sa att jag inte fick efterrätt eftersom jag inte ätit upp hennes tillagade mat. Den kvällen fick jag gå och lägga mig utan glass, hallon och grädde till efterrätt. Tyck inte synd om mig kära läsare. Mamma ville såklart straffa sin glassälskande yngsta son riktigt hårt och för en gångs skull var hennes sjätte sinne avkopplat. 🙂

Ps. Trist nog minns jag inte vinnaren. Det kunde inte vara 88:an. Den såldes av Trollhätteglass på den gamla goda tiden. Ds.

En liter mjölk för hundra kronor

Detta kåseri fick inte vara med i vår bok. Istället hamnar det oredigerat här på bloggen. Jag skulle tro att jag gick på lågstadiet. Vilka grabbar…och jag var en av dem. 🙂

Det är tur att mina föräldrar inte finns i livet längre. Nu när jag ska sätta denna bekännelse på pränt. Det känns som det är rätt tid att krypa till korset. Tempo har bytt namn till Åhlens, som blev Hemköp och jag vet inte allt i den stora lokalen. Spåren måste ha bleknat bort för länge sedan och jag har blivit med blogg. Brottsplatsen var dåvarande Tempo på Laholmsvägen i Halmstad. Jag har i nuläget förträngt antalet gånger. Nu tror ni läsare att jag ska berätta om mitt liv som snattare. Där tog ni fel. Så lågt sjönk jag inte. Jag och en kompis roade oss istället med en speciell byteshandel. Inte för egen del. Inte för att få en fördel vid ett köp. Nej, vi hade en annan taktik. Vi bytte helt enkelt prislappar. Detta var långt innan EAN-kodernas värld. Vi hade ingen seriös logik i baktanke utan målet var att nå chockeffekter. Rejält tog vi i ändå från tårna. En liter mjölk kunde få kosta hundra kronor. En fräck dammsugare 98 öre. Ett par damtrosor kunde vi rea för ett par riksdaler. Jordgubbarna kunde nå rekordhögt midsommarpris. Så här gick vi tillväga. Snabbt drog en av oss upp tröjarmen. Den andra rev loss lappar som han sedan satte fast på den andres arm. Tröjarmen gled diskret ner igen. Sedan gick vi på jakt. Ibland bytte vi bara rakt av mellan två varor som stod nära varandra på en hylla. Roligast var såklart att ordna priskap. Vi var tyvärr aldrig så djärva att vi följde efter en kund, som tog en av våra varor och sedan tog rygg på kunden vid kassakön. Där tröt modet. Vi var trots allt valpiga och hade inte fyllt speciellt många år. Jag tror inte heller att någon lyckades få betala ett för lågt pris eller ett för skyhögt. Möjligtvis missade någon semestervikarie bakom kassan. Usch! Nu fick jag dåligt samvete. Det fanns ett viktigt litet skäl till att vi var för fega att följa med en kund till kassan. På Tempo jobbade en kvinna som var mycket kort till växten, eller om det var fyra systrar. Hon eller de fanns överallt i gångarna. Ändå rekade vi alltid innan vi körde igång vår hobby. Ofta hann det inte gå lång tid innan en blond kalufs dök upp bakom en pall med Corn Falkes. Kvickt bytte vi position till en annan avdelning. Då var hon där mellan syltburkarna. Förflyttningen gick på en tystlåten sparkcykel med hjälp av ett supersnabbt, trimmat ben. En sak var säker. Hon hade haft medaljchans på ett Paralympics. Nu i efterhand gissar jag på att den kortväxta kvinnan anade vittringen av oss. Hon måste ha skuggat oss. Det var också hon som var på hemmaplan och kände till genvägarna. Fast hon kom aldrig på oss. Där gick hon bet.

Det gick värre för en annan kvinna, flera år senare. Av en slump råkade jag se hur en välklädd äldre kvinna stoppade en laxförpackning innanför kappan. Först stod jag bara och stirrade på den propra damen. Därefter gick jag och berättade för ett biträde som fick med sig kvinnan in på kontoret. Hoppas att den fina damen fick sitta på en kall, hård bänk och rabbla ”sex laxar i en laxask” tio gånger i en följd, innan hon fick tillåtelse att gå hem. Jag har haft en flickvän vars mamma var butikskontrollant, så jag har fått höra många varianter när det gäller sätt att stoppa på sig varor. Ofta är det de man minst anar och som ekonomiskt inte behöver göra stölden, som är de skyldiga. Handlar det om spänning, snålhet eller ”bara” kleptomani? Allt har sitt pris och sin tid. Detta insåg jag snabbt och hittade spänning på många andra håll istället. Önskar dig läsare en trevlig helg. Ska du göra något speciellt?

Ett sent tack

Lizette har börjat på ett kommunalt nytt gymnasium som saknar egen matsal. Istället får ungdomarna välja på fyra restauranger i Simrishamn och en hel del olika rätter varje dag. Vilken lyx. Annat än på min tid, när vi fick hålla till godo med dagens skollunch och därmed basta. En rätt att välja på. Vi åt barkbröd och hade kalops, dillkött och blodkorv varenda vecka. Nu tog jag i och är inte sanningsenlig. 😉

Jag fick en flash-back och letade upp skolkatalogen. Måste få se mina goa mattanter igen. Speciellt…

Mattanterna

Minns inte om jag hade charm i ettan eller om jag skaffade mig den senare under mina tre år på ekonomisk linje. Hade jag haft chansen skulle jag gärna tackat de tre kvinnorna på nedre bänk och framför allt Ann-Sofie Johansson (längst ner till höger) för alla köttbullar och korvar hon hämtade från det inre köket bara för min skull. Visst fick jag ibland tjata en bra stund, men till sist fick jag det där leendet och hon gav efter för mitt smicker. För att inte få för många frågor från mina skolkamrater brukade jag välja ett mindre bord i matsalen, vid dessa speciella tillfällen. Jag var kräsen, det var många rätter som jag inte gillade i skolmaten.

Världen är liten. Tänk om Ann-Sofie läser dessa rader. Hoppas att hon lever och har hälsan kvar. Tusen tack för att du förgyllde mina matsalsstunder på Sannarpsskolan i Halmstad, så att jag inte tynade bort. Utan dig hade jag bott i godisautomaten. Snusklubborna var min favorit.

Jag glömmer inte bort människor. Helst inte de snälla. Kram! 🙂

 

Äntligen en segrare

Äntligen. På tredje försöket gick det att få fram en segrare i ämnet statyer.

Gunilla Wahlberg

Stort GRATTIS till Gunilla Wahlberg!
Ni var jättemånga som lurade i vassen under gårdagens tävling, en aktivitet som levde i många timmar. Sådant märks inte utåt sett, helst inte när färre lämnar kommentarer än vanligt. Men bakom kulisserna kunde jag notera på WordPress statistik, att bloggen satte nytt visningsrekord förra dygnet. 648 visningar blev det. Tänk om jag hade så många varje dygn. 🙂

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare: Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare: Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson.
5. 20 000 visningar/Sportlov. Tio sovande bilder på Jennifer: Ezter Nilsson.
6. 25 000 visningar/Påsklov. Tio kaffekoppar: Anne med E.
7. 30 000 visningar. Hjo Kyrka: Kerstin Nilsson.
8. Ett år som bloggare. Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar: Tio t-shirt: Skogsfen, Regnbågen och Petronella
10. Fotbollskillar. Vem är jag? Vinnare: Petronella Hjertqvist
11. 70 000 visningar: OS/Sportlov. Tio sovande Jennifer. Vinnare: MiaTankar
12. 500 inlägg. Glenn Hysén. Vinnare: Lisbeth ”Lippe” Forsberg.
13. Vem tog vad? Matfråga. Vinnare: Lars-Gunnar Blom.
14. Bloggen två år. Statyer i Ystad. Vinnare: Ingen klarade de två uppgifterna.
15. Fotbolls-VM i Brasilien. Vinnare: BP och Bosse Lidén.
16. 600 inlägg. Vinnare: Gunilla Wahlberg.
17. 100 000 visningar. Då kommer det inte att handla om statyer. 😉

Jag önskar alla bloggläsare en trevlig start på veckan. Vad ovanligt det var att vakna till vågskvalp på radion. Sitta i köket i mörkret och äta frukost med levande ljus klockan halv sex. Solveigs sommarlov är slut. Våra nästan dagliga balkongfrukostar är snart bara ett mysigt minne från sommaren 2014. Nu ska jag ägna mig åt att lusläsa ett manus och försvinna in i en ”läsa varje ord och tecken värld”.