Tävling, Plagg TRE; IFK Göteborg

3B3

”Lycka till Bobo.”
Den spontana meningen kom från min trevliga gymnastiklärare Stefan Wahlin, som jag hade frågat om han ville bli min handledare. Ingen tidigare i skolans historia hade enligt honom fått skriva om ett fotbollslag i sitt specialarbete sista året på gymnasiet. Jag tågade in till studierektorn som även var min franskafröken. Alla, inklusive de tuffa grabbarna hade respekt för henne. Ingen vågade gå till hennes lektioner utan att ha gjort läxan. Då skolkade de hellre. Jag hörde aldrig henne skrika argt, men det fanns en osynlig respekt omkring henne som var svår att förklara. Hon log alltid så snällt mot mig, när hon väntade på en fransk fras.
Hon visste inte vad IFK Göteborg var för något, men gillade min entusiasm för ämnet och de vinklingar jag drog upp. Helst den med hur spelarfruarna såg på livet.
”Hur fasiken bar du dig åt Bobo?” Stefan fick ett leende istället för ett utömmande svar.

Tröjan var extra rolig att ha på i skolan, dagen efter att Änglarna slagit Halmstad Bollklubb. 😀

Text för er som inte läste inlägget d. 12/9.
Tävlingsdag: Söndagen den 22 september. Två personer vinner var sin Trisslott. Jag kommer att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänker ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Den här gången handlar det om två frågor:
a) Vilket av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
b) Vilket skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS. 🙂

Annonser

Högst märkvärdigt

DSCN94450001

Nyss satt hon precis där man satte henne. Såg söt ut och var snäll att umgås med. Sedan började hon prata om att hon ville lära sig cykla. Jag höll i pakethållaren och sprang med böjd rygg. Hon var så stolt där hon cyklade runt, runt på vår stora parkering och hoppades att mamma skulle komma hem från jobbet och se hur duktig hon var. Det slutade med att hon hamnade i häcken och inte nämnde något om cykling på några dagar. Nu har det gått ytterligare några dagar. Igår berättade jag att hon fick fixa ihop spaghetti och köttfärssås till oss två imorgon eftersom jag skulle jobba i trädgården.
”På ett villkor pappa. Att vi övningskör tidigt på morgonen.”

Egentligen hade vi tjuvstartat på hemparkeringen för några dagar sedan då vi satt i framsätet (jag till höger) samtidigt som jag gick igenom pedaler och reglage. På kvällen när jag låg i sängen slog det mig att jag sagt fel när det gällde blinkersen. Den sitter inte till höger på ratten. Inte så lätt när man sitter på fel sida. Annars gör man bara saker per automatik som bilförare. Kommer det en bil emot mig väljer jag alltid att köra på den andra sidan vägen. Tänk om jag sagt fel om gasen och bromsen också. Allt går även att misstolkas. Om man sitter på motorhuven och har näsan tryckt mot vindrutan är faktiskt gasen till vänster, när bilen står stilla. Skulle den börja leva sitt eget liv är risken att man glider iväg och då är svaret i mitten eller en bit upp. Allting är relativt.

I förra veckan skrev Jennifer in sig på trafikskolan. Det fanns ett förmånligt paket där det ingick en hel del. Tyvärr ingen porsche som gåva på slutet. En bok heter Vägvisare. Den innehåller tolv kapitel. Det är där jag kommer in i handlingen som handledare. I morse var jag extra pedagogisk och kopierade viktiga sidor som jag kan ha till hands som Jennifers högra hand i bilen. Körställning, Inledande manövrering, Växling, Lutning, Vård och kontroll av bilen, Stadstrafik, Landsväg, Mörker osv. Eftersom det just ljusnade utomhus kom jag på två briljanta idéer. Äpplet faller inte långt ifrån körsbärsträdet heter ett skånskt talesätt. Aha! Jennifer kan tvätta bilen, var en bra idé. Hoppas att bilen inte får en chock av att bli ren. Sedan gjorde jag ungefär som när jag haft bloggtävlingar. Skrev ner alla rubriknamn på var sin lapp. Rörde om i det svarta hjärtat. Tog upp en lapp. Vek upp den sakta. Läste högt för mig själv. MOTORVÄG. Det får bli första lektionens tema. Vad spännande. Som russinet i kakan. Jag glömde nämna det för Solveig innan hon stack iväg till jobbet. 😉 Ni bloggläsare får gärna önska både Jennifer och mig lycka till på färden. Ser ni något vitt som sveper förbi kan det vara vi.

Fotnot: Detta blogginlägg ligger på lite galet. Det ska tilläggas att det gick jättebra. Både med Körställningar och krypkörning i ettans växel. Jennifers traktorkörning under första året på gymnasiet spelar säkert in. Vi får se hur det går imorgon bitti på lektion två.

Se upp ni som rullar på Österlen till våren!

DSCN8228

Ibland kan det vara fördel att informera några månader i förväg. Framåt vårkanten får ni skylla er själva om ni är ute och kör bil på vackra Österlen. Ni gör det på egen risk. För jag är inte helt säker på att jag är lämplig som handledare i den där Volvon som skumpar fram på de kurviga landsvägarna. Det är många saker att tänka på. Med åren får man sina vanor och ovanor bakom ratten… Vi ska börja lätt har jag bestämt mig för. Första lektionen: Välja rätt nyckel. Andra lektionen: Repetera och spä på med det nya, starta och stänga av motorn. Jag tror jag gör det på mitt vis. När Jennifer vet hur nyckeln ser ut kör jag fågel-fisk-mitt emellan några veckor. Mjukstartar. Viktigt att hon inte spänner sig. Får spärrar. Eller sträcker sig på något dumt ställe. Jag lovar att inte lägga nyckeln i takrännan. När Jennifer hittar nyckeln får hon smaka på några Ahlgrens bilar så hon känner att atmosfären är gemytlig.
Om jag skulle be min husläkare att skriva ut något lugnande som jag kan knapra på när vi kommer till lektion tre. Då jag pedagogiskt ska berätta om tre pedaler och endast två fötter. Tur att det inte är tvärtom. 🙂

Förra söndagen var vi på kurs. Introduktionskurs för handledare och elev. I tre timmar grillades vi av en mycket sympatisk och duktig trafikledare som varvade roliga och tänkvärda anekdoter med bilder på väggen. Tiden rusade iväg. Mycket var repetition för mig och Solveig, men miljökörningen var ny för oss. Trodde mer det var ett gott råd, inte att man kunde bli kuggad för att man inte gjorde exakt rätt vid nerväxlingar och uppväxlingar. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot våra lektioner. Måste få dela med mig av två roliga sannhistorier som den äldre och erfarne Stig berättade för oss i den varma lektionssalen:

FÖRSTA: Till en introduktionskurs kom Tobias med två blivande handledare. Hans pappa och farmor som var 84 år. En tid därefter skrev Tobias in sig på körskolan. Efter den hoppiga första lektionen frågade bilskollärare Stig om Tobias tränat mycket hemma.
”Jag har tränat jättemycket liksom.”
”Var då någonstans?”
”Överallt på Österlen. I stan. På landsvägar. Typ.”
”På motorvägen också?”
”Ja då liksom.”
”Med pappa eller farmor?”
”Mest med farmor. Hon har mest tid.”
Stig ringde upp farmor och fick bekräftat att hon varit med på flera bilturer. Han berättade om att Tobias hade vissa baskunskapsbrister och undrade om hon själv körde bil ofta.
”Nä. Jag slutade när de la om till högertrafik i Sverige.”

Tobias andra lektion var en nagelbitare även för den erfarne Stig. Tobias delade frikostigt med sig om information om hans övningskörning med farmor. Även om episoden när det gick åt skogen mitt inne i centrum. Han hade råkat köra upp över gångbanan och fått tvärstopp.
Nytt samtal till farmor. Stig tog upp ämnet att det hade blivit problem under övningskörningen.
”Det ordnade sig. En snäll busschaufför gick ur bussen och trixade ut bilen på vägen igen. De är så hjälpsamma i Ystad.”
”Tant tänkte inte på att dra i handbromsen innan Tobias körde upp på trottoaren?”
Det var tyst några sekunder innan följande kröp fram.
”Ah… det är så att Tobias skäms lite för mig. Så jag sitter i baksätet där jag inte syns så mycket när han är ute och tränar.”

ANDRA: En kille körde upp för körkort i Ystad. När han kom fram till ett ställe på landsvägen där en bevakad järnvägsövergång fanns gjorde han fel. Grabben tittade bara åt vänster. Inspektören berättade om detta när de kört färdigt.
”Du körde jättebra men kan inte få lappen. Varför tittade du bara åt vänster vid järnvägsövergången?”
”Det fanns ju bara ett spår. Varför skulle jag typ titta höger?”
Samma kille fick köra upp en andra gång inför en ny inspektör som visste om den förra episoden. Inspektören såg till att färden nådde samma ställe även under denna andra uppkörning. Denna gång blev killen nervös, motorn dog mitt på spåret när han tittade vänster och höger. Sedan kunde han inte köra iväg eftersom han av misstag lagt i treans växel. Pling, pling. Killen kämpade på medan bommarna höll på att gå ner. Pling pling. Inspektören fick snabbt ta hjälp av sina fotpedaler för att få bilen från spåret och förbi bommarna innan det var försent.

Tillägg: Killen spårade inte ut på tredje försöket utan fick sitt efterlängtade körkort.
Klicka en gång till på bilden om ni vill se bättre.

Första sommarjobbet

Vilken känsla det måste ha varit för vår äldsta dotter när hon cyklade iväg klockan kvart i åtta förra måndagen. Visserligen har hon delat ut Svensk Direktreklam i ett år, men nu var det mer på riktigt. Första sommarjobbet. Hon var en av de skolungdomar som hade tur och fick ett kommunalt sommarjobb. Tre veckor på en förskola. Bara fyra timmar om dagen. Tidigare fick ungdomarna jobba åtta timmar om dagen. Nu kunde visst dubbelt så många få sommarjobb. Det har något med matematik att göra. Jennifer som hon heter har redan bestämt sig för vad hon ska köpa för lönen. En ny dator. En vit.
Den trevliga handledaren träffade hon i fredags och därför var inte Jennifer speciellt nervös första dagen. Vår dotter är bra på att umgås med barn och har lätt för att ta ansvar. Det kan heller inte vara någon större nackdel att hon älskar att pyssla, sjunga, spela instrument och gillar att röra på sig. Jag har för mig att små barn gör det rätt ofta. Om inte minnet sviktar helt.

Idag är det dags för vecka två av tre. Jennifer är helnöjd. Hon har trivts som fisken i vattnet. Har knappt tänkt på att hennes tio veckors sovmornar har tagit paus. Hon har tagit ett steg till mot vuxenvärlden.