Dags att mäta min TV-puls

Vilken ovanlig start på min TV-höst. Endast ETT program har jag följt. ”Bonde söker fru” som jag skrivit om en gång tidigare här. Bengt från Öland är fortfarande min klara favorit, men det är inget fel på de tre andra grabbarna. Ska bli spännande imorgon när bönderna kommer hem till sitt rätta element. Hemmaplan. Gården. Med fyra kvinnor var. Är kameler på Öland ett rätt element föresten? 😀

I söndags fyllde jag på med två till program. Båda välbekanta. Först ”Solsidan” som rivstartade tredje säsongen med vägglöss och ”Bulvanen som bjöd högst”. Ni som inte såg det kan säkert ändå gissa vem. Ove ”Tjenare Mannen” Sundberg. Eller ”Uno Sandberg är mitt namn”, som han sa ett otal gånger inför den kvinnliga mäklaren. Denna speciella man med minst en social skruv lös höjde även sina EGNA bud. En sida av min personlighet skrattade inte helt hjärtligt. Vi har råkat ut för en sådan bulvan i vårt privata liv. Tanken på det kan göra mig riktigt arg fortfarande. 😦
Alex har det inte lätt i sin veliga värld. Nu tycks han och gravida Anna också ha gått och köpt områdets skilsmässohus. Freddie introducerade begreppet ”speedreading” för sin unga son Victor som har vissa problem med kärnämnen i skolan. Allt är som vanligt på Solsidan. KAOS under FASADEN. Fiiint på YTAN.

”Hellenius hörna” hade just fint främmande. Lena Ohlin gästade men flera frågor handlade om hennes man Lars Hallström som tycks ha ett speciellt förhållningssätt till mat. Det var inte mycket han åt av vanlig mat. Vin gick visst bra för den sympatiske 66-årige regissören.
Jag gillar Davids sätt att umgås med sina gäster. Man kan aldrig vara helt säker på om han driver eller pratar lite allvar. Han är aldrig direkt elak. Oftast roliga filmade inslag mellan samtalen. Sedan är alltid frågan hur länge man kan hålla sig till samma koncept. Kanske läge för att byta ut mobilbilderna till nästa säsong och gräva någon annanstans? Överraska med Skype där gamla oväntade personer till gästen dyker upp? Bara nu inte teamet läser min blogg och stjäl min idé helt gratis. 😉

Igår gick första programmet i nystarten på ”Pengarna på bordet”. Jag köpte konceptet med Peter Jidhe vid rodret förra säsongen som den tävlingsinriktade person jag är. Igår hann två charmiga och fnittriga systrar klara av fyra av de åtta frågorna, med två miljoner fortfarande i behåll, innan programtiden tog slut. Med andra ord har jag gått från ett till fyra program på två dagar. Betyder det att min karaktär har utvecklats åt något speciellt håll? 😉  Är det ett sammanträffande att alla fyra programmen går i fyran?

Visst har jag gjort några andra gästspel i höst framför dumburken. Jag såg slutet på hur bibliotekarien, Lena Angviken från Laholm fixade alla frågor hos Rickard Sjöberg. Hon verkade vara en trevlig och humoristisk personlighet.

På fredag hade jag gärna varit på plats när Sverige ska kvala till VM på bortaplan. Färöarna står för motståndet. När jag menar på plats menar jag på ön. Fotbollen ser jag lika bra hemma. Det varken blåser eller höstregnar i våra soffor.

På tal om att hinna till en viss plats så snabbt som möjligt. På fredag kommer mitt kåseri att handla om en nagelbitande bilfärd med mig som chaufför mitt i natten. Ugha! Min devis är att det mesta är roligt om det blir ett lyckligt slut. 😀