Alla tåg var inställda en sträcka

Typiskt att det varit kalasväder hela denna fredagen. Det var annat förra fredagen när vi skulle åka ner till stationen. Ösregn. Alla tåg inställda en sträcka hela helgen, på grund av spårarbete. Vårt första tåg hade tekniska fel. 😦
”Ska vi hoppa av och strunta i resan?” frågade Solveig.
”Never. Jag är halvsmålänning. Vi har redan betalt det dyra hotellrummet”, svarade jag med torr stämma. 🙂

Torrheten berodde på efterdyningar av min maginfluensa. Jag var inte sugen på att äta fint ute någonstans. Aptiten var låg. Min shoppinglust lägre. 😉  Därför skickade jag gärna ut Solveig på en egen solotur. Själv hade jag annat att göra.

 Vi har bott på detta hotell tidigare. Suveränt hotell i närheten av Knutpunkten. Första gången som vi har havsutsikt från rummet. Vilka minnen som dök upp i mitt huvud när jag såg det gamla stationshuset som de bevarat och numera har andra aktiviteter i. Hur många gånger har jag vistas i lokalen? Ibland har jag legat på någon bänk och sovit i väntan på första morgontåget till Halmstad. 

Vi brukade variera oss. Antingen stanna kvar på SJ-tåget som rullade på SJ-färjan. Ibland åkte vi vidare till Köpenhamn. När vi kom till Berlin var vi tvungna att betala halva summan på biljetten. Samma sak i hela Europa. Annars var allt gratis för oss som hade en pappa som arbetade på SJ. Oftast gick vi de två hundra meterna till de större LB-färjorna som hade ett större utbud. Andra gånger tog vi flygbåten till Köpenhamn. Vissa gånger ”Turade” vi mellan Helsingborg-Helsingör och gick aldrig i land. Det hände att vi inte visste om vi var i hamnen i Sverige eller Danmark. 🙂 Det kan lätt bli så när man inte är säker på om det sträcka tolv eller tretton.

När det blev mörkt njöt jag av de upplysta båtarna som gled fram på Öresund.

En ful ovana jag har är att ta kort på de ”hotellrumsnummer” jag gillar. Det händer att vi bokar samma rum ett annat år. Gör du också så? Vilken suddig bild. Kameran är kanske sjösjuk. 😉

På kvällen slog vädret om och det blev varmare i luften. Nästan som en idealisk svensk sommarkväll. Mysigt att se alla åldrar av människor flanera omkring och äta ute. Från hotellrummet såg jag det mesta. En helikopter stod stilla i luften länge i jakt på något.

Nu lämnade jag hotellrummet för en mysig kvällspromenad. Härligt att jag inte har ont av att åka glashissen längre. Det tyckte jag var lite läbbigt första gången som vi bodde här. Ändå åkte jag upp till översta våningen redan då för att fotografera.

Gamla Kärnan längst upp.

Pulsen är hög i Helsingborg en fredagskväll på sommaren. De gula bilarna står inte stilla länge. Motorn stängs inte av.

Här är vårt sovställe. Jag hade svårt för att bestämma mig om jag skulle gena över vattnet eller gå en omväg. 🙂

Svårt att slita sig från fönsterutsikten. Men en kvinna ropade att badkaret var förberett med skum och annat mys pys ❤

Vilka sängar. Jag sov utan avbrott i sex timmar. Händer numera nästan aldrig hemma. Vet inte om jag har lust att släppa detta rummet till någon främling. Hoppas det funkade att jag bytte lås. 😉

Helt otroligt. För första gången på elva dagar hade jag aptit vid frukosten. Vilken tajming. 😀
Jag önskar dig läsare en trevlig sista julihelg.

 

Annonser

Novembers bakgata

 

1Så här har du aldrig sett mig visa Ystad förr på bloggen.

2

En stad som är novemberklädd under vår promenad i Sibirien. (Denna del av Ystad heter så)

3

Sönderkladdad av amatörkonstnärer med sprayflaskor som ropar på uppmärksamhet på sitt provocerande sätt. ”Här är jag. Ser ni mig? Älska mig!”

5

Det finns skräp överallt. Saker som flutet i land. En svart mamba ligger hösttrött på klipporna till höger på bilden. Två fåglar äter skrattpiller för att orka stå ut.

4

De små kolonistugorna är hösttrötta, sorgsna och övergivna. Hade jag orkat stå kvar en kvart till skulle du sett att de alla blivit grå till färgen. Jag frös efter att konstaterat att de gula, gröna och lila blivit grå bara på två novemberminuter.

6

Vem ska trösta knytet?  Finns det inget hopp? Kommer novemberdepressionen att nagla sig fast och slå rot eller …

7

… ett ljus finns där alltid.  Även om vi hävdar att vi famlar i mörkret på olika plan.

8

Det finns ett hopp om en nalkande horisont med det vi saknar – ljuset. Till dess gäller det bara att stå ut och ta ett steg i taget. Fyra år kan gå fort. Kanske redan nästa år bestäms det från högre ort i väster att vi skippar november. Hoppar direkt till galen tunna – förlåt december.
En del hjälper till på sitt sätt att piffa upp det gråa. Är det så hos dig med? Ganska häftigt tycker jag.

dsc_41010039

dsc_41030037

piggar-upp-ett

piggar-upp-tva

De sista fyra bilderna har jag tagit i Helsingborg och i Ystad centrum.
Måste medge att det är riktigt vackert på himlen just nu. ❤

Dunkers kulturhus; del tre

1
Vi klev upp en våning i den ”medeltida borg” som Kim Utzon skapat. Det innersta ”Smyckeskrinet”, utställningarna, skyddas av en ringmur av kontors – och undervisningsrum. Så smart tänkt av den danske arkitekten. 🙂

2

Vilken imponerande meritlista Camilla Thulin har. Modeskapare av rang, författare och programledare. Undra hur många kändisar som burit hennes skapelser?
Camilla är född 1961 i Nysund. Hon arbetar som kostymör för bland annat Göteborgsoperan och Stockholms stadsteater och har skapat kläder åt många shower genom åren. Camilla är sambo med skådespelaren Johan Rabaeus, som vi såg i Let´s dance nu i våras.

3

Solveig undrade hur det skulle kännas att bära en klänning av Camilla Thulin vid något festligt tillfälle, den här till exempel.

4

5

Själv blev jag impad av Solveigs spontana utrop långt innan hon kunnat läsa på informationslapparna.

6

7

”Titta där är klänningen som Lisa Nilsson hade på konserten kvällen innan bröllopet!”
Vilket bröllop? Vårt? hann jag tänka innan polletten ramlade ner.

8
Vad tycker du? Fint va?

9

10

Vad fort tiden går. Redan elva år sedan.

11

12

13

”Mitt liv har faktiskt alltid bestått av begagnade ting, från bostad, möbler, husgeråd, kläder och hundar till karlar. Själv är jag numera också en bättre begagnad dam i sina bästa år. Så för mig är begagnat en livsstil.”
Camilla Thulin

14

15

Trots att jag själv inte är något modelejon var det en stor upplevelse att se alla de fina kostymerna. Mina bilder är givetvis bara ett axplock av allt som visades upp. Tyvärr fick jag inte använda blixt därför blev flera bilder av dålig kvalitet. Det är bäst du åker dit och tittar själv. 🙂
Dunkers kulturhus ligger väldigt bra till. Nära tågstationen, vattnet och centrum. Missa inte detta nästa gång som du åker till Helsingborg – Öresunds pärla.

En kulturell resa till kusten

1

Vad passande det var att vi fick åka med Pågatåget ”Nils Poppe” till Helsingborg.

2

Lite försenade kom vi fram till stamfiket Fahlmans på gågatan. Där intog jag min obligatoriska Kaffe Latte och en Sarah Bernhard. Den goda chokladkakan åt jag på det kända konditoriet redan på åttiotalet. Kanske inte just den kakan, men en förfader.

Koffeinpigga fortsatte vi mot huvudskälet till denna tvåtimmarresa. Mer om det i kommande blogginlägg.

3

Jag gillade alla sex skyltarna som vi snabbt passerade förbi. Dessa tre på ena sidan gatan, som jag hann fotografera innan filmrullen hastigt och olustigt tog slut. 🙂
LenHud, Staken & Veken och Tvål. Vilka tuffa, träffande namn. Samtidigt undrade jag hur konkurrentbutikerna på andra sidan tänkte när de valde sina. Skaffaaknepåfemminuter, (skylten var så lång att den täckte Systembolagets halva butiksfasad) Smärtsamma Nästatueringar och Rostigt & Söndrigt.  😉

5

Efter två trevliga timmar kom vi ut i friska luften och lät doften leda oss rätt.

6

Tänk att äta hemma på bortaplan och slippa laga maten. Vem var min namne tro?

7

Vad tror du låg i påsen på bordet?

8
Sallad fick vi hämta själva. Det var en ganska liten portion (lagom för oss), men mycket gott. Till Bo kommer vi att återvända fler gånger.  😀

9

Ordet NJUTA i bakgrunden stämde bra in på atmosfären. God mat, trevligt sällskap och skönt att sitta ner en stund efter allt promenerande och alla intryck som samlats in på vår kulturella stund. Vi hade mycket intressant att diskutera.

10

Kan du gissa vad som syftas med meningen?

11

Här är svaret. En rymlig och trevlig toalett. ”Hos Bo” fick ännu fler pluspoäng.

12

Medan Solveig gick på klädessafari letade jag upp en ny kompis. Han den orandiga med de snälla ögonen.

13

Tillsammans gick jag och Bloggo iväg till en av mina favoritaffärer i Helsingborg.

14

15

Här gick hela min ”veckopäng”.  Det var inte lätt att välja. Vissa saker var givna. En plåtburk CHOK, Hallonvrål, Kryptoniter och vilken tur att de hade Lakkris Djöflar hemma. Jag ska ta en bit när jag hejar på Island mot Frankrike ikväll. Kommer deras fotbollsresa att ta slut nu? Eller får jag uppleva Vulkanen ännu en gång? De kör säkert den ändå. Inget verkar vara omöjligt för detta gäng kämpar, ledda av en svensk förbundskapten som många snackat ”skit” om genom åren. (inte jag)

16

Tyvärr var inte dessa till salu. Jag minns när jag var ”liten” och bet av ett lager i taget. Det brukade gå sådär.  🙂

4

Egentligen borde jag köpt en väska för allt svart guld som jag precis inköpt. Men jag var rädd för att väskan var 88 år gammal och doftade ofräscht från butiksinvigningen. Eller de har kanske gjort nya sedan dess?  😉
Jag är mycket förtjust i butiker som överlever och överlever och har en lång story bakom sig. Helst om de gått i arv genom generationerna och anekdoterna frodats.

17
Vad gulligt. Medan vi varit borta från ”Den lille blå” hade han fått en kompis. Jag hade önskat att vi fick en reg.skylt med ett ord som går att läsa. I det här fallet måste det vara extra tryggt att veta att ”Den lille bruna” har bra gener. På tal om BRA. Det hade också varit ett perfekt ord. För vem vill ha en bil som det står FEL på?
En sak som retade oss var att vi fick betala 80 kr för att parkera, (två påsar lakrits). Annars kostar det 40 kr att ställa bilen vid stationen. På sommaren ”smyghöjs” parkeringsavgiften. I normala fall parkerar vi fem minuter ifrån stationen – helt gratis. Varför vi inte hann det denna gång är privat. 😉

Imorgon blir det stenkul. På tisdag ska jag berätta om när jag och min skolfrökenfru blev tillrättavisade. På onsdag ska jag visa kända kläder. På torsdag blir det antagligen ”Sex mil hemifrån” eller ”Favoritfik på Österlen”. Eller är någon hellre intresserad av häckklippning, montering av två garderober, Vulkanen (Islands fotbollskillars hyllning till sina fans på läktarna), fjorton nya bokbeställningar, höga och låga blodsockervärden? 🙂

Vi hoppas få till några gemensamma dagar med våra döttrar i juli där vi kan åka iväg på något kul. Just nu finns det bara tre möjliga dagar kvar i denna månad. Antagligen kommer det att regna hagel och småspik de dygnen. Eller så kommer MacDonalds att be på bara knän att de måste rädda deras ”butik” och ställa upp och jobba även dessa tre dagar.

 

Sista turen med Jojo sommarkort 2015

2

Jag behövde inte åka till Gärsnäs eller till Island när mina favoritlakritsbitar var slut. Istället blev det ett återbesök i Lakritsbutiken i Helsingborg. Lockelserna var många. En av påsarna som inköptes hade givetvis följande text: Lakkris Djöflar. Mjuk saltlakrits fylld med salmiakkräm, doppad i salmiakpulver. Mycket salt! Jag är rädd för att jag blivit missbrukare. Gillar du lakrits eller ogillar du det?

1

Detta var mitt trevliga resesällskap förra lördagen. Lizette hade åkt iväg till Bakken i Danmark. Vi andra tre hade också tänkt åka till Danmark. Men vår resa började lite dumt. Lokföraren hade blivit akut sjuk och tåget var inställt och skulle ersättas med buss. Den kringliga turen ville vi inte åka med när vi skulle utnyttja våra Jojo sommarkort för sista gången sommaren 2015. (De gäller 15 juni-15 augusti.) Istället vandrade vi tillbaka till bastubilen, (ska lämnas in på måndag) åkte hem och tog det lugnt en stund och tänkte om rutten.

3

Gissa var jag tog kortet? På toaletten på Olsons Skafferi.
”Pappa! Visste du att det gick att tända?”
”Jag är ingen pyroman. Skojar bara. Klart att jag visste. Men det var mycket mysigare så här. Vi borde ha det så här hemma också.”

4

Någon var helnöjd med sin lasagne. Någon annan var mer missnöjd med sitt matval. Vi har ätit godare mat på denna italienskinspirerade restaurang genom åren. Vi satt utomhus och det blåste rejält. När det kom en kastvind skramlade det till högt vid sidan om oss. Orsaken var ett stort tungt parasoll från en grannrestaurang som blåste iväg. Kastvindar är inte att leka med.

5

Ska jag raka mig eller köpa tjugo glassar för pengarna? Svårt beslut? Eftersom jag fastnat med skägget i brevlådan var valet enkelt. 🙂 Psst … titta noga. Visst ser det ut som om jag varit på kursen? Mitt vänstra ben måste ha kommit väldigt nära kniven. För det är otäckt smalt. Frågan är om det kommer att hålla ihop en enda meter till. Det ser läbbigt och främmande ut. Bäst jag tröstar mig med en glass.

6
Efter en god glass tog vi trapporna upp till Kärnan. Utsikten från Kärnan i rätt väder är alltid värt trappstegen. Men ingen av mina bilder kan jämföra sig med detta rörliga bildspel.

Titta in på denna länk och gå ner en bit och tryck igång ”filmen” och njut av utsikten mot Danmark under några minuter. Läckert. ❤ http://helsingborg.com/karnan-hjartat-i-helsingborg/ Visst är Helsingborg en mysig stad?

8

Men det är klart. Jag har en sötare ”förgrund”. Tillverkad för bara tjugo år sedan. ❤

7

Tänk om jag inte varit en sådan fegis. Då kunde jag klättrat på utsidan av det 35 m höga tornet och vinkat till danskarna. 🙂 Tornet är byggt på 1310-talet och är den sista resten av medeltida Helsingborgs slott. Dumma Karl X som skulle bestämma allt i vårt land. Kunde han inte ägnat sig åt någon lugnare aktivitet? Nu kom jag att tänka på att jag inte får glömma att skicka in ett bidrag till Mello nästa år. ”Lyckliga slottet finns inte mer. Salarna har försvunnit och balerna är slut. Borta är steken och champagnen har svalnat.” Jag vill inte bli rakad … förlåt diskad så bäst att sluta där. Ifall Christer Björkman tjuvläser här på bloggen. 😉

9

Varför ligger Anita Ekbergs badmössa och BH och guppar i gröna vattnet? 🙂

10

Varför ville ingen spela fotbollsspelet med mig? Jag växer aldrig ifrån sådana spontana begär. Nu när jag varit  snäll och varit inne i sjuttioelva klädes- och skoaffärer. Ärligt talat var det skönt att komma in i luftkonditionerade butiker.

12

Jag träffade nya kompisar. En var rätt stel och framför allt fåordig. Den andra berättade att de hette Stehlander i efternamn.

13

Den här var mer glad av sig och klär i hatt.

Fast jag var mer road på loppisen som fanns på en mysig bakgård innanför promenadstråket. Tyvärr går det inte att släpa hem allt på ett tåg.
Några kvarter bort såg jag något gult spännande …

11

”Skäms du Jennifer om jag klättrar upp en bit? Det är fuskigt att det finns så många häftiga saker nu som inte fanns när jag var liten grabb.”

14

Man får inte vara dum. Min taktik lyckades. 😉 Äntligen fick jag gå in på Fahlmans Konditori och dricka Latte och äta … gissa vilken kaka som är min?
”Vill ni se en stjärna. Se på Bosse Lidén”. Blev det för lätt?
15

Detta var tredje gången i sommar som vi besökte det anrika fiket från 1914 som ägts av samma familj. Fantastiskt! Det utsågs 2011 till Årets konditori” av stiftelsen Sveriges Bästa Bord. Tänk om väggarna kunde tala. Hur många kändisar har inte suttit här genom åren? Vilka bankkupper har planerats? Sedan 1921 har det legat på samma plats, vid västra hörnet av Kullagatan och Stortorget. Numera kallas det mest för ”Fahlmans hörna” eller ”Fahlmanska huset”. Jag minns att ägarna köpte några kartonger kaffekoppar av Lidéns Samlingsmuseum när vi stängde vårt museum. Undra var de blev av?

Hemresan var i hetaste laget. Ändå hade vi tur som fick sitta på tåget. Många fick stå. Orsaken var Malmöfestivalen som lockar mängder av människor. Det var så varmt och jag blev så klibbig att ”knappen” som jag har på min överarm lossnade. 😦 Tur att vi var nästan hemma i Ystad. Jag har kommit ifrån det där med att titta på bloddroppar sista månaderna och det finns inga mer blodfläckar på kläder och överkast. Hallå bloggläsare! Du har väl inte somnat? Jag är klar nu. I nästa blogginlägg kommer ”Månadens kåseri”. Du är välkommen på återbesök.

Äntligen gjorde vi Öresund rundt

1

Nej! Vi skulle inte gå in på Tivoli i Köpenhamn.

2

Äntligen kunde vi skriva datum på de två biljetterna som vi skulle använt på vår förlovningsdag. Då nöjde vi oss med en hotellnatt i Helsingborg. Därefter har regn, rusk, biljetter och danska pengar som rymt iväg, fördröjt trippen.

3

Vi siktade in oss på tre städer på H. Istället för att göra en omöjlig omväg till Hamburg, Helsingfors och Haparanda fick det bli stopp i Humlebaek, Helsingör och Helsingborg.
I Humlebaek finns berömda Louisiana Museum of Modern Art.

4

Museet invigdes 1958 och ligger fint i en härlig stor park vid stranden mot Öresund. Jean Arp (1866-1966) är en av de kända konstnärerna och skulptörerna.

5

Konst kan vara mycket och smaken är som sn … som  baken.
Spanjoren Joan Miro´s (1893-1983) ”Personage” från 1970.

6

I bakgrunden ser du den svenska kusten.
Museet är byggt på en tomt där det redan stod en villa med namnet Louisiana. Villan finns fortfarande kvar. Den uppfördes av hovjägmästare Alexander Brun 1855 och han var gift med tre kvinnor (inte samtidigt) som alla hette Louise. Han döpte villan efter en av dem.

7

Det är en tuff backe uppåt.

8

Desto mer spännande och rullande neråt. Tänk om jag fick … Bäst att jag lämnar ifrån mig ryggsäck, kamera, pass och går och tittar på tavlor istället för att göra egna. 🙂

9
En fin restaurang och en utsikt som inte går av för hackor.

10
Som vanligt gillar jag att utforska områden en liten bit från centrumets kärna. (Nu när jag inte fick rulla i backen för Solveig.)

11

Det såg skönt ut. Maka på dig lite. Här kommer farbror Bosse.

12

Vi hann med ett återbesök på Fahlmans konditori i Helsingborg.

13

Från Öresundståget hann jag se en glimt av en dröm som finns kvar.
Jag rekommenderar er verkligen att köpa denna biljett som gäller två dagar. Enda kravet är att man åker över Öresundsbron det ena hållet och tar färjan åt andra hållet mellan grannländerna. ❤

Ibland blir det bra ändå

A

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Med rätt inställning kan det bli bra ändå. Det var inte speciellt lockande när jag vaknade på natten förra lördagen och hörde ösregnet. Dessutom hade jag läst om vädret på Text-tv kvällen innan. Ett oväder över Danmark och kulingvarning som inte tog hänsyn till vårt firande av förlovningsdag och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som fyllde två år. Vilken tur att vi inte hade skrivit datum på våra Öresund rundt biljetter. Nu tar vi det en solig dag istället och skippar att släpa på hotellväskorna. Danmark och Själland ligger snällt kvar och väntar på oss. Däremot hade vi inte betalt avbeställningsskydd till det fina hotellet i Helsingborg, som vi planerat komma till sent på lördagskvällen. Därefter tog vi tåget direkt dit. När vi sänkt kraven blev det lika roligt som det brukar när vi umgås och åker iväg på äventyr. Ibland tittade solen fram. Då flanerade vi runt. När det plötsligt började regna tog vi skydd i nästa affär i Helsingborg. Vi åt god mat på hotellet och på Emporia dagen efteråt. Fikade ute och tittade på lite av varje. Efter att levt utan mobil i över ett år slog jag till. Det blev en vit Samsung Galaxy som gav mig ont i höger pekfinger efter tre dagar. 😦
”Pappa! Hur kan du få ont i ett pekfinger när man skriver med tummarna?”
Samma dotter undrade vad jag ville när jag ”råkade” ringa till henne när hon var på en date med en ny bekantskap. Solveig har undrat tre gånger vad jag vill när jag ”råkat” ringa henne på jobbet. Hur sjutton har jag hunnit ringa dem? Jag har haft fullt upp med att försöka skriva rätt lösenord på leksakstangentbordet. Livet var mycket lugnare innan tror jag att de tänker. På Snapchat kan allt numera hända. 😉
Bäst att bjuda på Bossebilder istället.

Ryggen emot

Vilken tuff grabb jag blivit. Endast första gången stod jag med ryggen emot när vi åkte upp med glashissen till fjärde våningen. Flyt att vi kunde få hotellrummet så tidigt på dagen. 🙂

Brudpar

Vi var tydligen inte de enda som firade på hotellet.

Jodå

”Solveig! Är du riktigt säker på att den inte är till oss? Vi firar ju både idag och imorgon!” 😉

Yes

Hemlighus tycker jag låter både träffsäkert och gulligt.

Finast

Jag gillar att tanka energi både till kroppen och själen. Efter xx antal affärer uppskattade jag att gå in i Mariakyrkan och njuta av stillheten och de fina glasmålningarna. Givetvis tog jag ett bibelord som låg ihoprullat med gummiband i en korg. Fortfarande har jag kvar ett i min plånbok, som jag tog i Skara domkyrka för några år sedan.

Lockande

En svart frestelse som är svår att motstå.

Frestelser

Vågar jag gå in? 😉

Slutet

Hjälp! Vem knyckte ljuset?

 

Detta

Ebba

Bäst att varva ner på ett fik. Vilket ska vi ta? Två klassiker vi besökt flera gånger. Vilket hade du tagit?

Kan

Vilken tur det finns kompisar att fråga. ”Kan du … vända dig mot mig?”

Ursäkta

”Ursäkta!”
Ja

”Vad söt du är. Är det du som vaktar Dunkers?”

Utomhus

Utomhusfik lockar inte alls.

Sarah

Här är en bild på vad jag tog till fikat på Fahlmans.

Sovhotellet

Det fanns en tid då jag sov på bänkar, mörka nattimmar i denna gamla tågstation, efter äventyr i Helsingör och andra nöjesställen i Helsingborg. Gamla hederliga SJ-tiden.

DSC_29770069

Nu tar vi istället och utforskar vårt natthärbärge och ser vilka möjligheter vi har där. ❤

Emporia

Nästa dag åt vi en ny god lunch på Jensen´s Böfhus på Emporia innan vi åkte hem. När vi kom hem togs vi emot med chokladtårta och röda rosor.

DSC_30080003

 

 

 

Text

Hade hon valt en annan?

Om någon frågade mig förr om jag var blyg eller väldigt framåt skulle jag svarat blyg.
Om någon frågade mig om jag var helknäpp eller normal skulle jag självsäkert svarat att jag var helt normal, utan att rådgjort med mina tre psykologer och åtta psykiatriker. 🙂
Varför hittade jag då ett bussmånadskort som ser ut så här i en minneslåda?

DSCN7783

 

Därför att mina hemliga vänner som känt mig länge var övertygade om att jag var normal och ganska blyg och därmed också helt säkra på att jag INTE skulle våga göra det. Summan är hemlig liksom vännernas namn. Däremot var mina studiepengar på väg att sina. Det triumf-kortet berättade jag inte högt om. 😉
”Det fattar du väl Bobo att du inte får åka med bussen?”
”Du kommer att bli avslängd direkt.”
”Antagligen får du böta.”
”De är skitnoga med sådant. Det är nästan som ett pass.”
”Vill du förlora pengar enkelt får du skylla dig själv.”

Jag åkte buss i princip varje dag den månaden. Ibland flera gånger om dagen. Jag placerade en tumme precis på tungan varje gång jag visade kortet för busschaufförerna. Inombords log jag segersäkert. 😀
Vissa av mina vänner borde ha lärt sig av misstaget några veckor tidigare. Första gången i Göteborg låg det ingen insats i potten. Då fegade jag ur. I Helsingborg var därför vissa stensäkra när jag föreslog ett vad – om jag vågade gå in på drop in och göra slingor i håret innan vi tog färjan till Helsingör. Det tog säkert en dryg timme, men jag vann xxx svenska riksdaler, mina vänner hade härliga ansiktsuttryck och Elsa var mycket trevlig. Hon berättade att hon snart skulle flytta upp till Stockholm och till sin pojkvän vilket var mindre trevl … att höra. ; ) Jag har kvar ett visitkort med foto på henne, men hinner inte gräva fram det från gömmorna. Lådorna äro många.

Vad skönt att ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” inte är en bilderbok för då … 😉 och att jag såg ganska normal ut när Solveig såg mig för första gången. Nu vet hon såklart den otäcka sanningen. 😉

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tre

Facis ett

Vilken enorm glädje det var att se första manuset ”En andra chans” växa fram på en datorskärm. Vilken lyx. Ni som är äldre. Kommer ni ihåg första gången? Inget tip-ex som kladdade och bromsade upp skrivprocessen. Varje gång som Solveig åkte iväg och kvällsjobbade, ägnade jag mig åt Robin och Sofias äventyr. En deadline fick mig att öka tempot. Jag hade läst att Rabén & Sjögrens bokförlag hade en pristävling; ”Skriv en ungdomsdeckare”. Visserligen var mina ”darlings” ganska unga ungdomar, inte ens tonåringar, men… Mina fingrar dansade på tangentbordet. Jag var tacksam för att jag behärskade att skriva flytande utan att titta på tangenterna. Äntligen hade jag nytta av kursen i skrivmaskinlära på den treåriga ekonomiska linjen. Inte en dag försent.

Där läste ni om mitt första stora nybörjarfel. Jag tror inte på tidspress även under goda förutsättningar. När man bakar och har bråttom kan man fixa ihop en hastkaka eller något annat som går snabbt. Ord är ömtåligare än så. Dem ska man handskas varsamt med. Det handlar inte om att skriva ihop en tjock lunta papper, läsa upp för familj och vänner som lovordar dig och tro att du är en färdig författare. Processen har bara inletts och första resan är möjligtvis klar. Mitt råd är att låsa in manuset i ett stationsskåp. Inte så lätt längre när allt fler gamla trevliga stationer håller stängt eller har förvandlats till någon annan typ av verksamhet. Ni förstod säkert min mening ändå. Jag kunde skrivet på gamla sättet, lägg ner det i byrålådan. Utforska platsen du anlänt till. Gör något annat trevligt istället. Lär din papegoja gamla mellolåtar, skaffa en ny hobby, spring dig trött uppför och nerför några barrträd. Har du behov av att skriva – börja på en ny berättelse. Skapa tid, dagar, veckor och framför allt DISTANS till den värld du varit helt uppslukad av. Någon kanske har kört fast helt i sitt manus. Samma visa där med. Det är i skenet av en ny tid som svaret står att finna. Håller detta? Har verkligen jag skrivet dessa sidor? Hur tänkte jag där? Om jag istället flyttar på… det är först när man tänker i nya banor med friskt syre, som processen tar fart igen och får ett anständigt liv, på tal om en dokumentärtitel av Stefan Jarl.
Grovtvätta. Fintvätta igen. Jag pratar inte om kläder utan om att tvätta bort text. Så många ord som inte behövs i en text. Så ofta man inte behöver förklara allt eller försvinna iväg på stickspår med lösryckta svåruttalade namnpersoner som förvillar läsaren. Där kan jag kalla mig själv för ordens mästare med en negativ klang. Stort nybörjarfel som jag vet alltför mycket om.
Slutprocessen. Nu hoppar jag snabbt. Vill du ha en helt felfri text utan stavfel, teckenfel eller andra korrekturfel? Gör inte allt jobb själv även om du har högsta betyg i svenska. Det är få som mäktar ensamansvaret. Yrkesverksamma redigerare tror jag har en rimlig chans att nå 100 %. Om jag fått en femkrona för varje fel hos vissa som tyckt att de är klara, kunde jag fått ihop en skaplig peng. Det skulle varit betydligt lättare för mig att hitta fel hos dig än hos mig. Där var jag inte självgod om någon snabbläsare trodde det. Den egna texten sitter i bakhuvudet. Fast man koncentrerar sig på varje ord, stavelse, mellanrum, finns tendensen att bli hemmablind. Din text däremot är helt ny för mig. Var snälla. Skicka inte era texter till mig. Det var bara en liknelse. 😉

Mitt bidrag ”En andra chans” vann inte tävlingen. Det hade jag heller inte räknat med. Däremot skickade jag iväg samma manus till nästa förlag och väntade ytterligare flera månader. Tillbaks kom de där trista och torra standardsvaren som ALLA får. Jag har sparat de dystra meddelandena för skojs skull. Ska se om jag fick några personliga synpunkter på ”En andra chans”. ”Ej ge ut det med tillräckligt framgång”, ”Bitvis rafflande berättelse, kanske för orealistiskt, vi får in en mängd manus och förslag till barnböcker och kan bara ge ut ett fåtal”, ”Språket flyter lätt, uppslaget är bra men hela historien skulle vunnit på åtskilliga strykningar, upplösningen är knappast trovärdig, man blir inte författare på en gång, men du är på god väg!” Den sista meningen sög jag i mig. Den gav napptröst under mörka dystra höstkvällar. Helst när jag tänkte på Suneböckerna som sett sitt ljus på det förlaget.
Ett sista råd angående utskick. Gör inte om mitt misstag och skicka ditt manus till ETT bokförlag åt gången. Om du nu inte tänkt leva ett riktigt långt liv. Vissa av mina manus har varit ute på vift i nästan ett år. Oftast kom det dock ett svar efter 2-3 månader. Råden har också ändrats och blivit humanare. Förr stod det att det var god ton att bara skicka ett åt gången. Jag föreslår tre stycken åt gången. Ett till ett stort förlag, ett till ett medelstort och ett till ett mindre förlag. Den moderna tekniken har tagit över. En del förlag tar bara emot e-manus. Andra kombinerar teknikerna. På slutet skickade jag bifogade filar till några förlag. Billigt fraktsätt, men jag tycker inte att min text blir helt rättvis i denna form. Mitt mål har alltid varit pappersvändande.

”En andra chans” var både mitt första bokmanus och den första boken där jag lät Halmstad vara bas för handlingen. Berättelsen börjar och avslutas i staden på västkusten. Annars handlar det om två hemliga kompisar i femman som skolkar från skolan en matteprovdag för att fira sin ”ettårsdag”. De tar tåget till Helsingborg och där börjar ett oväntat äventyr, mitt i deras eget. Snart skuggar de en tjej på färjan till Helsingör.
När jag ville ha en längre paus med ”Mina fotsteg i ditt hjärta” satte jag mig i stugan som vi hade i vår trädgård och började tvätta ”En andra chans”. Robin och Sofia ersattes av Tiger och Tess. Hade jag fått den hjälp som jag fick inför ”Stegboken” tror både jag och Solveig att jag fått ut denna bok för 15-20 år sedan. 2014 är jag kall som en droppe i en mugg iste. Manuset handlar inte om några övernaturliga figurer med magiska krafter, ingen av barnen dricker blod, de är inte hälften människor och hälften varulvar. Ändå tyckte jag om Tiger och Tess. De blev snabbt som Lena Sanders och Sebastian Rosander, mina skötebarn. Under några veckor vistades dessa fyra ungdomar nästan i samma rum och familj. Jag hade nämligen kommit på hur jag skulle ta mig förbi det enda höga berg jag hade under skrivprocessen med ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Som jag skrattade för mig själv en ljummen sommarkväll i trädgården. Jag satt nära fontänen i dammen. Tittade på guldfiskarna som lekte nära vattenytan. Då hörde jag en replik från min yngsta dotter genom ett öppet fönster som löste knutarna. Ämnet var hundar men min koppling gick till något mer erotiskt. Min fantasi hade fått startskottet och jag hade inte tid att sova bort sommarnatten.
Så här startade mitt manus ”En andra chans”. Målgruppen var INTE vuxna läsare!!!

Kapitel 1

Högerfoten sparkade hårt i väggen och Tiger vaknade med ett ryck.
Tiger parkerade drömmen och lät blicken vandra till postern med Zlatan. Med ett V-tecken tackade han för drömmens smörpassning. Inte ens en blind höna hade kunnat missa målet. Han tryckte bort mobilväckningen. Säkerhetsåtgärden. Behövdes egentligen inte. När det väntade något spännande runt hörnet fick han alltid upp ögonen i tid.
Tiger rynkade pannan och flyttade blicken till fotografiet på nattygsbordet. Ögonen blev med ens blanka. Varsamt strök han med pekfingret bort det tunna dammet från mammas kind. Mitt i rörelsen knackade det på dörren. Tiger drog bort fingret lika snabbt som om han bränt sig på en platta.
”God morgon”, hojtade pappa. ”Jag hörde allt smällen.”
Pappa flög in och låtsades titta efter fotspår på väggen.
”Var det en straff du sköt direkt upp i krysset? Ska det bli kul med matteprov?”
”Visst pappa”, gäspade Tiger.
Gäspningen var för att vinna tid. Hade pappa ändå sett det andra?
”Nio gånger sju?” frågade pappa och drog bryskt av täcket.
”Sextiotre”, svarade Tiger blixtsnabbt.
Tiger kunde alla tabeller. Svaren satt där som superlim mellan fingrarna. Matte var favoritämnet i skolan.
”Frukosten står i kylskåpet. Jag har bråttom. Ska hämta en höjdare vid stationen. En diplomat.”
”Menar du tåg… tågstationen?” frågade Tiger som med ens blivit klarvaken.
”Du vet lok som drar vagnar på räls”, skojade pappa och fiskade upp gårdagens smutstvätt som låg utspridd på golvet.
Tiger log fånigt. Inombords kändes det som om någon elak filur satt och gjorde volter i hans mage.
”När exakt kommer tåget in?”
Rösten lät normal. Bara en aning för mycket betoning på ordet exakt. Ett ord som han borde ha droppat helt.
”Hur så? Varför är den exakta tiden viktig? Bara jag slipper sitta och dega i taxin. Jag kommer att få sittsår i rumpan en vacker dag.”
Pappa var stressad. Han kramade hastigt om Tiger och skyndade iväg ut genom dörren. Hans tankar var redan någon annanstans.
Tiger tittade frånvarande på sovrumsdörren. Rummet var så litet att dörren nästan rörde vid hans kudde. Han knäppte händerna under huvudet. Lugnt och metodiskt gick han igenom planen. Inget fick gå snett. Alla stenar måste vändas och vridas på. I tisdags hade han lagt dit lappen i sprickan…

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen.
Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken.
Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀