Ibland blir det bra ändå

A

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Med rätt inställning kan det bli bra ändå. Det var inte speciellt lockande när jag vaknade på natten förra lördagen och hörde ösregnet. Dessutom hade jag läst om vädret på Text-tv kvällen innan. Ett oväder över Danmark och kulingvarning som inte tog hänsyn till vårt firande av förlovningsdag och ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som fyllde två år. Vilken tur att vi inte hade skrivit datum på våra Öresund rundt biljetter. Nu tar vi det en solig dag istället och skippar att släpa på hotellväskorna. Danmark och Själland ligger snällt kvar och väntar på oss. Däremot hade vi inte betalt avbeställningsskydd till det fina hotellet i Helsingborg, som vi planerat komma till sent på lördagskvällen. Därefter tog vi tåget direkt dit. När vi sänkt kraven blev det lika roligt som det brukar när vi umgås och åker iväg på äventyr. Ibland tittade solen fram. Då flanerade vi runt. När det plötsligt började regna tog vi skydd i nästa affär i Helsingborg. Vi åt god mat på hotellet och på Emporia dagen efteråt. Fikade ute och tittade på lite av varje. Efter att levt utan mobil i över ett år slog jag till. Det blev en vit Samsung Galaxy som gav mig ont i höger pekfinger efter tre dagar. 😦
”Pappa! Hur kan du få ont i ett pekfinger när man skriver med tummarna?”
Samma dotter undrade vad jag ville när jag ”råkade” ringa till henne när hon var på en date med en ny bekantskap. Solveig har undrat tre gånger vad jag vill när jag ”råkat” ringa henne på jobbet. Hur sjutton har jag hunnit ringa dem? Jag har haft fullt upp med att försöka skriva rätt lösenord på leksakstangentbordet. Livet var mycket lugnare innan tror jag att de tänker. På Snapchat kan allt numera hända. 😉
Bäst att bjuda på Bossebilder istället.

Ryggen emot

Vilken tuff grabb jag blivit. Endast första gången stod jag med ryggen emot när vi åkte upp med glashissen till fjärde våningen. Flyt att vi kunde få hotellrummet så tidigt på dagen. 🙂

Brudpar

Vi var tydligen inte de enda som firade på hotellet.

Jodå

”Solveig! Är du riktigt säker på att den inte är till oss? Vi firar ju både idag och imorgon!” 😉

Yes

Hemlighus tycker jag låter både träffsäkert och gulligt.

Finast

Jag gillar att tanka energi både till kroppen och själen. Efter xx antal affärer uppskattade jag att gå in i Mariakyrkan och njuta av stillheten och de fina glasmålningarna. Givetvis tog jag ett bibelord som låg ihoprullat med gummiband i en korg. Fortfarande har jag kvar ett i min plånbok, som jag tog i Skara domkyrka för några år sedan.

Lockande

En svart frestelse som är svår att motstå.

Frestelser

Vågar jag gå in? 😉

Slutet

Hjälp! Vem knyckte ljuset?

 

Detta

Ebba

Bäst att varva ner på ett fik. Vilket ska vi ta? Två klassiker vi besökt flera gånger. Vilket hade du tagit?

Kan

Vilken tur det finns kompisar att fråga. ”Kan du … vända dig mot mig?”

Ursäkta

”Ursäkta!”
Ja

”Vad söt du är. Är det du som vaktar Dunkers?”

Utomhus

Utomhusfik lockar inte alls.

Sarah

Här är en bild på vad jag tog till fikat på Fahlmans.

Sovhotellet

Det fanns en tid då jag sov på bänkar, mörka nattimmar i denna gamla tågstation, efter äventyr i Helsingör och andra nöjesställen i Helsingborg. Gamla hederliga SJ-tiden.

DSC_29770069

Nu tar vi istället och utforskar vårt natthärbärge och ser vilka möjligheter vi har där. ❤

Emporia

Nästa dag åt vi en ny god lunch på Jensen´s Böfhus på Emporia innan vi åkte hem. När vi kom hem togs vi emot med chokladtårta och röda rosor.

DSC_30080003

 

 

 

Text

Från en skitsak till en annan

Ibland möts olika världar. Kommer de för nära varandra kan man lite slarvigt kalla det för kulturkrock. Ibland behöver det bara skilja ett skevt plank mellan dem. Plankor med kvisthål kan roa den nyfikne och chocka den pryde.

Jag läste en artikel i Ystad Allehanda och funderade vidare på det jag läste. Såg att adressen var Teatergränd i Ystad. En av dessa mysiga kullerstensgränder en bit från anrika Ystad Teater. Ett stråk där tusentals turister går och strosar på sommaren och drömmer om att få bo så där pittoreskt. Priserna, om det skulle vara ett hus ledigt, är skyhöga, anser jag som följt med i ämnet. Jag leker med tanken att det bor en familj som har det gott ställt i ett av de pastellfärgade husen. De har bara ett barn. En pojke på sex år. Överst på hans julklappslista står en Iphone 5. Han har tröttnat på fyran. Fast han inte har haft den så länge. Den förra fyran tappade han i toalettstolen när han höll på med ett spel. Pappan skojade bara.
”Kunde inte mobilen simma?”
Nästa dag fick grabben en ny. Kanske är det just den familjen som bor vägg i vägg med Arne. En äldre man. Texten nedanför handlar om Arne. Dialogen har jag tagit direkt från reportaget i Ystad Allehanda.

När det gäller vissa utrotningshotade saker tycker jag personligen att det är bra att de går i graven. I staden Ystad finns numera bara ett kvar, ett utedass. I mars nästa år sker sista tömningen hemma hos Arne Månsson på anrika Teatergränd, mitt i centrum.
För ett tag sedan fick Arne ett brev från kommunen. Där stod det att han i fortsättningen skulle ha en toalett inomhus.
Arne skrockar lite och undrar, liksom jag som läsare, var det ska få plats. Det handlar om ett gatuhus med ett minimalt kök och två små rum. Dasset är på gården. I detta hus levde sju människor som mest. Det är tur att Arne står i kö för en plats på ett äldreboende. Arne är van vid enkel standard. Bostaden saknar dusch. På gården hänger en balja på väggen. Den fyller han och tvättar sig utomhus när det är varmt. På vintern får han sköta sysslan i köket. På vintern drar han på sig stövlarna innan han går den lilla biten över gården.
”Jag är trött på det, är man 84 år så kan det räcka”, säger Arne som också dras med värk.
Ystads sista latrintömmare Conny Nilsson bromsar in framför huset. Numera hjälper han Arne med att bära ut tunnan av plast, fast klassisk till både form och funktion. Locket kan skruvas fast.

Snart har väldigt många små knattar i vårt land en egen Iphone 5 i fickan. Behöver de verkligen prylen? Det är en skitsak men jag drog just den parallellen. Tänk om barnen satte sig ner och drog ner byxorna under ett besök hos Arne när det trängde på och samtidigt… hur många världar skulle drabbas samman då? Skulle det bli extra oroligt någonstans?
Inför julen 2012 hoppas jag att det även ligger paket under granen med saker som inte går att trycka på eller toucha. Färggranna prasslande paket med skilda innehåll som kärlek, närvaro, tillit, gemenskap, föräldratid, etik, moral, motion, frisk luft, sällskapsdjur, tålamod och empati.
Trist nog finns det alltför många trasiga barn i vårt land, men också för många som har det för bra materialistiskt sett. Klyftorna har återigen ökat i vårt land.
Kuriosa:
Kärt barn…
Hemlighus, skithus, avträde, utedass, huset, ett visst ställe, tjotahejti, toa, ändstation. Vilket tycker du som bloggläsare är det bästa ordet?