Naturen har också känslor

Vågar jag?

ett

”Hej. Kan jag få gunga med er?”

tva

Även blommor och växter har känslor.

tre

fyra

Kommer den sköra knoppen att få chansen att slå ut?

fem

Andras olyckor kan bli andras lyckor. Vindruvsklasen ramlade ner och fjärilen fick en trevlig lördagseftermiddag. Precis som vi, som hade vår Uppsaladotter hemma förra helgen. ❤ Det blev mycket ”bubbel” och en tur ut till Österlen i underbar sommarväderlek.

sex

Ska det sluta lyckligt? Kommer det att tjuta omkring mig? Blir jag betraktad som en boktjuv?

sju

Tänk om de direkt ringer till polisen utan att leta alibi? Det var länge sedan som jag åkte polisbil. Har jag inte skrivit ett kåseri om det? Tror det. Alldeles i början av min bloggkarriär. 🙂

dsc_41890008

När inlandsisen smälte …

… bildades Hammars backar och Kåsebergaåsen.

Ett

Du som åkt kustvägen mellan Ystad och Kåseberga  på Österlen har säkert sett den välkända silhuetten Hammars backar som varit populär att ha som en kuliss i flera filmer genom åren, ex. i Wallanderfilmerna.
Det är även ett militärområde.
Vi blev inte speciellt förtjusta när vi i söndags såg alla gula varnande skyltar och ordet LIVSFARA med svarta stora bokstäver och insåg att det var storövning på gång.
Besviket stannade jag bilen vid parkeringsplatsen och gick med dystra steg mot informationstavlan. Sedan blev jag gladare när jag noterade att söndagen var en vilodag även för skjutande.
På den här bilden syns inte höjdskillnaden så bra. Det känns i benen att ta sig upp till det lutande trädet. Men jag trivs med vetskapen, att jag tyckte det var en betydligt tuffare distans sommaren 2011.  Den gamla gubben har fått mer liv och spring i benen.

Två

Det finns en rik flora och fauna i området. Utsikten är magnifik i klart väder.

Tre

Här uppe brukar de som håller på med skärmflygning starta och landa. Synd att det inte var någon där idag så du fick se.
Det måste vara en stor upplevelse att glida omkring lite ovan.
Jag står tydligen och betraktar Kåseberga och är i min egen lilla bubbla.  🙂

Fyra

Långt borta till höger syns utkanten av vår hemstad Ystad.
Vi insåg att dagens besök fick bli kortvarigt. Det drog ihop sig på himlen och handlade troligen om minuter tills det väntade en kall dusch med kläderna på.

Fem

Rapsfälten lyser verkligen upp fälten i Skåne i maj. Vi såg massor av dem när vi ägnade ett par timmar åt att glida omkring på Österlen. Det är så skönt denna tid, innan turisterna anländer och det blir trångt överallt. När vi får ha ”kakan” lite för oss själva.  🙂

Sex

Här ser du första dropparna på kameralinsen. Vilken flax. Vi hann precis svänga ut på kustvägen, innan den första skuren kom och följdes av fler på hemvägen.  🙂

DSC_40310005

Nästa gång som vi går upp på höjden har vi förhoppningsvis cyklat dit. Då kommer vi att ha filt och fikakorg med. Kanske går vi ner för andra slänten mot sandstranden.

Tyvärr tar cykelvägen slut några hundra meter längre bort mot Kåsebergahållet. Sedan tvingas cyklister ut på den smala slingrande bilvägen som är tät med trafik på sommaren.  😦
Väldigt sorgligt och farligt. Vilket underbart cykelstråk det skulle kunnat vara om det fanns en cykelväg hela vägen mot Sandhammaren och varför inte vidare upp mot Skillinge. Det tycks äntligen vara något på gång mellan Brösarp och Kivik.
Jag inser givetvis att det handlar om ägor och rättigheter. Sedan finns det ett laddat ord som heter prioriteringar. Landsbygden ligger sällan först på bordet när resurser ska fördelas.
Första steget är att ta bort alla fallskärmar och specialavtal. Ett av många ”steg” jag kommer att ta vidta när jag blir statsminister. Eller stadsminister. 😀

Jag önskar alla mina bloggläsare en trevlig lördag. Just nu är det grått utanför mitt fönster. Efter lunch hoppas jag den gula lampan är tänd.

Vilken kovändning

DSC_18100016DSC_18130017

Tänk att de kan stå så stilla och se ut som plakatkossor. Hade jag inte sett med egna ögon hur det gick till så skulle jag också gått på det. 🙂

Först hörde jag smattrande skott i dungen. Sedan kom två älgar utspringande. Därefter dök det upp två tjejer bakom stängslet som gav älgarna ko-maskeradkläder. När älgarna kommit i kläderna blev de plakatförstenade precis i grevens tid. För ut genom dungen kom tre jägare med hotfulla gevär. En av jägarna frågade mig om jag sett två älgar. Jag svarade med en halvsanning:
”Jo. De sprang iväg uppför kullen och försvann iväg som glidflygare.”
”Kul”, sa han och spottade otäckt nära mina skor.
Jag tog inte honom i hand och presenterade mig som Bo Ko. Det är inte bara älgarna som demonstrerar. 😉

Jag önskar alla er läsare som orkat ta er ner till denna raden en trevlig oktoberlördag. Hoppas ni ska göra något spännande av dagen.

Stå ut i tjugofyra år till…

Backagårdens café

Kön på Olov Viktors lockade inte. Därför var det ett lätt val att styra vidare på Österlen mot vårt andra favoritställe. Här är morotskakan nyttigare och godare. Alla blommor är också ett extra plus. Gott om plats än så länge. Turisterna har inte hittat till denna oas ännu. Om några veckor är det annorlunda.

krasse

vallmoinre vallmo

”Krasse och underbara vallmo fixar jag lätt. Vad heter de två andra?”
”Malva och jag tror att det andra är borstnejlika.”

malvaborstnejloiks

”Jag måste älska dig mycket mer, än du älskar mig.”
”Vad har du gjort med din ring?”
”Inget. Jag är oskyldig som vanligt.”
”Du måste ha fastnat någonstans.”
”Jag har fastnat för dig.” 😉
förlovningsringar

”Vi skippar strandpromenaden idag. Det får bli skogen i Hagestad naturreservat. Ska vi ta bilen eller springa över Hammars Backar?”
Hammars backar

”Jag hade inte en aning om att gurkbarn och morotsbarn växer i träden. Solveig! Tror du vi gått för långt? Är vi i ett annat land?”
”Det skulle vara du som är i ett fantasiland. Själv är jag på Löderups camping.”
gurkbarn

”Jag trivs i fantasilandet. Vilken stor ring. Kan det vara en förlovningsring för tjockhalsade från Gränna. Tror du att du kommer att stå ut med mig i tjugofyra år till.”
”Jag lovar inget.”
”Det där var inte rätt replik på förlovningsdagen. Ta tillbaka det. Annars slänger jag i dig i det kalla vattnet och det är inte säkert att jag slänger i ringen. Vad snabb du är. Vänta på mig…”
förlovningsring för polkagrisar

 

Yxornas häll

Bild ett

Sista dagarna har jag nästan fått nypa mig i armen. Just idag för ett år sedan skojade jag med en granne och sa ”god jul“ till honom. Det hade kommit ett rejält busväder och varit snöstorm på natten. Idag behövdes ingen snöskottning. I helgen tog vi årets första riktiga ”vår-roadtrip” ut till Österlen. Extra roligt var att familjen var intakt, men tjejerna ville inte vara med på några bloggbilder. Det är inte bloggen de är emot utan att synas över hela världen när som helst. Det har varit mycket prat om det på föreläsningarna i skolan på sista tiden. Tur att jag fått tillstånd till lördagens inlägg. 😉

Variation förnöjer. Eftersom vi har en lågstadiefröken i familjen blev det en tur till ”Yxornas häll”, som ligger mellan Simrishamn och Brantevik. Det är en av de mest kända hällristningarna i Skåne och en av de äldsta. Den härstammar från äldre bronsåldern, ca 3 500 år sedan.

photo5Lika gammalt var inte det vi beställde till fikat och fågeln lät bli våra godsaker.

photo4  Den satt helt stilla. Såg ut som en död träfågel. 🙂DSC007510016

Sist gjorde jag reklam för Olof Viktors. Backagårdens café och växthus tycker vi är i samma höga klass. Min morotskaka vann över den jag åt sist på Olof Viktors. Nyttigare och godare med de stora mumsiga nötbitarna. Caféet öppnade säsongen den 1 mars. Redan var det behagligt varmt i växthuset. Helst där jag satt med solen mot mig. Minns i höstas när jag och Lizette skojade med Solveig som gått iväg till toaletten. När Solveig kom tillbaks började jag viska till henne med en förskräckt min. Berättade att jag skämdes över Lizette som satt och åt från en stor klase blålila vindruvor. Jag kunde inte fatta att hon vågade knycka en klase från vinrankorna som slingrade sig runt borden. ”Tänk om någon sett det. Har vi inte uppfostrat våra barn till att…” Lizette var neutral och åt vidare. Sedan såg antagligen Solveig Jennifers blick och förstod att så illa var det inte med lillasyster. Under tiden Solveig var iväg kom nämligen en dam som jobbade där och la druvorna på vårt bord.

photo2

photo3

Det känns som om vårbruket spårat ur. Kan bonden ha fått solsting? Jag gissar på att han drömmer om alla brev han ska få från Linda  i ”Bonde söker fru” och därför hamnade traktorn på bänken istället för på åkern.

DSC007550020

Varför kom jag akut att tänka på att motionera bort det jag just fikat?

DSC007560021

”Du där! Vet du var Hammars backar ligger? Nu har du väl ändå fått halsduken fel? Vi har precis varit där inne och fikat och tittat på fina saker i butikerna.”  ”Solveig! Såg du vad brun han redan var? Varför fick du så bråttom till bilen?”

DSC007590024Måste ha varit rekord för Jennifer när det gäller att övningsköra. Jag tycker att hon gjort rejäla framsteg och förstår inte varför hennes bilskollärare har drabbats av magsår och hela tiden byter bort just hennes lektioner. 🙂 Under flera av milen höll hon till höger på vägen. Genvägen över klitterna i Sandhammaren ruskade om både bil och passagerare. Blev inte riktigt klok på varför hon ville tävla med katamaranen som gick till Bornholm. Ibland kan det vara en fördel att inte fråga för många söndagsfrågor och som tur var hade jag med danska pengar och det är ingen manetsäsong ännu. 🙂 Ser man bara problemen från den ljusa sidan blir det mesta bra. Annars får man vänta på rätt vindar.

photo6
Hammars backar. Här har vi varit några gånger. Ligger ganska nära Kabusa skjutfält. Vi läste på anslagstavlan att man skulle hålla sig undan vissa övningsdagar i nästa vecka.

DSC007680033

Vad roligt att se allt spring som fanns i tjejerna. Det smittade nästan av sig till oss lite äldre. Backen känns i benen både upp och ner. Annars var det mycket dis häruppe. Nästa gång kommer jag att köra av strandvägen inne i Hammar istället. Jag såg på en karta på anslagstavlan att det var möjligt att nå fram riktigt långt på en slingrande grusväg. Tänk att välja en lite varmare klar dag med en fikakorg. Vilka öppna vyer mot Östersjön och inåt landet. Fortfarande har vi kvar att bevittna solnedgången vid Ale Stenar. I sommar kanske det blir av.

Etta på White guide café

Vi bjöds inte på något solsken när vi körde in på Österlen igår på vår 23:e bröllopsdag. Inte alls samma härliga väder som förra året när vi besteg Hammars Backar och kunde gå med bara armar. Den gången avrundade vi med ett besök på olof viktors.

Bild ett

Efter det har det blivit fler besök hos denna populära gårdsbutik, som numera ståtar med en fin titel, etta på White guide café. Utsedd till landets bästa café och konditori. Igår var det första gången våra tjejer var med hit och hela fikajuryn var samlad. Alla gav högsta betyg. En femma var. Tjugo poäng. Det andra fiket på Österlen som fått full poäng av en enig Lidénfamilj.

Bild två

Det lockade inte att sitta utomhus på innegården eller i trädgården. Därför fick vi trängas med många andra fikasugna. Vi valde ”Biblioteket” med massor av böcker i bokhyllorna. Förra gången när jag tog ett tvåmansbord och Solveig gick och beställde hände en sak som jag inte glömt. Det var ett motorcykelpar som reserverade ett bord med sina kläder och sina hjälmar. Den långa mannen med läderkläder gick iväg för att beställa medan hans damsällskap satt kvar. En stund senare hände tre saker efter varandra. Jag hörde en smäll, ett högt AJ och såg hur kvinnan tog sig för munnen. Det är en extremt låg dörröppning till detta rum och mannen var lång. Han skulle antingen behövt vika sig rejält eller behållit hjälmen på. Konstigt nog tappade han varken dryck eller godsaker från brickan. Jag tyckte synd om honom. Han satt och tog sig för huvudet och jag funderade på om han skulle kunna köra iväg med sin mc. En elak sida av mig funderade på hur många stjärnor han skulle ge i betyg.

Bild tre

Jag kunde inte med att fota runt igår. Inte med tanke på det kända paret bredvid. Adde Malmberg och hans fru, skådespelerskan Siw Erixson. Därför får ni inte se vad jag och Adde åt. 😉

Växlande väder och färska hallon

Förr hörde man ofta uttrycket varannan dags väder under den svenska sommaren. Jag tycker det verkar lite förlegat. Behöver moderniseras i hörnen. I Ystad kan vädret ändra karaktär på en kvart. Här kan man vakna till en underbar dag. Koltrasten sjunger god morgon och kör upp oss i förtid. Frukosten kan intas på balkongen. Vi packar bil och väskor och tänker oss en härlig stund vid en strand. Redan vid avfärd kan vädret ändra karaktär. På en dag kan det gå från sol till moln, till regn, till sol igen och plötsligt drar något slags illaluktande disdimma in från havet och man måste byta ut sommarkostymen så man inte drar på sig en otrevlig seg sommarförkylning. Som idag. Vi hann lämna in två döttrar till Nybrostrands utomhusbad i strålande solsken. Själva hade vi tänkt oss att sätta bilen vid ett naturreservat och vandra upp på Hammars Backar med den underbara utsikten från Kåsebergaåsen. Ta med ett par solstolar och sitta på en kulle och njuta efter den tuffa uppförsbacken och sedan ha med oss fina bilder hem.

Det handlade om mindre än tio minuters bilfärd från utomhusbassängen. Vips var diset där. Tätare och tätare. Mina clips åkte av för att jag inte skulle hamna i engelsk vänstertrafik. Planerna ändrades tvärt. Vi stannade istället till vid boden där bonden säljer potatis, frukt, bär och annat från den skånska gården. Stället där de litar på folk. Där man lägger i pengar och inte tar upp pengar från skrinet. Jordgubbarna var större än nypotatisen. Säkert. Jag har aldrig sett kartonger där ALLA gubbar var så stora (de synliga). Mina livliga tankar gick för en kort sekund till Botex och silikon. Eftersom jag har för mig att stora jordgubbar mest smakar vatten köpte vi med oss hallon istället denna gång. Bonden körde just över från gården med traktor och en vagn med nya färska varor. Allt kändes som tryggt svenskt lantliv. Idylliskt. Det dåliga vädret och de ändrade planerna sänkte inte vårt sommarhumör. Om några timmar skulle vi äta god lunch. Därefter färska svenska hallon med vaniljglass och vispgrädde till efterrätt på balkongen. Det vattnades i munnen bara vi tänkte tanken. En stund diskuterade vi världspolitik i bilen. Vi kom in på miljöfrågor. Båda retar vi oss på att de fraktar frukt, bär och andra färskvaror, även under den gynnsamma svenska säsongen, från världens alla hörn. Vi har haft det samtalsämnet åtskilliga gånger genom åren. Någonting är fel i vårt samhälle när det gäller det globala transportsättet. Då mitt i samtalet råkade Solveig kasta ett getöga på hallonförpackningen. ”Det står ursprung Spanien.”

Ps. De var goda.