Påfågelsommar av Hannah Richell


Jag har alltid hävdat att omslagsbilden till en bok är viktig. Måste erkänna att jag ofta väljer bok efter om framsidan tilltalar mig eller ej.
Vet att jag inte är ensam om det. Att försöka få ett barn att läsa en bok som ser tråkig ut är näst intill omöjligt. Det är omslagsbilden som fångar blicken oavsett om man går bland bokhyllorna på ett bibliotek, i en bokhandel eller ser den skymta förbi på sociala medier: Titta här! – Läs mig!

”Påfågelsommar” dök upp på Instagram och framsidan med en kvist gammaldags, rosa rosor framför en vägg med en vacker tapet – den fångade mig direkt! ❤

Två parallella handlingar, nutid och dåtid, vävs samman och skapar en berättelse om Lillian och Maggie som det är svårt att lägga ifrån sig. Lillian, en gång Mrs Charles Oberon, frun på det praktfulla godset Cloudesley. I nutid en åttiosexårig, smått förvirrad kvinna som bor kvar i ett alltmer förfallet Cloudsley.

Maggie, Lillans barnbarn, nås av kallelsen att genast komma hem eftersom Lillian råkat ut för en olyckshändelse och behöver hjälp. Maggie, som flytt till Australien och lämnat byn Cloud Green med många lösa och oavslutade trådar bakom sig, inser att inget kan vara viktigare än att ta hand om sin farmor och försöka återbetala den skuld hon har till henne.

När Maggie återkommer till Cloudsley upptäcker hon att breven som Lillan skrivit undanhållit en hel del sanningar. Pengarna är slut, räkningarna obetalda, taket läcker och många av de dyrbarheter som tidigare funnits i de olika rummen tycks ha försvunnit från sina platser. Det finns mycket att rätta till och många frågetecken som behöver rätas ut. Maggies pappa, Albie, lyser som vanligt med sin frånvaro och Maggie inser snabbt att hon får lita till sig själv om hon ska kunna hjälpa Lillian.

Men vem var egentligen Lillian Oberon och vad har husets väggar sett under de år som gått sedan hon kom dit som den nya frun i huset och som styvmamma till Albie? Det är ett annat Cloudsley som möter läsaren på 50-talet. Påfåglar spatserar på gräsmattorna, festerna avlöser varandra, elegans och lyx präglar tillvaron och Lillian har en man som är galen i skönhet, men är hon verkligen lycklig? Hon har förstås Albie, för hon känner sig som hans riktiga mamma även om hon inte är det.
När konstnären Jack Fincher kommer till godset för att förverkliga en av Charles idéer, att måla ett helt rum och skapa en visuell upplevelse, förändras Lillians liv för alltid.

Maggies många lösa trådar nystas så småningom ihop samtidigt som dåtid och nutid flätas samman.

Definitionen av en riktigt bra bok för mig är att jag lever med i handlingen, gråter och skrattar under händelsens gång. Upprörs och förargas på personerna som jag lär känna och till och med önskar att jag ibland kunnat kliva in i berättelsen och ge någon ett gott råd. Det finns saker som gör mig ont och annat jag gläds över. Jag gillar att pusselbit för pusselbit läggs samman och skapar en helhet. Jag njuter av språket, imponeras av formuleringar och beskrivningar (och känner mig smått avundsjuk över att jag inte själv kan skriva så uttrycksfullt). Men det som kanske mest avgör bokens slutbetyg är om jag tänker på den även när jag lagt den ifrån mig, eller ej. En bra bok ska kännas som om den är på riktigt!

Påfågelsommar uppfyller i stort sett alla mina kriterier. Det tog lite tid för mig innan jag kom in i den, men sen blev den bättre och bättre ju mer jag läste… Detta är en bok som jag kan tänka mig att läsa om.

Annonser

En bok som jag blev glad av

Mysbok

Betyg 4 av 5

När november är som gråast, regnigast och mörkast tycker jag det är ett utmärkt tillfälle att läsa en bok som man mår bra av. ❤

Visserligen har jag inga större problem med att räkna ut vad som ska hända i ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”. Det spelar ingen roll för jag faller som en fura för Pollys charm och de udda figurer som dyker upp i handlingen. Eftersom jag älskar havet, tidvatten och fyrar är jag inte svårfångad. Jenny Colgans humor är närbesläktad till min. Båda gillar vi gruppen The Waterboys. Deras sång ”Fisherman´s Blues” ingår i romanen. Boken avslutas med sju recept. En av mina personliga favoriter i boken heter Neil. Han är en vän som ingen människa ska ha inomhus … och definitivt inte ge något namn. 😉

Här har du några av alla lovord om Jenny Colgan som pyntar de första sidorna:

”Det är gulligt och roligt och Jenny Colgan när hon är som allra bäst”
Heat

”Hon är väldigt, väldigt rolig”
Express

”Högt tempo, roligt, gripande och observant”
Daily Mail

”En originell berättelse om kärlek, arbete och meningen med livet”
Mirror

”En del chick lit, en del matporr … här finns massor av njutning för matfantaster”
Bella

”En Colganroman är som att lyssna när bästa kompisen berättar det senaste skvallret efter några glas vin – det är underhållande, dramatiskt och ofta vansinnigt roligt”
Daily Record

Skuggan av ett år

Betyg 4 av 5

En helt annan typ av bok. Den är inte lika förutsägbar och betydligt mer mörk i nyansen. Jag försökte hela tiden räkna ut hur saker låg till. Se samband med de två handlingarna. Nutid och vad som hände på 80-talet i den gamla ödestugan där fem-sex välutbildade ungdomar (de har precis tagit examen) bestämde sig för att i hemlighet leva utanför samhället och på vad naturen erbjöd. De skapade egna regler som får dramatiska följer i framtiden. En av dem är den outtalade ledaren. Två ett par sedan skoltiden. Alla ruvar de på hemligheter. Själv hade jag ibland svårt att tänka bort tanken. Kunde det hänt på riktigt? Skulle ex. paret fått ut något av att bo så tätt intill de andra? Annars är boken välskriven. Vartannat kapitel dåtid, vartannat nutid. Nutiden blev jag mest förtjust i. Klart läsvärd bok som berör på djupet.

Båda böckerna utspelar sig i England.