De lyser så vackert …

En av många saker som jag uppskattar med min lilla mysiga hemstad är de två vattentornen.

Bild 2

De lyser så vackert i mörkret under våra promenader i närmiljön.

bild 1

Vi behöver bara ta några steg ut från vår bostad för att se dem.

Bild 3

När vi åkt iväg utanför staden och börjar närma oss Ystad i mörkret hälsar de oss välkomna hem.

Bild 4

Vi har nyfiket undrat hur många färger ”konstnären” har möjlighet att välja.

Bild 5

Här har ni några av dem vi fått njuta av den senaste tiden.

Bild 6

Ändå är det denna bild som gör mig mest längtansfull. Både på grund av blommorna och eftersom den visar vår äldsta dotter, som just nu prövar sina vingar genom att praktisera på en smådjursklinik i Halland. Mina tankar är hos dig Jennifer. ❤

Bild 7

Annonser

Den här gången kan jag inte fly

Kan det vara så illa att jag förtränger saker? Att jag ljuger mig själv rakt upp i ansiktet? För någonstans måste sanningen vandra i solskenet. Under en sten ligger antagligen svaret till att jag och Solveig flyttat så ofta. Om jag för en gång skull kunde vara ärlig åtminstone mot mig själv. Jag byter efternamn. Kallar mig för andra smeknamn. Varierar mellan studier långt upp i norr och sadlar om inom yrkeskårerna. Slutar kasta paket och dela ut kärleksbrev. Börjar visa upp vackert porslin vid en halvö. Far omkring med böcker till gamla och sjuka på slätterna. Försöker lära småbarn allt om datorer. Vad rymmer jag ifrån? Vad var det som brände under fötterna i min hemstad? Tankarna tar ljusets hastighet och nålar fast mig vid tapeten som viskar samma mantra. ”Du var inte snäll i lågstadiet Bosse liten. Du var inte snäll i lågstadiet Bosse R…”

Snart ska jag till tandläkaren. Tänk om tiden hunnit ifatt mig. Jag hade en maratonmardröm i natt.  Pyjamasjackan dröp av svett. Tänderna hackade i otakt och Herr Ågren trummade mot mina tinningar.

Tandläkaren